فَإِنۡ حَآجُّوكَ فَقُلۡ أَسۡلَمۡتُ وَجۡهِيَ لِلَّهِ وَمَنِ ٱتَّبَعَنِۗ وَقُل لِّلَّذِينَ أُوتُواْ ٱلۡكِتَٰبَ وَٱلۡأُمِّيِّـۧنَ ءَأَسۡلَمۡتُمۡۚ فَإِنۡ أَسۡلَمُواْ فَقَدِ ٱهۡتَدَواْۖ وَّإِن تَوَلَّوۡاْ فَإِنَّمَا عَلَيۡكَ ٱلۡبَلَٰغُۗ وَٱللَّهُ بَصِيرُۢ بِٱلۡعِبَادِ٢٠
Om de då tvista med dig, så säg: "jag är en uppriktig muslim, såväl som de, hvilka följa mig." Säg till dem, som fått Skriften och till hedningarne: "varden muslimin;" varda de det, så äro de på den rätta vägen; men om de vända sig bort, så har du intet annat åliggande än att meddela budskapet (predika Islâm). — Gud ser till sine tjenare.
Och om de tvista med dig, så säg: »Jag underkastar mig Gud, så ock den, som följer mig.« Och säg till dem, som fått skriften, och till de olärda: »Antagen I Islam?« Om de antaga Islam, äro de stadda på den rätta vägen, men om de vända dig ryggen, åligger det dig blott att predika; ja, Gud ser tjänarne.
Om de vill tvista med dig [Muhammad], säg då: "Jag har helt och fullt underkastat mig Guds vilja och även de som följer mig [har underkastat sig Hans vilja]." Och fråga dem som [i äldre tid] fick ta emot uppenbarelsen och de okunniga: "Har [också] ni underkastat er Guds vilja?" Om de underkastar sig, då har de funnit vägledning, men om de vänder dig ryggen [skall du lämna dem i fred]; din plikt är enbart att framföra budskapet. Gud förlorar ingen av Sina tjänare ur sikte.
Och om de tvista med dig, säg då: Jag har underkastat mig Guds välbehag och ho som följer mig. Och säg till dem som fått Skriften och till de okunnige: bekännen J Islam? Och om de bekänna Islam, då äro de vägledde. Men om, de bortvända sig, så åligger dig blott predikandet och Gud ser tjenarena.
Och om de tvistar med dig, så säg: »Jag har helt och fullt underkastat mig Gud, och det har också de som följer mig.« Och säg till dem som fått Skriften, och till de olärda: »Har ni underkastat er?« Om de underkastar sig, har de letts på den rätta vägen, men vänder de sig bort åligger dig inget annat än att förmedla budskapet; ja, Gud ser Sina tjänare.
Kommentar
Suran inleddes med att bekräfta Guds enhet och att förkasta treenigheten. Här besvaras sådana resonemang som de otrogna insisterar på att framföra, trots att islams argument slutgiltigt har fastställts. Ett råd mot sådana pågående och onödiga diskussioner är att de troende helt enkelt ska förklara att de själva och andra muslimer inte hyser några som helt tvivel om islam. Profeten ﷺ fick i uppdrag att kalla människorna till Gud, och han ﷺ tröstas här av orden som förmedlar att hans plikt är begränsad till att förmedla Guds budskap till människorna. Han ska inte låta sig bedrövas av att budskapet inte tycks nå fram när människor väljer att förneka det. [Maʿarif al-Quran]
Profeten ﷺ sade: ”Vid Honom som håller mitt liv i Sin Hand, den som tillhör detta samfund, oavsett om han är jude eller kristen, och som hör talas om mig men som sedan dör utan att tro på det budskap med vilket jag har sänts kommer att hamna i Elden.” I en annan hadith säger han ﷺ: ”En Profet brukade sändas till sitt eget folk, men jag har sänts till hela mänskligheten.”
En judisk pojke, som brukade passa upp på Guds Sändebud ﷺ, ge honom vatten till tvagningen och bära fram hans sandaler, insjuknade en dag. Profeten ﷺ gick för att besöka honom och när han anlände satt pojkens far vid hans huvud. Profeten ﷺ vände sig till pojken och sade: ”Säg: ’Det finns ingen gud utom Gud’”. Pojken tittade upp mot sin far, men fadern sade ingenting. Profeten ﷺ upprepade sina ord och pojken tittade återigen mot sin far, varpå fadern sade: ”Gör som Abu al-Qasim(1) säger.” Pojken sade då: ”Jag vittnar att det inte finns någon gud utom Gud och att du är Guds Sändebud.” När Profeten ﷺ lämnade deras hem sade han: ”Lov och pris tillkommer Gud som räddade honom från Elden genom mig.” [Ibn Kathir]
När någon kritiserar eller vill argumentera med den som färdas på vägen till Gud (al-faqīr) anstår honom inget annat än att vara tyst, hålla med och att helt och fullt underkasta sig Guds bestämmelser, eftersom han bör se att det inte finns någon annan än Gud som agerar, och att han därför inte ska förlita sig på något annat än Honom. Ibn Ata’illah säger: ”Han har bara låtit dem såra dig för att du inte ska förlita dig på dem. Han vill driva dig bort från alla ting, så att ingenting kan distrahera dig från Honom.” En av gudskännarna sade: ”Låt dig aldrig distraheras av dem som sårar dig, utan sysselsätt dig med Gud, så kommer Han att hålla dem borta från dig. Många människor gör fel i detta avseende och låter sig distraheras av dem som sårar dem, men det leder bara till att deras plåga förlängs och att de hemfaller åt synd. Om de bara återvänder till sin Herre kommer Han att skydda dem.” [Ibn Ajiba]
- (1) Bokstavligen Qasims far, det vill säga, Profeten صلى الله عليه وسلم, ö.a.