وَقَالَت طَّآئِفَةٞ مِّنۡ أَهۡلِ ٱلۡكِتَٰبِ ءَامِنُواْ بِٱلَّذِيٓ أُنزِلَ عَلَى ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَجۡهَ ٱلنَّهَارِ وَٱكۡفُرُوٓاْ ءَاخِرَهُۥ لَعَلَّهُمۡ يَرۡجِعُونَ٧٢
Någre af Skriftens egare säga: "tron på det som har uppenbarats för de troende (muslimin) vid dagens början och förkasten det vid dess slut, så vända de kanhända om (affalla).
En del av dem, som fått skriften, säger: »Tron vid dagens början på det, som nedsänts till dem, som tro, och förneken det vid dess slut! Kanhända de åtra sig.
Några av efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser säger [till de andra]: "[Förklara er] tro på det som har uppenbarats för de troende vid dagens början och avvisa det övriga; kanske skall de då vända om.
Och någre utaf Skriftens folk säga: tror på det som blifvit nedsändt till dem som tro, vid dagens gryning, och förneker det vid dess slut, kanhända skola de återvända från sin tro.
En del av dem som fått Skriften säger: »Tro vid dagens början på det som uppenbarats för dem som tror, och förneka det vid dess slut; kanske ska de då återvända.
Kommentar
Detta är ett exempel på hur de försökte klä sanningen i lögn. Bland judarna och de kristna fanns sådana som beslöt sig för att så tvivel bland muslimer med svag tro. De låtsades först tro på det som uppenbarats för Profeten ﷺ för att sedan förneka det i hopp om att muslimerna skulle vackla i sin tro. De tänkte att om de först låtsades tro på Profetens ﷺ uppenbarelse för att sedan förneka den skulle muslimerna tänka: ”De förnekar inte sanningen av trots eller avund, annars skulle de inte först ha antagit tron. Och om de inte avsäger sig tron på grund av trots eller avund måste det bero på att de är skriftlärda och att de har tänkt över saken noga och objektivt kommit fram till att han är en lögnare.” En annan tolkning är att de uppmanade varandra att hyckla i väntan på att muslimerna skulle försvagas. Kanske ska de då återvända: Om vi gör så kan det hända att de lämnar islam. [al-Razi]