Sura 6: Boskapen

Lofvad vare Gud, som har skapat himlarne och jorden, samt gjort ljuset och mörkret! Dock de otrogne hafva gifvit likar åt sin Herre.

Lov och pris hör Gud till, som skapat himlarna och jorden och inrättat mörkret och ljuset. Sedan göra de, som äro otrogna, andra sin Herre lika.

LÅT OSS lova och prisa Gud, som har skapat himlarna och jorden och låtit mörker och ljus uppstå; ändå sätter de som förnekar sanningen andra vid sin Herres sida!

Lofvad vare Gud! som skapat himlarne och jorden, och förordnat mörkret och ljuset; och likväl, de som icke tro, de göra afgudar jemngode med sin Herra!

Han är den, som har skapat Eder af lera. Derefter faststälde Han en gräns för edert lif, och hos Honom är en annan gräns bestämd. Dock I tviflen.

Han är den, som skapat eder av lera; sedan har han fastställt en tid, och en bestämd tid finnes hos honom. Sedan tvivlen I.

Det är Han som har skapat er av lera och så utsatt en frist [för er] - och det finns en [annan] frist som Han [ensam] känner. Och ändå tvivlar ni!

Han är den som skapat eder af jord, sedan har Han utstakat ett mål; och det bestämda målet är hos Honom; likväl tviflen J!

Och Han är Gud i himlarne och på jorden. Han vet eder hemlighet och hvad I yppen, och Han vet hvad I (med edra gerningar) förtjenen.

Ja, han är Gud i himlarna och på jorden; han vet eder hemlighet och vad I uppenbaren, och han vet vad I förtjänen.

Men Han är Gud i himlarna och på jorden; Han känner det som ni hemlighåller lika väl som det ni öppet visar och Han vet vad ni förtjänar [med era handlingar].

Han är Gud i himlarne och på jorden; Han känner hvad J döljen och hvad J uppenbaren, och Han vet hvad J förtjenen.

Icke kommer till dem någon af deras Herres uppenbarelser, utan att de bortvända sig derifrån.

Ej kommer till dem något enda av deras Herres tecken, utan att de vända sig bort därifrån.

Varje gång ett budskap från deras Herre framförs till dem, drar de sig undan;

Och det kommer icke till dem något tecken af deras Herras tecken, utan att de draga sig undan derifrån.

Ja! de hafva förnekat det verkligen sanna (Korânen), sedan det delgifvits dem. Men de skola snart få erfara, hvad det är, som de begabbade.

De hava ju hållit sanningen för lögn, när den kom till dem, men det skall komma budskap till dem om det, som de gäckades med.

och de kallar sanningen för lögn, när den [nu] har kommit till dem. Men [en dag] skall de få veta vad det var som de brukade skämta om.

Och de hafva förnekat sanningen då hon kommit till dem, men det skall komma till dem ett budskap om det hvarmed de drefvo gäck.

Hafva de icke sett, huru många slägten vi hafva förgjort före dem, hvilka vi hade begåfvat med vida större förmåner på jorden, än dem, vi hafva gifvit Eder. Vi läto himmelen öfver dem nedströmma ymniga regnskurar och floder flyta vid deras fötter. Sedan förgjorde vi dem för deras synders skull och läto efter dem ett annat, nytt, slägte uppstå.

Hava de ej lagt märke till huru många släkten, dem vi givit en makt på jorden, som vi ej givit eder, vi tillintetgjort före dem? Vi hava ock låtit himmelen sända dem strömmande regn och låtit bäckar rinna nedanför dem, men så tillintetgjort dem för deras synder och låtit ett annat släkte uppstå efter dem.

Har de inte sett hur många släkten före dem Vi har låtit gå under, [människor] som Vi hade gett en bättre plats på jorden än Vi har gett er och som Vi [välsignade] med rikliga regn och lät floder rinna upp vid deras fötter? Men för deras synders skull utplånade Vi dem [från jordens yta] och lät ett annat släkte stiga fram efter dem.

