يَوۡمَ تَجِدُ كُلُّ نَفۡسٖ مَّا عَمِلَتۡ مِنۡ خَيۡرٖ مُّحۡضَرٗا وَمَا عَمِلَتۡ مِن سُوٓءٖ تَوَدُّ لَوۡ أَنَّ بَيۡنَهَا وَبَيۡنَهُۥٓ أَمَدَۢا بَعِيدٗاۗ وَيُحَذِّرُكُمُ ٱللَّهُ نَفۡسَهُۥۗ وَٱللَّهُ رَءُوفُۢ بِٱلۡعِبَادِ٣٠

På den dag, då hvarje själ skall finna inför sina ögon så väl det goda, som hon gjort, som det onda, hvilket hon begått, skulle hon önska, att det vore ett långt afstånd emellan sig och dessa handlingar. Thy varnar Gud Eder för sig. — Gud är nådig emot sine tjenare.

Den dag, då varje själ finner vad gott hon gjort tillstädes och vad ont hon gjort likaså, skall hon önska, att det vore ett vitt svalg befäst mellan henne och detta. Gud bjuder eder att taga eder i akt för honom själv; ja, Gud är huld mot tjänarne.

Den Dag då människan skall ställas inför allt det goda som hon har gjort och allt det onda som hon har gjort kommer hon att önska att den [Dagen] hade varit oändligt avlägsen. Därför uppmanar Gud er att inte ta lätt på Hans varningar; Gud ömmar för Sina tjänare.

En dag skall hvarenda själ finna närvarande det goda hon har gjort; och det onda hon Har gjort, hon skulle glädjas om emellan detsamma och henne sjelf vore ett långt mellanrum; Gud bjuder eder frukta Sig sjelf; dock är Gud mild mot tjenarena.

Den dag, då varje själ finner allt gott och allt ont hon gjort framför sig, ska hon önska att det fanns ett väldigt avstånd mellan henne och detta. Och Gud varnar er för Sig Själv; ja, Gud är ömsint mot tjänarna.