فِيهِ ءَايَٰتُۢ بَيِّنَٰتٞ مَّقَامُ إِبۡرَٰهِيمَۖ وَمَن دَخَلَهُۥ كَانَ ءَامِنٗاۗ وَلِلَّهِ عَلَى ٱلنَّاسِ حِجُّ ٱلۡبَيۡتِ مَنِ ٱسۡتَطَاعَ إِلَيۡهِ سَبِيلٗاۚ وَمَن كَفَرَ فَإِنَّ ٱللَّهَ غَنِيٌّ عَنِ ٱلۡعَٰلَمِينَ٩٧

Der finnas tydliga tecken; der är den plats, på hvilken Abraham har stått; den som gick dit, var oantastelig. Hvarje menniska, för hvilken det är möjligt att komma dit, har den förpligtelsen emot Gud, att begå pilgrimsfesten vid templet. Men om någon icke tror (och ej valfärdar dit), så kan Gud undvara alla menniskor.

Där finnas tydliga tecken, Abrahams plats. Den, som träder in i det, är trygg, och vallfärden till templet är en plikt för människorna gentemot Gud, för så vitt de kunna finna någon utväg. Men är någon otrogen, så är Gud förvisso sig själv nog all världen förutan.

Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse.

Deri äro uppenbara tecken: Abrahams fotsteg; och ho som deruti inträder är säker. Och vallfart till detta hus åligger menniskorna såsom en pligt mot Gud, den, nemligen, som är i stånd till färden dit. Dock, ho som icke tror, vete att sannerligen Gud är rik verldarne förutan.

Där finns tydliga tecken, och platsen där Abraham stod. Den som träder in i det är trygg, och att vallfärda till Huset är en plikt för människorna gentemot Gud, för dem som har möjlighet att ta sig dit. Men den som förnekar sanningen ska veta att Gud är Sig Själv nog utan skapelsen.