Betänka de icke huru många slägter vi hafva förstört före dem, hvilka vi hade gjort så mägtige på jorden, att vi icke gjort eder så mägtige? Och vi sände skyarne öfver dem hällande ned regn; och vi läto floderna rinna inunder dem; likväl förstörde vi dem i deras synder, och läto uppkomma efter dem andra slägter.

Hade vi ock till dig nedsändt en bok på pergament, och de hade vidrört den med sina händer, så skulle dock de gudlöse säga: "detta är ett uppenbart bedrägeri."

Och om vi nedsänt en skrift på papper till dig och de fått vidröra den med sina händer, så skulle de, som äro otrogna, hava sagt: »Detta är ingenting annat än uppenbar trolldom.«

Även om Vi hade försett dig [Muhammad] med en skrift på pergament och förnekarna hade fått röra vid den med sina händer, skulle de ha sagt: "Det är uppenbart ingenting annat än bedrägeri och synvillor!"

Om vi än hade nedsändt till dig en bok i blad och de hade vidrört henne med sina händer, visserligen skulle de som icke tro hafva sagt: detta är icke annat än uppenbart hexeri.

De säga: "hvarföre nedskickas ej en ängel till honom?" Om vi hade nedsändt en ängel, så vore saken afgjord (straffet skulle komma), och då skulle ej längre något afseende göras på dem.

De säga ock: »Varför har ej en ängel nedsänts till honom?« Men om vi nedsänt en ängel, så hade saken varit avgjord och intet anstånd sedan beviljats dem.

Och de säger: "Om ändå en ängel hade sänts ned till honom!" Men om Vi hade sänt en ängel, då hade allt varit fullbordat och de skulle inte ha beviljats något uppskov.

Och de säga: hvarföre har icke en engel blifvit nedsänd till honom? Men om vi hade nedsändt en engel, visserligen skulle saken varit afgjord och de skulle icke fått anstånd.

Hade vi också valt en ängel till sändebud, så skulle vi dock hafva gifvit honom mensklig skepnad, och sålunda ingifvit dem samma tvifvel, som de nu hysa.

Och om vi gjort honom till en ängel, så skulle vi dock hava låtit honom komma i människoskepnad och gjort tvivelaktigt för dem vad de själva göra tvivelaktigt.

Och om Vi hade gjort honom till en ängel skulle Vi helt säkert ändå ha gett honom mänsklig gestalt och därmed ytterligare ha ökat deras förvirring.

Om vi låtit honom komma en engel, skulle vi visserligen låtit honom komma i skepnad af en man, och vi skulle klädt på honom liksom de äro klädde.

Äfven före dig har man begabbat apostlar; men det hvaröfver de gycklade (straffet) omhvärfde gycklarne ibland dem.

Det har ju drivits gäck med apostlar före dig, men så har ock det, som de gäckades med, drabbat dem, som hånlogo.

[Människorna] har gjort narr av [andra] sändebud före dig, men [till sist] blev dessa upptågsmakare inringade av just det som deras skämt riktade sig mot?

Men redan, i sanning, har det drifvits gäck med apostlar före dig, och det som de gjorde narr af, träffade sådane ibland dem som drefvo gäck.

Säg: "färdens omkring på jorden, och skåden så hurudant deras slut var, som förnekade våra uppenbarelser.

Säg: »Dragen omkring på jorden och sen sedan, hurudant slut de fingo, som höllo sanning för lögn!«

Säg: "Gå ut i världen och se [spåren som visar] vad slutet blev för dem som gjorde sanningen till lögn."

Säg: går omkring på jorden och ser hvad deras slut blifvit som anklagade profeterna för lögn.

Säg: "hvem tillhör hvad som finnes i himlarne och på jorden?" Svara: "Gud." Han har ålagt sig sjelf barmhertighet. Han skall sannerligen församla Eder på uppståndelsedagen, om hvilken intet tvifvel är. De som förtappat sina själar, de skola icke tro.

Säg: »Vem tillhör vad som finnes i himlarna och på jorden?« Svara: »Jo, Gud.« Han har föreskrivit sig själv barmhärtighet; han skall sannerligen församla eder till uppståndelsens dag, det råder intet tvivel därom. Men de, som giva sig själva till spillo, tro icke.

