إِنَّ ٱلدِّينَ عِندَ ٱللَّهِ ٱلۡإِسۡلَٰمُۗ وَمَا ٱخۡتَلَفَ ٱلَّذِينَ أُوتُواْ ٱلۡكِتَٰبَ إِلَّا مِنۢ بَعۡدِ مَا جَآءَهُمُ ٱلۡعِلۡمُ بَغۡيَۢا بَيۡنَهُمۡۗ وَمَن يَكۡفُرۡ بِـَٔايَٰتِ ٱللَّهِ فَإِنَّ ٱللَّهَ سَرِيعُ ٱلۡحِسَابِ١٩
Den enda sanna gudstjensten inför Gud är Islâm. De som hade undfått Skriften, delade sig först då, när de hade fått kunskapen. Af ömsesidigt hat skilde de sig ifrån hvarandra. Om någon ej tror på Guds uppenbarelser, så är Han snabb att räkna (vid vedergällningen på domedagen).
Den rätta religionen inför Gud är förvisso Islam; de, som fått skriften, tvistade av förhävelse inbördes först sedan kunskapen kommit dem till del, och om någon förnekar Guds tecken, så är Gud förvisso snabb att rannsaka.
För Gud är [den sanna] religionen underkastelse under Hans vilja; de som [tidigare] tog emot uppenbarelsen kom att omfatta skilda meningar först efter att ha fått [all] kunskap och av ovilja och avund mot varandra. Och den som vill förneka sanningen i Guds budskap [bör minnas att] Gud är snar att kalla till räkenskap.
Sannerligen är den rätta religionen inför Gud Islam och icke blefvo de som fått Skriften oenige, om icke sedan kunskapen kommit till dem, af hat till hvarandra. Men förnekar någon Guds tecken, i sanning, är Gud snar med räkningen.
Den rätta religionen inför Gud är islam; de som fått Skriften tvistade av inbördes ovilja och avund först sedan kunskapen kommit dem till del, och om någon förnekar Guds tecken är Gud snabb att rannsaka.
Kommentar
Religionen: Den urspungliga betydelsen av ordet dīn är belöning. Lydnad kallas dīn, eftersom det är den som är orsaken till belöningen. [al-Razi]
De som fått Skriften tvistade av inbördes ovilja och avund först sedan kunskapen kommit dem till del: En del av judarna och de kristna trodde på Profetens ﷺ budskap, andra sade att han hade sänts specifikt till araberna och ytterligare andra förnekade hans budskap i sin helhet. Det har också sagts att det syftar på dem av Moses folk som blev oense efter hans bortgång, eller de kristna som tvistade om Jesus. Av inbördes ovilja och avund: Det vill säga, inte för att det rådde några tvivel om saken. [al-Baydawi]
Ovilja: Baghy, det vill säga, på grund av avundsjuka eller egoistisk envishet eller trots och en önskan att stå emot eller att göra uppror. [Abdullah Yusuf Ali]