إِن يَمۡسَسۡكُمۡ قَرۡحٞ فَقَدۡ مَسَّ ٱلۡقَوۡمَ قَرۡحٞ مِّثۡلُهُۥۚ وَتِلۡكَ ٱلۡأَيَّامُ نُدَاوِلُهَا بَيۡنَ ٱلنَّاسِ وَلِيَعۡلَمَ ٱللَّهُ ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَيَتَّخِذَ مِنكُمۡ شُهَدَآءَۗ وَٱللَّهُ لَا يُحِبُّ ٱلظَّـٰلِمِينَ١٤٠
Hafven I fått sår, så hafva de andre deraf lidit lika mycket. Sådane segerdagar låta vi omvexla emellan menniskorna, på det att Gud må känna dem som tro, och taga sig trosvittnen ibland Eder, — Gud älskar ej de orättfärdige —
Om något slag drabbar eder, så har ett lika svårt slag drabbat människorna förut; dessa dagar utskifta vi bland människorna, och det för att Gud må känna dem, som tro, och skaffa sig trosvittnen bland eder — ja, Gud älskar ej de orättfärdiga —
Om ett hårt slag har drabbat er, har [era fiender avgudadyrkarna] också drabbats av ett hårt slag. Vi låter människorna, de ena efter de andra, uppleva sådana [svarta] dagar för att de troende skall få ge Gud bevis [på sin tro] och för att Han skall utse dem bland er som skall få vittna som martyrer [för sin tro] - Gud är ingalunda de orättfärdigas vän -
Om ett sår fräter eder, så har redan ett dylikt sår frätt det otrogna folket: dessa dagar, vi låta dem omvexla mellan menniskorna; på det att Gud må känna dem som tro, och må taga ibland eder martyrer — och Gud älskar icke de orättfärdige —
Om ni lider skada, har människorna förut lidit på liknande sätt; sådana dagar fördelar Vi bland människorna, för att Gud ska känna dem som tror och välja ut martyrer bland er – ja, Gud älskar inte de orättfärdiga –
Kommentar
Om ni lider skada, har människorna förut lidit på liknande sätt: Det vill säga, på samma sätt som de besegrade er vid Uhud besegrade ni dem vid Badr. Sådana dagar fördelar Vi bland människorna: Krigslyckan växlar, ibland är den med dig och ibland emot dig. Glädje och sorg, lycka och olycka, ingenting är beständigt i detta liv. Detta betyder inte att Gud hjälper dem som förnekar sanningen, utan att sådana växlingar syftar till att intensifiera prövningen för dem som förnekar sanningen såväl som för dem som tror. Detta fyller flera syften: Det första är att om Gud skulle ge seger till muslimerna vid varje strid skulle det stå klart bortom allt tvivel att islam var sanningens religion, och hela syftet med att pröva människornas tro skulle vara meningslös. Det är av denna anledning som Gud ibland prövar de troende och ibland dem som förnekar sanningen. Det andra är att de troende begår synder och att Gud av denna anledning utsätter dem för svårigheter i detta liv för att de ska ändra sig, men när Gud utsätter dem som förnekar sanningen för svårigheter är det för att Hans vrede drabbar dem. Det tredje är att jordisk lycka och olycka inte är beständiga, och att evig lycka bara kan uppnås i det tillkommande livet. Gud låter människor insjukna och dö, varför skulle Han då inte byta ut medgång mot motgång eller styrka mot svaghet? När slaget vid Uhud var över satte sig Abu Sufyan upp på sitt kastanjebruna sto och red till bergets fot, till platsen som låg närmast den där Profeten ﷺ och hans följeslagare hade varit placerade, och ropade så högt han förmådde: ”Krigslyckan växlar och det här var en dag som hämnd för en annan dag. Upphöjd vare du, Hubal! Låt din religion bli den förhärskande!” Profeten ﷺ bad Umar gå och svara honom och säga: ”Gud är den allra Högste, ojämförlig i Sitt upphöjda majestät. Vi är inte lika; våra dödade är i paradiset, era i elden.” Umar gick därför fram till branten, nedanför vilken Abu Sufyan stod, och svarade honom så som Profeten ﷺ hade sagt. För att Gud ska känna dem som tror: Det vill säga, för att den uppriktige ska skiljas från den som hycklar och den troende från den som förnekar sanningen. Välja ut martyrer bland er: Shuhadā’ kan här betyda vittnen såväl som martyrer. Enligt den första tolkningen har Han valt ut dem som vittnen så att de kan vittna om människornas synder. Enligt den andra tolkningen har Gud hedrat de stupade genom att låta dem dö martyrdöden för Hans sak. Bland muslimerna fanns nämligen sådana som inte kunde delta i slaget vid Badr men som önskade att de kunde möta fienden. [al-Razi]
Anas, må Gud vara nöjd med honom, har berättat att hans farbror, Anas ibn al-Nadr, må Gud vara nöjd med honom, inte deltog i slaget vid Badr och att han sade: “Guds Sändebud, jag deltog inte när du stred mot månggudadyrkarna första gången, men om Gud låter mig delta i strid mot dem ska Han sannerligen få se vad jag kommer att göra.” När slaget vid Uhud ägde rum och muslimerna flydde, sade han: “Gud, jag ber Dig om ursäkt för vad dessa människor har gjort – det vill säga hans följeslagare – och jag avsäger mig allt ansvar för vad dessa människor har gjort – det vill säga månggudadyrkarna”. Sedan ryckte han fram. Han möttes av Saʿd ibn Muadh, och sade: “Saʿd ibn Muadh! Vid al-Nadrs Herre, jag känner att Paradisets doft strömmar ut från Uhud!” [Vid ett senare tillfälle] sade Saʿd: “Guds Sändebud, Jag kunde inte förmå mig själv att göra det han gjorde.” Anas sade: “Vi fann fler än åttio sår på hans kropp, åsamkade av svärdshugg, spjutstötar och pilar. Han var död och månggudadyrkarna hade vanställt hans ansikte. Ingen kände igen honom, utom hans syster som kände igen hans fingrar.” Anas sade: “Vi ansåg eller trodde att uppenbarelsen av denna vers gällde honom och andra som han: Bland de troende finns män som hållit vad de avtalat med Gud; av dem har några fått ge sina liv.” [K. 33:23] [Bukhari & Muslim]
Om ni lider skada: Om ni drabbas av skador under er färd till Gud, såsom svåra ansträngningar och prövningar. Har människorna förut lidit på liknande sätt: Profeterna och Guds vänner har drabbats av liknande svårigheter. Sådana dagar fördelar Vi bland människorna: Några dagar med prövningar och olyckor och andra med lättnad och gåvor. För att Gud ska känna dem som tror: För att skilja människor åt genom prövningar och svårigheter och förbereda dem på att skåda Honom. [Najm al-Din al-Kubra]