إِذۡ هَمَّت طَّآئِفَتَانِ مِنكُمۡ أَن تَفۡشَلَا وَٱللَّهُ وَلِيُّهُمَاۗ وَعَلَى ٱللَّهِ فَلۡيَتَوَكَّلِ ٱلۡمُؤۡمِنُونَ١٢٢
Två skaror af Eder ämnade ju att fegt fly, men Gud förhindrade deras afsigt. — På Gud må de troende förlita sig.
Då två avdelningar av eder voro sinnade att visa sig fega, men Gud var deras beskyddare; ja, på Gud må de rättrogna förtrösta.
Två grupper bland dina män var nära att förlora modet, trots att de stod under Guds beskydd - det är till Gud som de troende måste lita.
Då tvenne trupper ibland eder hade i sinnet att blifva klenmodige, och Gud blef bådas beskyddare: på Gud må de rättrogne förtrösta.
var två grupper av er benägna att visa sig fega, men Gud var deras beskyddare; ja, på Gud ska de troende förtrösta.
Kommentar
Var två grupper av er benägna att visa sig fega: Profeten ﷺ marscherade ut med tusen man, men när de nått halvvägs vände Ibn Ubayy tillbaka med trehundra man och sade: ”Av vilken anledning ska vi döda oss själva och våra barn?” Amr ibn Hazm gav sig av efter dem och ropade: ”Jag vädjar till er inför Gud att inte överge ert folk och er Profet mitt framför fienden.” Men de svarade bara: ”Om vi visste att ni skulle slåss skulle vi inte lämna er. Men vi tror inte att det blir någon strid.” ”Ni fiender till Gud”, svarade han skarpt, ”Gud ska hjälpa sin Profet så att han inte alls kommer att behöva er.” Det var i samband med detta som två grupper, Banu Salama från Khazraj och Banu Haritha från Aws, övervägde att återvända till Medina tillsammans med Ibn Ubayy, men Gud var deras beskyddare och de bestämde sig för att stanna och strida med Guds Sändebud ﷺ . [al-Baydawi & Lings]
Och när du en morgon lämnade: När du gick i väg för att söka Gud. Din familj: Dina lägre djuriska egenskaper. Anvisa de troende: Dina högre andliga egenskaper. Deras platser i striden: Striden mot den lägre själen, Satan och det jordiska livet. Gud är hörande: Han hör när ni ber Honom befria er från skenhelighet. Vetande: Han känner till att er strävan efter Honom är uppriktig. Var två grupper av er benägna att visa sig fega: Hjärtat och dess egenskaper och själen och dess karaktärsdrag. Men Gud var deras beskyddare: Han förde dem ut ur det mänskliga mörkret och in i det gudomliga ljuset. Ja, på Gud ska de troende förtrösta: De ska sätta sin lit till att Gud ska föra dem ut ur mörkret, och inte förlita sig på sig själva. [Najm al-Din al-Kubra]