Sura 3: Imrans släkt

A. L. M.

‘LM.

Alif lam meem.

A. L. M.

Alīf Lām Mīm

Gud — det gifves ingen Gud utom Honom, den Lefvande, den Oföränderlige.

Det finns ingen gud utom Gud, den Levande, den Beståndande.

GUD - det finns ingen annan gud än Han, den Levande, skapelsens evige Vidmakthållare.

Gud! det finnes ingen Gud utom Honom; den Lefvande, den Evige:

Gud – det finns ingen gud utom Han, den Levande, Vidmakthållaren.

Han har nedsändt till dig (Muhammed) boken, full af sanning, till bekräftelse på de förra uppenbarelserna. Han har tillförne nedsändt Torâ och Evangelium,

Han har nedsänt skriften med sanningen till dig till bekräftelse på vad som kommit före den; han har ock nedsänt tora och evangelium

Steg för steg uppenbarar Han för dig denna Skrift och med den sanningen och bekräftelse av det som ännu består [av äldre tiders uppenbarelser]; det är Han som uppenbarade Tora och Evangeliet

Han har nedsändt till dig boken med sanningen, som bekräftar hvad som var före henne; och Han har nedsändt Lagen och Evangelium

Han har uppenbarat Skriften med sanningen för dig till bekräftelse på vad som kommit före den; Han uppenbarade också Torah och Evangelium

såsom rättesnöre för menniskorna, och Han har nedsändt frälsningen. Sannerligen, de som icke tro på Guds uppenbarelser, de få ett hårdt straff, ty Gud är allsmäktig, en stark hämnare.

Förut till vägledning för människorna, och han har nedsänt urskillningen. Dem, som förneka Guds tecken, väntar förvisso ett svårt straff; ja, Gud är väldig och redo till hämnd.

i äldre tid, till vägledning för människorna och det är Han som har uppenbarat den måttstock med vars hjälp rätt kan mätas och skiljas från orätt. Ett strängt straff väntar dem som förnekar [sanningen i] Guds budskap - ja, Gud är allsmäktig och hämnden är Hans.

Förut, till vägledning för menniskorna, och Han har nedsändt Forkan. De som icke tro på Guds tecken, skola sannerligen få ett strängt straff, ty Gud är mägtig, med hämden i sitt våld.

förut till vägledning för människorna, och Han har uppenbarat urskillningen. För dem som förnekar Guds tecken väntar ett strängt straff; ja, Gud är mäktig och redo till hämnd.

Sannerligen, för Gud är intet fördoldt på jorden, ej heller i himmelen.

För Gud är förvisso ingenting fördolt på jorden eller i himmelen;

För Gud är ingenting dolt vare sig på jorden eller i himlen.

För Gud är i sanning ingenting doldt på jorden, ej heller i himmelen.

För Gud är ingenting dolt vare sig på jorden eller i himlen.

Det är Han som bildar Eder i moderlifven, huru Han vill. Det gifves ingen Gud utom Honom, den Allsvåldige, den Allvise.

Han är den, som formar eder i moderlivet som han vill, det finns ingen gud utom honom, den Väldige, den Vise.

Det är Han som formar er i moderlivet enligt Sin vilja. Det finns ingen annan gud än Han, den Allsmäktige, den Vise.

Han är den som danar eder i moderlifven huru Han behagar; det finnes ingen Gud utom Honom; den Mägtige, den Vise.

Det är Han som formar er i moderlivet som Han vill, det finns ingen gud utom Han, den Mäktige, den Vise.

Det är Han, som för dig har uppenbarat boken. Uti den innehållas orubblige verser, och de bilda bokens grundtext, andre äro efterbildade. De, i hvilkas hjertan ett tvifvel på sanningen finnes, följa de efterbildade verserna, för att utså tvedrägt och af begär att uttyda dem (såsom de vilja). Men Gud allena känner deras uttydning och de som äro starke i kunskapen; men desse säga: "vi tro derpå, och allt kommer ifrån vår Herre." — Dock endast de förståndige tänka efter.

Han är den, som nedsänt skriften till dig; i den finnas otvetydiga verser, vilka äro skriftens grundval, och andra, som äro mångtydiga. Vad beträffar dem, vilkas hjärtan äro benägna att avfalla, rätta de sig efter vad som är mångtydigt i den, emedan de önska åstadkomma förargelse och önska få det uttolkat, men uttolkningen känner blott Gud. Men de, som hava en säker kunskap, säga: »Vi tro på den, alltsammans kommer från vår Herre«, men ingen annan än de, som hava förstånd, låter förmana sig.

Det är Han som har uppenbarat för dig denna Skrift, där det finns fast och klart formulerade budskap - de utgör dess kärna - och andra som är framställda i bilder. Men de vilkas hjärtan har farit vilse går efter sådant i Skriften som har framställts i bild, när de försöker så split och förvirring genom [godtycklig] tolkning av dess innersta mening - dess innersta mening känner ingen utom Gud. - De vilkas kunskap är fast och djupt rotad säger: "Vi tror på denna [Skrift]; allt är från vår Herre." Men ingen ägnar eftertanke åt [och tar varning av] detta utom de som har förstånd.

Han är den som nedsändt till dig boken, hvaruti äro verser hvilkas mening är klar, de äro bokens grundval, och andra, figurliga. Och beträffande dem i hvilkas hjertan är tvifvel, de följa det som är figurligt deri, af begär till split och af begär till dess uttydning: dock känner ingen dess uttydning, utom Gud. Men de som äro grundlige i lärdom säga: vi tro derpå, allt är ifrån vår Herra. Likväl skall ingen erinra sig, utom de som halva förstånd.

Det är Han som har uppenbarat Skriften för dig; i den finns otvetydiga verser, och dessa utgör Skriftens fundament, och andra, som är mångtydiga. Men de som har förvända hjärtan rättar sig efter det som är mångtydigt i den – i sin strävan efter splittring och i strävan efter att få det uttolkat – men hur det ska tolkas är det bara Gud som vet. Och de som har djupt rotad kunskap säger: »Vi tror på det, allt kommer från vår Herre«, men ingen annan än de, som har insikt, låter förmana sig.

"O vår Herre!" säga de, "missled icke våra hjertan, sedan Du vägledt oss (till det rätta), och förunna oss barmhertighet ifrån Dig, ty Du är i sanning gifmild."

Herre, låt ej våra hjärtan avfalla, sedan du väglett oss, utan giv oss barmhärtighet från dig! Du är förvisso Givaren.

[De ber:] "Herre! Låt inte våra hjärtan fara vilse sedan Du har väglett oss. Och förbarma Dig i Din nåd över oss. - Du är Den som alltid ger!

O, Herre! låt ej våra hjertan afvika från det rätta, sedan Du vägledt oss, utan skänk oss förbarmande från Dig; ty Du är den som gifver.

»Herre, låt inte våra hjärtan fara vilse, sedan Du väglett oss, utan ge oss barmhärtighet från Dig! Du är Den ständigt givande.

O vår Herre! Du skall församla menniskorna på en dag, om hvilken intet tvifvel är, ty Gud förändrar ej sitt löfte.

Herre, du skall förvisso församla människorna till en dag, om vilken intet tvivel råder, Gud sviker förvisso ej sitt löfte.

Herre! Du skall samla alla människor [inför Dig] en Dag [vars ankomst] står utom varje tvivel; Gud sviker helt visst inte Sitt löfte."

O, Herre! Du skall visserligen hopsamla menniskorna på en dag hvarom icke är tvifvel; ty Gud skall icke bryta löftet.

Herre, Du ska samla människorna till en Dag, om vilken inget tvivel råder; ja, Gud sviker inte Sitt löfte.«

De otrogne skola icke alls hafva någon fördel hos Gud af sine egodelar, ej heller af sina barn, utan de varda helveteseldens bränsle.

Dem, som äro otrogna, skola förvisso varken deras rikedomar eller deras barn båta det ringaste mot Gud; ja, dessa varda eldens bränsle.

DE SOM framhärdar i att förneka sanningen - ingenting av vad de äger på jorden och inte heller deras söner skall kunna skydda dem mot Gud. De skall bli bränsle för Elden.

De som icke tro, sannerligen skola hvarken deras rikedomar eller deras barn gagna dem det ringaste emot Gud: de varda eldens bränsle,

De som förnekar sanningen – deras rikedomar och deras barn kan inte hjälpa dem på något sätt mot Gud, och det är dessa som ska bli bränsle åt Elden.

Så uppförde sig Faraos folk, såväl som de, hvilka före dem voro; de förnekade våra uppenbarelser. Derföre straffade Gud dem för deras synder, och Gud är häftig i straffandet.

Så var ock fallet med Faraos folk och dem, som höllo våra tecken för lögn före dem. Gud straffade dem för deras synder; ja, Gud är sträng i att straffa.

[Det skall gå för dem] som det gick för Faraos män och för deras föregångare; de påstod att Våra budskap var lögn och Gud straffade dem för deras synder; Gud straffar med stränghet.

Liksom fallet är med Pharaos slägt. Och de hvilka voro före dem hafva gjort våra tecken till lögn, men Gud grep dem i deras synder; och Gud är sträng i straffet.

Så gick det också för Faraos folk och de som levde före dem. De förnekade Våra tecken och Gud straffade dem för deras synders skull; ja, Gud är sträng i att straffa.

Säg till de otrogne: "I skolen besegras (på jorden) och samlas i helvetet. — Hvilken faslig hviloplats!

Säg till dem, som äro otrogna: »I skolen bliva besegrade och församlas i helvetet. Ja, vilken olycksalig bädd!«

Säg till förnekarna av sanningen: "[En dag] skall ni bli besegrade och då skall ni föras samman i helvetet - en eländig rastplats!"

Säg till dem som icke tro: J skolen blifva öfvervunne och hopsamlade till helvite; och bedröflig är bädden.

Säg till dem som förnekar sanningen: »Ni ska bli besegrade och föras samman i Helvetet. Ja, vilken usel viloplats!«

I hafven redan för ögonen ett tecken i de två härarne, som stötte tillsammans (vid Bedr). En här kämpade på Guds väg, den andre var otrogen. För den senare syntes den förre dubbelt så stor som den var, och de sågo det med sina ögon. Gud understödjer med sitt bistånd hvem Han vill. Uti detta var en varning för de klarsynte.

I haven redan fått ett tecken i tvänne skaror, som drabbade samman, den ena kämpande för Guds sak, den andra otrogen, varvid de efter ögonmått uppskattade dem till dubbelt så många som de voro, ty Gud styrker med sin hjälp vem han vill; häri finnes sannerligen ett exempel för dem, som hava ögon.

Ni har redan fått ett tecken i de två härarna, som möttes [på slagfältet], varav en stred för Guds sak och den andra [bestod av] dem som förnekade sanningen. De [troende] såg med egna ögon att de andra var två gånger så talrika som de. Men Gud ger Sin hjälp åt den Han vill. I detta ligger helt visst en lärdom för de klarsynta.

Redan hafven J haft ett under i tvenne härar hvilka träffade tillsammans: en här stred för Guds sak, och den andra, otrogen, såg dem i en synvilla lika många med sig sjelf; ty Gud stärker med sin hjelp hvem Han behagar: sannerligen är i detta ett varnande exempel för dem som hafva begrepp .

Ni har redan fått ett tecken i två skaror som drabbade samman, den ena stridande för Guds sak, den andra otrogen, och med egna ögon kunde de se att de andra var dubbelt så många som de. Ja, Gud styrker vem Han vill med Sin hjälp. I detta finns lärdom för dem som har insikt.

Skön synes för menniskorna kärleken till det, som nöje gifver, såsom qvinnor, barn, hopade skatter af guld och silfver, ädle hästar, boskap och åkrar. Detta är en njutning i denna verlden, men hos Gud är den skönaste bostad.

Begäret efter sinnliga lockelser såsom kvinnor, barn, samlade skatter av guld och silver, utmärkta hästar, boskap och åkrar har förhärligats för människorna; detta är det jordiska livets vinning, men hos Gud finnes det härligaste hemmet.

KVINNORS kärlek, söner [i mängd], skatter av guld och silver, hästar av ädel ras, boskap och åkerjordar har utmålats för människorna [som det mest åtråvärda i livet]. Allt detta hör till de glädjeämnen som står till buds i denna värld, men återkomsten till Gud är det högsta goda.

Menniskorna hafva fått ett förledande begär till det som retar lustarne, såsom, qvinnor och barn, och hopade talenter af guld och silfver, och utmärkta hästar och hjordar och åkrar: detta är det verldsliga lifvets förråd; men Gud, hos Honom ar det skönaste samlingsstället.

För människan har kärleken till begären framställts i förskönad dager, såsom begären efter kvinnor och söner, samlade skatter av guld och silver, utmärkta hästar, boskap och åkrar; sådana är det jordiska livets njutningar, men hos Gud finns den mest underbara boning att återvända till.

Säg: "skall jag förkunna Eder något bättre än detta? De gudfruktige få hos sin Herre lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar, och der skola de i evighet förblifva. Der få de rena makar, och varda delaktige af Guds välbehag, ty Gud ser till sine tjenare,

Säg: »Skall jag tala om något, som är bättre än detta, för eder?« Dem, som frukta Gud, vänta hos deras Herre lustgårdar, genomflutna av floder, att de i dem må evinnerligen förbliva, rena makar och välbehag hos Gud; ja, Gud ser tjänarne,

Säg: "Skall jag berätta för er om det som är förmer än dessa [glädjeämnen]? Lustgårdar, vattnade av bäckar, väntar de gudfruktiga hos deras Herre, där de skall förbli till evig tid, och hustrur renade från [all jordisk] orenlighet, och Guds välbehag." Gud förlorar ingen av Sina tjänare ur sikte:

Säg: skall jag förkunna eder bättre än detta? De gudfruktige skola få hos deras Herra, trädgårdar genom hvilka floder löpa, att deruti evinnerliga vistas, och renade hustrur, och Guds välbehag; och Gud ser tjenarena;

Säg: »Ska jag tala om något för er, som är bättre än detta?« För dem som fruktar Gud, väntar hos deras Herre trädgårdar, genomflutna av floder, där de ska vistas i all evighet, rena makar och Guds välbehag; ja, Gud ser Sina tjänare,

hvilka säga: "o vår Herre! vi tro sannerligen. Förlåt oss derföre våra synder och bevara oss för helveteseldens pina,"

Som säga: »Herre, vi tro förvisso; förlåt oss alltså våra synder och bevara oss för eldens pina«,

de som säger: "Herre, vi tror; förlåt oss våra synder och förskona oss från Eldens straff!",

Hvilka säga: o, Herre! vi tro i sanning, förlåt oss alltså våra synder, och bevara oss från eldens pina:

de som säger: »Herre, vi tror, förlåt oss därför våra synder och skydda oss från Eldens plåga«,

och hvilka äro tålamodige, sannfärdige, gudfruktige, välgörande och anropa Gud om förlåtelse på morgonstunderna.

De tåliga, sannfärdiga, andaktsfulla, frikostiga, som bedja om förlåtelse i morgonstunden.

de tålmodiga och uthålliga, de sanningsenliga, de som ödmjukt böjer sig under Hans vilja, de som ger av sitt åt andra och som i den tidiga gryningen ber om Guds förlåtelse för sina synder.

Hvilka äro tålige och sannfärdige och andäktige och gifmilde och hvilka bedja om tillgift bittida,

de tålmodiga, sannfärdiga, undergivna och frikostiga, som ber om förlåtelse före gryningens inbrott.

Gud hafver betygat, att det ej gifves någon Gud utom Honom, sammalunda änglarne och de som kunskap ega. Han står orubbligt fast vid rättvisan. Det gifves ingen Gud utom Honom, den Allsmäktige, den Allvise.

Gud vittnar, att det ej finns någon gud utom honom, i det han iakttager rättvisa, så ock änglarna och de insiktsfulla; det finns ingen gud utom honom, den Väldige, den Vise.

GUD [SJÄLV] vittnar - och [så gör] änglarna och de som har kunskap - att det inte finns en annan gud än Han, Upprätthållaren av rättvisa och jämvikt; ingen annan gud finns än Han, den Allsmäktige, den Vise.

Gud har vittnat att det icke finnes någon Gud utom Honom, likaledes englarne och de hvilka äga kunskap, hvilka utföra rättvisans sak: det finnes ingen Gud utom Honom, den Mägtige, den Vise.

Gud vittnar att det inte finns någon gud utom Han, Upprätthållaren av rättvisa, och det gör också Änglarna och de som har kunskap; det finns ingen gud utom Han, den Mäktige, den Vise.

Den enda sanna gudstjensten inför Gud är Islâm. De som hade undfått Skriften, delade sig först då, när de hade fått kunskapen. Af ömsesidigt hat skilde de sig ifrån hvarandra. Om någon ej tror på Guds uppenbarelser, så är Han snabb att räkna (vid vedergällningen på domedagen).

Den rätta religionen inför Gud är förvisso Islam; de, som fått skriften, tvistade av förhävelse inbördes först sedan kunskapen kommit dem till del, och om någon förnekar Guds tecken, så är Gud förvisso snabb att rannsaka.

För Gud är [den sanna] religionen underkastelse under Hans vilja; de som [tidigare] tog emot uppenbarelsen kom att omfatta skilda meningar först efter att ha fått [all] kunskap och av ovilja och avund mot varandra. Och den som vill förneka sanningen i Guds budskap [bör minnas att] Gud är snar att kalla till räkenskap.

Sannerligen är den rätta religionen inför Gud Islam och icke blefvo de som fått Skriften oenige, om icke sedan kunskapen kommit till dem, af hat till hvarandra. Men förnekar någon Guds tecken, i sanning, är Gud snar med räkningen.

Den rätta religionen inför Gud är islam; de som fått Skriften tvistade av inbördes ovilja och avund först sedan kunskapen kommit dem till del, och om någon förnekar Guds tecken är Gud snabb att rannsaka.

Om de då tvista med dig, så säg: "jag är en uppriktig muslim, såväl som de, hvilka följa mig." Säg till dem, som fått Skriften och till hedningarne: "varden muslimin;" varda de det, så äro de på den rätta vägen; men om de vända sig bort, så har du intet annat åliggande än att meddela budskapet (predika Islâm). — Gud ser till sine tjenare.

Och om de tvista med dig, så säg: »Jag underkastar mig Gud, så ock den, som följer mig.« Och säg till dem, som fått skriften, och till de olärda: »Antagen I Islam?« Om de antaga Islam, äro de stadda på den rätta vägen, men om de vända dig ryggen, åligger det dig blott att predika; ja, Gud ser tjänarne.

Om de vill tvista med dig [Muhammad], säg då: "Jag har helt och fullt underkastat mig Guds vilja och även de som följer mig [har underkastat sig Hans vilja]." Och fråga dem som [i äldre tid] fick ta emot uppenbarelsen och de okunniga: "Har [också] ni underkastat er Guds vilja?" Om de underkastar sig, då har de funnit vägledning, men om de vänder dig ryggen [skall du lämna dem i fred]; din plikt är enbart att framföra budskapet. Gud förlorar ingen av Sina tjänare ur sikte.

Och om de tvista med dig, säg då: Jag har underkastat mig Guds välbehag och ho som följer mig. Och säg till dem som fått Skriften och till de okunnige: bekännen J Islam? Och om de bekänna Islam, då äro de vägledde. Men om, de bortvända sig, så åligger dig blott predikandet och Gud ser tjenarena.

Och om de tvistar med dig, så säg: »Jag har helt och fullt underkastat mig Gud, och det har också de som följer mig.« Och säg till dem som fått Skriften, och till de olärda: »Har ni underkastat er?« Om de underkastar sig, har de letts på den rätta vägen, men vänder de sig bort åligger dig inget annat än att förmedla budskapet; ja, Gud ser Sina tjänare.

Förkunna dem, som icke tro på Guds uppenbarelser, saklöst döda profeterna och döda de menniskor, som förmana till rättfärdighet, ett pinsamt straff.

Dem, som förneka Guds tecken och döda profeterna utan sak och som döda dem bland människorna, som anbefalla rättvisa, skall du förvisso förkunna det hugnesamma budskapet om ett plågsamt straff.

De som förnekar sanningen i Guds budskap och som mot all rätt dödar profeterna och dödar dem av folket som talar för rättvisa - kungör för dem att de har ett plågsamt straff [att vänta].

Sannerligen dem som icke tro på Guds tecken, och dräpa profeterne orättvist, och dräpa de menniskor hvilka anbefalla rättvisan, förkunna dem ett plågsamt straff.

Till dem som förnekar Guds tecken och som mot all rätt dödar Profeterna och dödar de människor som påbjuder rättvisa, ska du förmedla budskapet om ett plågsamt straff.

Desses gerningar förlora sitt värde i detta och det eviga lifvet, ej heller få de någon frälsare.

Det är dessa, vilkas gärningar äro förspillda både i detta och i det tillkommande livet, och de skola ej få några hjälpare.

Dessa människors strävanden skall gå om intet [och bli utan frukt] i detta liv och i det kommande, och de skall inte finna någon hjälpare.

Desse äro de hvilkas verk äro fåfänga i denna verlden och det tillkommande lifvet, och de skola icke få någon hjelpare.

Det är dessa som får sina gärningar omintetgjorda både i detta och i det tillkommande livet, och de ska inte få några hjälpare.

Ser du icke huru någre af dem, som undfått en del af boken, då de nu kallas till den (verklige) Guds bok, på det att den må afdöma deras tvister, trotsigt bortvända sig (ifrån den).

Har du ej givit akt på dem, som fått en del av skriften och hänvisas till Guds skrift, för att han skall döma mellan dem? Sedan vände sig en del av dem bort, avoga som de voro,

Har du inte sett hur några av dem som fick ta emot en del av uppenbarelsen, [när] de uppmanas att låta den gudomliga Skriften döma mellan dem i deras tvister, vänder sig bort - ja, de är [sådana] som går emot [sanning och rätt].

Har du icke bemärkt dem som fått en del al Skriften, hvilka blefvo kallade till Guds bok, att hon skulle dömma emellan dem, och af hvilka några sedan vände ryggen till och drogo sig undan?

Har du inte beaktat dem som fått en del av Skriften? När de kallas till Guds Skrift, för att Han ska döma mellan dem, vänder en del av dem sig, trogna sin vana, bort.

Skälet härtill är att de påstå: "elden skall vidröra oss endast någre få dagar." Så förleder dem i deras tro det som de hafva uppdiktat.

Och detta därför att de sade: »Aldrig skall elden nå oss annat än för några lätt räknade dagar«, och vad de uppdiktade förledde dem i fråga om deras religion.

De har nämligen sagt att Elden inte skall plåga dem mer än ett begränsat antal dagar? Men de lögner som de tänkte ut har gjort dem blinda för vad deras religion [föreskriver].

Detta derföre att de säga: elden skall icke vidröra oss, om icke några räknade dagar, och att det som de uppdikta har bedragit dem i deras lära.

Och det beror på att de sade: »Elden ska bara röra vid oss under några få dagar«, men deras lögner har vilselett dem i fråga om deras religion.

Men huru skall det gå, när vi församla dem på en dag, hvarom, tvifvel ej är, då hvarje själ skall lönas efter sin förtjenst och ingen skall förorättas?

Och huru skall det bliva, då vi församla dem till en dag, om vilken intet tvivel råder, och varje själ får full lön för vad hon förtjänat, utan att de lida någon orätt?

Hur [skall det gå för dem] när Vi en Dag samlar dem - [att den Dagen kommer] står utom allt tvivel - och var och en till fullo skall få den lön som han förtjänat och ingen skall lida orätt

Men huru skall det gå då vi skola hopsamla dem på en dag hvarom icke är tvifvel, och hvarje själ skall få fullt godtgjordt hvad hon förtjenat och de ej skola lida orätt!

Men hur ska det bli, när Vi samlar dem till en Dag, om vilken inget tvivel råder, och varje själ till fullo får den lön hon förtjänat, utan att lida någon orätt?

Säg: "o Gud, som väldet hafver, Du gifver makten åt hvem Du vill, du borttager den ifrån hvem Du vill, Du upphöjer hvem Du vill och förnedrar hvem Du vill. I din hand är det goda, och Du är allsmäktig.