Säg: "Vem tillhör allt det som är i himlarna och på jorden?" Säg: "[Allt tillhör] Gud, [Gud som] för Sig har stadfäst nådens och barmhärtighetens [lag]. Han skall samla er åter på Uppståndelsens dag - om vars [ankomst] det inte råder något tvivel. De som har förverkat sina själar är de som inte vill tro.

Sägs: hvem tillhör hvad helst som finnes i himlarne och på jorden? Svara: till Gud. Han har föreskrifvit sig sjelf barmhertighet: Han skall visserligen ihopsamla eder på uppståndelsens dag, hvarom icke är tvifvel. De som låta sina själar gå förlorade, de skola dock icke tro.

Hans är det, som bor i natten och i dagen; Han hör och vet allt.

Honom tillhör ock vad som bor i natten och i dagen; ja, han är den Hörande, den Vetande.

Ja, Honom tillhör allt som befolkar natten och dagen; Han är Den som hör allt, vet allt."

Och Honvom tillhör hvad helst som omslutes af natten och dagen; och Han är den Hörande, den Vetande.

Säg: "skall jag väl taga mig någon annan beskyddare än Gud, himlarnes och jordens skapare? Han gifver uppehälle, men emottager det ej." Säg: "jag är befald att vara den förste muslim och mig är tillsagdt: var ej du en afgudatjenare."

Säg: »Skall jag väl taga någon annan än Gud till beskyddare, himlarnas och jordens skapare, då han bespisar och ej bespisas?« Säg: »Jag har förvisso fått mig ålagt att vara den förste, som underkastar sig« och likaså: »Hör ej till dem, som sätta andra vid hans sida.«

Säg: "Skulle jag söka en annan beskyddare än Gud, himlarnas och jordens Skapare, Han som livnär [oss] men själv inte intar föda?" Säg: "Jag har blivit befalld att vara den förste av dem som underkastar sig Guds vilja och [jag har befallts] att inte sätta något vid Guds sida."

Säg: skall jag taga en annan beskyddare än Gud, himlarnes och jordens Skapare, Han som närer och icke är närd? Säg: i sanning har jag blifvit befalld att vara den förste af dem som bekänna islam; och det sades mig: du skall icke blifva en bland afgudadyrkarne.

Säg: "om jag ej lyder min Herre, så fruktar jag sannerligen en stor dags straff."

Säg: »Jag fruktar förvisso en förskräcklig dags straff, om jag är olydig mot min Herre.«

Säg: "Om jag visade olydnad mot min Herre skulle jag frukta straff en olycksdiger Dag;"

Säg: sannerligen fruktar jag om jag är olydig mot min Herra, en svår dags straff.

Om någon på den dagen varder strafflös, så har Gud visat miskund för honom, och detta är en uppenbar sällhet.

Över den, från vilken straffet den dagen avvändes, har han förbarmat sig; ja, detta är den uppenbara lycksaligheten.

den som då skonas har i sanning fått erfara [Hans] nåd, och [han har vunnit] en lysande seger!

Ho från hvilken det varder afvändt den dagen, i sanning blifver Gud barmhertig emot honom; och det är uppenbar frälsning.

Om Gud tillfogar dig något ondt, så är det Han allena, som kan undanrödja det. Beskär Han dig något godt, så står det i Hans makt, ty Han är allsmäktig.

Om Gud hemsöker dig med ofärd, så kan ingen annan än han avvända den, och om han beskär dig något gott, så är han allsmäktig.

Om Gud vill låta en olycka drabba dig kan Han ensam avvärja den; och om Han vill låta något gott komma dig till del [kan ingen hindra det], då Han är allsmäktig.

Om Gud vidrör dig med ondt, det är ingen som borttager det utom Han; och om Han vidrör dig med godt, är Han allsmägtig.

Han förmår allt öfver sine tjenare och han är vis och kunnig.

Han är den allsvåldige Härskaren över sina tjänare; ja, han är den Vise, den Insiktsfulle.

Han utövar den oinskränkta makten över Sina tjänare, och Han är den Vise, Den som är underrättad om allt.

Han är herrskare öfver sina tjenare; och Han är den Vise, den Kunnige.

