لَا تَحۡسَبَنَّ ٱلَّذِينَ يَفۡرَحُونَ بِمَآ أَتَواْ وَّيُحِبُّونَ أَن يُحۡمَدُواْ بِمَا لَمۡ يَفۡعَلُواْ فَلَا تَحۡسَبَنَّهُم بِمَفَازَةٖ مِّنَ ٱلۡعَذَابِۖ وَلَهُمۡ عَذَابٌ أَلِيمٞ١٨٨
Ej må du tänka, att de, som glädja sig öfver sina gerningar och älska att prisas för det, som de icke göra, skola frälsas ifrån straffet. De skola få ett pinsamt straff,
Tänk ej, att de, som fröjdas över vad de åstadkommit och önska att bliva prisade för vad de icke gjort, tänk ej, att de skola undgå straffet! Ja, dem väntar ett plågsamt straff.
Tro inte att de som gläder sig åt det som de [anser sig ha] uträttat men också gärna vill få beröm för vad de inte har gjort - tro inte att straffet för dem skall utebli; nej, ett svårt lidande väntar dem.
Icke skall dutänka att de som fröjda sig åt hvad de gjort och som önska att blifva prisade för hvad de icke gjort, icke skall du tänka, att de skola undslippa straffet; ty de skola få ett plågsamt straff.
Du ska inte tro att de som gläds över vad de har uträttat och önskar att bli prisade för vad de inte har gjort – du ska inte tro att de går säkra från straffet! Nej, dem väntar ett plågsamt straff.
Kommentar
Du ska inte tro att de som gläds över vad de har uträttat och önskar att bli prisade för vad de inte har gjort – du ska inte tro att de går säkra från straffet: Tro inte att människor, som gläds över att de lurar andra och döljer sanningen och som önskar att bli prisade för att de håller avtal, är sannfärdiga och visar upp sanningen, kommer att undslippa straffet. Det har berättats att Profeten ﷺ frågade judarna om något som stod i Torah. Svaret de gav honom överensstämde inte med vad som faktiskt stod skrivet men de gav sken av att de talade sanning och gladde sig över att de trodde att de hade lurat honom. Det har också sagts att versen handlar om hycklarna som inte följde med ut i strid, och när Profeten ﷺ återvände från fälttåget ursäktade de sin frånvaro med hänvisning till att de ansåg att det var bättre att de stannade i sina hem. Sedan ville de bli prisade på samma sätt som de som dragit ut i strid. [al-Baydawi]
Detta är en del av det som nämndes i vers 186: och ni kommer att få höra mycket ont både av dem som fått Skriften före er, och av dem som sätter andra vid Guds sida. De gläds över att de beter sig bedrägligt, att de sår tvivel bland muslimer svaga i tron och vill samtidigt bli prisade för sin fromhet, gudfruktighet och religiositet. Det har sagts att det syftar på att judarna medvetet misstolkade passager i Torah och undervisade dessa vantolkningar samtidigt som de ville bli betraktade som fromma och kunniga. Om du är ärlig mot dig själv är du också medveten om att de flesta människor är sådana. De använder sig nämligen av alla möjliga sorters list för att vinna något av det jordiska och känner glädje över detta, samtidigt som de vill bli lovordade för att vara fromma, kyska och avhållsamma. [al-Razi]