ٱلَّذِينَ يَذۡكُرُونَ ٱللَّهَ قِيَٰمٗا وَقُعُودٗا وَعَلَىٰ جُنُوبِهِمۡ وَيَتَفَكَّرُونَ فِي خَلۡقِ ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَٱلۡأَرۡضِ رَبَّنَا مَا خَلَقۡتَ هَٰذَا بَٰطِلٗا سُبۡحَٰنَكَ فَقِنَا عَذَابَ ٱلنَّارِ١٩١
som prisa Gud, stående, sittande och liggande. Då de tänka öfver himlarnes och jordens skapelse, säga de: "o vår Herre! icke hafver du skapat detta för intet (på lek); prisad vare du! så är det ej. Bevara oss för helveteseldens pina.
Som åkalla Gud stående, sittande och liggande på sidan och begrunda himlarnas och jordens skapelse: »Herre, du har ej skapat detta förgäves; dig allena all ära! Bevara oss alltså för eldens pina!
de som minns Gud när de står, när de sitter och när de lägger sig till vila, och som, när de begrundar himlarnas och jordens skapelse [ber med dessa ord]: "Herre! Du har inte skapat [allt] detta i blindo. Stor är Du i Din härlighet! Förskona oss från Eldens straff!
Hvilka ihågkomma Gud stående och sittande och liggande på sina sidor, och begrunda himlarnes och jordens skapelse, sägande: o, Herre! Du har icke skapat detta fåfängt, prisad vare Du! bevara oss från eldens pina:
de som minns Gud stående, sittande och liggande på sidan och begrundar himlarnas och jordens skapelse: »Herre, Du har inte skapat detta förgäves; högt upphöjd är Du! Skydda oss därför från Eldens plåga!
Kommentar
De som minns Gud stående, sittande och liggande på sidan och begrundar himlarnas och jordens skapelse: Vi dyrkar Gud med hjärtat, med ord och med kroppen. Orden minns Gud syftar på orden, stående, sittande och liggande på sidan på kroppen, och begrundar himlarnas och jordens skapelse på hjärtat. När tungan är sysselsatt med att minnas Honom, kroppen med att tacka honom, och hjärtat med att reflektera är tjänaren upptagen med att dyrka Gud med hela sitt väsen. Det har sagts att versen handlar om att minnas Gud i allmänhet och det har också sagts att den handlar om bönen, men den första åsikten är den mest korrekta. Profeten ﷺ har sagt: ”Den som vill förlusta sig i Paradisets trädgårdar ska minnas Gud ofta.” Begrundar himlarnas och jordens skapelse: Profeten ﷺ sade: ”Begrunda skapelsen, men inte Skaparen.” Så sade han, eftersom det inte går att använda skapelsen för att säga något om Skaparen baserat på vad de har gemensamt, men det går däremot att säga något om Skaparen baserat på vad som skiljer Honom från skapelsen. Vi kan till exempel dra slutsatsen att Gud är evig genom att konstatera att allt annat har en början. Vi kan inte uttala oss om Guds väsen, men vi kan uttala oss om vad det inte är. Han, den Upphöjde, är inte en substans (jawhar) och inte heller en accidens (ʿaraḍ), Han består inte av olika delar och finns inte heller i en viss riktning. Vårt intellekt kan inte förstå Hans sanna realitet. Det är av denna anledning som Gud här uppmanar oss att minnas Honom, och att reflektera över Hans skapelse, och inte över Hans väsen. Profeten ﷺ sade: ”En man låg på sin bädd och lyfte huvudet mot himlen. Han betraktade stjärnorna och sade: ”Jag vittnar att ni har en Herre och en Skapare. Gud, förlåt mig!”, varpå Gud såg åt mannen och förlät honom.” [al-Razi]
Du har inte skapat detta förgäves: Du har inte skapat allt detta utan anledning eller utan syfte. [al-Baydawi]