قُلۡ يَـٰٓأَهۡلَ ٱلۡكِتَٰبِ لِمَ تَكۡفُرُونَ بِـَٔايَٰتِ ٱللَّهِ وَٱللَّهُ شَهِيدٌ عَلَىٰ مَا تَعۡمَلُونَ٩٨
Säg. "hvi tron I icke, Skriftens egare! på Guds uppenbarelser? Gud är vittne till edra gerningar."
Säg: »I, som fått skriften, varför förneken I Guds tecken, ehuru Gud är vittne till vad I gören?«
SÄG: "Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Varför förnekar ni sanningen i Guds budskap, fastän [ni vet att] Gud är vittne till allt vad ni gör?"
Säg: o, J Skriftens folk! hvarföre tron J icke på Guds tecken, då Gud är vittne till hvad J gören?
Säg: »Ni som fått Skriften, varför förnekar ni Guds tecken, när Gud Själv är vittne till vad ni gör?«
Kommentar
Gud, den Upphöjde, nämnde tidigare att Profetens ﷺ ankomst stod skriven i Torah och Evangelium och därefter nämnde Han de invändningar som framfördes av Skriftens folk. Den första invändningen handlade om att judarna inte godtog tanken på att Gud ändrar tidigare fastställda lagar, och denna invändning besvarade Han med orden: All mat var tillåten för Israels barn utom den som Israel förbjöd sig själv. [K. 3:93] Den andra invändningen handlade om Kaba, att vända sig mot den i bön och att vallfärda till den, och den besvarades med orden: Det första Huset som grundlades åt människorna var helt visst det som finns i Bakka, en välsignelse och en vägledning för hela världen. [K. 3:96] En människa kan gå vilse, men hon kan också, utöver detta, vilseleda andra. De som omnämns i dessa två verser tillhör den senare kategorin av människor. Gud kritiserar dem först för att ha gått vilse i vänliga ordalag: Ni som fått Skriften: De som tilltalas här kan antingen vara de skriftlärda bland Skriftens folk eller Skriftens folk i allmänhet. Varför förnekar ni Guds tecken: Tecknen på Muhammeds ﷺ profetskap.