وَمَا كَانَ لِنَفۡسٍ أَن تَمُوتَ إِلَّا بِإِذۡنِ ٱللَّهِ كِتَٰبٗا مُّؤَجَّلٗاۗ وَمَن يُرِدۡ ثَوَابَ ٱلدُّنۡيَا نُؤۡتِهِۦ مِنۡهَا وَمَن يُرِدۡ ثَوَابَ ٱلۡأٓخِرَةِ نُؤۡتِهِۦ مِنۡهَاۚ وَسَنَجۡزِي ٱلشَّـٰكِرِينَ١٤٥
Icke kan någon lefvande dö utan efter Guds vilja, enligt en skrift (hos Honom), hvilken bestämmer lifvets slut. Ho, som åstundar belöning i denna verlden, honom skola vi gifva den, och ho, som åstundar belöning i det eviga lifvet, honom skola vi gifva den, ty vi skola belöna de tacksamme.
Det händer ej, att en själ dör annat än genom en tidsbestämd skickelse på Guds tillskyndelse; den, som önskar sig detta livets belöning, giva vi därav, och den, som önskar sig det tillkommande livets belöning, giva vi därav, och vi skola vedergälla de tacksamma.
Ingen människa får dö annat än i enlighet med Guds vilja och vid en fastställd tidpunkt. Den som vill lönas med detta livets goda, honom skall Vi ge något av detta; och den som önskar lönas med det eviga livets goda, honom skall Vi ge något av detta. Och Vi skall belöna dem som visar tacksamhet.
Icke kan någon menniska dö, utan med Guds tillstädjelse; vid en viss föreskrifven tid. Och ho som önskar sig denna verldens lön; vi skola gifva honom deraf; och ho som önskar sig det till kommande lifvets lön, vi skola gifva honom deraf: och vi skola belöna de tacksamme.
En själ kan inte dö annat än med Guds tillåtelse, vid en tidpunkt fastställd i skrift; den som önskar sig belöning i detta liv, ger Vi därav, och den som önskar sig belöning i det tillkommande livet, ger Vi därav, och Vi ska belöna de tacksamma.
Kommentar
Med Guds tillåtelse: Det vill säga, enligt Guds beslut och öde. Den som önskar sig belöning i detta liv, ger Vi därav: Den som lyder Gud för att uppnå jordisk vinning ska få så mycket därav som Vi vill ge honom. Versen gäller dem som övergav sina positioner för att få del av krigsbytet. Den som önskar sig belöning i det tillkommande livet, ger Vi därav: Den som arbetar för det tillkommande livet. Det har sagts att det gäller dem som stod kvar på sina positioner tillsammans med sin ledare Abdullah ibn Jubayr till dess att de stupade. Profeten ﷺ har sagt: ”Varje handling bedöms efter dess avsikt och varje människa ska endast få det hon avsett. Den som haft avsikten att utvandra för Guds och Hans Sändebuds skull, har utvandrat för Guds och Hans Sändebuds skull. Likaså har den, vars avsikt varit att utvandra för världslig vinnings skull eller för att ta någon kvinna till hustru, utvandrat för det han avsett.” [al-Baghawi]
Denna vers är allmängiltig, även om den uppenbarades i samband med striden för Guds sak. Det som påverkar belöning och straff är nämligen avsikter och motiv, inte yttre handlingar. Den som står vänd mot solen när han ber middagsbönen (ẓuhr) och faller ner med ansiktet mot marken för att dyrka Gud, den Upphöjde, uppfyller en av de största plikterna i islam. Men om han avser att dyrka solen har han gjort sig skyldig till den värsta formen av otro. Profeten ﷺ har berättat att på Uppståndelsens dag kommer Gud att fråga en man som stridit för Guds sak: ”Av vilken anledning stred du?” och mannen kommer att svara: ”Du ålade oss att strida för Din sak och jag stred därför till dess att jag stupade.” Den Upphöjde säger då: ”Du ljuger. Du ville att man skulle kalla dig krigare och det har man gjort.” Sedan befaller Gud att han ska föras till Elden. [al-Razi]
Vi ska belöna de tacksamma: Den som tackar Gud under medgång kallas shākir, och den som tackar Honom under motgång kallas shakūr. [al-Sulami]