Säg: »O Gud, herradömets Herre, du giver herradömet åt vem du vill och tager herradömet från vem du vill, du upphöjer vem du vill och förnedrar vem du vill. I din hand är allt gott; du är förvisso allsmäktig.

SÄG: "Gud, all makts Herre! Du skänker makten åt den Du vill och Du tar makten från den Du vill. Du upphöjer den Du vill och Du förnedrar den Du vill. I Din hand ligger det goda och Du har allting i Din makt.

Säg: o, Gud! rikets Herre, Du gifver riket till hvem Du behagar, och du afhänder riket från hvem Du behagar, och Du upphöjer hvem Du behagar, och Du förnedrar hvem Du behagar, i Din hand är det goda; sannerligen är Du allsmägtig.

Säg: »Gud, herradömets Herre, Du ger herradömet åt vem Du vill och tar herradömet från vem Du vill, Du upphöjer vem Du vill och förnedrar vem Du vill. I Din hand är allt gott; Du har allt i Din makt.

Du låter natten gå in i dagen och dagen in i natten. Du frambringar det lefvande ur det döda och det döda ur det lefvande. Du gifver uppehälle utan att spara åt hvem Du vill.

Du låter natten följa på dagen och låter dagen följa på natten; du frambringar det levande ur det döda och frambringar det döda ur det levande, och du försörjer vem du vill utan att räkna dem.«

Du låter natten smyga in i dagen och dagen smyga in i natten. Du låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande. Och Du skänker Ditt goda i överflöd åt den Du vill."

Du låter natten efterträda dagen och låter dagen efterträda natten, och du frambringar det lefvande från det döda och låter det döda utgå från det lefvande, och Du försörjer hvem Du behagar utan räkning.

Du låter natten följa på dagen och låter dagen följa på natten; Du frambringar det levande ur det döda och frambringar det döda ur det levande, och Du försörjer vem Du vill utan att räkna.«

De troende må ej taga de otrogne till vänner framför de rättrogne. Den som detta gör, han har icke någon del i Guds beskydd. Men hafven I något att befara af dem så kunnen I göra det. Gud varnar Eder för sig, ty till Gud går vägen.

De rättrogna må ej taga de otrogna till beskyddare i stället för de rättrogna, och om någon så gör, har han ingen gemenskap med Gud, utom i det fall att I haven något att befara från deras sida. Gud bjuder eder ock att taga eder i akt för honom själv; ja, hos Gud är målet.

DE TROENDE skall inte ta förnekare av sanningen snarare än sina trosbröder till bundsförvanter - den som gör så skär av banden till Gud - om inte ert syfte är att med detta [skydda er] mot ett hot. Men Gud uppmanar er att inte ta lätt på Hans varningar; Gud är målet för er färd.

Icke må de rättrogne taga de otrogne till beskyddare framför de rättrogne: ty ho som detta gör, han skall icke hafva någon gemenskap med Gud: så framt icke J frukten från dem någon fara; men Gud bjuder eder frukta Sig sjelf; och hos Gud är det bestämda målet.

De troende ska inte ta dem som förnekar sanningen till beskyddare i stället för de troende, och om någon gör så, har han inget samröre med Gud, utom om ni har något att frukta från deras sida. Gud varnar er också för Sig Själv; ja, hos Gud är målet för er färd.

Säg: "antingen I döljen eller yppen hvad som är inom edra bröst, så vet Gud det. Han känner det, som finnes i himlarne och på jorden, och Gud är allsmäktig.

Säg: »Vare sig I döljen vad som dväljes i edra sinnen eller uppenbaren det, vet Gud det.« Han vet vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden; ja, Gud är allsmäktig.

Säg: "Vare sig ni döljer det som rör sig i ert innersta eller visar det, vet Gud det. Han vet allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Och Gud har allt i Sin makt."

Säg antingen J döljen hvad som är inom edra bröst, eller J uppenbaren det, känner Gud detsamma; ty Han känner hvad som är i himlarne och på jorden; och Gud är allsmägtig.

Säg: »Vare sig ni döljer det som finns i ert inre eller avslöjar det, vet Gud det.« Han vet också vad som finns i himlarna och vad som finns på jorden; ja, Gud har allt i Sin makt.

På den dag, då hvarje själ skall finna inför sina ögon så väl det goda, som hon gjort, som det onda, hvilket hon begått, skulle hon önska, att det vore ett långt afstånd emellan sig och dessa handlingar. Thy varnar Gud Eder för sig. — Gud är nådig emot sine tjenare.

Den dag, då varje själ finner vad gott hon gjort tillstädes och vad ont hon gjort likaså, skall hon önska, att det vore ett vitt svalg befäst mellan henne och detta. Gud bjuder eder att taga eder i akt för honom själv; ja, Gud är huld mot tjänarne.

Den Dag då människan skall ställas inför allt det goda som hon har gjort och allt det onda som hon har gjort kommer hon att önska att den [Dagen] hade varit oändligt avlägsen. Därför uppmanar Gud er att inte ta lätt på Hans varningar; Gud ömmar för Sina tjänare.

En dag skall hvarenda själ finna närvarande det goda hon har gjort; och det onda hon Har gjort, hon skulle glädjas om emellan detsamma och henne sjelf vore ett långt mellanrum; Gud bjuder eder frukta Sig sjelf; dock är Gud mild mot tjenarena.

Den dag, då varje själ finner allt gott och allt ont hon gjort framför sig, ska hon önska att det fanns ett väldigt avstånd mellan henne och detta. Och Gud varnar er för Sig Själv; ja, Gud är ömsint mot tjänarna.

Säg: "om I älsken Gud och så efterföljen mig, så skall Gud älska Eder och förlåta Eder edra synder, ty Gud är förlåtande, barmhertig."

Säg: »Om I älsken Gud, så följen mig, så skall Gud älska eder och förlåta eder edra synder, ty Gud är överseende och barmhärtig.«

Säg [Muhammad]: "Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig."

Säg: om J älsken Gud, följer då mig, Gud skall älska eder, och skall förlåta eder edra synder; ty Gud är nådig, barmhertig.

Säg: »Om ni älskar Gud, följ mig så ska Gud älska er och förlåta er era synder. Gud är förlåtande och barmhärtig.«

Säg: "lyden Gud och aposteln. Men om I bortvänden Eder ifrån honom, så älskar Gud icke de otrogne."

Säg: »Lyden Gud och aposteln! Ty vänden I eder bort, så älskar Gud förvisso ej de otrogna.«

Säg: "Lyd Gud och Sändebudet." Men om de vänder ryggen till [skall de veta att] Gud inte är vän till dem som förnekar sanningen.

Säg: lyder Gud och aposteln; men om J frånvänden eder, i sanning, Gud älskar icke de otrogne.

Säg: »Lyd Gud och Sändebudet!« Men vänder de sig bort, ska de veta att Gud inte älskar dem som förnekar sanningen.

Sannerligen, Gud har utvalt Adam, Noach, Abrahams hus och Imrâns, hus slägte efter slägte,

Gud har förvisso utkorat Adam, Noa, Abrahams släkt och Imrans släkt framför all världen

GUD har utvalt Adam och Noa och Abrahams ätt och `Imrans ätt [och upphöjt dem] över världens alla människor;

Sannerligen har Gud utvalt Adam och Noach och Abrahams slägt och Amrans slägt, framför alla menniskor,

Gud har valt ut Adam, Noa, Abrahams släkt och Imrans släkt framför alla människor i världen.

framför de öfriga menniskorna. — Gud hör och vet allt.

Såsom varande samma avkomma, emedan den ene härstammade från den andre; ja, Gud är den Hörande, den Vetande.

de stammar [alla] från varandra. Gud hör allt, vet allt.

de äro afkomlingar de ene från de andre; och Gud är hörande, vetande.

Den ene härstammade från den andre; ja, Gud är hörande och vetande.

Imrâns hustru (Hanna) sade, såsom bekant är: "Herre! jag har invigt åt dig min lifsfrukt. Emottag den af mig, ty Du är den som hör och vet allt.

Än när Imrans hustru sade: »Herre, jag lovar dig förvisso utan inskränkning vad som finnes i mitt liv; mottag det alltså av mig! Du är förvisso den Hörande, den Vetande.«

Och `Imrans hustru bad till Gud och sade: "Herre! Jag viger vad jag bär i mitt sköte åt Din tjänst. Tag emot mitt [offer], Du som hör allt, vet allt.

Då Amrans hustra sade: o, Herre! i sanning har jag utlofvat åt Dig hvad som är uti mitt sköte, att helgas till Dig, emottag det alltså nådigt från mig; ty Du är den Hörande, den Vetande.

Och Imrans hustru sade: »Herre, jag viger vad jag bär i mitt sköte helt åt Dig; ta därför emot det av mig! Du är den Hörande, den Vetande.«

Sedan hon födt, sade hon: "det är en flicka! Gud vet bäst hvad jag har födt. En flicka är i sanning ej så välkommen, som en gosse. Jag kallar henne Maria och anbefaller henne och hennes säd i Guds beskydd emot den fördömde Satan."

Och när hon nedkommit därmed, sade hon: »Herre, jag har förvisso nedkommit med ett barn av kvinnligt kön« — och Gud visste ju bäst vad hon nedkommit med, men mankön är icke som kvinnkön — »och jag har kallat henne Maria, och jag anbefaller henne och hennes avkomma åt dig till skydd mot den stenade Satan.«

Och då hon fött barnet sade hon: "Herre, jag har fött en dotter - fastän Gud noga visste vad hon hade framfött; ett gossebarn är inte som ett flickebarn - och jag har gett henne namnet Maria och jag ber Dig skydda och bevara henne och hennes efterkommande mot Djävulen, den utstötte."

Men då hon hade framfödt det, sade hon: Herre! i sanning har jag framfödt det af qvinnokön — och Gud viste väl hvad hon hade framfödt — och mankönet är icke som qvinnokönet; och jag har kallat henne Maria: och jag anförtror henne och hennes afkomma till Ditt beskydd emot den stenade djefvulen.

Och när hon fött barnet, sade hon: »Herre, jag har fött en dotter« – och Gud visste ju bäst vad hon fött, och en pojke är inte som en flicka – »och jag har kallat henne Maria, och jag anförtror henne och hennes avkomma åt Dig till skydd mot Satan, den utstötte.«

Gud, hennes Herre, upptog nådigt hennes bön och lät Maria härligt uppväxa. Zacharias uppfostrade henne. Så ofta han inträdde hos henne till altaret, fann han föda hos henne. Han frågade: "hvarifrån kommer detta, Maria?" Hon svarade: "det kommer ifrån min Herre, ty Gud närer i öfverflöd hvem Han vill."

Så mottog hennes Herre henne med välvilja och lät henne växa upp i härlighet. Och Sakarias tog hand om henne; så ofta Sakarias inträdde till henne i helgedomen, fann han födoämnen hos henne, och han sade: »Maria, varifrån har du fått detta?« Hon svarade: »Det kommer från Gud; Gud försörjer förvisso vem han vill utan att räkna dem.«

Och hennes Herre tog nådigt emot henne och lät henne växa upp och arta sig väl och uppdrog åt Sakarias att vaka över henne. Var gång Sakarias besökte henne i helgedomen, fann han henne försedd med föda. Och när han frågade henne: "Maria, varifrån har du fått detta?" svarade hon: "Det är från Gud; Gud skänker Sitt goda i överflöd till den Han vill."

Och hennes Herre emottog henne nådigt, och lät henne bära en skön frukt. Och Zacharias uppfostrade henne: så ofta Zacharias inträdde till henne i helgedomen, fann han hos henne födoämnen. Han sade: o, Maria! huru har du fått detta? Hon svarade: det är från Gud; sannerligen försörjer Gud hvem Han behagar, utan räkning.

Och hennes Herre tog emot henne med välvilja och lät henne växa upp i härlighet. Gud gav Sakarias i uppdrag att ta hand om henne; varje gång Sakarias gick in till henne i kammaren fann han mat hos henne, och han frågade: »Maria, varifrån har du fått detta?« Hon svarade: »Det kommer från Gud; Gud försörjer vem Han vill utan att räkna.«

Der bad Zacharias till sin Herre: "skänk mig, Herre! en god ättling af din hand, ty Du är den Bönhörande."

Där åkallade Sakarias sin Herre. Han sade: »Herre, giv mig en härlig avkomma från dig! Du hör förvisso åkallan.«

Där [i helgedomen] bad Sakarias till Gud: "Herre! Låt mig, som en gåva från Dig, få en [son], sund till kropp och själ! Du bönhör den som ber."

Der åkallade Zacharias sin Herra. Han sade: o, Herre! gif mig från Dig en god afkomma, ty Du hör bönen.

Där åkallade Sakarias sin Herre och sade: »Herre, skänk mig en god avkomma från Dig! Du är Den som besvarar böner.«

Då ropade änglarne till honom, när han stod och bad vid altaret: "Gud förkunnar dig Johannes, som skall aflägga vittnesbörd för Jesus, det af Gud utgångna ordet, och som skall vara en herre, återhållsam, och en profet ibland de salige."

Och så ropade änglarna till honom, där han stod och bad i helgedomen »Gud bebådar dig Johannes till bekräftelse angående ett ord från Gud själv, en herre, en asket, en profet, som hör till de rättfärdiga.«

Och änglarna ropade till honom medan han stod i helgedomen, försänkt i bön, och sade: "Gud kungör för dig det glada budskapet om [en son] Johannes, som skall bekräfta ett ord från Gud och [bli] en ledare [för sitt folk], en renlevnadsman och en profet, en av de rättfärdiga."

Och englarne ropade till honom, under det han stod bedjande i helgedomen: Gud bebådar dig Johannes, som skall bekräfta ordet från Gud, en mästare, kysk, profet, utaf de rättfärdige.

Och Änglarna ropade till honom, medan han stod och bad i kammaren: »Gud ger dig ett glatt budskap om Johannes, som ska bekräfta ett ord från Gud, en ledare, en avhållsam man och en Profet som hör till de rättfärdiga.«

Han svarade: "min Herre! huru skall jag kunna få en son? Jag är gammal vorden och min hustru är ofruktsam." Ängeln sade: "sålunda skall det ske. Gud gör hvad Han vill."

Och han sade: »Herre, huru skall jag kunna få någon son, då jag redan uppnått hög ålder och min hustru är ofruktsam?« Han svarade: »Må så vara! Gud gör vad han vill.«

[Sakarias] sade: "Herre, hur skulle jag kunna få en son? Jag har ju uppnått hög ålder och min hustru är ofruktsam." [Ängeln] sade: "Så [skall det bli]; Gud gör vad Han vill."

Han svarade: Herre! huru skall jag få en son, då jag redan uppnått ålderdomen, och min hustru är ofruktsam? Sade engeln: sålunda skall ske; Gud gör hvad Han behagar.

Han frågade: »Herre, hur ska jag kunna få en son, då jag redan uppnått hög ålder och min hustru är ofruktsam?« Han svarade: »Sådan är Gud! Han gör vad Han vill.«

Zacharias fortfor: "gif mig, min Herre! ett tecken." Ängeln sade: "ditt tecken vare, att du under tre dagar icke kan tala med menniskorna, utan endast tecknar. Men lofva och prisa mycket din Herre om aftonen och om morgonen."

Då sade han: »Herre, giv mig ett tecken!« Han svarade: »Ditt tecken vare, att du ej skall kunna tala till människor på tre dygn annat än genom åtbörder. Åkalla flitigt din Herre och prisa honom afton och morgon!«

[Sakarias] sade: "Herre! Ge mig ett tecken." [Ängeln] svarade: "Det tecken [du får är] att du under tre dagar inte skall tala till människor annat än med gester. Och åkalla din Herre utan att förtröttas och prisa Honom morgon och afton."

Svarade Zacharias: o, Herre! gif mig ett tecken. Sade engeln: ditt tecken skall blifva att du icke skall tala till menniskorna på tre dagar, utan genom åtbörder: och kom ihåg din Herra ofta, och prisa Honom afton och morgon.

Då sade han: »Herre, ge mig ett tecken!« Han svarade: »Ditt tecken ska vara att du inte ska kunna tala till människor under tre dagar annat än med gester. Åkalla din Herre mycket och prisa Honom under kvällen och på morgonen.«

Vidare sade ju änglarne till Maria: "Gud har utvalt dig, renat dig och utmärkt dig framför alla qvinnor.

Än när änglarna sade: »Maria, Gud har förvisso utkorat och helgat dig; ja, han har utkorat dig framför all världens kvinnor.

[MINNS] änglarnas ord till Maria: "Gud har utvalt dig och renat dig [och upphöjt] dig över alla världens kvinnor!

Och Kom ihåg då englarne sade: o, Maria! sannerligen har Gud utvalt dig och renat dig och utvalt dig framför all verldens qvinnor:

Och Änglarna sade: »Maria, Gud har valt ut dig och renat dig; ja, Han har valt dig framför alla kvinnor i världen.

O Maria! var beständig i bönens trenne ställningar: stå, knäböj och nedkasta dig med dem som det göra."

Maria, tillbed din Herre, fall ned och buga dig med dem, som buga sig!«

Maria! Förrätta din andakt inför din Herre med ödmjukhet; fall ned på ditt ansikte [inför Honom] och böj ditt huvud tillsammans med dem som böjer sina huvuden [i bön]."

O, Maria! var andäktigt undergifven din Herra, och tillbed och buga dig med dem som sig buga.

Maria, tillbe din Herre, och fall ner på ditt ansikte och buga dig med dem som bugar sig.«

Detta är en af de hemliga uppenbarelser, hvilka vi uppenbara för dig (Muhammed), och hvilken du icke kände; ty du var icke tillstädes, då de kastade lott med sina skrifrör om hvem, som skulle uppfostra Maria, ej heller var du tillstädes, när de tvistade med hvarandra.

Detta hör till budskapen om det förborgade, som vi uppenbara för dig, ty du var ej hos dem, då de kastade lott om vem som skulle taga hand om Maria, och du var ej heller hos dem, då de tvistade med varandra.

Detta hör till de [för dig, Muhammad] okända ting, som Vi [nu] uppenbarar för dig; du var inte med dem när de kastade lott om vem som skulle ha ansvar för Maria; och du var inte med dem när de tvistade [om detta] med varandra.

Detta är en underrättelse om det som är förborgadt, hvilken vi uppenbara för dig; ty du var icke med dem, då de kastade lott med sina rör, om hvem ibland dem som skulle uppfostra Maria: och du var icke med dem då de tvistade med hvarandra,

Detta hör till budskapen om det fördolda som Vi uppenbarar för dig. Du var nämligen inte hos dem, när de kastade lott om vem som skulle ta hand om Maria, och du var inte heller hos dem, när de tvistade med varandra.

Änglarne hafva ju sagt till Maria: "Gud förkunnar dig aflandet af ett ifrån Honom kommande ord, hvars namn skall vara Messias Jesus, Marias son. Han skall vara en utmärkt man i denna och den tillkommande verlden och en af de mest gynnade.

Än när änglarna sade: »Maria, Gud bebådar dig förvisso ett ord från sig. Hans namn skall vara Kristus, Jesus, Marias son, ärad både i detta och i det tillkommande livet, en av dem, som få komma Gud nära.

Och änglarna sade: "Maria! Gud tillkännager för dig det glada budskapet om ett ord från Honom [varigenom du skall föda den] vars namn skall vara Kristus Jesus, Marias son, ärad och lovprisad i denna värld och i det kommande livet och en av dem som skall vara i [Guds] närhet.

Då englarne sade: o, Maria! i sanning bebådar dig Gud ett ord från sig. Dess namn skall blifva Messias Jesus, Marias son, ärofull i denna verlden och det tillkommande lifvet, och han skall blifva en ibland dem som komma nära den Högste.

Och inte heller när Änglarna sade: »Maria, Gud ger dig ett glatt budskap om ett ord från Sig. Hans namn ska vara Kristus, Jesus, Marias son, ärad både i detta och i det tillkommande livet, och en av dem som får komma Gud nära.

Redan i vaggan och som man skall han tala med menniskorna. Han skall höra till de saliges antal."

Han skall tala till människorna i vaggan och även som äldre såsom en av de rättfärdiga.«

Han skall tala till människorna i vaggan och i mogen ålder och han skall vara en av de rättfärdiga."

Och han skall tala till menniskorna i vaggan och vid mannaåldern, och skall blifva en utaf de rättfärdige.

Han ska tala till människorna i vaggan och även som äldre och han ska vara en av de rättfärdiga.«

Hon svarade: "Huru skall jag, min Herre! få ett barn, då ännu ingen man vidrört mig?" Ängeln svarade: "så är det. Gud skapar hvad Han behagar. Har han beslutat något, så säger Han endast: "varde!" och så varder det.

Och hon sade: »Herre, huru skall jag kunna få något barn, då ingen mänsklig varelse kommit mig vid?« Han svarade: »Må så vara! Gud skapar vad han vill; när han besluter en sak, säger han blott: ‘Varde’ till den, och så varder det.

Maria sade: ”Herre! Hur skulle jag kunna få en son, då ingen man har rört mig?” [Ängeln] sade: ”Så [skall det bli]; Gud skapar vad Han vill. Om Han vill att något skall vara, säger Han endast till det: 'Var!' - och det är.

Svarade hon: Herre! huru skall jag få en son, då ingen man har vidrört mig? Sade engeln sålunda skall ske, Gud skapar hvad Han behagar; då Han beslutar ett ting, säger Han blott till det ”varde!” och det är.

Och hon sade: »Herre, hur ska jag kunna få något barn, då ingen man rört vid mig?« Han svarade: »Sådan är Gud! Han skapar vad Han vill; när Han beslutar en sak, säger Han endast »Var!« till den, så blir den till.

Vi skola lära honom boken, visheten, Torâ och Evangelium,

Och han skall lära honom skriften, visheten, tora och evangelium,

Han skall undervisa din son i Skriften, [skänka honom] visdom och [ge honom] Tora och Evangelium

Och Han skall lära honom Skriften och visdomen och Lagen och Evangelium

Och Han ska lära honom Skriften, visdomen, Torah och Evangelium,

han skall vara ett sändebud till Israels barn och han skall säga: "jag är utrustad med underverk, hvilka utgå ifrån min Herre. Jag gör af ler bilden af en fogel, blåser sedan i den, och den skall, med Guds vilja, varda en riktig fogel. Jag botar ock blinde och spetälske, och gör de döde lefvande med Guds vilja. Jag skall ock säga Eder hvad I äten och hvad I förvaren i edra hus. Häruti är sannerligen ett tecken för Eder, om I ären troende.

och detta som en apostel till Israels barn med dessa ord: "Jag kommer till eder med ett tecken från eder Herre, jag skall skapa liksom en fågel åt eder av lera och blåsa i den, så att det på Guds tillskyndelse bliver en fågel; jag skall på Guds tillskyndelse bota den blindfödde och den spetälske och uppväcka de döda till liv, och jag skall tala om för eder vad I skolen äta och vad I skolen lägga i förvar i edra hus; häri finnes sannerligen ett tecken för eder, om I ären rättrogna.

och [sända honom] till israeliterna som Sitt sändebud." [Och Jesus sade:] "Jag har kommit till er med ett tecken från er Herre. Jag skall forma åt er i lera något som liknar en fågel och jag skall andas på den och med Guds tillåtelse skall den bli en fågel. Och jag skall bota de blinda och de spetälska och med Guds vilja skall jag väcka de döda till liv. Och jag skall säga er vad ni äter och vad ni lägger upp som förråd i era hus. I detta ligger ett tecken för er - om ni är [sanna] troende.

Och skall göra honom till ett sändebud åt Israels barn; och han skall säga: i sanning är jag kommen till eder med tecken ifrån eder Herra: sannerligen skall jag tillskapa åt eder utaf lera liksom en fågels form, och blåsa uti honom, och det skall blifva en fågel med Guds tillåtelse: och jag skall bota den blindfödde och den spetälske, och jag skall sätta lif i de döde med Guds tillåtelse: och jag skall förtälja eder hvad J förtären och hvad J läggen upp såsom förråd i edra hus: sannerligen är tecken för eder uti detta, om J ären rättrogne.

och göra honom till ett Sändebud till Israels barn med dessa ord: ’Jag har kommit till er med ett tecken från er Herre. Jag ska skapa något av lera åt er som liknar en fågel och blåsa i det, så att det med Guds tillåtelse blir en fågel. Jag ska bota den blindfödde och den spetälske och uppväcka de döda till liv med Guds tillåtelse, och jag ska tala om för er vad ni äter och vad ni förvarar i era hus. I detta finns ett tecken för er, om ni är troende.

