مِن قَبۡلُ هُدٗى لِّلنَّاسِ وَأَنزَلَ ٱلۡفُرۡقَانَۗ إِنَّ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ بِـَٔايَٰتِ ٱللَّهِ لَهُمۡ عَذَابٞ شَدِيدٞۗ وَٱللَّهُ عَزِيزٞ ذُو ٱنتِقَامٍ٤
såsom rättesnöre för menniskorna, och Han har nedsändt frälsningen. Sannerligen, de som icke tro på Guds uppenbarelser, de få ett hårdt straff, ty Gud är allsmäktig, en stark hämnare.
Förut till vägledning för människorna, och han har nedsänt urskillningen. Dem, som förneka Guds tecken, väntar förvisso ett svårt straff; ja, Gud är väldig och redo till hämnd.
i äldre tid, till vägledning för människorna och det är Han som har uppenbarat den måttstock med vars hjälp rätt kan mätas och skiljas från orätt. Ett strängt straff väntar dem som förnekar [sanningen i] Guds budskap - ja, Gud är allsmäktig och hämnden är Hans.
Förut, till vägledning för menniskorna, och Han har nedsändt Forkan. De som icke tro på Guds tecken, skola sannerligen få ett strängt straff, ty Gud är mägtig, med hämden i sitt våld.
förut till vägledning för människorna, och Han har uppenbarat urskillningen. För dem som förnekar Guds tecken väntar ett strängt straff; ja, Gud är mäktig och redo till hämnd.
Kommentar
Urskillningen: Profeternas mirakel. När de kom till sitt folk med de uppenbarade Skrifterna och sade sig komma med ett budskap från Gud behövde de något som styrkte deras anspråk och skilde dem från anspråk som gjorts av falska profeter. När Gud lät dem frambringa mirakel blev skillnaden mellan dem och de falska profeterna tydlig. För dem som förnekar Guds tecken väntar ett strängt straff: Några av kommentatorerna anser att det är de kristna som avses här, men ordens allmänna betydelse antyder att det gäller alla som vänder sig bort från Guds tecken. Gud är Mäktig: Den mäktige är den som segrar och som inte kan besegras. [al-Razi]
Redo till hämnd: Dhū ’ntiqām. Ett av Guds namn är al-Muntaqim, Hämnaren. Gud straffar dem som framhärdar i trots, som härjar och ödelägger, som förtrycker Guds tjänare och Hans skapelse och åstadkommer splittring och disharmoni – dessa är de som saknar tro, de som sätter medhjälpare vid Guds sida. Gud ger dem tid och tillfälle att inse att de handlat orätt och att ångra sig. Han ger dem upprepade varningar. Han godtar deras ursäkter och uppskjuter deras straff, men genom att förlåta dem och uppskjuta straffet, blir Hans hämnd än mer fruktansvärd, eftersom den som trots detta framhärdar i synd förtjänar ett allt strängare straff. De som tjänar sin lägre själ istället för Gud riskerar att falla ännu djupare när de tror att de inte ska straffas för vad de gör. Guds barmhärtighet och nåd skämmer bort dem och de svävar allt högre i arrogans och övermod. Plötsligt en dag tar Gud ned dem, och från sådana höjder blir fallet desto högre. Många förtryckare fördes till sådana höjder innan de krossades. Gud gör dem Han hämnas på till varnande exempel för dem Han vill rädda. [Bayrak]