Fråga: "hvad är det kraftigaste vittnesbördet?" Svara: "Gud är vittne i striden emellan mig och Eder. Denne Korânen är uppenbarad för mig, på det att jag dermed skulle varna Eder och dem, till hvilka den når. Huru! I påstån, att det jemte Gud gifvas andre Gudar?" Säg: "jag intygar det ej." Säg också: "Han är en ende Gud. Jag vill ej hafva något att göra med edre afgudar,"

Säg: »Vad kan vara bättre vittnesbörd?« Säg: »Gud är vittne mellan mig och eder, och mig har denna Koran uppenbarats, för att jag skall varna eder och vem helst den når med den. Skolen I då verkligen vittna, att andra gudar finnas jämte Gud?« Säg: »Jag vittnar ej.« Säg: »Han är Gud allena, och jag har förvisso intet att skaffa med det I sätten vid hans sida.«

Säg: "Vilket vittnesbörd väger tyngst?" Säg: "Gud är vittne mellan mig och er [att] denna Koran har uppenbarats för mig för att jag med den skall varna er och alla som nås av den. Vittnar ni att det finns andra gudar vid sidan av Gud?" Säg: "Detta är inte mitt vittnesbörd." Säg: "Han är den Ende Guden och jag är inte ansvarig för det som ni sätter vid Hans sida."

Sägs: hvad är störst till vittne? Säg: Gud, som är vittne emellan mig och eder. Och denna Koran har blifvit uppenbarad för mig, på det jag skulle förmana eder derigenom och honom som får del deraf. Skolen J verkligen vittna, att jemte Gud äro andra gudar? Säg: icke skall jag vittna. Säg: Han är blott en Gud; och sannerligen är jag frikänd för hvad J gören till Hans like.

De, åt hvilka vi hafva meddelat Skriften, känna honom (profeten) lika väl, som de känna sine egne söner. Endast de, som hafva äfventyrat sina själars salighet, äro otrogne.

De, som vi givit skriften, känna den så väl, som de känna sina egna barn, men de, som giva sig själva till spillo, tro icke.

De som [förr] fick del av [Vår] uppenbarelse känner denna [sanning], så som de känner sina söner; de som inte tror är de som har förverkat sina själar.

De till hvilka vi gifvit Skriften känna honom lika väl som de känna sina egna söner: de som låta sina själar gå förlorade, de skola dock icke tro.

Men hvem handlar väl orättrådigare än den, som uppdiktar en lögn om Gud eller förnekar Hans uppenbarelser? De orättfärdige skola visserligen ej hafva någon framgång.

Vem är orättfärdigare än den, som uppdiktar lögn om Gud eller håller hans tecken för lögn? De orättfärdiga varda förvisso ej lyckliga.

Vem är mer orättfärdig än den som finner på osanningar om Gud eller avvisar Hans budskap som lögn? Det skall förvisso inte gå syndarna väl i händer!

Men ho är orättfärdigare än den som uppdiktar lögn om Gud, eller förklarar för bedrägeri Hans tecken? I sanning skola de orättfärdige ej få framgång.

Den dag, då vi hopsamla dem alle, då skola vi fråga afgudatjenarne: "hvar äro edre afgudar, hvilka I hafven ansett såsom Guds likar?"

Än den dag, då vi församla dem allesammans och sedan säga till dem, som sätta andra vid Guds sida: »Var äro Guds vederlikar, dem I ordaden om?«

Och en Dag skall Vi samla dem alla åter och säga till dem som satte medhjälpare vid Guds sida: "Var är nu dessa [Mina] påstådda medhjälpare?"

En dag skola vi ihopsamla dem alla, sedan skola vi säga till dem som gifvit Gud likar: hvar äro edra afgudar som J inbilladen eder?

Då skall deras enda ursäkt vara, att de säga: "vid Gud, vår Herre! vi dyrkade ej afgudar."

Och deras enda undskyllan skall bliva, att de säga: »Vid Gud, vår Herre! Vi hava ej satt andra vid hans sida.«

Då skall de i sin förvirring inte kunna säga annat än: "Herre! Det var vid Gud inte vår avsikt att sätta någon vid Din sida!"

