وَلَئِن قُتِلۡتُمۡ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ أَوۡ مُتُّمۡ لَمَغۡفِرَةٞ مِّنَ ٱللَّهِ وَرَحۡمَةٌ خَيۡرٞ مِّمَّا يَجۡمَعُونَ١٥٧
Om I fallen i striden för Guds religion eller dön, så fån i förlåtelse af Gud. Men denna och Hans nåd äro mera värde än det, som de otrogne hopsamla.
Och om I bliven dödade för Guds sak eller dön, så är sannerligen förlåtelse av Gud och barmhärtighet bättre än det, som I hopsamlen.
Och om ni stupar [i kampen] för Guds sak eller dör, är Guds förlåtelse och Hans barmhärtighet helt visst bättre än allt vad människorna kan lägga på hög;
Om J stupen eller J dön för Guds sak, visserligen är Guds förlåtelse och barmhertighet bättre än det J samlen.
Och om ni dödas för Guds sak eller dör, är förlåtelse av Gud och barmhärtighet bättre än allt de samlar ihop.
Kommentar
Det här är ytterligare ett svar på deras försök att så tvivel. Människan kommer oundvikligen att dö eller dödas. Att dö i strid för Guds sak eller i strävan efter Hans välbehag är bättre än att jaga efter jordisk vinning, eftersom det senare inte är till någon nytta efter döden. Är förlåtelse av Gud och barmhärtighet bättre än allt de samlar ihop: Guds barmhärtighet och förlåtelse är bättre än de förgängliga ting som dessa hycklare samlar ihop. Hur kommer det sig att förlåtelsen här beskrivs som bättre än allt de samlar ihop när det de samlar ihop inte är bra överhuvudtaget? Svaret på detta är att vad de samlar ihop kan vara sådant som är tillåtet och som räknas till det som är bra. Det kan också förhålla sig så att det motsvarar vad de själva anser vara bra, det vill säga, Guds förlåtelse är bättre än det här som ni själva betraktar som bra. Ska ni församlas hos Gud: Det har berättats att Jesus, Marias son, frid vare med honom, hade vägarna förbi en samling människor med utmärglade kroppar och ansikten som gulnat. Han såg tecken på tillbedjan hos dem och frågade: ”Vad strävar ni efter?”, ”Vi fruktar Guds straff”, svarade de. Jesus sade då: ”Han är alltför generös för att inte rädda er från Sitt straff.” Sedan gick han förbi en annan grupp människor, som bar på liknande tecken och ställde samma fråga till dem. De svarade: ”Vi strävar efter Paradiset och barmhärtighet”, varpå han sade: ”Han är alltför generös för att inte utgjuta Sin barmhärtighet över er.” Därefter gick han förbi ytterligare en samling människor och såg att tecknen på tillbedjan var än mer framträdande hos dem. Han upprepade sin fråga till dem och de svarade: ”Vi dyrkar Honom för att Han är vår Gud, inte i hopp om något och inte heller av rädsla för något”. ”Ni”, sade han, ”är Guds uppriktiga och rättfärdiga tjänare.” Se nu på ordföljden i dessa verser. Först sade Han förlåtelse av Gud, och det är en hänvisning till dem som dyrkar Honom av rädsla för Hans straff. Sedan sade Han barmhärtighet, och det är en hänvisning till dem som strävar efter Hans belöning. Därefter sade Han ska ni församlas hos Gud, och det är en hänvisning till dem som dyrkar Gud endast för att Han är deras Herre och för att de är Hans tjänare, och detta är den högsta formen av dyrkan. [al-Razi]