Jag bekräftar de skrifter, nemligen Torâ, som finnas före mig. Jag tillåter Eder en del af det, som var Eder förbjudet, och har kommit till Eder med tecken ifrån min Herre. Frukten då Gud och lyden mig;

Så ock till bekräftelse på tora, som kommit före mig, och för att tillstädja eder en del av vad som varit eder förbjudet; ja, jag kommer till eder med ett tecken från eder Herre. Frukten alltså Gud och lyden mig!

Och [jag har kommit] för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förklara tillåtet något av det som var förbjudet för er. Och jag har kommit till er med ett tecken från er Herre. Frukta därför Gud och följ mig.

Och jag är kommen bekräftande det som var före mig af Lagen, och att tillåta eder en del af det som blifvit eder förbudet: och jag är kommen till eder med tecken ifrån eder Herra; frukter alltså Gud och lyder mig.

Och för att bekräfta Torah, som kommit före mig, och för att göra tillåtet för er en del av det som förbjudits er; ja, jag kommer till er med ett tecken från er Herre. Frukta därför Gud och lyd mig!

ty Gud är min Herre och eder Herre. Tillbedjen Honom; detta är den raka vägen."

Gud är förvisso min och eder Herre, dyrken honom alltså! Detta är en rätt väg’.«

Gud är min Herre och er Herre; det är därför Honom ni skall dyrka! Detta är en rak väg."

Sannerligen är Gud min Herre, och eder Herre, tjener Honom då; detta är den rätta vägen.

Gud är både min och er Herre, dyrka Honom därför! Detta är en rak väg.’«

När nu Jesus förnam deras otro, sade han: "hvilka vilja vara mine försvarare jemte Gud?" Apostlarne svarade: "vi äro Guds försvarare, vi tro på Gud och betyga, att vi öfverlemna oss åt Gud (äro muslimin).

Och när Jesus märkte otron hos dem, sade han: »Vilka vilja bliva mina hjälpare i fråga om Gud?« Lärjungarne svarade: »Vi äro Guds hjälpare, vi tro på Gud; vittna, att vi äro honom undergivna!

När Jesus märkte deras ovillighet att tro [på honom], sade han: "Vem vill hjälpa mig [att kalla människorna] till Guds väg?" De vitklädda sade: "Vi är Guds medhjälpare! Vi tror på Gud; vittna du att vi har underkastat oss Hans vilja!

Men då Jesus märkte otron hos dem, sade han: hvilka vilja blifva mina medhjelpare att visa vägen till Gud. Lärjungarne svarade: vi skola blifva Guds hjelpare: vi tro på Gud, och var Du vittne att vi äro Honom undergifne.

Och när Jesus märkte deras otro, sade han: »Vilka vill bli mina hjälpare på vägen till Gud?« Lärjungarna svarade: »Vi är Guds hjälpare, vi tror på Gud; vittna att vi underkastar oss.

O vår Herre! vi tro på det, som Du har uppenbarat och vi följa ditt sändebud (Jesus). Uppskrif oss derföre ibland deras antal, som vittna för sanningen!"

Herre, vi tro på vad du nedsänt, och vi följa aposteln; uppskriv oss alltså bland vittnena!«

Herre! Vi tror på det som Du har uppenbarat och vi vill följa Sändebudet; räkna oss därför bland [sanningens] vittnen."

O, Herre! vi tro på det Du nedsändt, och vi följa sändebudet, uppskrif oss alltså med vittnena.

Herre, vi tror på det Du uppenbarat, och vi följer Sändebudet; skriv därför upp oss bland vittnena.«

Judarne begagnade sig af list, men Gud begagnade sig ock af list, och Han öfverträffar alla i list.

De stämplade, men Gud stämplade ock; ja, Gud är bäst av dem, som stämpla.

Och de [som inte ville tro] smidde onda planer [mot Jesus], men [även] Gud smed planer - ingen smider bättre planer än Gud.

Och de stämplade emot Jesum, men Gud motverkade dem; och bättre planer än Gud gör ingen.

De smidde planer, men Gud smidde också planer – och Gud är bäst av dem som smider planer –

Gud sade ju: "o Jesus! jag vill låta dig dö, sedan upptaga dig till mig; jag vill aflägsna dig ifrån de otrogne och sätta dine anhängare öfver de otrogne ända till uppståndelsedagen. Sedan skolen I återkomma till mig, och jag skall då afgöra edra tvistefrågor.

Än när Gud sade: »Jesus, jag skall förvisso taga dig hädan, upphöja dig till mig och befria dig från dem, som äro otrogna, och jag skall sätta dem, som följa dig, över dem, som äro otrogna, ända till uppståndelsens dag, men sedan skolen I återvända till mig, och jag skall döma mellan eder om det, som I tvistaden om.

Och Gud sade: "Jesus! Jag skall kalla dig till Mig och Jag skall upphöja dig till Min [härlighet] och Jag skall rena dig från [de beskyllningar som] förnekarna av sanningen [riktade mot dig]. Och Jag skall sätta dem som följer dig högt över dem som förnekar [dig] ända till Uppståndelsens dag; då skall ni alla vända tillbaka till Mig och Jag skall döma mellan er i allt det som ni var oense om.

Då Gud sade: o, Jesus! sannerligen skall jag låta dig dö, och skall upptaga dig till mig, och befria dig från dem som icke tro: och jag skall sätta dem som följa dig, öfver dem som icke tro, intill uppståndelsens dag; sedan skolen J återvända till mig, och jag skall dömma emellan eder i det hvaruti J voren stridige.

när Han sade: »Jesus, Jag ska ta dig hädan, upphöja dig till Mig och rena dig från dem som förnekar sanningen, och Jag ska sätta dem som följer dig över dem som förnekar sanningen ända till Uppståndelsens dag, men sedan ska ni återvända till Mig, och Jag ska döma mellan er om det som ni tvistade om.

De otrogne åter vill jag tukta i denna och den tillkommande verlden med ett hårdt straff, och de skola ej finna någon frälsare.

Vad dem, som äro otrogna, beträffar, skall jag hemsöka dem med ett svårt straff både i detta och i det tillkommande livet, och de skola ej få några hjälpare.«

Vad beträffar förnekarna av sanningen, skall Jag ge dem ett strängt straff i denna värld och i det kommande livet; och de kommer inte att finna någon hjälpare."

Och beträffande dem som icke tro, jag skall straffa dem med ett strängt straff i denna verlden och det tillkommande lifvet; och de skola icke få någon hjelpare.

De som förnekar sanningen ska Jag ge ett strängt straff både i detta och i det tillkommande livet, och de ska inte få några hjälpare.«

De troende deremot, som göra godt, skola vi gifva sin lön; ty Gud älskar icke de orättfärdige."

Och vad beträffar dem, som tro och göra goda gärningar, skall han giva dem deras fulla lön; ja, Gud älskar ej de orättfärdiga.

Och Han skall ge dem som tror och lever ett rättskaffens liv deras fulla belöning. Gud är sannerligen inte de orättfärdigas vän.

Men de som tro och göra goda verk, Han skall tillfullo godtgöra dem deras belöning; och Gud älskar icke de orättfärdige.

Men dem som tror och gör goda gärningar ska Han till fullo ge den lön de förtjänat; ja, Gud älskar inte de orättfärdiga.

Detta uppläsa vi för dig (Muhammed) af undren och den visa förmaningen.

Detta uppläsa vi för dig såsom en del av tecknen och den visa förmaningen.

DETTA SOM Vi framför till dig [Muhammad] är en del av [Våra] budskap och den visa Påminnelsen.

Detta uppläsa vi för dig utaf tecknen och den visa erinringen.

Det Vi läser upp för dig är några av tecknen och delar av den visa förmaningen.

Inför Gud är Jesus såsom Adam, hvilken Gud har bildat af lera och till hvilken Han har sagt: "varde," och så var han.

Det är förvisso samma förhållande med Jesus inför Gud som med Adam; han skapade honom av stoft, sedan sade han till honom: »Varde!« och han vart.

Inför Gud är Jesus till sin natur att likna vid Adam. Han skapade honom av jord och sade till honom: "Var!" och han är.

Sannerligen är Jesus inför Gud lik Adam: Han skapade honom af stoft, sedan sade Han till honom: ”varde!” och han vardt.

Det är samma förhållande med Jesus inför Gud som med Adam; Han skapade honom av jord och sedan sade Han till honom: »Var!« och han blev till.

Detta är sanningen, som utgår ifrån din Herre; var derföre icke en af de tviflande.

Sanningen kommer från din Herre; var därför ej bland tvivlarne!

[Det är] sanningen från din Herre; hys inte minsta tvivel om detta!

Sanningen är detta från din Herra; var derföre ej ibland dem som tvifla.

Sanningen kommer från din Herre; var därför inte en av dem som tvivlar.

Om någon tvistar derom med dig, sedan du fått så mycken kunskap, så säg: "kommen! vi vilja tillkalla våre söner och edre söner, våra hustrur och edra hustrur, oss och Eder sjelfve; sedan skola vi uttala en förbannelse och nedkalla Guds vrede öfver lögnarne."

Om någon tvistar med dig därom efter den kunskap, som kommit dig till del, så säg: »Kommen hit, så skola vi kalla våra och edra söner, våra och edra kvinnor, oss själva och eder själva; sedan skola vi svärja och nedkalla Guds förbannelse över lögnarne.«

Om någon vill tvista med dig om detta, sedan du tagit emot den kunskap som har kommit dig till del, säg då: "Låt oss kalla våra söner och era söner, våra kvinnor och era kvinnor, ja, låt oss alla samlas och ödmjukt be Gud att Han avkunnar Sin dom, och låt oss nedkalla Guds fördömelse över alla som ljuger."

Och ho som tvistar med dig derom, efter den kunskap som till dig kommit, säg: kommer, kallom våra söner och edra söner, och våra qvinnor och edra qvinnor, och oss sjelfva och eder sjelfva, låtom oss sedan göra besvärjelse och lägga Guds förbannelse på lögnarne.

Om någon tvistar med dig om detta efter den kunskap som kommit dig till del, säg då: »Kom, låt oss kalla våra och era söner, våra och era kvinnor, oss själva och er själva; sedan ska vi uppriktigt be och nedkalla Guds förbannelse över lögnarna.«

Detta är en sannfärdig berättelse, och det gifves ingen Gud utom den ende Guden (Allâh). Gud är sannerligen den Allsmäktige, den Allvise.

Detta är sannerligen det verkliga förhållandet, och det finns ingen gud utom Gud; ja, Gud är sannerligen den Väldige, den Vise.

Ja, detta är sanningen - det finns ingen gud utom Gud, och Gud är förvisso den Allsmäktige, den Vise.

Visserligen är detta den sanna historien: och det finnes ingen Gud utom Gud; och Gud Han är i sanning den Mägtige, den Vise.

Detta är helt visst en sann beskrivning, och det finns ingen gud utom Gud; ja, Gud är den Mäktige och Vise.

Om de bortvända sig, så känner Gud dem, som illa göra.

Men om de vända sig bort, så känner Gud förvisso ofärdsstiftarne.

Och om de vänder er ryggen [bör de veta att] Gud har full kunskap om dem som vill störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv.

Men om de vända sig bort, så känner Gud visserligen de elake.

Men om de vänder sig bort, känner Gud till dem som sprider fördärv.

Säg: "J som egen Skriften, ingån på ett billigt förslag emellan oss och Eder: vi vilja tillbedja Gud allena och icke ställa jemte Honom någon jemlike, ingen af oss skall ej heller erkänna den andre som herre; Gud allena är Herren." Om Skriftens egare bortvända sig, så ropen efter dem: "bevittnen, att vi äro muslimin."

Säg: »I, som fått skriften, kommen hit i och för ett ord, som må vara gemensamt för oss och eder, att vi nämligen ej skola dyrka någon annan än Gud och ej sätta något vid hans sida, och att den ene av oss ej skall taga den andre till herre i stället för Gud«, men om de vända sig bort, så sägen: »Vittnen, att vi äro Gud undergivna!«

Säg: "Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er - att vi inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida och inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Guds ställe." Och säg, om de vänder er ryggen: "Vittna då, att det är vi som har underkastat oss Hans vilja."

Säg: o, J Skriftens folk, kommer till ett lika ord emellan oss, att vi icke må tjena annat än Gud och ej gifva Honom någonting till like, och att icke någre af oss må taga andre till herrar, utom Gud; men om de bortvända sig, säger då: vittner J att vi äro rättrogne.

Säg: »Ni som fått Skriften, kom och låt oss enas kring det som förenar oss och er, att vi inte ska dyrka någon annan än Gud och inte sätta något vid Hans sida, och att ingen av oss ska ta den andre till herre i stället för Gud«, men om de vänder sig bort, säg då: »Vittna, att det är vi som har underkastat oss Gud!«

O I som egen Skriften! hvi tvisten I med afseende på Abraham? Torâ och Evangelium äro ju först efter honom uppenbarade. Hafven I då icke förstånd?

I, som fått skriften, varför tvisten I om Abraham? Tora och evangelium nedsändes ju först efter honom; haven I då intet förstånd?

VARFÖR tvistar ni efterföljare av äldre tiders uppenbarelser om Abraham? Tora uppenbarades ju inte - och inte heller Evangeliet - förrän efter hans tid. Vill ni inte använda ert förstånd?

O, J Skriftens folk! hvarföre tvisten J om Abraham? Icke blefvo Lagen och Evangelium nedsände förr än efter honom: skolen J då ej förstå?

Ni som fått Skriften, varför tvistar ni om Abraham? Torah och Evangelium uppenbarades ju först efter honom; ska ni inte använda ert förstånd?

Välan! kunnen tvista öfver ting, som I kännen, men tvisten icke öfver ting, som I icke kännen, men som Gud vet och uppenbarar mig, men I icke veten.

Se, det är I, som tvisten om det, varom I haven kunskap, men varför tvisten I om det, varom I icke haven någon kunskap? Ja, Gud vet, men I veten icke.

Här tvistar ni [med varandra] om det som ni känner till; varför vill ni tvista om det som ni är helt okunniga om? Gud vet, men ni vet inte.

Se, J ären de som tvista om det hvaruti J hafven kunskap, huru kunnen J då tvista om det hvarom J icke hafven kunskap? Men Gud vet och J veten icke.

Se på er själva! Ni tvistar om det ni har kunskap om, men varför tvistar ni om det som ni inte har kunskap om? Ja, Gud vet, men ni vet inte.

Abraham var hvarken jude eller christen, utan han var renlärig och en muslim. Han hörde icke till afgudadyrkarne.

Abraham var varken jude eller kristen, utan han var hanif och Gud undergiven och hörde ej till månggudadyrkarne.

Abraham var [till sin tro] varken jude eller kristen - han sökte och fann den rena, ursprungliga tron och underkastade sig Guds vilja; och han vägrade att ge avgudarna sin dyrkan.

Icke var Abraham Jude, ej heller Christen, men han var renlärig, rättrogen; och han var icke utaf afgudadyrkarne.

Abraham var varken jude eller kristen, han var rättrådig, underkastade sig Gud och hörde inte till månggudadyrkarna.

Sannerligen, de stå närmast Abraham af alla menniskor, som äro hans lärjungar, denne profet (Muhammed) och de som tro på honom. — Gud är de troendes beskyddare.

De människor, som stå Abraham närmast, äro sannerligen de, som följa honom, såsom ock denne profet och de, som tro; ja, Gud är de rättrognas beskyddare.

De människor som står Abraham närmast är helt visst de som följer hans exempel, såsom denne Profet och [hans skaror av] troende. Och Gud är de troendes Beskyddare.

Sannerligen, ibland menniskorna äro de närmast Abraham som följa honom, och desse äro Profeten och de som med honom tro: och Gud är de rättrognes beskyddare.

De människor som står Abraham närmast är de som följde honom, och denna Profet och de som tror; ja, Gud är de troendes beskyddare.

En del af Skriftens egare önska, att föra Eder vilse, men de föra endast sig sjelfve vilse, utan att de inse det.

En del av dem, som fått skriften, skulle önska, att de kunde föra eder vilse, men de vilseföra inga andra än sig själva utan att märka det.

Bland efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser finns de som vill leda er på villovägar. De kan bara vilseleda sig själva - men det inser de inte.

En del af Skriftens folk skulle glädjas om de förledde eder; men de förvilla blott sig sjelfva, och de märka det icke.

En del av dem som fått Skriften önskar att de kunde föra er vilse, men de vilseleder inga andra än sig själva utan att vara medvetna om det.

O I Skriftens egare! hvi antagen I icke Guds uppenbarelser, ehuru I bevittnen deras sanning.

I, som fått skriften, varför förneken I Guds tecken, då I ären vittnen till dem?

Ni, efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Varför avvisar ni Guds budskap fastän ert eget vittnesbörd [bekräftar deras sanning]?

O, J Skriftens folk! hvarföre skolen J icke tro på Guds tecken, då J ären vittnen till dem?

Ni som fått Skriften, varför förnekar ni Guds tecken, då ni själva är vittnen till dem?

O I Skriftens egare! hvi sammanblanden I sannt och falskt och fördöljen sanningen, då I dock kännen henne?

I, som fått skriften, varför insvepen I sanningen i lögn och döljen sanningen mot bättre vetande?

Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Varför klär ni över det sanna med lögn och gömmer mot bättre vetande undan sanningen?

O, J Skriftens folk! hvarföre skolen J kläda sanningen uti lögnens drägt och dölja sanningen, då J kännen henne?

Ni som fått Skriften, varför klär ni sanningen i lögn och döljer sanningen mot bättre vetande?

Någre af Skriftens egare säga: "tron på det som har uppenbarats för de troende (muslimin) vid dagens början och förkasten det vid dess slut, så vända de kanhända om (affalla).

En del av dem, som fått skriften, säger: »Tron vid dagens början på det, som nedsänts till dem, som tro, och förneken det vid dess slut! Kanhända de åtra sig.

Några av efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser säger [till de andra]: "[Förklara er] tro på det som har uppenbarats för de troende vid dagens början och avvisa det övriga; kanske skall de då vända om.

Och någre utaf Skriftens folk säga: tror på det som blifvit nedsändt till dem som tro, vid dagens gryning, och förneker det vid dess slut, kanhända skola de återvända från sin tro.

En del av dem som fått Skriften säger: »Tro vid dagens början på det som uppenbarats för dem som tror, och förneka det vid dess slut; kanske ska de då återvända.

Men tron icke, att någon annan än den, som följer eder lära — Säg: "ledningen på den rätta vägen är Guds ledning" — fått detsamma, som I hafven undfått, och att man skall tvista med Eder inför eder Herre." Säg: "nåden är i Guds hand. Han gifver den åt hvem Han vill. Gud är oändlig i sin nåd och allvis.

Men sätten ej tro till någon annan än den, som rättar sig efter eder religion!« — Säg: »Den rätta vägledningen är förvisso Guds vägledning.« —»Tron icke, att någon kan få detsamma som I, eller att de kunna tvista med eder inför eder Herre!« Säg: »All ynnest är i Guds hand, han giver den åt vem han vill; ja, Gud är allrådande och allvetande.«

Tro inte på någon som inte bekänner sig till er religion!" Säg: "Den [sanna] vägledningen är Guds vägledning; [är ni rädda] att andra skall få del av sådana [uppenbarelser] som ni har tagit emot? Eller att de skall tvista med er inför er Herre?" Säg: "Guds nådegåvor är i Hans hand; Han skänker dem till den Han vill. Gud når överallt och Han vet allt,

Och tror ingen annan än den som följer eder lära. Säg: sannerligen är den rätta vägledningen Guds vägledning, på det att en annan skulle få lika med det J hafven fått; eller skola de tvista med eder inför eder Herra? Säg: sannerligen är nåden i Guds hand; Han gifver henne till hvem Han behagar: och Gud är vidtomfattande, vetande.

Och tro inte på någon annan än den som rättar sig efter er religion.« – Säg: »Den rätta vägledningen är Guds vägledning.« – »Och tro inte att någon kan få detsamma som ni, eller att någon kan tvista med er inför er Herre.« Säg: »All nåd är i Guds hand, Han ger den åt vem Han vill; ja, Gud omfattar allt och vet allt.«

Han utmärker med sin nåd hvem Han vill, och Gud är rik på nåd."

Han utmärker vem han vill med sin barmhärtighet; ja, Gud är högeligen ynnestfull.

och Han förbarmar Sig över den Han vill. Guds nåd är en outsinlig källa."

Han utmärker särskilt med sin barmhertighet hvem Han vill, och Gud besitter en stor nåd.

Han utmärker vem Han vill med Sin barmhärtighet; ja, Gud är full av ynnest.

Af Skriftens innehafvare finnes mången, som, om du anförtror honom en talent, skall återställa den till dig; men andre åter, åt hvilka du anförtror en dukat, skola ej återgifva dig den, om du ej blifver stående öfver dem (med vittnen bevisande din fordran). Skälet härtill är det, att de påstå: "vi hafva ej genom någon förbrytelse blottstält oss för hedningarne." Men de uttala då, mot bättre vetande, en lögn om Gud.

Bland dem, som fått skriften, finnes den, som, om du anförtror honom en hel talent, återlämnar den till dig, och bland dem finnes ock den, som, om du anförtror honom en dinar, icke återlämnar den till dig med mindre du ständigt håller efter honom. Och detta därför att de säga: »Det finnes ingen anledning att söka sak med oss för de olärdas skull«, men de påbörda Gud lögn mot bättre vetande.

OCH BLAND efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser finns de som, om du anförtror dem en skatt av guld, [villigt] återlämnar den; och det finns de som, om du anförtror dem en enda dinar, vägrar återlämna den om du inte ansätter dem med ideliga påminnelser. De påstår nämligen: "Vi har inte blivit ålagda [att hålla våra löften], när det gäller dessa okunniga människor"; så säger de om Gud, trots att de vet bättre, det som inte är sant.

Den finnes ibland Skriftens folk, som, om du betror honom en talent, återställer han honom till dig; och ibland dem finnes den, som om du betror honom en penning, återställer han den icke till dig, utan att du ständigt står öfver honom. Detta derföre att de säga: det åligger oss ingen pligt emot de okunnige; men de yttra en lögn om Gud och de veta det!

Bland dem som fått Skriften finns den, som om du anförtror honom en hel skatt av guld, återlämnar den till dig, och bland dem finns också den, som om du anförtror honom ett enda mynt, inte återlämnar det till dig om du inte ständigt står på dig mot honom. Och så gör de därför att de säger: »Vi har inga skyldigheter mot de olärda«, men de ljuger om Gud mot bättre vetande.

Jo! (det är ej så som de säga). Den som uppfyller sina förbindelser och fruktar Gud, han vet, att Gud älskar de gudfruktige.

Ja, om någon uppfyller sitt avtal och fruktar Gud, så älskar Gud förvisso de gudfruktiga.

Nej, det förhåller sig tvärtom! [Gud känner] dem som är trogna förbundet med Honom och fruktar Honom; Gud älskar de gudfruktiga.

Jo, visserligen; ho som uppfyller sitt löfte och fruktar Gud, i sanning, älskar Gud dem som frukta Honom.

Nej, men om någon uppfyller sitt avtal och fruktar Gud, älskar Gud helt visst de gudfruktiga.

De, som utbyta åt sig förbundet med Gud och sin tro mot en vara af ringa värde, hafva ej någon del i det eviga lifvet. På uppståndelsedagen skall Gud ej tilltala dem, ej skänka dem en blick och icke frikänna dem. De få ett pinsamt straff.

De, som för ett ringa pris sälja avtalet med Gud och sina eder, dessa hava förvisso ingen andel i det tillkommande livet. Gud skall varken tala till dem eller se åt dem på uppståndelsens dag eller frikänna dem, utan dem väntar ett plågsamt straff.

De som för en ynklig vinst förnekar förbundet med Gud och de eder som de har svurit, skall inte få del av det eviga livets goda och på Uppståndelsens dag skall Gud varken tala till dem eller se på dem, och Han skall inte rena dem [från synd]; ett svårt lidande väntar dem.

