فَرِحِينَ بِمَآ ءَاتَىٰهُمُ ٱللَّهُ مِن فَضۡلِهِۦ وَيَسۡتَبۡشِرُونَ بِٱلَّذِينَ لَمۡ يَلۡحَقُواْ بِهِم مِّنۡ خَلۡفِهِمۡ أَلَّا خَوۡفٌ عَلَيۡهِمۡ وَلَا هُمۡ يَحۡزَنُونَ١٧٠
De glädja sig åt den nåd, som Gud dem beskärt, och fröjda sig öfver medvetandet, att de, som af deras efterföljare ännu icke kommit till dem, ej hafva något skäl till fruktan och ej skola sörja.
Glädjande sig över vad Gud givit dem av sin ynnest och fröjdande sig över dem, som ej upphunnit dem bakifrån, därför att ingen fruktan skall råda över dem och de ej behöva varda bedrövade.
De gläds åt vad Gud i Sin nåd har skänkt dem och de gläds över [budskapet] att de som [ännu] inte har följt dem utan blivit kvar inte skall känna fruktan och att ingen sorg skall tynga dem.
Glädjande sig öfver hvad Gud gifvit dem af sin frikostighet, och fröjdande sig öfver sådane som kommande efter dem, icke upphunnit dem, att ingen fruktan skall komma öfver desse, och att de ej heller skola sörja.
De gläds över det Gud givit dem av Sin ynnest och fröjdas över att de som är kvar bakom dem, och som ännu inte hunnit ifatt dem, varken ska känna fruktan eller sorg.
Kommentar
De gläds över det Gud givit dem av Sin ynnest: Detta kan också tolkas som att de gläds över att de får, inte över vad de får. Den som är upptagen med vad han får är nämligen upptagen med sig själv, medan den som betraktar att han får är upptagen med Givaren. Den som söker Sanningen av någon annan anledning än Honom har beslöjats. Fröjdas över att de som är kvar bakom dem, och som ännu inte hunnit ifatt dem, varken ska känna fruktan eller sorg: Martyrerna säger till varandra: ”Vi lämnade våra bröder när de stred mot dem som förnekade sanningen. Om Gud vill, kommer de att stupa och hedras på samma sätt som vi.” [al-Razi]