يَـٰٓأَيُّهَا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓاْ إِن تُطِيعُواْ فَرِيقٗا مِّنَ ٱلَّذِينَ أُوتُواْ ٱلۡكِتَٰبَ يَرُدُّوكُم بَعۡدَ إِيمَٰنِكُمۡ كَٰفِرِينَ١٠٠
O I som tron! om I lyden någon af dem, som undfått Skriften, så skola de bringa Eder till affall ifrån eder tro.
I, som tron, om I lyden en del av dem, som fått skriften, skola de åter göra eder otrogna, sedan I antagit tron.
Troende! [Det finns de] bland dem som [förr] fick ta emot uppenbarelsen som, om ni går dem till mötes, kommer att göra allt för att ni skall förneka den tro som ni har antagit.
O, J som tron! om J åtlyden en del af dem som fått Skriften, skola de åter göra eder otrogne efter eder tro.
Troende, om ni lyder en del av dem som fått Skriften, ska de förmå er att förneka sanningen, efter att ni antagit tron.
Kommentar
I de föregående verserna varnade Han Skriftens folk för att vilseleda andra, och här varnar Han de troende för att låta sig vilseledas. [al-Razi]
Ett flertal kommentatorer nämner följande händelse när de kommenterar verserna ovan: En äldre judisk man från Banu Qaynuqā’, en mästare i konsten att utnyttja splittringen mellan de arabiska stammarna, kände sig särskilt besviken över den nya vänskapen mellan Aws och Khazraj(1). Han beordrade därför en stamfrände, en yngling som hade vacker röst, att gå och sätta sig bland hjälparna när de var församlade och läsa upp några av de dikter som författats av män från båda stammarna omedelbart före och efter Buʿāth, inbördeskrigets senaste sammandrabbning – dikter där fiender smädades och hjältedåd förhärligades, klagodikter över döda, hotelser om hämnd. Ynglingen gjorde som han hade blivit tillsagd, uppmärksammades snabbt av alla som var där och förflyttade dem från nuet till det förgångna. Männen från Aws applåderade våldsamt åt Aws dikter och de från Khazraj gjorde på samma sätt med Khazrajs; därefter började båda sidor tvista med varandra, skryta och skrodera och skrika okvädningsord och hotelser till varandra tills slutligen ropet höjdes: ”Till vapen! Till vapen!” Och så gav de sig ut till ett lavaområde, beslutna att utkämpa striden ännu en gång. När nyheten nådde Profeten församlade han alla utvandrare som fanns till hands och skyndade ut till platsen där de två skarorna redan hade ställt upp i slagordning. ”Muslimer”, sade han och uttalade därefter två gånger det gudomliga namnet, Allāh, Allāh. ”Ska ni handla”, fortsatte han, ”som under okunnighetens tid och detta trots att jag är med er och Gud har väglett er till Islam och därigenom hedrat er och gjort det möjligt för er att bryta med era hedniska seder, räddat er från otro och förenat era hjärtan?” De insåg genast att de hade blivit vilseledda, grät, omfamnade varandra och återvände till staden tillsammans med Profeten, lyssnade uppmärksamt på vad han sade och rättade sig efter det. [Lings]
Troende, om ni lyder en del av dem som fått Skriften, ska de förmå er att förneka sanningen, efter att ni antagit tron: Dessa verser kan anspela på den specifika händelse som nämndes ovan eller på alla försök att vilseleda de troende i allmänhet. Gud fastställer här att om muslimerna godtar deras ord kommer de att, steg för steg, förlora sin tro. [al-Razi]
Troende, om ni lyder en del av dem som fått Skriften, ska de förmå er att förneka sanningen, efter att ni antagit tron: Att vantrivas i Guds sällskap är en smittsam sjukdom som smittar alla som uppehåller sig i den sjukes närhet. Den som följer Guds fiende in i ondskefulla människors sällskap kastas ner till deras nivå. [al-Qushayri]
- (1) Två arabiska stammar i Medina som anslöt sig till islam och som sedermera kom att kallas hjälparna (al-anṣār). De var tidigare bittra fiender men när de väl antagit islam blev de bröder i tron, ö.a.