Sannerligen de som utbyta Guds förbund och sina eder emot ett ringa pris, de skola ej få andel i det tillkommande lifvet och icke skall Gud tala till dem, ej heller skall Han på uppståndelsens dag blicka ned på dem, ej heller skall Han rena dem; och de skola få ett plågsamt straff.

De som säljer avtalet med Gud och sina eder för en ynklig summa har ingen del i det tillkommande livet, och Gud ska varken tala till eller se åt dem på Uppståndelsens dag och inte heller rena dem. För dem väntar ett plågsamt straff.

Det gifves ibland dem ett parti, som läsa Skriften förvrängdt, på det att I skolen anse något, som ej står uti boken, såsom deruti befintligt. De säga: "detta är ifrån Gud." Men det kommer icke ifrån Gud, utan de säga med vett och vilja en lögn om Gud.

Bland dem finnes sannerligen ett parti, som förvränger tungan vid läsningen av skriften, för att I skolen tänka, att det hör till skriften, ehuru det icke hör till skriften; de säga: »Det kommer från Gud«, ehuru det icke kommer från Gud, och påbörda Gud lögn mot bättre vetande.

Bland dem finns helt visst de som lindar sina tungor om Skriften för att ni skall tro att [deras förvrängda ord] är hämtade ur Skriften, fastän de inte är hämtade ur Skriften; och de säger: "Detta är från Gud", fastän det inte är från Gud. Och så säger de om Gud mot bättre vetande det som inte är sant.

Och i sanning finnas ibland dem någre hvilkas tungor vränga Skriften, att J mågen tro det de läsa vara från Skriften, men icke är det från Skriften. Och de säga: det är ifrån Gud; men icke kommer det från Gud: och de yttra en lögn om Gud, och de veta det!

Bland dem finns helt visst en grupp, som förvanskar Skriften med sina tungor, för att ni ska tro att det hör till Skriften, fastän det inte tillhör Skriften; de säger: »Det kommer från Gud«, trots att det inte kommer från Gud, och de ljuger om Gud mot bättre vetande.

Det är icke möjligt, att en menniska (Jesus), åt hvilken Gud har gifvit boken, andlig domaremakt och profetakallet, kan säga till menniskorna: "varen mine och icke Guds tjenare." Utan han säger: "varden Rabbiner, i det att I lären andre boken och meddelen undervisning."

Det anstår ej en mänsklig varelse, att Gud giver honom skriften, visheten och profetkallet, och att han sedan säger till människorna: »Varen mina tjänare i stället för Guds!« utan » Varen mästare, därför att I undervisen i skriften och därför att I läsen den!«

Det är otänkbart att en människa, som Gud har gett uppenbarelsens gåva och visdom och kallat till profet, därefter skulle säga till människorna: "Tillbe mig vid sidan av Gud." Nej, [vad han skulle säga är:] "Bli Guds hängivna tjänare som undervisar [andra] och fördjupar sin egen kunskap i Skriften."

Det tillkommer icke en man som Gud givit Skriften och visheten och en profetisk anda, att han sedan skall säga åt menniskorna: varer tjenare åt mig, utom Gud; men må han säga: varer mästare i det J lären af Skriften och i det J undervisen.

Det anstår inte någon att Gud ger honom Skriften, visheten och profetskapet, och att han sedan säger till människorna: »Var mina tjänare i stället för Guds.« men däremot: »Var Herrens män, därför att ni undervisar i Skriften och därför att ni studerar den.«

Ej heller befaller han Eder, att anse änglarne och profeterna såsom edre herrar. Skall han väl ålägga Eder otro, sedan I blifvit muslimin?

Han bjuder eder icke att taga änglarna och profeterna till herrar. Bjuder han eder kanske att vara otrogna, sedan I varit honom undergivna?

Inte heller [skulle han] befalla er att betrakta änglar och profeter som [himmelska] beskyddare. [Eller tror ni att han skulle] uppmana er att återfalla i otro sedan ni har underkastat er Guds vilja?

Och icke anbefaller Han eder att J skolen taga englarne och profeterne till herrar: skulle Han anbefalla eder otron sedan J blifvit rättrogne?

Han ålägger er inte heller att ta Änglarna och Profeterna till herrar. Ska han ålägga er att vara otrogna, sedan ni underkastat er Gud?

Gud har ju uppgjort med profeterna följande förbindelse: jag gifver Eder nu något af en bok och af visheten. Sedan skall en apostel komma, som bekräftar det, som I besitten. På honom måsten I tro och honom måsten I understödja. Han sade: "afläggen I denna bekännelse och ingån I med mig ett förbund derom?" De svarade: "vi bekänna det." Gud sade: "bevittnen det då och jag är ock vittne med Eder."

Än när Gud ingick förbund med profeterna med dessa ord: »Om jag giver eder en skrift och en vis anordning och det sedan kommer en apostel, som bekräftar vad I redan ägen, så skolen I sannerligen tro på honom och hjälpa honom.« Han sade ock: »Bekräften I och antagen I mitt förbund på detta villkor?« De svarade: »Vi bekräfta det.« Då sade han: »Vittnen alltså! Jag skall vara ett av vittnena jämte eder.«

[EFTERFÖLJARE av äldre tiders uppenbarelser! Minns att] Gud erbjöd er Sitt förbund genom profeterna. [Han sade:] "Jag har låtit er få del av uppenbarelse och visdom. [En gång] skall ett sändebud komma till er med bekräftelse av den sanning som [redan] är i er hand; då skall ni tro på honom och stödja honom." [Och Han] sade: "Är det ert beslut att ingå förbund med Mig på denna grund?" De svarade: "Ja, det är vårt beslut." [Och Gud] sade: "Vittna då om detta; Jag skall vittna med er.

Och kom ihåg då Gud ingick förbund med profeterne, sägande: detta är i sanning hvad jag gifver eder utaf uppenbarad skrift och visdom; sedan skall komma till eder en apostel, bekräftande det som J hafven af skrifterna; I skolen sanneligen tro på honom och bistå honom. Han sade ytterligare: bekräften J och antagen J mitt förbund på detta? De svarade: vi bekräfta det. Han sade: vittner då, och jag är med eder ett utaf vittnena.

Och Gud ingick förbund med Profeterna med dessa ord: »Om Jag ger er en Skrift och visdom och det sedan kommer ett Sändebud, som bekräftar vad ni redan tagit emot, ska ni tro på honom och hjälpa honom.« Han sade också: »Bekräftar ni och antar ni Mitt förbund på detta villkor?« De svarade: »Vi bekräftar det.« Då sade Han: »Vittna då! Och Jag ska vara en av dem som vittnar med er.«

Den som derefter söker undanflykter, han är gudlös.

Men vända sig några det oaktat bort, så äro dessa de ogudaktiga.

De som efter detta drar sig ifrån [sin plikt] är de som har förhärdat sig i trots och olydnad."

Och hvilka som vända tillbaka efter detta, de äro förbrytare.

De som vänder sig bort efter detta är trotsiga syndare.

Viljen I hafva en annan lära än Guds dyrkan? Inför Honom ödmjukar sig frivilligt eller tvunget allt, som finnes i himlarne och på jorden, och hos Honom skolen I (på uppståndelsedagen) inställas.

Begära de väl någon annan religion än Guds? De, som finnas i himlarna och på jorden, äro honom undergivna med eller mot sin vilja, och till honom skola de återföras.

Önskar de en annan [religion] än den som Gud har gett dem? [Gud] som alla i himlarna och på jorden underkastar sig av fri vilja eller nödda och tvungna, och till vilken de skall återbördas.

Begära de då en annan religion än Guds? men ho som finnes i himlarne och på jorden, är Honom undergifven frivilligt eller nödtvunget; och till Honom skola de blifva återförde.

Begär de väl någon annan religion än Guds, när de som finns i himlarna och på jorden underkastar sig Honom med eller mot sin vilja och det är till Honom de ska återföras?

Säg: "vi tro på Gud och på det som har uppenbarats för oss, så väl som på det som har uppenbarats för Abraham, Ismael, Isak, Jakob och Israels stammar, och på det som har meddelats Moses, Jesus och profeterna af deras Herre. Vi göra icke någon skilnad emellan någon af dem och äro Gudi undergifne."

Säg: »Vi tro på Gud, på vad som nedsänts till oss och vad som nedsänts till Abraham, Ismael, Isak och Jakob och stamhövdingarne, på vad Mose, Jesus och profeterna fått ifrån sin Herre, utan att vi göra någon skillnad på någon ibland dem, i det vi underkasta oss honom.«

Säg: "Vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och det som uppenbarades för Abraham och Ismael och Isak och Jakob och deras efterkommande och det som uppenbarades för Moses och Jesus och för [alla de övriga] profeterna av deras Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem. Och vi har underkastat oss Hans vilja."

Säg: vi tro på Gud och på det som blifvit nedsändt till oss, och på det som blifvit nedsändt till Abraham och Ismael och Isaak och Jakob och Israels stammar och på det som blef gifvet till Mose och Jesum och profeterne, från deras Herra, vi göra icke skillnad emellan någon af dem, och Honom äro vi undergifne.

Säg: »Vi tror på Gud, på det som uppenbarats för oss och det som uppenbarats för Abraham, Ismael, Isak och Jakob och hans ättlingar, på vad Moses, Jesus och Profeterna fått från sin Herre; vi gör ingen åtskillnad mellan dem och vi underkastar oss Honom.«

Om någon skulle önska sig en annan religion än Islâm, så skulle den ej gillas för honom, och i det eviga lifvet varder han förtappad.

Men vill någon hava något annat än Islam till religion, skall det aldrig mottagas från honom, och i det tillkommande livet skall han höra till de tillspillogivna.

Om någon vill anta någon annan religion än Islam kommer detta att vägras honom, och i nästa liv skall han stå bland förlorarna.

Och ho som älskar att bekänna annan religion än Islam, det skall icke gälla för honom; och i det tillkommande lifvet skall han blifva af de förtappade.

Men vill någon anta en annan religion än islam, ska det aldrig godtas från honom, och i det tillkommande livet ska han höra till dem som går förlorade.

Huru kan väl Gud leda ett folk, som affaller ifrån sin tro, sedan det betygat, att Guds sändebud är sannfärdigt, samt emottagit ojäfaktiga tecken? — Gud leder ej de orättrådiga menniskorna.

Huru skulle väl Gud vägleda människor, som blivit otrogna, sedan de antagit tron och vittnat, att aposteln är sannfärdig, och sedan de klara vittnesbörden kommit dem till del, då Gud ej vägleder de orättfärdiga människorna?

Skulle Gud vägleda dem som förnekar tron efter att ha antagit den och vittnat att Sändebudet i sanning [är Guds utsände] och som fått se klara bevis? Nej, Gud vägleder inte de orättfärdiga.

Huru skulle Gud vägleda folk som blifvit otrogne sedan de trott och vittnat att aposteln var sann, och uppenbara bevis kommit till dem? Gud skall ej vägleda de orättfärdiga menniskorna.

Hur ska Gud vägleda människor som förnekar sanningen efter att ha antagit tron och vittnat att Sändebudet är sannfärdigt, och efter att de klara bevisen kommit dem till del, när Gud inte vägleder de orättfärdiga människorna?

Sådana få till lön Guds, alle änglars och menniskors förbannelse.

Dessas lön varder, att Guds, änglarnas och alla människors förbannelse drabbar dem,

Guds och änglarnas och alla människors fördömelse skall bli deras lön.

Desse skola hafva till lön, att på dem skall varda Guds förbannelse och englarnes och hela mennniskoslägtets,

Deras lön ska vara att Guds, Änglarnas och alla människors förbannelse drabbar dem.

Den skola de aldrig undkomma. Deras pina skall ej mildras, och ej skola de få något uppskof med straffet,

Att de evinnerligen må förbliva däri, utan att straffet lindras för dem eller något anstånd beviljas dem,

Under denna [dom] skall de förbli; deras straff skall inte lindras och de skall inte beviljas uppskov.

Hvarunder de evinnerliga skola förblifva; pinan skall ej lindras för dem, och de skola ej blifva betraktade,

Där ska de vistas i all evighet; straffet ska inte lindras för dem och de ska inte heller beviljas uppskov,

med undantag af dem, som sedan ångrat och godtgjort hvad de brutit; ty Gud är förlåtande, barmhertig.

För så vitt de ej omvända sig efteråt och göra det rätta, ty Gud är överseende och barmhärtig.

Men de som i ånger vänder åter [till Gud] och gör bot och bättring [skall inte straffas] - Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Utom dem som omvända sig efter detta och bättra sig, ty Gud är nådig, barmhertig.

utom de som efteråt vänder sig till Gud i ånger och gör det som är rätt, ja, Gud är förlåtande och barmhärtig.

Men de som affalla ifrån sin tro och derefter tillväxa i otro, deras ånger skall ej mottagas; de äro villfarande.

De, som blivit otrogna, sedan de antagit tron, och sedan tilltaga i otro, deras omvändelse skall förvisso aldrig godkännas; ja, dessa äro de vilsefarna.

De som förnekar sanningen efter att ha antagit tron och som därefter förhärdas i sin förnekelse - deras ånger skall inte godtas; nej, de har övergett den raka vägen [utan återvändo].

De hvilka blifva otrogne efter att hafva trott och sedan tillväxa i otro, i sanning skall deras ånger ej emottagas: desse äro de vilsefarande.

De som förnekar sanningen efter att ha antagit tron, och sedan tilltar i otro, deras ånger ska inte tas emot, och det är dessa som har gått vilse.

Sannerligen, af ingen bland de otrogne, som dö i sin otro, skall hela jorden full af guld emottagas, om han dermed ville friköpa sig ifrån straffet. Desse få ett pinsamt straff och hafva ingen frälsare.

Beträffande dem, som äro otrogna och dö i otro, skall jorden full med guld aldrig mottagas från någon av dem, om han ock ville köpa sig fri därmed; ja, dessa väntar ett plågsamt straff, och de skola ej få några hjälpare.

De som förnekar sanningen och dör som förnekare skall inte få köpa sig fria, om de än erbjöd allt guld i världen. Ett svårt lidande väntar dem och de skall inte finna någon hjälpare.

De hvilka äro otrogne och som dö i sin otro, sannerligen skall ej jorden full af guld emottagas från någon af dem, ehuru han skulle vilja återlösa sig dermed: desse skola få ett plågsamt straff; och de skola ej få någon hjelpare.

De som förnekar sanningen och dör i otro, om de så erbjöd hela världen full med guld för att köpa sig fria därmed, skulle det aldrig tas emot från någon av dem. Ja, dessa väntar ett plågsamt straff, och de ska inte få några hjälpare.

I skolen icke ernå den sanna fromheten, såframt I icke utgifven almosor af det, som I högt värderen. Hvad än I utgifven, så vet Gud det.

I skolen aldrig uppnå fromheten, förrän I delen med eder av vad I hållen kärt, och vad I än given bort, vet Gud det förvisso.

[TROENDE!] Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni [själva] värdesätter; Gud har full kännedom om vad ni ger.

Aldrig skolen J ernå rättfärdigheten intill dess J delen med eder af det J hållen kärt; och hvad ting som helst J utgifven, i sanning, känner Gud detsamma.

Ni kommer inte att uppnå fromhet förrän ni delar med er av sådant ni håller kärt, och vad ni än ger bort, har Gud kännedom om det.

All mat var tillåten för Israeliterna, utom den, som Israel, innan Torâ hade uppenbarats, förbjöd sig sjelf. Säg: "framtagen då Torâ och uppläsen den, om I hafven rätt."

All spis var tillåten för Israels barn utom vad Israel förbjöd sig själv, innan tora nedsändes. Säg: »Läggen fram tora och läsen upp den, om I ären sannfärdiga!«

ALL FÖDA var [i äldre tid] tillåten för Israels barn utom de förbud som Israel själv pålade sig före uppenbarelsen av Tora. Säg: "Tag fram Tora och läs högt ur den, om ni håller på sanningen."

All föda var tillåten Israels barn, utom hvad Israel förbjöd för sig sjelf, innan lagen blef nedsänd. Säg: bringer fram lagen och läser den, om J ären sannfärdige.

All mat var tillåten för Israels barn utom den som Israel förbjöd sig själv, innan Torah uppenbarades. Säg: »Lägg fram Torah och läs upp den, om ni talar sanning!«

De som hädanefter uppdikta lögner om Gud, de äro orättfärdige.

Om några hädanefter uppdikta lögn om Gud, så äro dessa de orättfärdiga.

Och de som hädanefter sätter ihop lögner om Gud drivs av ont uppsåt.

Alltså, ho som uppdiktar lögn om Gud, efter detta, desse äro de orättfärdige.

De som diktar ihop lögner om Gud efter detta, är de som är orättfärdiga.

Säg: "Gud talar sanning ur mig. Följen derföre Abrahams, den renläriges, religion, ty han var ej någon afgudatjenare.

Säg: »Gud är sannfärdig; rätten eder alltså efter Abrahams lära, emedan han var hanif och ej hörde till månggudadyrkarne!«

Säg: "Gud har [i uppenbarelsen] sagt sanningen. Tro därför med Abrahams rena, ursprungliga tro, han som vägrade avgudarna sin dyrkan."

Säg: Gud är sannfärdig; följer då Abrahams lära, han var renlärig, och han var icke utaf afgudadyrkarne.

Säg: »Gud har talat sanning; rätta er därför efter Abrahams religion, han var rättrådig och hörde inte till månggudadyrkarna.«

Sannerligen, det första tempel, som upprättades för menniskorna, är det i Bekka (Mekka). Det är välsignadt och en ledning för verldarne.

Det första tempel, som grundlades åt människorna, var sannerligen det, som finnes i Mekka, en välsignelse och en vägledning för all världen.

Det första tempel som restes för människornas bruk var helt visst Helgedomen i Bakkah, en välsignelse och en ledstjärna för hela världen.

Sannerligen var det första hus som blef grundlagdt åt menniskorna, det uti Mecka, till välsignelse och vägledning åt menniskoslägtet;

Det första Huset som grundlades åt människorna var helt visst det som finns i Bakka, en välsignelse och en vägledning för hela världen.

Der finnas tydliga tecken; der är den plats, på hvilken Abraham har stått; den som gick dit, var oantastelig. Hvarje menniska, för hvilken det är möjligt att komma dit, har den förpligtelsen emot Gud, att begå pilgrimsfesten vid templet. Men om någon icke tror (och ej valfärdar dit), så kan Gud undvara alla menniskor.

Där finnas tydliga tecken, Abrahams plats. Den, som träder in i det, är trygg, och vallfärden till templet är en plikt för människorna gentemot Gud, för så vitt de kunna finna någon utväg. Men är någon otrogen, så är Gud förvisso sig själv nog all världen förutan.

Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse.

Deri äro uppenbara tecken: Abrahams fotsteg; och ho som deruti inträder är säker. Och vallfart till detta hus åligger menniskorna såsom en pligt mot Gud, den, nemligen, som är i stånd till färden dit. Dock, ho som icke tror, vete att sannerligen Gud är rik verldarne förutan.

Där finns tydliga tecken, och platsen där Abraham stod. Den som träder in i det är trygg, och att vallfärda till Huset är en plikt för människorna gentemot Gud, för dem som har möjlighet att ta sig dit. Men den som förnekar sanningen ska veta att Gud är Sig Själv nog utan skapelsen.

Säg. "hvi tron I icke, Skriftens egare! på Guds uppenbarelser? Gud är vittne till edra gerningar."

Säg: »I, som fått skriften, varför förneken I Guds tecken, ehuru Gud är vittne till vad I gören?«

SÄG: "Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Varför förnekar ni sanningen i Guds budskap, fastän [ni vet att] Gud är vittne till allt vad ni gör?"

Säg: o, J Skriftens folk! hvarföre tron J icke på Guds tecken, då Gud är vittne till hvad J gören?

Säg: »Ni som fått Skriften, varför förnekar ni Guds tecken, när Gud Själv är vittne till vad ni gör?«

Säg: "hvi utestängen I, Skriftens egare, de troende ifrån Guds väg, under önskan att den vore krokig, ehuru I veten (att det är Guds väg, och en synd, att utestänga derifrån). — Gud förbiser icke hvad I gören.

Säg: »I, som fått skriften, varför utestängen I den, som tror, från Guds väg och ävlens att göra den krokig, ehuru I ären vittnen? Men Gud är icke likgiltig för vad I gören.«

Säg: "Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Varför vill ni hindra dem som antar tron från att följa Guds väg och få den att framstå som krokig, fastän ni själva vittnar [att den är rak]? Ingenting av vad ni gör går Gud förbi."

Säg: o, J Skriftens folk! hvarföre afhållen J från Guds väg honom som tror? J söken göra den krokig och J ären vittnen att den är rät; men Gud är icke likgilltig för det J gören.

Säg: »Ni som fått Skriften, varför lägger ni hinder på Guds väg för dem som tror och vill göra den krokig, fastän ni själva är vittnen? Men Gud är inte likgiltig för vad ni gör.«

O I som tron! om I lyden någon af dem, som undfått Skriften, så skola de bringa Eder till affall ifrån eder tro.

I, som tron, om I lyden en del av dem, som fått skriften, skola de åter göra eder otrogna, sedan I antagit tron.

Troende! [Det finns de] bland dem som [förr] fick ta emot uppenbarelsen som, om ni går dem till mötes, kommer att göra allt för att ni skall förneka den tro som ni har antagit.

O, J som tron! om J åtlyden en del af dem som fått Skriften, skola de åter göra eder otrogne efter eder tro.

Troende, om ni lyder en del av dem som fått Skriften, ska de förmå er att förneka sanningen, efter att ni antagit tron.

Men huru kunnen I affalla, då Guds uppenbarelser uppläsas för Eder och Hans sändebud är midtibland Eder? Den som håller sig fast vid Gud, han är ledd in på den rätta vägen.

Huru kunnen I vara otrogna, då Guds tecken uppläsas för eder och hans apostel finns bland eder? Den, som förtröstar på Gud, ledes därmed på en rätt väg.

Hur skulle ni kunna förneka er tro, som hör Guds budskap läsas och har Hans Sändebud mitt ibland er? Den som vill hålla sig till Gud leds till en rak [och säker] väg.

Huru kunnen J blifva otrogne då Guds tecken uppläsas för eder och ibland eder är Hans apostel? Och ho som håller sig fast vid Gud, sannerligen är han förd till en rätt väg.

Hur kan ni förneka sanningen, då Guds tecken läses upp för er och Hans Sändebud finns mitt ibland er? Den som håller fast vid Gud har blivit ledd till en rak väg.

O I troende! Frukten Gud med en honom tillbörlig fruktan, och dön ej, utan att vara muslimin.

I, som tron, frukten Gud så, som han bör fruktas! I mån ej dö, förrän I underkastat eder!

Troende! Frukta Gud så som det åligger er att frukta Honom och underkasta er Hans vilja, innan döden överraskar er!

O, J som tron! frukter Gud som Han bör fruktas; och dör ej utan att J ären rättrogne.

Troende, frukta Gud så, som Han bör fruktas, och dö inte, förrän ni underkastat er!

Hållen Eder fast vid Guds förbund (Islâm) orubbligt, och skiljen Eder icke derifrån. Kommen ihåg Guds nåd emot Eder, då I voren fiender och Han förenade edra hjertan, så att I genom Hans nåd vorden bröder. I voren vid brädden af eldens afgrund; men Han drog Eder derifrån. Sålunda utlägger Gud för Eder sina uppenbarelser, så att I skolen låta leda Eder på den rätta vägen.

Hållen fast vid Guds räddningståg allesammans och söndren eder icke, utan kommen ihåg Guds nåd mot eder, då I voren fiender och han förenade edra hjärtan, så att I genom hans nåd bleven bröder! I voren på kanten av en avgrund av eld, men han frälste eder från den; så förklarar Gud sina tecken för eder, för den händelse I månden komma på den rätta vägen.

