ٱلصَّـٰبِرِينَ وَٱلصَّـٰدِقِينَ وَٱلۡقَٰنِتِينَ وَٱلۡمُنفِقِينَ وَٱلۡمُسۡتَغۡفِرِينَ بِٱلۡأَسۡحَارِ١٧
och hvilka äro tålamodige, sannfärdige, gudfruktige, välgörande och anropa Gud om förlåtelse på morgonstunderna.
De tåliga, sannfärdiga, andaktsfulla, frikostiga, som bedja om förlåtelse i morgonstunden.
de tålmodiga och uthålliga, de sanningsenliga, de som ödmjukt böjer sig under Hans vilja, de som ger av sitt åt andra och som i den tidiga gryningen ber om Guds förlåtelse för sina synder.
Hvilka äro tålige och sannfärdige och andäktige och gifmilde och hvilka bedja om tillgift bittida,
de tålmodiga, sannfärdiga, undergivna och frikostiga, som ber om förlåtelse före gryningens inbrott.
Kommentar
De tålmodiga: Tålamod är att lägga band på den lägre själen, och det kan delas in i tre kategorier: tålamod med att utföra det Gud har ålagt dig att göra, tålamod med att avstå från det Gud har förbjudit dig att göra, och att tålmodigt uthärda det faktum att Han gör som Han vill, oavsett om det innebär att du går miste om något du håller kärt eller ansätts av något du inte mäktar med. Som ber om förlåtelse: För allt de gjort, eftersom de är medvetna om sina tillkortakommanden inför Gud. [al-Qushayri]
Som ber om förlåtelse före gryningens inbrott: Guds Sändebud ﷺ sade: ”Gud, den Välsignade och Upphöjde, kommer ner(1) till den lägsta himlen varje natt när en tredjedel av natten återstår och frågar: ’Finns det någon som frågar så att Jag kan ge honom, finns det någon som ber så att Jag kan besvara hans bön, finns det någon som ber om förlåtelse så att Jag kan förlåta honom?’”
När Abdullah ibn Umar, må Gud vara nöjd med honom och hans far, bad under natten brukade han fråga Nafi: ”Är gryningen nära?”, och om Nafi svarade jakande ägnade han sig åt att be till Gud och be om förlåtelse fram till gryningen.
Hatib sade: ”Strax före gryningen hörde jag en man i moskén som bad och sade: ’Herre, Du har befallt mig och jag har hörsammat Dig, och nu infaller gryningen strax. Förlåt mig därför.’ Jag såg efter och såg att det var Ibn Masud, må Gud vara nöjd med honom.
Anas ibn Malik sade: ”Vi blev tillsagda att om vi bad under natten så skulle vi be om förlåtelse sjuttio gånger strax före gryningen.” [Ibn Kathir]
Före gryningens inbrott: När du är ensam och ingen kan se dig, när världen är stilla och det är lätt att koncentrera sig och vända blicken inåt. Det är motsatsen till det tillstånd man vanligen befinner sig i under dagen, när de egoistiska motiven är vakna och det andliga hjärtat sover. [Nasr et al.]
- (1) I sin kommentar till Saḥīḥ Muslim skriver imam al-Nawawi: ”Detta är en av de hadither som beskriver Guds egenskaper, och det finns två välkända skolor bland de lärda [för att tolka dessa hadither]. Den ena – och hit hör majoriteten av föregångarna (jumhūr al-salaf) och några av teologerna (al-mutakallimīn) – gör gällande att man ska tro på det som står, men på ett sätt som anstår Gud, den Upphöjde, och att den uppenbara betydelsen av orden ’kommer ner’, såsom vi känner till dem, inte är den som avses. De anser att man inte ska omtolka (ta’wīl) orden, men att man samtidigt ska vara förvissad om att Gud, den Upphöjde, i sin transcendens inte är som Sin skapelse, att Han inte förflyttar Sig, rör Sig eller har några av de skapade tingens egenskaper. Den andra skolan – och hit hör majoriteten av teologerna och olika grupper av föregångarna – gör gällande att orden ska omtolkas på ett sätt som är lämpligt i kontexten. Utifrån detta senare perspektiv kan hadithen tolkas på två sätt. Det första är den tolkning som har gjorts av [Imam] Malik ibn Anas och andra, och som går ut på att det är Guds barmhärtighet, Hans befallning eller Hans änglar som kommer ner, på samma sätt som man säger ’Sultanen har gjort si och så’, när det i själva verket är hans undersåtar som har gjort något på sultanens befallning. Det andra går ut på att tolka orden som en metafor (istiʿāra) och betyder då att Gud är vänlig mot bedjarna och besvarar deras böner. Gud vet bäst.”, ö.a.