فَبِمَا رَحۡمَةٖ مِّنَ ٱللَّهِ لِنتَ لَهُمۡۖ وَلَوۡ كُنتَ فَظًّا غَلِيظَ ٱلۡقَلۡبِ لَٱنفَضُّواْ مِنۡ حَوۡلِكَۖ فَٱعۡفُ عَنۡهُمۡ وَٱسۡتَغۡفِرۡ لَهُمۡ وَشَاوِرۡهُمۡ فِي ٱلۡأَمۡرِۖ فَإِذَا عَزَمۡتَ فَتَوَكَّلۡ عَلَى ٱللَّهِۚ إِنَّ ٱللَّهَ يُحِبُّ ٱلۡمُتَوَكِّلِينَ١٥٩
Genom en Guds nådebevisning, var du mild emot dem. Hade du varit sträng och hård, så skulle de hafva gått bort ifrån dig. Tillgif dem då, bed om förlåtelse för dem samt rådgör med dem om affären. Men har du fattat ditt beslut, så sätt din tillit till Gud, ty Gud älskar dem, som lita på Honom.
Till följd av barmhärtighet hos Gud har du förfarit skonsamt mot dem, men om du varit sträng och hårdhjärtad, så hade de skilt sig från dig. Hav alltså undseende med dem, bed om förlåtelse för dem och rådför dig med dem i förekommande fall, och när du fattat ditt beslut, så förtrösta på Gud! Gud älskar förvisso de förtröstansfulla.
I Sin barmhärtighet lät Gud dig visa dem mildhet; om du hade varit sträng och hård och tillslutit ditt hjärta [för dem], skulle de helt säkert ha dragit sig ifrån dig. Glöm därför nu [deras fel] och be Gud förlåta dem. Inhämta deras råd i de angelägenheter [som är av vikt] och när du väl har fattat ditt beslut, sätt då din lit till Gud; Gud älskar dem som sätter sin lit till Honom.
Och igenom Guds barmhertighet har du varit mild emot dem; men om du varit sträng, hårdhjertad, säkert skulle de hafva skiljt sig ifrån dig. Förlåt dem alltså, och bed om tillgift för dem och rådgör med dem i dina förehafvanden. Och när du fattar ditt beslut, förtrösta då på Gud; ty Gud älskar dem som på Honom förtrösta.
Genom Guds barmhärtighet har du varit mild mot dem, och om du hade varit sträng och hårdhjärtad, hade de skingrats från din sida. Var därför överseende mot dem, be om förlåtelse för dem och rådgör med dem, och när du fattat ditt beslut ska du förtrösta på Gud. Gud älskar de förtröstansfulla.
Kommentar
Genom Guds barmhärtighet har du varit mild mot dem: Tack vare Guds barmhärtighet har du varit vänlig mot dem och avstått från att genast förebrå dem för det som hände vid Uhud. Var därför överseende mot dem: Ha överseende med vad de gjorde. Be om förlåtelse för dem: För att Jag ska ta emot din medling för dem. Rådgör med dem: Det vill säga, fråga om deras åsikter. De lärda har olika uppfattningar om varför Gud här påbjuder Profeten ﷺ att rådgöra med sina följeslagare trots att hans förstånd var fullkomligt och att han fick uppenbarelser från Gud. Någon har sagt att han bara ska rådgöra med dem om sådant Gud inte har givit honom kunskap om. al-Kalbi sade att det gäller krig och krigslister. Muqatil och Qatada sade att han beordrades att rådgöra med dem för att glädja deras hjärtan. al-Hasan sade att Gud vet att han inte behöver rådfråga dem, men att han ska vara ett föredöme för dem som kommer efter honom. Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: ”Jag har inte sett någon rådfråga andra män i större utsträckning än Guds Sändebud ﷺ .” När du fattat ditt beslut ska du förtrösta på Gud: När du väl bestämt dig att göra något efter att ha samrått med andra ska du förtrösta på Gud och inte på ditt samråd med dem. [al-Baghawi]
Gud älskar de förtröstansfulla: Människor befinner sig på en av tre nivåer i sin förtröstan på Gud: Den första nivån innebär att förtrösta på Gud liksom en person förtröstar på en pålitlig vän och beskyddare som är välvillig och som agerar i hans intresse. Den andra nivån innebär att människan förtröstar på Gud liksom barnet förtröstar på sin mor; det känner inte till någon annan än henne och tar inte sin tillflykt till någon annan än henne. Den tredje nivån innebär att tjänaren förhåller sig till sin Herre liksom liket till den som tvättar det; det ligger helt och fullt i liktvättarens händer. Den som befinner sig på den första nivån har inte helt och hållet befriat sig från egoistiska motiv, till skillnad från den som befinner sig på den andra nivån. Den som befinner sig på den andra nivån har fortfarande en vilja, till skillnad från den som befinner sig på den tredje nivån.
Kräver förtröstan på Gud att man avhåller sig från att använda de medel som finns till hands? Svaret på denna fråga är att medel kan delas in i tre kategorier. 1. Medel som vi utan tvekan vet att Gud gör verksamma, såsom mat för att stilla hungern och kläder som skydd mot kyla, och det är inte tillåtet att avstå från sådana medel. 2. Medel som ibland är verksamma, såsom att bedriva handel och att arbeta för brödfödan, och att använda sig av sådana medel är inte klandervärt, eftersom förtröstan hör till hjärtats handlingar och inte till kroppens. Men det är också tillåtet att avstå från sådana medel för den som tror sig klara av det. 3. Medel som människan inbillar sig är verksamma, såsom att söka efter skatter eller ägna sig åt trollkonst, och att ägna sig åt sådant är klandervärt.
Att överlämna sina angelägenheter till Gud (tafwīḍ) är en högre nivå än förtröstan (tawakkul). Den som förtröstar på Gud har nämligen fortfarande kvar något av sin vilja och sina ambitioner, och han eftersträvar något när han sätter sin lit till Gud, medan den som överlämnar sina angelägenheter till Gud har befriat sig från sin egen vilja och sina ambitioner och överlämnar dem till Gud. Den som överlämnar sig själv till Gud uppträder därför bättre inför Gud än den som bara förtröstar på Honom. [Ibn Ajiba]