Och grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras! Minns Guds välgärningar mot er: fiendskap hade rått mellan er, men Han lät [viljan till] försoning tränga in i era hjärtan och med Hans välsignelse blev ni bröder. Ja, Han räddade er från randen av en flammande avgrund! Så klargör Gud Sina budskap för er för att ni skall få vägledning

Och håller eder fast vid Guds förbund allesamman; och ej mågen J blifva söndrade: och ihågkommer Guds nåd emot eder, då J voren fiender och Han bragte tillväga förening emellan edra hjertan, så att J genom Hans nåd blifvit bröder.. Och J voren på brädden af en brinnande afgrund och Han frälsade eder derifrån: sålunda utvisar Gud för eder sina tecken, på det att J mågen blifva vägledde;

Håll fast vid Guds rep allesammans och låt er inte splittras, utan kom ihåg Guds nåd mot er, då ni var fiender och Han förenade era hjärtan, så att ni genom Hans nåd blev bröder. Ni var på randen till en avgrund av eld, men Han räddade er från den; så klargör Gud Sina tecken för er, för att ni ska bli vägledda.

Må det blifva af Eder en kyrka, som manar till det goda, bjuder hvad ädelt är och förbjuder det afskyvärda. Sådane skola sälle varda.

Och må av eder bliva ett folk, som befrämjar det goda, påbjuder det tillbörliga och förbjuder det otillbörliga; ja, dessa äro de lyckliga.

och bli till en gemenskap av människor som uppmanar varandra att göra gott och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt. Dem skall det gå väl i händer.

Och att det må blifva af eder ett folk, hvilket kallar till hvad godt är, och anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt; och de skola blifva de lycklige.

Och låt det finnas ett samfund bland er, som kallar till det som är gott, påbjuder det som är tillbörligt och förbjuder det som är otillbörligt; ja, för dessa ska det gå väl.

Varen ej så som de (judar och christne), hvilka delade sig (i sekter) och vordo oense, sedan de hade emottagit obestridliga tecken. Sådane få ett pinsamt straff.

Varen ej lika dem, som söndra sig och tvista, sedan de klara vittnesbörden kommit dem till del, ty dessa väntar ett förskräckligt straff

Följ inte dem som splittrades [i sekter] efter att ha nåtts av de klara vittnesbörden [om sanningen]. De har ett hårt straff att vänta

Och ej mågen J vara like dem som blifvit söndrade och tvista sedan de uppenbara bevisen kommit till dem; ty desse skola få ett stort straff,

Var inte som de, som splittrades och tvistade, sedan de klara bevisen kommit dem till del, ja, dessa väntar ett förskräckligt straff

En dag skola ansigten glänsa och ansigten mörkna. Då skall Gud säga åt dem, hvilkas ansigten mörkna: "hafven I affallit ifrån eder tro? Smaken då pinan för edert affall."

Den dag, då somliga ansikten glänsa och andra förmörkas. Vad dem beträffar, vilkas ansikten förmörkas, skall det heta: »Haven I blivit otrogna, sedan I antagit tron? Så smaken nu straffet, därför att I voren otrogna!«

den Dag, då [någras] ansikten skall stråla av ljus och [andras] skall mörkna. Och till dem vilkas ansikten har mörknat [skall sägas:] "Ni förnekade ju tron efter att ha antagit den? Smaka då straffet för er förnekelse!"

En dag några ansigten varda skinande och andra ansigten varda svarta. Och beträffande dem hvilkas ansigten varda svarta, det skall sägas till dem: hafven J blifvit otrogne efter eder tro, smaker då straffet för det att J voren otrogne?

den dag, då somliga ansikten ska stråla och andra förmörkas. Till dem vilkas ansikten förmörkats ska man säga: »Har ni förnekat sanningen, efter att ha antagit den? Så smaka nu straffet, för att ni förnekade den!«

De åter, hvilkas ansigten glänsa, skola undfå Guds nåd och vid den evigt förblifva.

Och vad dem beträffar, vilkas ansikten glänsa, skola de ingå i Guds barmhärtighet att där evinnerligen förbliva.

Men de vilkas ansikten strålar av ljus skall inneslutas i Guds nåd och skall så förbli till evig tid.

Men de hvilkas ansigten varda skinande, de skola inneslutas i Guds barmhertighet; evinnerligen skola de deruti förblifva.

Och de, vilkas ansikten strålar, ska ingå i Guds barmhärtighet och där ska de vistas i all evighet.

Dessa äro Guds uppenbarelser. Vi uppläsa dem sanningsenligt för dig (Muhammed). Gud vill ej de skapade varelserna något ondt.

Detta är Guds tecken, dem vi uppläsa för dig uti sanning; ja, Gud vill ej göra orätt mot världen.

Detta är Guds budskap, som Vi låter framföra till dig [Muhammad] med sanningen - Gud vill ingen i Sin skapelse något ont.

Dessa äro Guds tecken, hvilka vi uppläsa för dig med sanning; och icke vill Gud göra orätt emot sina kreatur.

Sådana är Guds tecken, som Vi läser upp för dig i sanning; ja, Gud vill inte göra orätt mot skapelsen.

Guds är hvad som finnes i himlarne och på jorden, och till Gud skall allt återföras.

Gud tillhör vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden, och till Gud skall allting återföras.

Gud tillhör allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär. Och allt går [sist och slutligen] tillbaka till Gud.

Och Gud tillhör hvad helst som är i himlarne och hvad helst som är på jorden: och till Gud skola tingen blifva återförda.

Till Gud hör allt som finns i himlarna och allt som finns på jorden, och till Gud ska allting återföras.

I ären det bästa folk, som framstälts för menniskorna. I bjuden det som ädelt är, förbjuden det afskyvärda och tron på Gud. Om Skriftens egare hade trott, så hade det varit bäst för dem. Väl finnas troende ibland dem, men de fleste äro gudlöse.

I ären det bästa folk, som frambragts bland människorna, enär I påbjuden det tillbörliga och förbjuden det otillbörliga och tron på Gud. Och om de, som fått skriften, trodde, så vore det bättre för dem; bland dem finnas rättrogna, men de flesta av dem äro de ogudaktiga.

NI UTGÖR det bästa samfund som fått uppstå [bland och] för människorna: ni anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och ni tror på Gud. Om efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser hade trott [på denna], skulle det helt visst ha varit bäst för dem. Fastän det finns bland dem de som tror, har de flesta av dem förhärdat sig i trots och olydnad.

J ären det bästa folk som blifvit frambragt ibland menniskorna, J anbefallen det som är rätt och förbjuden det som är orätt, och J tron på Gud. Och om Skriftens folk trodde, visserligen vore det bättre för dem: ibland dem äro de som tro; men största delen af dem äro gudlöse.

Ni är det bästa samfund som fått uppstå bland människorna: Ni påbjuder det som är tillbörligt, förbjuder det som är otillbörligt och tror på Gud. Och om de som fått Skriften trodde, vore det bättre för dem; några av dem är troende, men de flesta av dem är trotsiga syndare.

Endast ringa kunna de skada Eder. Anfalla de Eder med krig, så skola de drifvas på flykten. Sedan kunna de icke få någon hjelp.

De skola aldrig kunna tillfoga eder annat än ringa skada, och om de strida mot eder, vända de eder ryggen, och sedan få de ingen hjälp.

De kan inte vålla er mer än obetydlig skada och om de ger sig i strid med er, kommer de att vända ryggen till [och fly] och till sist skall de stå helt utan hjälp.

Aldrig skola de göra eder ondt, endast förargelse: och om de strida emot eder, skola de vända eder ryggen; och sedan skola de icke blifva hjelpte.

De kommer inte att vålla er någon annan skada än förtret, och om de strider mot er, vänder de er ryggen, och sedan får de ingen hjälp.

Vanära skall hölja dem, hvar helst de träffas, såvida de icke äro i Guds och menniskors förbund. De hafva förtjenat Guds vrede, och fattigdom har kommit öfver dem, derföre att de icke trodde på Guds uppenbarelser och saklöst dödade profeterna. Detta sker, emedan de hafva upprest sig emot Gud och öfverträdt Hans bud.

Uselhet hopas över dem, varhelst de anträffas utom i förbund med Gud och i förbund med människor; de ådraga sig Guds vrede, och armod hopas över dem, och detta därför att de förnekade Guds tecken och dräpte profeterna utan sak, och därför att de voro olydiga och begingo överträdelser.

Var de än påträffas skall de utstå skam och vanära, om de inte [söker skydd i] förbundet med Gud och [återupprättar] banden till människorna; de har ådragit sig Guds vrede och störtats i djupt elände, eftersom de framhärdade i att förneka Guds budskap och dödade profeterna mot all rätt, trotsade ständigt Gud och överträdde [Hans bud].

Föraktet har drabbat dem hvarhelst de blifvit träffade, utom i Guds förbund och menniskornas förbund, och de hafva ådragit sig Guds vrede; och fattigdomen har drabbat dem, emedan de icke trodde på Guds tecken och dräpte profeterne orättvist: detta derföre att de voro uppstudsige och förbröto sig.

Förnedring hopas över dem, var de än påträffas utom i förbund med Gud och i förbund med människor; de har ådragit sig Guds vrede, och elände hopas över dem, därför att de förnekade Guds tecken och dräpte Profeterna utan rätt, och därför att de var trotsiga och begick överträdelser.

De äro icke like. Ibland Skriftens egare finnes ett rättskaffens slägte, som under nattens timmar läser Guds uppenbarelser och nedfalla tillbedjande.

De äro dock icke alla lika; bland dem, som fått skriften, finnes en rättfärdig menighet, som läser Guds tecken under nattens timmar, i det de falla ned.

Alla är inte av samma sort. Bland efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser finns [även] redbara människor, som under nattens timmar läser högt ur Guds budskap och faller ned på sina ansikten [i tillbedjan].

De äro dock icke alla lika: ibland Skriftens folk finnas äfven rättskaffens menniskor, som öfvertänka Guds tecken under nattens timmar, och de tillbedja.

Men de är inte alla lika; bland Skriftens folk finns ett trofast samfund, som läser Guds tecken under nattens timmar och faller ner på sina ansikten.

De tro på Gud och på den yttersta dagen. De bjuda det ädla och förbjuda det afskyvärda, samt fullgöra med ifver det goda. Desse varda salige.

De tro på Gud och den yttersta dagen, påbjuda det tillbörliga och förbjuda det otillbörliga och tävla i det goda; dessa höra till de rättfärdiga.

De tror på Gud och på den Yttersta dagen och de anbefaller det som är rätt och förbjuder det som är orätt och de tävlar om att göra gott. De hör till de rättfärdiga

De tro på Gud och den yttersta dagen och anbefalla det som är rätt och förbjuda det som är orätt och söka att öfverträffa hvarandra i goda gerningar: och desse äro af de rättfärdige.

De tror på Gud och den Yttersta dagen, påbjuder det som är tillbörligt och förbjuder det som är otillbörligt och skyndar att göra gott; dessa hör till de rättfärdiga.

Det goda, som I gören, skall ej varda obelönadt; ty Gud känner de gudfruktige.

Vad gott I än gören, skolen I aldrig berövas det, ty Gud känner de gudfruktiga.

och vad gott de gör skall inte frånkännas dem; Gud vet vilka de är som fruktar Honom.

Hvad godt J gören, J skolen ingalunda blifva förnekade detsamma: och Gud känner de gudfruktige.

Vad gott de än gör, ska de aldrig berövas det, ja Gud känner de gudfruktiga.

De otrogne skola sannerligen icke alls hafva någon fördel hos Gud af sine egodelar och icke af sina barn. Sådane komma i hetveteselden och skola der evigt förblifva.

Dem, som äro otrogna, skola förvisso varken deras rikedomar eller deras barn båta det ringaste mot Gud; ja, dessa varda eldens invånare att där evinnerligen förbliva.

De som framhärdar i att förneka sanningen - ingenting av vad de äger på jorden skall ge dem skydd mot Gud och deras söner skall inte [kunna försvara dem]. Deras arvedel är Elden och där skall de förbli till evig tid.

De som äro otrogne, sannerligen skola hvarken deras rikedomar eller deras barn, gagna dem det ringaste emot Gud: de varda eldens invånare, hvari de evinnerliga skola dväljas.

De som förnekar sanningen – deras rikedomar och deras barn kan inte hjälpa dem på något sätt mot Gud – dessa tillhör Eldens invånare och där ska de vistas i all evighet.

Hvad de utgifva i almosor i detta lifvet är likt en vind med skarp köld, som träffar en åker, hvilken tillhör menniskor, som bringa sig sjelfva i ofärd. Han förstör den hel och hållen. Det är då icke Gud, som misshandlar dem, utan de misshandla sig sjelfve.

Det är samma förhållande med det, som de giva bort i det jordiska livet, som med en vind, som för med sig bitande köld, vilken hemsöker grödan för människor, som gjort orätt mot sig själva, och tillintetgör den, men Gud gör dem ej orätt, utan de göra orätt mot sig själva.

Vad [människor] ger ut för [ting] som hör till detta liv kan jämföras med de orättfärdigas gröda som förhärjas av en frostig vind. Gud har inte gjort dem orätt - nej, [med sina handlingar] gör de orätt mot sig själva.

Hvad de dela med sig i detta verldsliga lif, liknar en vind i hvilken är en isande kyla, som sveper öfver deras gröda hvilka gjort orätt mot sina själar, och förstör henne: och icke gör Gud dem orätt; men de göra orätt emot sig sjelfva.

Det är samma förhållande med det som de ger bort i det jordiska livet, som med en vind som för med sig bitande köld: den hemsöker sådana människors gröda som gjort orätt mot sig själva, och tillintetgör den, men det är inte Gud som gör dem orätt, nej, det är mot sig själva de gör orätt.

O I som tron! väljen Eder förtrogne endast ibland Eder sjelfve. De otrogne skola ej upphöra att förderfva Eder. De önska eder undergång. Hatet har visat sig i deras tal; men det som deras hjertan dölja är ännu värre. Vi hafva nu gifvit Eder tydliga uppenbarelser, om I detta förstån.

I, som tron, skaffen eder icke vänner utom eder egen krets, de där ej upphöra att vara fördärvliga för eder! De skulle önska, att I förgingens; hatet röjer sig i deras mun, men vad deras sinnen dölja är ännu värre. Vi hava nu förklarat tecknen för eder, om I haven förstånd.

TROENDE! Sök inte förtrogna vänner bland dem som står utanför er [gemenskap]! De sparar ingen möda för att så förvirring i era led och önskar att ni skall plågas av olyckor och elände. Hatet flödar redan över deras läppar, men vad de bär i sitt inre är långt värre. Vi har låtit er se tecknen - [drag slutsatsen] om ni har förstånd.

O, J som tron! icke mågen J taga till förtrolig vän någon utom eder sjelfva; de otrogne skola ej underlåta att förderfva eder; de önska att J mågen förgås: redan har hatet framlyst genom deras munnar, men hvad deras bröst dölja är värre; vi hafva visserligen visat eder tecken derpå, om J förstoden.

Troende, ta er inte förtrogna vänner bland andra än er själva. De upphör inte att vara fördärvliga för er och de önskar att ni ska plågas av olyckor. Hatet röjer sig i deras mun, men vad deras bröst döljer är ännu värre. Vi har nu förklarat tecknen för er, om ni har förstånd.

Se! (I gören orätt). I kunnen väl älska dem, men de skola ej älska Eder, ehuru I tron på all uppenbarad Skrift. När de möta Eder, säga de: "vi tro," men när de lemnat Eder, bita de i sina fingerspetsar af vrede. Säg: "dön i eder vrede!" Gud vet sannerligen edre innerste tankar.

Se, det är I, som älsken dem, men de älska icke eder; I tron på hela skriften, och när de möta eder, säga de: »Vi tro«, men när de varda ensamma, bita de sig i fingrarna av ilska. Säg: »Dön i eder ilska! Gud känner förvisso sinnenas beskaffenhet.«

Det är ni som visar dem tillgivenhet; de hyser däremot inga varma känslor för er, fastän ni tror på uppenbarelsen hel och hållen. När de möter er säger de: "Vi tror." Men när de är ensamma, biter de sig i fingertopparna i ursinne. Säg: "Måtte ni gå under i ert ursinne! Gud vet vad som rör sig i människans innersta."

Se, J ären de som älsken dem, men de älska icke eder, och J tron på Skriften i dess helhet. Och då de möta eder säga de: vi tro; men då de träffas hemligen, bita de sig i fingerändarne af ilska mot eder. Säg: dör i eder ilska; ty Gud känner hvad som bor i brösten.

Se på er själva! Det är ni som älskar dem, men de älskar inte er, fastän ni tror på hela Skriften. Och när de möter er, säger de: »Vi tror«, men när de är ensamma, biter de sig i fingertopparna av ilska mot er. Säg: »Dö i er ilska! Gud känner vad som döljer sig i era bröst.«

Om något godt händer Eder, så förargar det dem; men träffar Eder något ondt, så glädja de sig deröfver. Hafven tålamod och frukten Gud, så skall deras list ej alls skada Eder, ty Gud känner fullkomligt hvad I gören.

Om något gott vederfares eder, gör det dem ont, men om något ont hemsöker eder, glädja de sig däröver. Om I ären tåliga och frukten Gud, kan deras list ej skada eder det ringaste; Gud har förvisso allt vad I [de] gören i sin makt.

Om det går er väl blir de besvikna, och de gläder sig när ni drabbas av en motgång. Men om ni bär [allt detta] med jämnmod och fruktar Gud, kan deras onda anslag inte i något avseende skada er. Gud har full uppsikt över [dem och] deras företag.

Om godt vederfares eder, gör det dem sorgsne; men om ondt träffar eder, glädjas de deråt. Dock, om J ären tålige och frukten Gud, skall deras list icke skada eder det ringaste; ty Gud känner väl hvad de göra.

Om något gott kommer er till del, gör det dem ont, men om något ont hemsöker er, gläds de däröver. Om ni är tålmodiga och fruktar Gud, kan deras onda planer inte skada er på något sätt; Gud omsluter allt vad de gör.

Du lemnade ju tidigt på dagen ditt hem (i Medina), för att uppställa de troende på stridsfälten (vid Ohod). — Gud hör och vet allt.

Än när du en morgon lämnade de dina för att anvisa de rättrogna deras platser i striden — ja, Gud är den Hörande, den Vetande —

MINNS [Muhammad] att du en tidig morgon lämnade ditt hem för att gruppera de troende till strid; Gud hör allt, vet allt.

Och kom ihåg då du utgick om morgonen från ditt husfolk att bereda ett slagfält åt de rättrogne: och Gud var hörande, vetande:

Och när du en morgon lämnade din familj för att anvisa de troende deras platser i striden – och Gud är hörande och vetande –

Två skaror af Eder ämnade ju att fegt fly, men Gud förhindrade deras afsigt. — På Gud må de troende förlita sig.

Då två avdelningar av eder voro sinnade att visa sig fega, men Gud var deras beskyddare; ja, på Gud må de rättrogna förtrösta.

Två grupper bland dina män var nära att förlora modet, trots att de stod under Guds beskydd - det är till Gud som de troende måste lita.

Då tvenne trupper ibland eder hade i sinnet att blifva klenmodige, och Gud blef bådas beskyddare: på Gud må de rättrogne förtrösta.

var två grupper av er benägna att visa sig fega, men Gud var deras beskyddare; ja, på Gud ska de troende förtrösta.

Gud bistod ju Eder vid Bedr, då I voren underlägsne. Frukten då Gud, så att I varden tacksamme.

Gud har ju hjälpt eder vid Bedr, då I voren underlägsna — frukten alltså Gud, för den händelse I månden vara tacksamma! —

Och Gud skänkte er segern vid Badr, då ni var en oansenlig skara. Frukta därför Gud - kanske skall ni tacka [Honom].

Och i sanning bar Gud redan bistått eder vid Bedr, då J voren ringare till antal: frukter alltså Gud, på det J mågen vara tacksamme.

Gud har ju hjälpt er vid Badr, då ni var underlägsna – frukta därför Gud, för att ni ska visa tacksamhet! –

Du säger ju (alltid) till de troende: "är det ej tillfyllest för Eder, att eder Herre bistår Eder med tretusen änglar, som nedsändas (ifrån himmelen)?

Då du sade till de rättrogna: »Skall det då icke vara nog för eder, att eder Herre understödjer eder med tre tusen nedsända änglar?«

[Och minns] dina ord till de troende: "Är det inte nog för er [att veta] att Gud skall låta tretusen änglar stiga ned och förstärka era led?

Då du sade till de rättrogne: är det icke nog för eder att eder Herre förstärker eder med tretusen nedsända englar?

Då du sade till de troende: »Ska det inte vara nog för er, att er Herre understödjer er med tre tusen nedsända änglar?«

Jo! Men detta sker dock endast, om I ären tappre och gudfruktige. Rycka fienderna emot Eder med häftigt angrepp, så skickar eder Herre till eder hjelp femtusen änglar, som märkt sig.

Jo, om I ären tåliga och frukten Gud och de i detta ögonblick överfalla eder, skall eder Herre understödja eder med fem tusen utmärkta änglar.

Ja, om ni håller stånd och fruktar Gud och om [fienden] i denna stund går till angrepp skall er Herre sända femtusen änglar som stormar fram till er hjälp."

Ja, i sanning, om J ären tålige och gudfruktige, och de i samma ögonblick öfverfalla eder, skall eder Herre förstärka eder med femtusen utmärkta englar.

Jo, om ni är tålmodiga och fruktar Gud och de överfaller er i denna stund, ska er Herre understödja er med fem tusen märkta Änglar.

Endast derföre har Gud gifvit Eder detta löfte, att det skulle vara ett gladt budskap för Eder, och att I deraf måtten hemta mod. Segern är allena i Guds hand, den Allvises, den Allsmäktiges,

Detta gjorde Gud blott för att det skulle bliva ett hugnesamt budskap för eder och för att edra hjärtan skulle lugnas därigenom; hjälpen kommer blott från Gud, den Väldige, den Vise,

Gud lät detta [sägas] enbart för att inge er nytt hopp och stilla oron i era hjärtan - segern kan inte komma från någon annan än Gud, den Allsmäktige, den Vise -

Och icke förordnade Gud detta utan såsom ett gladt bådskap till eder, och på det att edra hjertan derigenom måtte blifva trygga; ty segren kommer endast från Gud, den Mägtige, den Vise:

Detta gjorde Gud endast för att det skulle bli ett glatt budskap för er och för att era hjärtan skulle lugnas därigenom; hjälpen kommer endast från Gud, den Väldige, den Vise,

så att Han nedhugger en del af de otrogne, eller vanärar dem, så att de fly i förtviflan.

för att han skall förgöra en del av dem, som äro otrogna, eller krossa dem, så att de vända om, besvikna i sina förhoppningar.

[och] för att låta några av sanningens förnekare smaka döden eller nederlagets förödmjukelse och se sina förhoppningar grusas.

att Han måtte nedhugga en del af dem som icke tro, eller drifva dem tillbaka, att de måtte blifva öfverändakastade, utan hopp.

för att Han ska förgöra en del av dem, som förnekar sanningen, eller förnedra dem, så att de vänder om i besvikelse.

Ej kommer det vid dig, om Han förbarmar sig öfver dem eller straffar dem; de äro sannerligen syndare.

Du har därmed intet att skaffa, vare sig han misskundar sig över dem eller straffar dem, ty de äro orättfärdiga.

Det ankommer inte på dig [Muhammad] att bestämma om [Gud] skall ta emot deras ånger eller straffa dem - de är orättfärdiga människor.

Det är alldeles icke din sak, antingen Han är nådig emot dem, eller Han straffar dem, de äro dock, i sanning, orättfärdige.

Inget av det angår dig, vare sig Han vänder Sig till dem i förlåtelse eller straffar dem, eftersom de är orättfärdiga.

Guds är allt, som finnes i himlarne och på jorden. Han förlåter hvem Han vill och straffar hvem Han vill. Gud är förlåtande, barmhertig.

Gud tillhör vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden. Han förlåter vem han vill och straffar vem han vill; ja, Gud är överseende och barmhärtig.

Allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär tillhör Gud. Han förlåter den Han vill och Han straffar den Han vill. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Gud tillhör hvad helst som finnes i himlarne och på jorden: Han tillgifver hvem Han behagar och Han straffar hvem Han behagar; och Gud är nådig, barmhertig.

Till Gud hör allt som finns i himlarna och allt som finns på jorden. Han förlåter vem Han vill och straffar vem Han vill; ja, Gud är förlåtande och barmhärtig.

O I som tron! drifven ej ocker med städse fördubblade räntor, utan frukten Gud, så skall det Eder väl gå.

