إِنَّ ٱلَّذِينَ يَكۡفُرُونَ بِـَٔايَٰتِ ٱللَّهِ وَيَقۡتُلُونَ ٱلنَّبِيِّـۧنَ بِغَيۡرِ حَقّٖ وَيَقۡتُلُونَ ٱلَّذِينَ يَأۡمُرُونَ بِٱلۡقِسۡطِ مِنَ ٱلنَّاسِ فَبَشِّرۡهُم بِعَذَابٍ أَلِيمٍ٢١
Förkunna dem, som icke tro på Guds uppenbarelser, saklöst döda profeterna och döda de menniskor, som förmana till rättfärdighet, ett pinsamt straff.
Dem, som förneka Guds tecken och döda profeterna utan sak och som döda dem bland människorna, som anbefalla rättvisa, skall du förvisso förkunna det hugnesamma budskapet om ett plågsamt straff.
De som förnekar sanningen i Guds budskap och som mot all rätt dödar profeterna och dödar dem av folket som talar för rättvisa - kungör för dem att de har ett plågsamt straff [att vänta].
Sannerligen dem som icke tro på Guds tecken, och dräpa profeterne orättvist, och dräpa de menniskor hvilka anbefalla rättvisan, förkunna dem ett plågsamt straff.
Till dem som förnekar Guds tecken och som mot all rätt dödar Profeterna och dödar de människor som påbjuder rättvisa, ska du förmedla budskapet om ett plågsamt straff.
Kommentar
Om någon frågar hur det kommer sig att talet riktas till judarna som levde samtidigt som Profeten ﷺ när de varken hade dödat en Profet eller någon som påbjöd dem att vara rättvisa, kan det besvaras på två sätt: Det första är att deras förfäder hade gjort så och att det därför kan tillskrivas dem, förutsatt att de var tillfreds med och betraktade förfädernas handlingar som berättigade. En faders handling kan nämligen tillskrivas sonen, om sonen är nöjd med sin faders verk och fortsätter på den väg som fadern slagit in på. Det andra är att det bland judarna i Medina fanns sådana som var så angelägna om att döda Guds Sändebud ﷺ och de troende att de beskrivs på detta sätt metaforiskt, på samma sätt som man säger att eld bränner och gift dödar, och menar att de har dessa egenskaper om de kommer i kontakt med något att bränna eller förgifta. Dödar de människor som påbjuder rättvisa: al-Hasan sade: ”Versen tyder på att den som påbjuder det som är gott och förbjuder det som är ont samtidigt som han fruktar för sitt eget välbefinnande kommer att uppnå en betydande ställning strax under Profeternas ställning.” Det har berättats att en man reste sig och frågade: ”Guds Sändebud, vilken form av strid är bäst?” och att han svarade: ”Den bästa striden är att säga sanningen till en tyrannisk ledare.” [al-Razi]
Dödar de människor som påbjuder rättvisa: Detta är höjden av högmod. Profeten ﷺ sade: ”Högmod är att se ner på sanningen och att förakta människor.” Abu Ubayda ibn al-Jarrah, må Gud vara nöjd med honom, frågade Profeten ﷺ: ”Guds Sändebud, vilka människor kommer att straffas hårdast på Uppståndelsens dag?” och han svarade: ”En man som dödade en Profet eller dödade någon som påbjöd det som var gott och förbjöd det som var ont.” Sedan läste Guds Sändebud ﷺ denna vers: Till dem som förnekar Guds tecken och som mot all rätt dödar Profeterna och dödar de människor som påbjuder rättvisa, ska du förmedla budskapet om ett plågsamt straff. Därefter sade han: ”Abu Ubayda, Israels barn dödade fyrtiotre Profeter under en enda morgon, och när etthundrasjuttio män bland dem samma kväll påbjöd mördarna att göra det som är gott och förbjöd dem från att göra det som är ont dödade de varenda en av dem, och det är dessa som omnämns av Gud, den Mäktige och Ärorike.” [Ibn Kathir]