I, som tron, bedriven icke ocker i form av dubbla räntor, utan frukten Gud, för den händelse I månden varda lyckliga!

TROENDE! Livnär er inte på ocker som fördubblar och mångdubblar [vinsten]. Frukta Gud - kanske skall det gå er väl i händer.

O, J som tron! icke mågen J sluka ockret, fördubblande det dubbla; utan frukter Gud, på det att J mågen hafva framgång.

Troende, livnär er inte på mångdubblade räntor, utan frukta Gud, för att det ska gå er väl!

Rädens för elden, som för de otrogne tillredd är,

Frukten ock elden, som är beredd åt de otrogna,

Och frukta Elden, som är beredd att ta emot dem som förnekar sanningen.

Och frukter elden som är beredd åt de otrogne;

Frukta också den Eld, som förberetts åt dem som förnekar sanningen,

och lyden Gud och Hans apostel, så skolen I få barmhertighet.

och lyden Gud och aposteln, för den händelse I månden röna barmhärtighet!

Och lyd Gud och Sändebudet - kanske erfar ni [Hans] barmhärtighet.

och lyder Gud och aposteln, på det att J mågen få förbarmande.

och lyd Gud och Sändebudet, så att ni kan nås av barmhärtighet.

Skynden Eder ock att förvärfva förlåtelse af eder Herre, och ett paradis, så vidt som himlarne och jorden, hvilket för de gudfruktige tillredt är,

Och tävlen om att få förlåtelse av eder Herre och ett paradis, lika vitt som himlarna och jorden, som är berett åt de gudfruktiga,

Och tävla med varandra om er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, som står berett att ta emot de gudfruktiga,

Och täflen om att erhålla förlåtelse af eder Herra, och paradiset, som har himlarnes och jordens vidd, hvilket är beredt åt de gudfruktige,

Och skynda er till er Herres förlåtelse och ett Paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, som förberetts åt de gudfruktiga,

som gifva allmosor i lust och nöd (rikedom och fattigdom), styra sin vrede och förlåta sin nästa. — Gud älskar dem, som göra godt. —

Som dela med sig i lust och nöd och kväva sin vrede och hava undseende med människorna — ja, Gud älskar dem, som göra väl —

de som ger åt andra såväl i välfärdens dagar som i tider av brist och som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor - Gud älskar dem som gör det goda och det rätta -

Hvilka gifva almosor i medgång och motgång, och de som tygla sin vrede och de som förlåta menniskorna; ty Gud älskar de välgörande:

de som delar med sig i medgång och motgång, lägger band på sin vrede och har överseende med människorna – ja, Gud älskar dem som gör väl –

När desse begått något skamligt eller försyndat sig, vända de sine tankar till Gud, bedja om sina synders förlåtelse — och ho förlåter synderna om icke Gud? — och framhärda ej med vett och vilja i sina (onda) gerningar.

Och då de begått en skändlighet eller gjort orätt mot sig själva, åkalla Gud och bedja om förlåtelse för sina synder — och vem förlåter väl synderna utom Gud? — och icke mot bättre vetande framhärda i vad de gjort.

de som, om de begår en skamlös handling eller [på annat sätt] tillfogat sig själva orätt, minns Gud och ber Honom om förlåtelse för sina synder - vem kan förlåta synderna utom Gud? - och som inte fortsätter att begå sådana handlingar mot bättre vetande.

Och de som, då de begått ett brott, eller gjort orätt emot sina själar, ihågkomma Gud och bönfalla om förlåtelse för sina synder — och ho förlåter synderna, utom Gud? — och hvilka icke framhärda med vetskap i det onda de hafva gjort.

de som, när de begått en skamlös handling eller gjort orätt mot sig själva, minns Gud och ber om förlåtelse för sina synder – och vem förlåter väl synderna utom Gud? – och som inte framhärdar i vad de gjort mot bättre vetande.

Desse undfå till lön af sin Herre lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar. Der få de evigt vara. O huru skön är ej arbetarnes lön!

Dessas lön varder förlåtelse av deras Herre och lustgårdar, genomflutna av bäckar, att de i dem må evinnerligen förbliva; ja, vilken härlig lön arbetarne få!

Den lön [som väntar] dem skall vara deras Herres förlåtelse och lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid - en härlig belöning för dem som arbetat och strävat!

De skola få till belöning förlåtelse af sin Herra och lustgårdar genom hvilka floder löpa, att deri evinnerliga vistas: och härlig är arbetarnes belöning.

Deras lön är förlåtelse från deras Herre och lustgårdar, genomflutna av floder, där de ska vistas i all evighet; ja, vilken härlig lön arbetarna får!

Före Eder hafva bestraffningar egt rum. Gån då omkring på jorden och skåden, hurudant gudsförnekarnes slut varit.

Bestämmelserna hava gått i fullbordan före eder; dragen alltså omkring på jorden och sen, hurudant slut de fingo, som höllo sanning för lögn!

FÖRE ER tid har [andra] seder och levnadsmönster varit förhärskande [och i sin tur avlöst dem som tidigare rådde]. Gå därför ut i världen och se [spåren som visar] hur slutet blev för dem som påstod att sanningen är lögn.

Redan hafva lagar funnits före eder; går då omkring på jorden och ser hurudant slutet blifvit på dem som anklaga Guds sändebud för lögn.

Bestämmelser har gått i fullbordan före er; res omkring på jorden och se hur det slutade för dem som höll sanningen för lögn.

Detta är en tydlig varning för menniskorna, en ledning och förmaning för de gudfruktige.

Detta är en förklaring för människorna, en vägledning och en maning för de gudfruktiga.

Detta är en klar fingervisning till alla människor och en vägledning och en varning för de gudfruktiga.

Denna Koran är en förklaring åt menniskorna, och en vägledning och förmaning åt de gudfruktige.

Detta är en tydlig förklaring för människorna, en vägledning och en varning för de gudfruktiga.

Fällen ej modet och sörjen ej, då I ju vunnit mera än de (vid Bedr), om I ären faste i tron.

Tröttnen icke och varen ej bedrövade, då I ären överlägsna, om I ären rättrogna!

Tappa inte modet och glöm er sorg! Står ni fasta i tron kommer ni att vinna överhanden.

Och icke mågen J vekna, ej heller sörja, ty J skolen blifva öfverlägsne, om J ären rättrogne.

Tappa inte modet och var inte bedrövade – ni är överlägsna om ni är troende!

Hafven I fått sår, så hafva de andre deraf lidit lika mycket. Sådane segerdagar låta vi omvexla emellan menniskorna, på det att Gud må känna dem som tro, och taga sig trosvittnen ibland Eder, — Gud älskar ej de orättfärdige —

Om något slag drabbar eder, så har ett lika svårt slag drabbat människorna förut; dessa dagar utskifta vi bland människorna, och det för att Gud må känna dem, som tro, och skaffa sig trosvittnen bland eder — ja, Gud älskar ej de orättfärdiga —

Om ett hårt slag har drabbat er, har [era fiender avgudadyrkarna] också drabbats av ett hårt slag. Vi låter människorna, de ena efter de andra, uppleva sådana [svarta] dagar för att de troende skall få ge Gud bevis [på sin tro] och för att Han skall utse dem bland er som skall få vittna som martyrer [för sin tro] - Gud är ingalunda de orättfärdigas vän -

Om ett sår fräter eder, så har redan ett dylikt sår frätt det otrogna folket: dessa dagar, vi låta dem omvexla mellan menniskorna; på det att Gud må känna dem som tro, och må taga ibland eder martyrer — och Gud älskar icke de orättfärdige —

Om ni lider skada, har människorna förut lidit på liknande sätt; sådana dagar fördelar Vi bland människorna, för att Gud ska känna dem som tror och välja ut martyrer bland er – ja, Gud älskar inte de orättfärdiga –

och på det att Gud må pröfva de troendes tro och förgöra de otrogne.

Och för att Gud må rena dem, som tro, och förgöra de otrogna.

och för att sätta de troende på prov och låta förnekarna av sanningen gå under.

Och att Gud må pröfva dem som tro, och må förstöra de otrogne.

och för att Gud ska rena dem som tror och förgöra dem som förnekar sanningen.

Tron I, att I skolen ingå i paradiset, utan att Gud känner dem, som kämpat af Eder, och vet hvem som tappre varit?

Tänken I väl, att I skolen få ingå i paradiset, utan att Gud ännu känner dem bland eder, som kämpat, och utan att han känner de tåliga?

Tror ni att ni får stiga in i paradiset utan att [ha visat] Gud vilka av er som vill kämpa [för Hans sak] och som kan hålla ut [i farans stund]?

Räknen J då på att J mågen inkomma i paradiset då Gud ännu icke vet hvilka ibland eder som kämpat, så att Han må derigenom känna de ståndagtige?

Eller hade ni räknat med att komma till Paradiset, utan att Gud ännu känner dem bland er, som kämpat, och utan att Han känner de tålmodiga?

I önskaden ju Eder döden, innan I utsattens för den? Såsnart I sågen den med egna ögon, så tvekaden I.

I önskaden ju eder döden, innan I mötten den, men nu haven I sett den med egna ögon.

Innan ni hade mött döden ville ni dö [för er tro]; nu har ni mött den ansikte mot ansikte.

Och sannerligen önskaden J eder döden innan J mötten den, men då J fingen den i sigte, då betänkten J eder.

Ni önskade ju er döden, innan ni mötte den, men nu har ni sett den med egna ögon.

Muhammed är ej annat än ett (Guds) sändebud. Före honom hafva apostlar bortgått. Om han då dör eller faller i krig, skolen I derföre affalla ifrån hans lära? Men den som affaller skall icke alls tillfoga Gud någon skada. Gud lönar de tacksamme (som stå faste i tron).

Muhammed är blott en apostel, före vilken de andra apostlarne gått bort; skullen I väl rygga tillbaka, om han dör eller varder dödad? Om någon ryggar tillbaka, kan han aldrig skada Gud det ringaste, och Gud skall vedergälla de tacksamma.

MUHAMMAD är ingenting mer än ett sändebud och [andra] sändebud har kommit och gått före honom. Om han dör eller stupar i strid, kommer ni då att göra en helomvändning? Den som vänder helt om vållar inte Gud någon skada. Men Gud skall belöna dem som visar tacksamhet.

Mohammed är ju blott en apostel, redan hafva apostlar gått undan före honom; alltså, om han skulle dö eller blifva dräpt, skullen J väl derföre vända om på edra hälar? Men ho som vänder om på sina hälar, icke skall han skada Gud det ringaste; dock skall Gud belöna de tacksamme.

Muhammed är inte mer än ett Sändebud, och andra Sändebud har gått bort före honom; ska ni rygga tillbaka, om han dör eller blir dödad? Den som ryggar tillbaka kan inte skada Gud på något sätt, och Gud ska belöna de tacksamma.

Icke kan någon lefvande dö utan efter Guds vilja, enligt en skrift (hos Honom), hvilken bestämmer lifvets slut. Ho, som åstundar belöning i denna verlden, honom skola vi gifva den, och ho, som åstundar belöning i det eviga lifvet, honom skola vi gifva den, ty vi skola belöna de tacksamme.

Det händer ej, att en själ dör annat än genom en tidsbestämd skickelse på Guds tillskyndelse; den, som önskar sig detta livets belöning, giva vi därav, och den, som önskar sig det tillkommande livets belöning, giva vi därav, och vi skola vedergälla de tacksamma.

Ingen människa får dö annat än i enlighet med Guds vilja och vid en fastställd tidpunkt. Den som vill lönas med detta livets goda, honom skall Vi ge något av detta; och den som önskar lönas med det eviga livets goda, honom skall Vi ge något av detta. Och Vi skall belöna dem som visar tacksamhet.

Icke kan någon menniska dö, utan med Guds tillstädjelse; vid en viss föreskrifven tid. Och ho som önskar sig denna verldens lön; vi skola gifva honom deraf; och ho som önskar sig det till kommande lifvets lön, vi skola gifva honom deraf: och vi skola belöna de tacksamme.

En själ kan inte dö annat än med Guds tillåtelse, vid en tidpunkt fastställd i skrift; den som önskar sig belöning i detta liv, ger Vi därav, och den som önskar sig belöning i det tillkommande livet, ger Vi därav, och Vi ska belöna de tacksamma.

Huru mången profet har ej dragit till strid med talrike lärde, och desse fälde icke modet för det som träffade dem på Guds väg (om profeten föll), och icke veko de fegt för fienden; men Gud älskar de tappre.

Huru mången profet är det ej, med vilken talrika skaror kämpat, utan att de tröttnat på grund av vad som drabbade dem för Guds sak eller varit svaga eller försagda! Ja, Gud älskar de tåliga.

Hur många profeter har inte måst kämpa [för tron], följda av skaror av män som vigt sina liv åt Gud. De fällde inte modet inför de [prövningar] de måste utstå för Guds sak; de sviktade inte och gav inte vika [för fienden] - Gud älskar dem som håller stånd.

Och huru många profeter med hvilka många tusentals menniskor blifvit dräpte! men icke blefvo de modfällde för det som hände dem för Guds sak, och icke blefvo de försvagade, ej heller de förödmjukade sig: och Gud älskar dem som äro ståndagtige.

Hur många Profeter har det inte funnits, vid vars sida många av Herrens män har kämpat, utan att låta modet falla inför det som drabbade dem för Guds sak eller förlora kampviljan eller ge vika. Ja, Gud älskar de tålmodiga.

De sade endast! "förlåt oss, o vår Herre! våra synder och öfverträdelser i det som oss åligger, uppehåll vårt mod och hjelp oss emot de otrogne."

Deras tal bestod blott däri, att de sade: »Herre, förlåt oss våra synder och vårt lättsinne i vårt värv, giv stadga åt våra steg och hjälp oss mot de otrogna människorna!«

Och [när de bad] sade de bara: "Herre, förlåt oss våra synder och om vi har gått till överdrift [eller brustit] i uppfyllandet av vår plikt! Gör oss stadiga på foten och låt oss segra över dessa förnekare av sanningen!"

Och icke var deras tal annat än att de sade: o, Herre! förlåt oss våra synder och våra förseelser i våra förehafvanden, och gör stadiga våra steg, och bistå oss emot det otrogna folket:

Och det enda de sade var: »Herre, förlåt oss våra synder och måttlösheten i våra gärningar, ge stadga åt våra steg och låt oss segra över detta folk som förnekar sanningen!«

Gud gaf dem lön i detta lifvet och en härlig belöning i det tillkommande, ty Gud älskar dem som uppföra sig väl.

Så gav Gud dem detta livets belöning och en härlig belöning i det tillkommande; ja, Gud älskar dem, som göra väl.

Och Gud gav dem som lön [både] denna världens goda och det högsta goda, ett evigt liv - Gud älskar dem som gör det goda och det rätta.

och Gud gaf dem belöning i denna verlden och en skön belöning i det tillkommande lifvet; ty Gud älskar dem som väl göra.

Så gav Gud dem belöning i detta liv och en härlig belöning i det tillkommande; ja, Gud älskar dem som gör väl.

O I som tron! om I lyden de otrogne, så skola de bringa Eder på fall. I skolen då störtas i förderf.

I, som tron, om I lyden dem, som äro otrogna, skola de förmå eder att rygga tillbaka, så att I flyn med stor förlust.

TROENDE! Om ni går sanningens förnekare till mötes kommer de att förmå er att vända om [och överge tron] och då står ni som förlorare.

O, J som tron! om J åtlyden dem som icke tro, skola de omvända eder på edra hälar, så att J omvänden eder med förlust.

Troende, om ni lyder dem som förnekar sanningen ska de förmå er att rygga tillbaka, så att ni återvänder som förlorare.

Nej! Gud skolen I lyda. Han är eder beskyddare och Han är den bäste hjelparen.

Nej, Gud är eder skyddsherre; ja, han är den bäste hjälparen.

Men Gud är er Beskyddare och Han är den bäste Hjälparen.

Men nej, Gud är eder beskyddare, och Han är den bäste hjelparen.

Nej, Gud är er Beskyddare; ja, Han är den Bäste hjälparen.

Vi skola inkasta bäfvan i de otrognes hjertan, för deras afguderis skull, hvartill Han ej gifvit dem någon rättighet. Deras hem blifver elden och hemsk är syndarnes boning.

Vi skola sända skräck i deras hjärtan, som äro otrogna, därför att de vid Guds sida satt sådant, varom han ej nedsänt något bemyndigande. Deras hemvist varder elden; ja, vilken olycksalig boning de orättfärdiga få!

Vi skall göra så att [blodet i] förnekarnas ådror isas av skräck [när de tänker på] att de [vågade] sätta medhjälpare vid Guds sida utan att Han någonsin gett [dem något] bemyndigande. Elden skall bli deras tillflykt - denna syndarnas fruktansvärda boning!

Vi skola kasta förskräckelse i deras hjertan hvilka icke tro, derföre att de göra till Guds like sådant hvarom Han icke nedsändt något öfvertygande bevis; och deras boning skall blifva elden; och bedröfligt blifver de orättfärdiges hemvist.

Vi ska sätta skräck i hjärtat på dem som förnekar sanningen, därför att de vid Guds sida satt sådant, om vilket Han inte uppenbarat något bemyndigande. Deras hemvist är Elden; ja, de orättfärdigas boning är en usel plats.

Gud har sannerligen uppfylt sitt löfte till Eder om seger, då I med Hans vilja nedgjorden dem, ända till dess att, — när I förloraden modet, tvistaden om profetens befallning och öfverträdden den, sedan Han visat Eder det, som behagade Eder (seger och byte) — någre af Eder önskade detta lifvets goda, andre åter föredrogo det eviga lifvet. Sedan dref Han Eder bort ifrån fienderna, för att pröfva Eder. Han har dock förlåtit Eder, ty Gud är nåderik emot de troende.

Gud har ju hållit sitt löfte till eder, då I nedhöggen dem på hans tillskyndelse, tills I visaden eder fega och tvistaden med varandra om befallningen och bleven olydiga, sedan han visat eder vad I önskaden. Bland eder fanns den, som önskade sig detta livet, och bland eder fanns ock den, som önskade sig det tillkommande. Sedan vände han eder bort från dem för att pröva eder — han har ju haft undseende med eder; ja, Gud är ynnestfull mot de rättrogna —

GUD höll sannerligen Sitt löfte till er, då ni med Hans vilja var nära att i grund slå [era fiender], till dess modet svek er och ni blev oense om innebörden av den order [ni hade fått] och bröt mot den, då Han redan hade låtit [segern] hägra för er syn. Det fanns de bland er som inte hade annat än denna världens [goda] för ögonen och det fanns de som såg mot evigheten. Därefter lät Han er dra er undan [fienden] för att sätta er på prov. Men Han har nu utplånat er synd - ja, Guds nåd flödar över de troende.

Och sannerligen har Gud redan hållit sitt löfte till eder, då J nedergjorden dem med Hans tillstädjelse; intill dess J vorden klenmodige och tvistaden om befallningen, och blefven olydige, sedan Han visat eder hvad J eftertraktaden. Några ibland eder hade begär till denna verlden, och andra ibland eder hade begär till det tillkommande lifvet: sedan vände Han eder om från dem, att Han måtte pröfva eder — men nu, i sanning, har Han förlåtit eder, ty Gud har nåd för de rättrogne —

Gud har ju hållit sitt löfte till er, då ni dödade dem med Hans tillåtelse men sedan visade ni er svaga och tvistade med varandra om befallningen och blev trotsiga när Han visat er vad ni önskade. Bland er fanns den, som önskade sig detta liv, och bland er fanns också den, som önskade sig det tillkommande. Sedan vände Han er bort från dem för att pröva er, och Han hade överseende med er – ja, Gud är ynnestfull mot de troende –

I drogen ju upp emot berget och inväntaden ej hvarandra, fastän aposteln ropade på Eder i eder eftertrupp. Då lät Gud sorg på sorg träffa Eder, så att I ej skullen känna smärta öfver den seger, som undgått Eder, ej heller öfver det, som hade händt Eder. Gud känner edra gerningar.

Då I rusaden åstad utan att hava försyn för någon och aposteln ropade efter eder och han belönade eder med bekymmer på bekymmer, för att I ej skullen vara bedrövade över vad som gått förlorat för eder eller vad som hemsökte eder; ja, Gud är underkunnig om vad I gören.

[Minns] hur ni flydde uppför [bergets sida] utan att se er om, fastän Sändebudet långt bakom er ropade er tillbaka. Och Gud lät er känna sorg och grämelse [i gengäld] för den sorg och grämelse [ni vållade Profeten] och för att [lära er att] inte sörja över det [byte] som ni gick miste om, inte [ens] över det [nederlag] som ni led. Gud är väl underrättad om vad ni gör.

Då J rusaden uppför höjden och ingen vände hufvudet tillbaka, och aposteln, ibland de sista af eder, kallade eder, och Gud lönade eder med ångest på ångest, på det att J ej mågen sörja framdeles hvarken öfver det som undslipper eder af byte, eller öfver hvad som träffar eder af motgång; och Gud känner hvad J gören.

när ni flydde uppåt utan att se er om efter någon fastän Sändebudet var bakom er och ropade efter er, och Han belönade er med sorg på sorg, för att ni inte skulle vara bedrövade över det som gått er förlorat eller det som drabbat er; ja, Gud är väl underrättad om vad ni gör.

Sedan nedsände Han öfver Eder efter sorgen lugn, så att somlige af Eder öfverväldigades af sömn. Andre åter tänkte endast på sig sjelfve; hade om Gud lika så oriktiga föreställningar, som de okunnige hedningarne hafva, och sade: "få vi väl något af det som Gud har lofvat oss i seger och byte?" Svara: "allt beror af Gud." De dölja inom sig, hvad de ej yppa för dig, då de tänka: "om vi fått något af detta, så skulle vi icke dödas här." Säg: "om I ock haden stannat hemma i edra hus, så skulle sannerligen de, hvilkas död förut var bestämd, hafva gått ut till de platser, der de ligga (döde)." Detta har Gud gjort, för att utforska det, som I buren inom Eder och upptäcka det, som bodde i edre tankar. Gud vet hvad som är inom edra bröst.

Sedan nedsände han över eder efter bekymret trygghet och dvala, som överraskade en del av eder, under det att en del oroade sig själva med grundlösa och fåvitska inbillningar om Gud, i det de sade: »Hava vi väl något att skaffa med saken?« Säg: »Med saken i sin helhet har blott Gud att skaffa«. De dolde i sina hjärtan något, som de icke uppenbarade för dig, och sade: »Om vi haft något med saken att skaffa, hade vi ej blivit dödade här«. Säg: »Om I haden varit i edra hus, så hade de, vilkas död var bestämd, gått ut till sina valplatser, och det för att Gud skulle pröva vad som dväljes i edra sinnen och avlägsna vad som dväljes i edra hjärtan.« Ja, Gud känner sinnenas beskaffenhet.

Och efter denna bittra erfarenhet lät Han ett stort lugn sänka sig över er, så att några bland er fick vila, medan andra som främst bekymrade sig om sitt eget väl tänkte oriktiga [och hädiska] tankar om Gud, [tankar som hade sin rot] i avgudadyrkans okunnighet, och de frågade [sig]: "Hade vi över huvud taget någon del i beslutet?" Säg [Muhammad]: "Det var till alla delar Guds beslut." De gömmer något i sitt inre som de inte vill visa dig [när] de säger: "Om vi över huvud taget hade haft någon del i beslutet skulle vi inte här ha lidit dessa förluster." Säg: "Även om ni hade stannat hemma, skulle de vilkas död stod skriven ha begett sig till den plats där de skulle falla." [Allt detta skedde] därför att Gud ville pröva vad ni bar inom er och rensa ut orenheterna ur era hjärtan. - Gud vet vad som rör sig i människans innersta.

Sedan nedsände Han till eder efter bedröfvelsen en trygg sömn, som öfverraskade en del ibland eder, under det en del, hvilka gjorde sig sjelfva oroliga, inbillade sig om Gud, utan skäl, dåragtiga inbillningar; de sade: månne vi få någonting af den saken? Säg sannerligen beror saken helt och hållet af Gud. De dolde i sina själar hvad de icke uppenbarade för dig. De sade: om någonting af saken inträffat för oss, skulle vi icke blifvit dräpte här. Säg: om J än varit i edra hus, säkert skulle de hvilkas dråp var bestämdt, gått ut till sina hvilorum; och så skedde på det att Gud måtte pröfva hvad som var i edra bröst, och göra ett försök med det som var i edra hjertan; ty Gud känner hvad som bor i brösten.

Sedan, efter sorgen, sände Han ner trygghet över er, en slummer som sänkte sig över några av er, medan andra oroade sig för sig själva och tänkte oriktiga, ja, hedniska tankar om Gud och sade: »Har vi väl något med beslutet att göra?« Säg: »Beslutet hör helt och fullt till Gud». De dolde något i sina hjärtan, som de inte avslöjade för dig, och sade: »Om vi hade haft något med beslutet att göra, skulle vi inte ha blivit dödade här«. Säg: »Om ni så hade varit i era hus, hade de, vilkas död stod skriven, gått ut till platsen för sin sista vila, och så var det för att Gud skulle pröva vad som fanns i era bröst och rena vad som fanns i era hjärtan.« Ja, Gud känner vad som döljer sig i era bröst.

De af Eder, som flydde på den dagen, då de båda härarne sammandrabbade, förfördes sannerligen af Satan för förut begångna synders skull. Men Gud har förlåtit dem, ty Gud är förlåtande och mild.

Dem bland eder, som vände om den dag, då de båda skarorna möttes, bragte Satan förvisso på fall genom något av vad de åsamkat sig; men Gud har ju haft undseende med dem, Gud är förvisso överseende och mild.

De bland er som gjorde helt om den dag de två härarna möttes, kunde förledas till detta av Djävulen enbart på grund av [ett fel] som de hade begått. Men Gud har nu utplånat deras synd - Gud är mild och överseende.

I sanning, de ibland eder hvilka den dagen de tvenne härarne möttes, vände ryggen till, endast satan kom dem att snafva, för något ondt som de begått; men nu har Gud förlåtit dem, ty Gud är benägen att öfverse, mild.

De bland er, som vände om den dag, då de båda skarorna möttes, förmåddes att gå fel av Satan till följd av något som de gjort; men Gud har ju haft överseende med dem, Gud är förlåtande och mild.

O I som tron! varen ej såsom de otrogne, hvilka säga om sine bröder, när de fara omkring på jorden eller hafva dragit i härnad: "om de varit qvar hos oss, så skulle de icke hafva aflidit eller dödats (i striden). Gud ville att detta skulle blifva smärtsamt för deras hjertan." Men det är Gud, som ger lif och död. — Gud ser hvad I gören.

I, som tron, varen ej lika dem, som äro otrogna och säga om sina bröder, då de fara omkring på jorden eller draga i fält: »Om de stannat kvar hos oss, hade de ej dött och ej blivit dödade«, för att Gud skall göra detta till en anledning till suckan i deras hjärtan; ja, Gud giver liv och död, och Gud ser vad I gören.

Troende! Säg inte som förnekarna av sanningen säger om sina bröder som [dött] under resa i fjärran land eller [fallit] i strid: "Om de hade blivit kvar hos oss, skulle de inte ha dött eller dödats." - Gud [låter dem tänka dessa tankar], så att deras hjärtan skulle känna ökad sorg och grämelse, eftersom det är Gud som skänker liv och skänker död. Gud ser vad ni gör.

O, J som tron! varer icke like dem som icke tro och hvilka sagt om sina bröder då de färdats omkring i landet, eller gått i fält: om de förblifvit hos oss, skulle de icke dött, ej heller blifvit dräpte; på det att Gud måtte göra detta tal en orsak till sorgesuckan i deras hjertan: och Gud gifver lif och död; och Gud ser hvad J gören.

Troende, var inte som de, som förnekar sanningen och säger om sina bröder, då de farit omkring på jorden eller dragit ut i fält: »Om de stannat kvar hos oss, hade de inte dött och inte blivit dödade«, för att Gud ska göra detta till en djup sorg i deras hjärtan; ja, det är Gud som ger liv och död, och Gud ser vad ni gör.

Om I fallen i striden för Guds religion eller dön, så fån i förlåtelse af Gud. Men denna och Hans nåd äro mera värde än det, som de otrogne hopsamla.

Och om I bliven dödade för Guds sak eller dön, så är sannerligen förlåtelse av Gud och barmhärtighet bättre än det, som I hopsamlen.

Och om ni stupar [i kampen] för Guds sak eller dör, är Guds förlåtelse och Hans barmhärtighet helt visst bättre än allt vad människorna kan lägga på hög;

Om J stupen eller J dön för Guds sak, visserligen är Guds förlåtelse och barmhertighet bättre än det J samlen.

Och om ni dödas för Guds sak eller dör, är förlåtelse av Gud och barmhärtighet bättre än allt de samlar ihop.

Om I dön eller fallen i strid, så skolen I säkerligen samlas hos Gud.

Och om I dön eller bliven dödade, så skolen I sannerligen församlas hos Gud.

vare sig ni dör eller dödas, är det till Gud ni skall samlas åter.

Och, i sanning, antingen J dön, eller blifven dräpte, säkert skolen J blifva församlade hos Gud.

Och vare sig ni dör eller dödas, ska ni församlas hos Gud.

Genom en Guds nådebevisning, var du mild emot dem. Hade du varit sträng och hård, så skulle de hafva gått bort ifrån dig. Tillgif dem då, bed om förlåtelse för dem samt rådgör med dem om affären. Men har du fattat ditt beslut, så sätt din tillit till Gud, ty Gud älskar dem, som lita på Honom.

Till följd av barmhärtighet hos Gud har du förfarit skonsamt mot dem, men om du varit sträng och hårdhjärtad, så hade de skilt sig från dig. Hav alltså undseende med dem, bed om förlåtelse för dem och rådför dig med dem i förekommande fall, och när du fattat ditt beslut, så förtrösta på Gud! Gud älskar förvisso de förtröstansfulla.

I Sin barmhärtighet lät Gud dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig. Glöm därför nu [deras fel] och be Gud förlåta dem. Inhämta deras råd i de angelägenheter [som är av vikt] och när du väl har fattat ditt beslut, sätt då din lit till Gud; Gud älskar dem som sätter sin lit till Honom.

Och igenom Guds barmhertighet har du varit mild emot dem; men om du varit sträng, hårdhjertad, säkert skulle de hafva skiljt sig ifrån dig. Förlåt dem alltså, och bed om tillgift för dem och rådgör med dem i dina förehafvanden. Och när du fattar ditt beslut, förtrösta då på Gud; ty Gud älskar dem som på Honom förtrösta.

Genom Guds barmhärtighet har du varit mild mot dem, och om du hade varit sträng och hårdhjärtad, hade de skingrats från din sida. Var därför överseende mot dem, be om förlåtelse för dem och rådgör med dem, och när du fattat ditt beslut ska du förtrösta på Gud. Gud älskar de förtröstansfulla.

Om Gud bistår Eder, så kan ingen alls besegra Eder. Men om Han öfvergifver Eder, ho är väl den, som, då Han icke vill, förmår att hjelpa Eder? På Gud må derföre de troende förtrösta.

Om Gud hjälper eder, haven I ingen överman, och om han sviker eder, så vem är den, som kan hjälpa eder i hans ställe? Ja, på Gud må de rättrogna förtrösta.

Om Gud hjälper er kan ingen besegra er; men om Gud överger er, vem kan sedan hjälpa er? Förmana därför de troende att sätta all sin lit till Gud!

Om Gud bistår eder, finnes ingen som öfvervinner eder; men om Han öfvergiver eder, ho är den som hjelper eder efter Honom? På Gud må då de rättrogne förtrösta.

Om Gud hjälper er, kan ingen besegra er, men om Han överger er, vem kan väl då hjälpa er efter det? Ja, på Gud ska de troende förtrösta.

Icke kan en profet försnilla. Den som detta gör, skall på uppståndelsedagen föra med sig hvad han har försnillat. Hvarje själ skall då lönas för sina gerningar och ingen lida orätt.

Det höves icke en profet att försnilla, ty den, som försnillar, skall på uppståndelsens dag uppvisa vad han försnillat. Då skall varje själ få sig fullt tillmätt vad hon förtjänat, utan att de lida någon orätt.

DET ÄR en orimlig tanke att en [Guds] profet skulle bedra [sina medmänniskor]; bedragaren skall på Uppståndelsens dag stiga fram med sitt bedrägeri i handen och då skall var och en fullt ut erhålla den lön han har förtjänat och ingen lida orätt.

Icke är det en profet tillständigt att bedraga, ty ho som bedrager, skall framkomma på uppståndelsens dag med det han bedragit; sedan skall hvarje själ få fullt godtgjordt hvad hon förtjenat, och de skola ej lida orätt.

Det anstår inte en Profet att bedra; den, som bedrar, ska på Uppståndelsens dag träda fram med sitt bedrägeri. Sedan ska varje själ till fullo få den lön hon förtjänat, utan att lida någon orätt.

Kan väl den, som fullgjort hvad Gudi behagar, jemföras med den, som ådragit sig Guds vrede, och hvars hem blifver helvetet? O hvilken faslig boning!

Är väl den, som söker Guds välbehag, lik den, som ådrager sig Guds vrede? Hans hemvist varder helvetet; ja, vilket olycksaligt mål!

Kan den vars strävan det är att vinna Guds välbehag jämföras med den som ådrar sig Guds vrede och vars tillflykt skall bli helvetet - detta jämmerliga mål

Månne den som följer Guds välbehag skall anses liksom den hvilken ådrager sig Guds vrede och hvars boning blifver helvite? Bedröflig är bestämmelsen!

Är väl den som söker Guds välbehag lik den som ådrar sig Guds vrede och har Helvetet som boning? Ja, vilket uselt slut på hans färd.

Hos Gud finnas olika grader af straff och belöningar, ty Gud ser deras gerningar.

De hava olika grader hos Gud; ja, Gud ser vad de göra.

[Nej,] hos Gud har de var och en sin [givna] plats i en rangordning [av salighet och fördömelse]. Och Gud ser vad de gör.

Hos Gud äro grader för dem beredde; och Gud ser hvad de göra.

De har olika grader hos Gud, och Gud ser vad de gör.

Gud har ju visat sig nådig emot de troende, då han sände ibland dem en apostel af deras eget folk. Han uppläser för dem Guds uppenbarelser, renar dem och lärer dem boken och visheten. Fordom voro de sannerligen i en uppenbar villfarelse.

Så har nu Gud varit nådig mot de rättrogna, då han sänt en apostel ur deras egen krets till dem att uppläsa hans tecken för dem, göra dem rena och lära dem skriften och visheten, ty förut voro de sannerligen stadda i uppenbar villfarelse.

Gud visade sannerligen de troende [en stor nåd], då Han lät ett sändebud komma till dem, [en man] ur deras egna led, för att framföra Hans budskap till dem och rena dem [från synd] och undervisa dem i Skriften och [profeternas] visdom; innan dess var de helt uppenbart på orätt väg.

Nu, i sanning, har Gud varit nådig emot de rättrogne, då Han sändt ibland dem en apostel af dem sjelfve, att uppläsa för dem sina tecken, och rena dem och lära dem boken och visdomen, ty de voro ju visserligen förut i uppenbar villfarelse.

Så har nu Gud varit nådig mot de troende, då Han lät ett Sändebud ur deras egen krets komma till dem för att uppläsa Hans tecken för dem, göra dem rena och lära dem Skriften och visheten, trots att de förut hade levt i uppenbar villfarelse.

När en motgång träffade Eder (vid Ohod) — I haden förut (vid Bedr) vunnit en dubbelt så stor fördel — saden I: "hvadan detta?" Svara: "genom eder egen förskyllan." Gud är sannerligen allsmäktig.

Skolen I, när en hemsökelse hemsöker eder, sedan I själva åstadkommit en dubbelt så svår, säga: »Vadan kommer detta?« Säg: »Detta kommer från eder själva; Gud är förvisso allsmäktig.«

OCH NÄR ni nu har drabbats av ett hårt slag, efter att ha tillfogat [era fiender] ett två gånger hårdare [slag], frågar ni kanske: "Hur har detta kunnat ske?" Säg: "Det som har skett har sin rot inom er själva." Gud har allt i sin makt.

Månne då ett ofall träffade eder — redan har fallit på eder lott dylikt med detta — J borden säga: hvad är orsaken till detta? Säg: det kommer från eder sjelfva; ty Gud är allsmägtig.

Ska ni, när ni drabbas av olycka, sedan ni själva orsakat en dubbelt så svår, säga: »Vad beror detta på?« Säg: »Detta kommer från er själva; Gud har allt i Sin makt.«

Hvad som hände Eder på den dagen, då de tvenne härarne möttes (vid Ohod), det skedde enligt Guds vilja, så att Han skulle känna de troende

Och vad som drabbade eder den dag, då de båda skarorna möttes, skedde på Guds tillskyndelse och för att han skulle känna de rätttrogna

Det som ni måste utstå den dag då de två härarna möttes, skedde enligt Guds vilja och för att det skulle stå klart vilka de sanna troende var,

Hvad som hände eder dagen då de tvenne härarne möttes, var dock med Guds tillstädjelse,

Och det som drabbade er den dag, då de båda skarorna möttes, skedde med Guds tillåtelse och för att Han skulle känna de troende

och skrymtarne. Då man sade till desse: "rycken fram, striden på Guds väg eller försvaren Eder," svarade de: "om vi visste, att här vore fråga om en verklig strid, så skulle vi nog följa Eder." På den dagen voro de närmare otro än tro. Med sine läppar yttrade de, hvad de icke tänkte; men Gud känner det, som de fördolde,

Och för att han skulle känna dem, som voro tvehågsna. Och man sade till dem: »Kommen och striden för Guds sak eller slån tillbaka!« De svarade: »Om vi kunde strida, så skulle vi följa eder.« På den dagen voro de närmare otron än tron. De sade med sina läppar vad som ej fanns i deras hjärtan, men Gud känner bäst vad de dolde.

och stå klart vilka de var som hycklade tro. [När] de sistnämnda fick uppmaningen: "Kom och kämpa för Guds sak!" eller "Försvara er!", svarade de: "Bara vi säkert visste [att det skall bli] strid, skulle vi gå med er." Den dagen var de otron närmare än tron, när de yttrade ord som inte kom från hjärtat, fastän Gud väl visste vad de ville dölja -

Att Han måtte känna de rättrogne och känna dem som skrymtade. Och det sades till dem: kommer, strider för Guds sak, eller drifver tillbaka de otrogne. De svarade: om vi kunde strida, visst skulle vi följa eder. De voro närmare den dagen till otron än de voro till tron. De yttrade med sina munnar det som icke var i deras hjertan; men Gud viste nogsamt hvad de dolde.

och för att Han skulle känna dem som hycklade, och till vilka man sade: »Kom och strid för Guds sak eller försvara er!« De svarade: »Om vi visste något om strid, skulle vi följa er.« På den dagen var de närmare otron än tron. De sade med sina läppar vad som inte fanns i deras hjärtan, men Gud känner bäst vad de dolde.

hvilka sade om sine bröder, under det att de sjelfve stannade hemma: "om de hade lydt oss, så hade de icke fallit i striden." Säg: "värjen Eder sjelfve för döden, om edert påstående är riktigt."

De, som sade om sina bröder, efter att själva hava suttit overksamma: »Om de lytt oss, hade de ej blivit dödade.« Säg: »Avvänden döden från eder själva, om I ären sannfärdiga!«

de som sade om sina bröder, där de satt [i trygghet]: "Om de hade lyssnat till oss, skulle de inte ha dödats." Säg: "Håll då döden borta från er själva, om det ni säger är sant."

De som sade om sina bröder, under det de sjelfva sutto qvar: om de åtlydt oss, skulle de icke blifvit dräpte. Säg: stöter då tillbaka döden från eder sjelfva, om J ären sannfärdige.

De, som sade om sina bröder, efter att själva ha suttit overksamma: »Om de lytt oss, hade de inte blivit dödade.« Säg: »Avvärj döden från er själva, om ni talar sanning!«

Ej må du (Muhammed) anse dem, hvilka hafva fallit i striden för Guds sak, såsom döde. Nej de lefva. Hos sin Herre härbergeras de (i paradiset).

Men anse ej dem, som dödats för Guds sak, döda! Nej, de äro levande; de försörjas hos sin Herre,

Och betrakta inte dem som fallit i kampen för Guds sak som döda. Nej, de lever [och] Gud sörjer för dem.

Men icke skall du anse för döde dem som stupat för Guds sak; tvertom, de äro lefvande; hos deras Herra äro de underhållne,

Men betrakta inte dem som dräpts för Guds sak som döda! Nej, de lever och försörjs hos sin Herre.

De glädja sig åt den nåd, som Gud dem beskärt, och fröjda sig öfver medvetandet, att de, som af deras efterföljare ännu icke kommit till dem, ej hafva något skäl till fruktan och ej skola sörja.

Glädjande sig över vad Gud givit dem av sin ynnest och fröjdande sig över dem, som ej upphunnit dem bakifrån, därför att ingen fruktan skall råda över dem och de ej behöva varda bedrövade.

De gläds åt vad Gud i Sin nåd har skänkt dem och de gläds över [budskapet] att de som [ännu] inte har följt dem utan blivit kvar inte skall känna fruktan och att ingen sorg skall tynga dem.

Glädjande sig öfver hvad Gud gifvit dem af sin frikostighet, och fröjdande sig öfver sådane som kommande efter dem, icke upphunnit dem, att ingen fruktan skall komma öfver desse, och att de ej heller skola sörja.

De gläds över det Gud givit dem av Sin ynnest och fröjdas över att de som är kvar bakom dem, och som ännu inte hunnit ifatt dem, varken ska känna fruktan eller sorg.

De fröjda sig öfver Guds godhet och nåd och att Gud ej förhåller de troendes lön.

De fröjdas över nåd och ynnest från Gud och däröver, att Gud ej låter de rättrognas lön gå förlorad.

De gläds över Guds välgärningar och Hans nåd och [löftet] att Guds belöning till de troende inte skall utebli,

De fröjda sig öfver Guds nåd och frikostighet, och att Gud ej skall låta gå förlorad de rättrognes belöning,

De fröjdas över Guds nåd och ynnest och att Gud inte låter de troendes lön gå förlorad.

Åt dem, som åtlydde Gud och Hans apostel, sedan de erhållit sår, samt uppförde sig väl och fruktade Gud, är en stor lön bestämd.

De, som göra väl och frukta Gud, bland dem, som hörsammade Gud och aposteln, sedan slaget träffat dem, skola få en stor lön,

[belöningen] till dem som besvarade Guds och Sändebudets kallelse efter att ha drabbats av det svåra slaget. De bland dem som gjorde det goda och det rätta och fruktade Gud har en rik belöning [att vänta].

Hvilka hörsammade Gud och aposteln sedan de fått såret: de ibland dem som göra godt och frukta Herran skola erhålla en stor belöning:

De som hörsammade Gud och Sändebudet, sedan de lidit skada – de av dem som gör väl och fruktar Gud ska få en väldig lön.

De, till hvilka menniskorna sade: "folket (i Mekka) har samlat trupper emot Eder; bäfven för dem," fingo ökad tro och svarade: "Gud är oss nog. Han är den bäste beskyddaren."

De, till vilka människorna sade: »Människorna hava samlat sig mot eder, rädens alltså för dem!« Men detta ökade deras tro, och de svarade: »Gud är vårt allt; ja, vilket härligt ombud han är!«

De som kände sin tro växa, när de varnades att [styrkor] hade dragits samman mot dem och att de borde vara på sin vakt, och svarade: "Vi behöver ingen annan hjälpare än Gud. Var finns en mäktigare beskyddare?"

De till hvilka menniskorna sade: sannerligen har folket i Mecka dragit ihop emot eder, frukter dem alltså; men det ökade deras tro, och de sade: Gud är tillräcklig för oss, och härlig är beskyddaren.

De, till vilka människorna sade: »Människorna har samlat sig mot er, frukta dem därför!« Men detta stärkte bara deras tro, och de svarade: »Gud är tillräcklig för oss och Den bäste att anförtro sig till.«

De återvände då, öfverhopade af Guds nådebevis och med vinst, utan att något ondt hade vederfarits dem. De hade fullgjort Guds vilja, och Gud är rik på nåd.

Så vände de om, åtnjutande nåd och ynnest från Gud, utan att något ont vederfors dem, och sökte Guds välbehag; ja, Gud är högeligen ynnestfull.

Och de återvände [styrkta av] Guds välsignelse och Hans nåd; det onda hade inte rört vid dem. Deras mål var att vinna Guds välbehag och Guds nåd är en outsinlig källa.

Och de återvände med Guds nåd och öfverflöd, intet ondt vidkom dem och de följde Guds välbehag; och Gud besitter stor frikostighet.

Så återvände de – med nåd och ynnest från Gud och utan att något ont rört vid dem ­– och sökte Guds välbehag; ja, Gud är full av ynnest.

Det var sannerligen Satan, som sökte att förhindra tåget. Han skrämmer sine vänner. Men I skolen ej frukta fienderna, utan frukten mig, om I ären rättrogne.

Denna satan ingiver eder blott fruktan för sina skyddslingar, men frukten dem ej, utan frukten mig, om I ären rättrogna!

Djävulen [ingav dem att varna er]; han vill injaga [i er] fruktan för sina förbundna. Ni skall inte frukta dem - frukta Mig, om ni är troende!

Den djefvulen ingifver eder blott fruktan för sina vänner, men J skolen ej frukta dem, utan frukter mig, om J ären rättrogne.

Detta är ingen annan än Satan som skrämmer er med sina förbundna, men frukta inte dem, utan frukta Mig, om ni är troende!

Ej må de ingifva dig bekymmer, hvilka brådskande störta sig i otro. De kunna icke alls skada Gud. Gud vill ej gifva dem någon lott i det eviga lifvet, utan de få ett hårdt straff.

De, som täfla i otro, må ej bedröva dig; de skola förvisso aldrig kunna skada Gud det ringaste. Gud vill ej giva dem någon andel i det tillkommande livet; ja, dem väntar ett förskräckligt straff.

Sörj inte över dem som tävlar om att förneka sanningen; de kan på intet sätt skada Gud. Det är Guds vilja att inte ge dem del av det eviga livets goda, ja, ett plågsamt straff väntar dem.

Icke må du sörja öfver dem som hasta till otron; ty de skola icke skada Gud det ringaste: Gud vill icke gifva dem andel i det tillkommande lifvet; men de skola få ett stort straff.

Låt dig inte bedrövas av dem som skyndar till att förneka sanningen; de kan aldrig skada Gud på något sätt. Gud vill inte ge dem någon andel i det tillkommande livet och dem väntar ett förskräckligt straff.

Sannerligen, de som tillbyta sig otron mot tron, kunna ej dermed skada Gud. De få ett pinsamt straff.

De, som sälja tron för otron, skola förvisso aldrig kunna skada Gud det ringaste; ja, dem väntar ett plågsamt straff.

De som har bytt bort tron mot förnekelse kan på intet sätt skada Gud och ett svårt lidande väntar dem.

Sannerligen, de som tillbytt sig otron mot tron, icke skola de skada Gud det ringaste; men de skola få ett plågsamt straff.

De som köper otro till priset av tro, kan aldrig skada Gud på något sätt och dem väntar ett plågsamt straff.

Du må ej anse det såsom en fördel för de otrogne, att vi förlänga deras lifstid. Vi förlänga deras lifstid endast derföre att de må tillväxa i synd, och nesligt varder deras straff.

De, som äro otrogna, må ej tänka, att det anstånd, vi giva dem, är gagneligt för dem själva; vi giva dem blott anstånd, för att de skola tillväxa i synd. Ja, dem väntar ett nesligt straff.

Låt inte förnekarna av sanningen tro att den frist Vi beviljar dem är till deras fördel. Vi ger dem denna frist så att de kan hopa synd på synd; ett förnedrande straff väntar dem.

Icke skola de som äro otrogne tänka derföre att vi hafva långt tålamod med dem, att det är godt för deras själar; vi hafva tålamod med dem, blott för att de må tillväxa i synd; och de skola få ett nesligt straff.

De som förnekar sanningen ska inte tro att det anstånd Vi beviljar dem är till gagn för dem själva; Vi beviljar dem endast anstånd för att de ska tillta i synd. Ja, dem väntar ett förnedrande straff.

Gud kan ej lemna de troende i den belägenhet, hvaruti I nu befinnen Eder (sammanblandade med ljumme muslimin), utan Han skall skilja det onda ifrån det goda. Icke kan Gud yppa för Eder det fördolda; utan Gud utkorar hvem Han vill ibland sina sändebud (och uppenbarar för honom hvad som ske skall). Tron då på Gud och på Hans sändebud. Om I tron och ären gudfruktige, så väntar Eder en stor lön.

Gud är ej den, som lämnar de rättrogna i det tillstånd, i vilket I befinnen eder, förrän han skilt den dålige från den gode. Gud är icke heller den, som underrättar eder om det fördolda, utan Gud utväljer vem han vill bland sina apostlar. Tron alltså på Gud och hans apostlar, ty om I tron och frukten Gud, så fån I stor lön.

Det är otänkbart att Gud skulle låta de troende [leva] i de former som ni [förnekare] lever, längre än till dess Han skilt mellan de onda och de goda. Men Gud låter er inte få insikt i det som är dolt för människor; [för detta] utser Gud den Han vill bland Sina sändebud. Tro därför på Gud och Hans sändebud; om ni tror [på Gud] och fruktar Honom, väntar er en rik belöning.

Icke är Gud sinnad att lemna de rätttrogne i det tillstånd, hvaruti J ären, utan på det att Han må urskilja de elake ifrån de fromme. Och icke är Gud sinnad att gifv eder kunskap om det som är förborgadt: men Gud utväljer ibland sina apostlar hvem Han behagar; tror alltså på Gud och Hans apostlar; och om J tron, och frukten Gud, då skolen J få en stor belöning.

Det anstår inte Gud att lämna de troende i det tillstånd ni befinner er i, förrän han skilt den onde från den gode. Det anstår Honom inte heller att ge er kännedom om det fördolda; nej, Gud utväljer vem Han vill bland Sina Sändebud. Tro därför på Gud och Hans Sändebud; ja, om ni tror och fruktar Gud ska ni få en väldig lön.

Ej må du föreställa dig, att deras girighet, som spara med det, som Gud af sin nåd har gifvit dem, skall lända till deras fördel; nej! det varder dem till skada. På uppståndelsedagen skola de bära såsom ett halsband hvad de med snålhet hafva sparat. Himlarne och jorden äro Guds arfvedel, och Gud känner hvad de göra.

De, som snålas med vad Gud givit dem av sin ynnest, må ej tänka, att det är gagneligt för dem; nej, det är skadligt för dem. De skola få det, som de snålades med, på halsen på uppståndelsens dag. Gud tillhör himlarnas och jordens arvedel; ja, Gud är underkunnig om vad I gören.

DE SOM girigt behåller för sig själva det som Gud i Sin nåd har skänkt dem skall inte tro att det blir till deras bästa. Nej, det kommer att vara ett ont för dem. På Uppståndelsens dag skall de bära det som de så girigt höll fast vid hängande om halsen. - Arvet efter himlarna och jorden skall tillfalla Gud. Och Gud är väl underrättad om vad ni gör.

Och icke skola de som äro girige om hvad Gud gifvit dem af Sin frikostighet tänka att det är bättre för dem; tvärtom, det är värre för dem: det om hvilket de varit girige skall på uppståndelsens dag hängas såsom en kedja omkring deras halsar. Himlarnes och jordens arf tillhör Gud, och Gud vet nogsamt hvad J gören.

De som girigt behåller det Gud givit dem av Sin ynnest, ska inte tro att det är till gagn för dem; nej, det kommer att vara ett ont för dem. De ska få det som de girigt behöll lagt om halsen på Uppståndelsens dag. Till Gud hör arvet efter himlarna och jorden; ja, Gud är väl underrättad om vad ni gör.

Gud har nog hört deras tal, som sade: "visserligen är Gud fattig, men vi äro rike." Vi skola uppskrifva hvad de hafva sagt, samt att de saklöst hafva dräpt profeterna. Vi skola (på uppståndelsedagen) säga: "smaken eldens pina."

Gud har hört deras tal, som sade: »Gud är förvisso behövande, och vi äro rika.« Vi skola uppskriva vad de sade och huru de dräpte profeterna utan sak, och vi skola säga: »Smaken helvetesbrandens pina!«

Gud har hört dem som säger: "Gud är fattig - vi är rika." Vi skall teckna ned vad de säger, liksom [Vi tecknade ned] deras rättsstridiga dråp på profeterna, och [på Uppståndelsens dag] skall Vi säga till dem: "Pröva eldens straff -

Visserligen har Gud hört deras tal som sade: i sanning är Gud behöfvande, och vi äro rike. Vi skola uppskrifva hvad de sagt, och deras orättvisa dråp af profeterne, och vi skola säga: smaker den flammande eldens pina.

Gud har hört deras tal, som sade: »Gud är fattig, och vi är rika.« Vi ska nedteckna vad de sade och hur de dräpte Profeterna utan rätt, och Vi ska säga: »Smaka det brännande straffet!«

Detta vederfares Eder, för edra gerningars skull och derföre att Gud ej är orättvis emot sine tjenare.

Och detta för deras händers verk och därför att Gud ej är den, som gör orätt mot tjänarne,

följden av det som era händer har sänt framför er [till domen] - Gud låter inte Sina tjänare lida orätt!"

Detta för det som deras händer hafva förutsändt, och derföre att Gud ej är orättvis emot tjenarena:

Så ska det bli till följd av det som era händer sänt framför er och därför att Gud inte gör orätt mot tjänarna,

Svara dem som säga: "Gud har ålagt oss, att icke tro någon apostel, såvida han icke medför ett offer, hvilket eld (ifrån himmelen) förtärer," "Före mig hafva ju apostlar kommit till Eder, hvilka visat tydliga tecken och medfört det, som I nämnt. Hvi hafven I dödat dem, om edert påstående är riktigt?"

Som säga: »Gud har ålagt oss att ej sätta tro till en apostel, förrän han skaffar oss ett offer, som elden förtär.« Säg: »Apostlar hava före mig kommit till eder med de klara vittnesbörden och det, som I nämnden; varför haven I då dödat dem, om I ären sannfärdiga?«

Och de som påstår: "Gud har ålagt oss att inte tro på en profet som inte [föreskriver] brännoffer" - säg [till dem]: "Före mig har profeter kommit till er med klara vittnesbörd och med det ni säger. Varför dödade ni dem då, om det som ni [nu] säger är sanning?"

Hvilka säga: i sanning har Gud föreskrifvit oss, att vi ej skola sätta tro till en apostel intill dess han bringar oss ett offer som elden förtär. Säg: redan hafva apostlar kommit till eder före mig med uppenbara tecken, och med det som J nämnde, hvarföre hafven J då dräpt dem, om J ären sannfärdige?

som säger: »Gud har ålagt oss att inte sätta tro till ett Sändebud, förrän han kommer till oss med ett offer som förtärs av eld.« Säg: »Sändebud har före mig kommit till er med tydliga tecken och det som ni nämnde; varför har ni då dödat dem, om ni talar sanning?«

Om de förklara dig för en bedragare, så hafva apostlar före dig behandlats på samma sätt; de medförde dock ojäfaktiga uppenbarelser, heliga skrifter och den upplysande boken (Torâ och Evangelium).

Och om de hålla dig för lögnare, så hava redan före dig apostlar, som kommit med de klara vittnesbörden, böckerna och den upplysande skriften, hållits för lögnare.

Och om de kallar dig lögnare, har profeter före dig kallats lögnare när de kom med klara vittnesbörd och upptecknad visdom och uppenbarelser fyllda av [Guds] ljus.

Men om de göra dig till lögnare, så hafva redan apostlar före dig blifvit gjorde till lögnare, hvilka kommo med uppenbara bevis, och Skrifterna och den upplysande boken.

Och om de kallar dig lögnare, har Sändebud före dig också kallats lögnare när de kom med klara bevis, nedtecknad visdom och den upplysande Skriften.

Hvarje lefvande skall smaka döden. På uppståndelsedagen allena skolen I undfå eder lön. Ho som då undanryckes elden och inlåtes i paradiset, han är räddad. Men detta lifvet är endast en njutning, som förleder till synd.

Varje själ skall smaka döden, och I skolen erhålla eder fulla lön på uppståndelsens dag, men den, som ryckes undan elden och får ingå i paradiset, är räddad, och det jordiska livet är ingenting annat än en bedräglig vinning.

Varje människa skall smaka döden. Men först på Uppståndelsens dag skall ni få er fulla lön. Den som då rycks bort från Elden och förs till paradiset har sannerligen vunnit en stor seger. - Livet i denna värld [skänker] bara bedräglig glädje.

Hvarje själ skall smaka döden; men, i sanning, skolen J på uppståndelsens dag få fullt ut eder belöning. Och ho som blifver aflägsnad från elden och införd i paradiset, visserligen blifver han lycklig: och icke är det verldsliga lifvet annat än en bedräglig njutning.

Varje själ ska smaka döden, och ni ska till fullo få den lön ni förtjänat på Uppståndelsens dag. Den som rycks bort undan Elden och förs in i Paradiset har segrat, och det jordiska livet är inte mer än bedrägliga handelsvaror.

Sannerligen! I liden såväl till edre egodelar, som till edra personer och I måsten höra många förolämpningar af dem, som före Eder fått Skriften och af hedningarne. Ären I tålige och försonlige, så gören I väl, ty ett sådant uppförande leder till uppnåendet af det som bör eftersträfvas.

I skolen sannerligen prövas i fråga om edra ägodelar och edra personer, och I skolen få höra mycket ont både av dem, som fått skriften före eder, och av dem, som sätta andra vid Guds sida, men om I ären tåliga och frukten Gud, så är detta förvisso i sin ordning.

Ni skall helt visst få utstå prövningar i vad avser er egendom och er själva, och ni skall få höra många skymford från dem som fått ta emot uppenbarelser före er och från dem som sätter medhjälpare vid Guds sida. Men om ni bär allt med jämnmod och fruktar Gud [har ni bestått provet]; detta [kräver] fasthet i föresatsen!

J skolen sannerligen blifva pröfvade i edra ägodelar och edra personer, och säkert skolen J röna från dem som fått Skriften före eder, och från dem som bedrifva afguderi, mycket förfång; men om J ären tålige och frukten Herran, i sanning, är det i följd af Hans fastställda beslut om allting.

Ni kommer helt visst att prövas i fråga om era ägodelar och er själva, och ni kommer att få höra mycket ont både av dem som fått Skriften före er, och av dem som sätter andra vid Guds sida, men om ni är tålmodiga och fruktar Gud, har ni handlat som ni bör.

Gud har ju gjort förbund med de skriftlärde, sägande: "I skolen förklara Skriften och ej dölja den för menniskorna." Men de behandlade det med förakt och tillbytte sig för detsamma en vara af ringa värde. O huru uselt var ej det, som de tillbytte sig!

Än när Gud ingick förbund med dem, som fått skriften, med dessa ord: »I skolen sannerligen förklara den för människorna och ej dölja den«. Och så kastade de den bakom sig och sålde den för ett ringa pris; ja, vilket olycksaligt köp!

NÄR GUD slöt förbund med dem som fick ta emot uppenbarelsen tog Han löfte av dem [med orden]: "Dölj inte detta utan kungör det för människorna!" Men de kastade löftet bakom sig och sålde det för en usel slant - ja, ynklig är deras vinst av denna byteshandel!

Och kom ihåg då Gud ingick förbund med dem som fått Skriften, sägande: sannerligen skolen J uppenbara henne för menniskorna och J skolen ej dölja henne; och de kastade henne bakom sina ryggar, och utbytte henne mot ett ringa pris: men bedröfligt är det pris mot hvilket de utbytt henne.

Och när Gud slöt ett förbund med dem som fått Skriften, med dessa ord: »Ni ska förklara den för människorna och inte dölja den«, kastade de den bakom sig och sålde den för en ynklig summa; ja, vilken usel byteshandel de gör!

Ej må du tänka, att de, som glädja sig öfver sina gerningar och älska att prisas för det, som de icke göra, skola frälsas ifrån straffet. De skola få ett pinsamt straff,

Tänk ej, att de, som fröjdas över vad de åstadkommit och önska att bliva prisade för vad de icke gjort, tänk ej, att de skola undgå straffet! Ja, dem väntar ett plågsamt straff.

Tro inte att de som gläder sig åt det som de [anser sig ha] uträttat men också gärna vill få beröm för vad de inte har gjort - tro inte att straffet för dem skall utebli; nej, ett svårt lidande väntar dem.

Icke skall dutänka att de som fröjda sig åt hvad de gjort och som önska att blifva prisade för hvad de icke gjort, icke skall du tänka, att de skola undslippa straffet; ty de skola få ett plågsamt straff.

Du ska inte tro att de som gläds över vad de har uträttat och önskar att bli prisade för vad de inte har gjort – du ska inte tro att de går säkra från straffet! Nej, dem väntar ett plågsamt straff.

ty Guds är styrelsen öfver himlarne och jorden, och Gud är allsmäktig.

Gud tillhör herraväldet över himlarna och jorden; ja, Gud är allsmäktig.

GUDS ÄR herraväldet över himlarna och jorden och Gud har allt i Sin makt.

Och himlarnes och jordens rike tillhör Gud, och Gud är allsmägtig.

Till Gud hör herraväldet över himlarna och jorden; ja, Gud har allt i sin makt.

Uti himlarnes och jordens byggnad, samt i dagens och nattens omvexling äro tecken för de förståndige,

I himlarnas och jordens skapelse och nattens och dagens växling finnas sannerligen tecken för dem, som hava förstånd,

I skapelsen av himlarna och jorden och i växlingen mellan natt och dag ligger helt visst budskap till dem som vill använda sitt förstånd;

Sannerligen, i himlarnes och jordens skapelse och nattens och dagens omvexling äro säkert tecken för dem som hafva förstånd,

I himlarnas och jordens skapelse och i växlingen mellan natt och dag finns tecken för dem som har insikt,

som prisa Gud, stående, sittande och liggande. Då de tänka öfver himlarnes och jordens skapelse, säga de: "o vår Herre! icke hafver du skapat detta för intet (på lek); prisad vare du! så är det ej. Bevara oss för helveteseldens pina.

Som åkalla Gud stående, sittande och liggande på sidan och begrunda himlarnas och jordens skapelse: »Herre, du har ej skapat detta förgäves; dig allena all ära! Bevara oss alltså för eldens pina!

de som minns Gud när de står, när de sitter och när de lägger sig till vila, och som, när de begrundar himlarnas och jordens skapelse [ber med dessa ord]: "Herre! Du har inte skapat [allt] detta i blindo. Stor är Du i Din härlighet! Förskona oss från Eldens straff!

Hvilka ihågkomma Gud stående och sittande och liggande på sina sidor, och begrunda himlarnes och jordens skapelse, sägande: o, Herre! Du har icke skapat detta fåfängt, prisad vare Du! bevara oss från eldens pina:

de som minns Gud stående, sittande och liggande på sidan och begrundar himlarnas och jordens skapelse: »Herre, Du har inte skapat detta förgäves; högt upphöjd är Du! Skydda oss därför från Eldens plåga!

Den som du, vår Herre! införer i helvetet, honom har du utskämt. Syndarne hafva ingen frälsare.

Herre, den du låter ingå i elden, honom låter du förvisso komma på skam, och de orättfärdiga skola ej få några hjälpare.

Herre, över den som Du utlämnar åt Elden har Du helt visst [förut] hopat skam och vanära. Och de orättfärdiga skall inte finna någon hjälpare.

O, Herre! ty den Du inkastar i elden, honom gör Du usel, och de orättfärdige skola ej få någon hjelpare.

Herre, den Du för in i Elden, honom låter Du komma på skam, och för de orättfärdiga finns inga hjälpare.

O vår Herre! vi hörde honom, som uppmanade till tro. Han sade: "tron på eder Herre" och då trodde vi. Förlåt oss derföre, vår Herre! våra synder, tillgif oss våra missgerningar och upptag oss ibland de rättfärdige.

Herre, vi hava förvisso hört en utropare bjuda oss att tro med dessa ord: ‘Tron på eder Herre’ och vi hava antagit tron. Herre, förlåt oss ock våra synder, utplåna våra missgärningar från oss och tag oss hädan med de fromma!

Herre! Vi har hört rösten som kallar [oss] till tron: - 'Tro på er Herre!' - och vi har blivit troende. Herre! Förlåt oss våra synder och utplåna våra dåliga handlingar och låt oss dö med de fromma, de som gör det goda och det rätta!

O, Herre! vi hafva i sanning hört en härold kalla till tron, sägande: tror på eder Herra; och vi hafva. trott. O, Herre! förlåt oss derföre våra felsteg, och aftvå från oss våra synder, och låt oss sluta med de rättfärdige.

Herre, vi har hört en utropare kalla till tron: 'Tro på er Herre!’ och vi har antagit tron. Herre, förlåt oss därför våra synder, utplåna våra onda handlingar från oss och ta oss hädan med de fromma!

Gif oss, vår Herre! hvad du har lofvat oss, enligt dina sändebuds ord, och vanära oss ej på uppståndelsedagen. Sannerligen, du bryter icke ditt löfte."

Herre, giv oss ock vad du lovat oss genom dina apostlar och låt oss ej komma på skam på uppståndelsens dag! Du sviker förvisso ej ditt löfte.«

Skänk oss, Herre, det som Du har lovat oss genom Dina sändebud och låt oss inte stå där med skammen på Uppståndelsens dag! Aldrig sviker Du Ditt löfte!"

O, Herre! gif oss äfven hvad Du lofvat oss, genom Dina apostlar och gör oss ej usle på uppståndelsens: dag, ty Du skall ej bryta löftet.

Herre, ge oss också vad Du lovat oss genom Dina Sändebud och låt oss inte komma på skam på Uppståndelsens dag! Du sviker inte Ditt löfte.«

Då bönhör dem deras Herre och säger: Jag skall ej om intet göra någon arbetarès lön ibland Eder, han vare man eller qvinna; de härstamma ifrån hvarandra. De som utvandrat (ifrån Mekka), utdrifvits ur sina hem, förfördelats för min skull, bekämpat de otrogne och fallit, desses missgerningar skall jag utplåna, och införa dem i lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar,

Så bönhör deras Herre dem med dessa ord: »Jag skall ej låta arbetarens arbete gå förlorat bland eder, vare sig det är man eller kvinna; den ene av eder härstammar från den andre. Och från dem, som utvandrat och fördrivits från sina hem, som lidit för min sak och kämpat och dödats, skall jag sannerligen utplåna deras missgärningar, och jag skall låta dem ingå i lustgårdar, genomflutna av bäckar, till belöning från Gud; ja, hos Gud finnes härlig belöning.«

Och Gud svarar dem: "Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå förlorad - ni är [alla] av samma rot [och skall lönas på samma sätt]. De som övergav sina hem för att fly undan det onda, eller drevs bort därifrån och led annan oförrätt för Min skull och de som kämpade [för Min sak] och stupade, för dem alla skall Jag utplåna deras dåliga handlingar och föra dem till lustgårdar, vattnade av bäckar - en belöning från Gud själv; ja, den bästa belöningen väntar hos Gud."

Och deras Herre svarar dem: sannerligen skall jag ej låta gå förloradt dens arbete ibland eder som arbetar, vare sig man eller qvinna; den ene af eder är ifrån den andra. Och de som hafva utflyttat och blifvit utdrifne från sina hem och lidit för min sak och stridt och stupat, sannerligen skall jag aftvå från dem deras synder, och säkert skall jag införa dem i lustgårdar, genom hvilka löpa floder: en belöning från Gud, och hos Gud är den sköna belöningen.

Så svarar deras Herre dem: »Jag ska inte låta arbetarens arbete gå förlorat bland er, vare sig det är man eller kvinna; den ene av er är som den andre. Och de som utvandrat och fördrivits från sina hem, som lidit oförrätter för Min sak och kämpat och dödats, från dem ska Jag utplåna deras missgärningar, och Jag ska föra dem in i lustgårdar, genomflutna av floder – en belöning från Gud; ja, hos Gud finns underbar belöning.«

Ej må de otrognes välstånd i landet förleda dig.

Icke må de otrognas framfart i landen förleda dig;

LÅT DIG inte vilseledas av att de som förnekar sanningen kan på jorden vältra sig i nöjen och njutningar.

De otrognes lyckliga handelsföretag i landet skola ej bedraga dig:

Du ska inte låta dig förledas av de otrognas framfart i landet;

Det är endast en ovaraktig fördel. Sedan få de helvetet till bostad; hvilken förfärlig hviloplats!

Det är en ringa vinning, sedan varder helvetet deras hemvist. Ja, vilken olycksalig bädd!

Deras glädje är kortvarig; därefter skall helvetet bli deras tillflykt - ett eländigt vilorum!

det är en obetydlig vinning; sedan skall helvitet blifva deras boning; och bedröflig är bädden.

det är en kortvarig glädje, sedan ska Helvetet vara deras hemvist. Ja, vilken usel viloplats!

De åter som frukta sin Herre, få evigt vistas i lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar, och äro Guds gäster. Det som finnes hos Gud är för de rättfärdige bättre än denna verldens fördelar.

Men dem, som frukta sin Herre, vänta lustgårdar, genomflutna av bäckar, att de i dem må evinnerligen förbliva, som välkomstfägnad från Gud; ja, vad som finnes hos Gud är bättre för de fromma.

Men på de gudfruktiga väntar lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid som Guds ärade gäster. Och det bästa för de fromma är det [som väntar] hos Gud.

Men de som frukta sin Herra skola få lustgårdar genom hvilka floder löpa, att der evinnerliga vistas, såsom en gåfva från Gud: och hvad som är hos Gud, är bättre för de rättfärdige.

Men för dem som fruktar sin Herre väntar lustgårdar, genomflutna av floder, där de ska vistas i all evighet, som välkomstgåva från Gud; ja, det som finns hos Gud är bättre för de fromma.

Ibland dem, som hafva undfått Skriften, finnas sådane, som tro på Gud, på det som har uppenbarats för Eder (Koranen) och för dem. De ödmjuka sig inför Gud och utbyta ej Hans uppenbarelser för en värdelös vara. Desse få sin lön hos sin Herre, ty Gud är snabb att räkna.

Bland dem, som fått skriften, finnas sannerligen de, som tro på Gud, på vad som nedsänts till eder och vad som nedsänts till dem, i det de ödmjuka sig inför Gud och ej sälja Guds tecken för ett ringa pris. Dessa skola få sin lön hos sin Herre; Gud är förvisso snabb att rannsaka.

Bland mottagarna av äldre tiders uppenbarelser finns helt visst de som tror på Gud och på det som har uppenbarats för er och det som uppenbarades för dem; de ödmjukar sig inför Gud och de säljer inte Guds budskap för en ynklig slant. De skall få sin belöning av sin Herre - Gud är snar att kalla till räkenskap.

Ibland Skriftens folk finnes visserligen de som tro på Gud och på det som blifvit nedsändt till eder och det som blifvit nedsändt till dem, ödmjukande sig inför Gud; de byta ej bort Guds tecken mot ett ringa pris: de skola få sin belöning hos sin Herra; ty Gud är snar med räkningen.

Bland Skriftens folk finns sådana som tror på Gud, på vad som uppenbarats för er och vad som uppenbarats för dem. De är ödmjuka inför Gud och säljer inte Guds tecken för en ynklig summa. Dessa ska få sin lön hos sin Herre; ja, Gud är snabb att rannsaka.

O I som tron! varen tålamodige, varen tappre i strid mot hedningarne, stån på post emot fienderna och frukten Gud, så skolen I varda lycklige.

I, som tron, varen tåliga, utmärken eder genom tålamod och hållen ut och frukten Gud, för den händelse I månden varda lyckliga!

Troende! Uthärda allt - ja, tävla om att ge prov på tålamod och uthållighet och var alltid beredda att kämpa [för tron] och frukta Gud! Kanske skall det gå er väl i händer.

O, J som tron! varer tålige och täfler i fördragsamhet, och handler ståndagtigt och frukter Gud, på det att J mågen blifva lycklige.

Troende, var tålmodiga, utmärk er genom tålamod, håll ut och frukta Gud, för att det ska gå er väl!