Och deras undskyllan skall icke blifva annan, än att de skola säga: vid Gud! vår Herra, vi hafva icke varit afgudadyrkare.

Märk, huru de ljuga om sig sjelfve, och det, som de uppdiktat åt sig, går långt bort ifrån dem.

Se, huru de ljuga på sig själva, och huru det de uppdiktade sviker dem!

Se hur de har bedragit sig själva och hur dessa [väsen] som de uppfann har övergett dem.

Se huru de skola ljuga på sig sjelfva, och det som de uppdiktade skall försvinna från dem.

Ibland dem finnas sådane, som höra på dig. Men vi hafva lagt ett täckelse öfver deras hjertan, så att de ej kunna förstå (det, som de höra), och vi hafva tillstoppat deras öron. Om de och fingo se alla under (som de begära), så skulle de dock icke tro derpå. Ja! de otrogne gå så långt, att de komma till dig och tvista med dig. De säga: "detta är ej annat än de gamles fabler."

Bland dem finnas ock de, som lyssna på dig, men vi hava brett ett täckelse över deras hjärtan, så att de ej kunna förstå den, och tilltäppt deras öron, och om de ock få se alla möjliga tecken, tro de ej på dem, så att de, som äro otrogna, när de komma till dig för att tvista med dig, säga: »Detta är ingenting annat än de gamles historier.«

Det finns de bland dem som [låtsas] lyssna till dig, men Vi täcker över deras hjärtan så att de ingenting förstår och täpper till deras öron. Även om de fick se alla tecken skulle de inte tro på dem; [ja, det går] så långt att när de kommer och vill tvista med dig, säger de: "[Vad du berättar] är ingenting annat än sagor från förfädernas tid!"

Någre af dem lyssna till dig då du uppläser Koran; men vi hafva lagt slöjor på deras hjertan att de icke må förstå den, och i deras öron en tyngd; och om de än såge alla möjliga tecken, skulle de icke tro på dem. De äro halsstarrige ända derhän, att de komma till dig för att tvista med dig; de som icke tro, säga: detta är ju blott förfädrens dikter.

De afhålla andre ifrån din lära och aflägsna sig sjelfve derifrån. Men de störta endast sig sjelfve i förderfvet. — Dock, de veta det icke.

De driva andra bort ifrån den och draga sig själva undan, men de tillintetgöra blott sig själva utan att märka det.

De vill hindra [andra att lyssna till dig] och de drar sig [själva] undan; de störtar inga andra än sig själva i fördärvet, men det inser de inte.

De afhålla andra från honom och draga sig sjelfva undan från honom; men de förstöra ju blott sina egna själar, och de märka det icke.

Om du såge dem, när de ställas öfver helveteselden. Då skola de säga: "o att vi kunde återföras till jorden, så skulle vi icke tvifla på vår Herres uppenbarelser, utan varda troende."

Om du kunde se, när de ställas framför elden och säga: »O att vi finge vända om! Då skulle vi ej hålla vår Herres tecken för lögn, utan höra till de rättrogna.«

Om du kunde se dem när de ställs upp inför Elden och höra dem ropa: "Om vi ändå fick återvända [till livet]! Då skulle vi inte avvisa vår Herres budskap som lögn och vi skulle bli sanna troende!"

Men om du såge då de skola sättas öfver elden, och de skola säga: gifve Gud att vi blefve återsände; vi skulle icke anklaga vår Herras tecken för lögn, och vi skulle blifva af de rätttrogne!

Ja! det som de tillförne hafva dolt, är för dem nu uppenbart. Om de ock återfördes, så skulle de sannerligen återvända till det, som var dem förbjudet, ty de äro ljugare;

Ja, vad de förut dolde varder dem uppenbart, men om de finge vända om, så skulle de göra om vad de förbjudits; de äro sannerligen lögnare.

Nej, [vad som hänt] är att det som de förr ville dölja [för sig själva] nu har blivit uppenbart för dem; men om de fick återvända [till livet] skulle de helt säkert återfalla i det som var förbjudet för dem; de är [oförbätterliga] lögnare.

Nej, men det som de dolde förut har blifvit uppdagadt för dem; och om de blefve tillbakasände, skulle de visserligen återvända till det från hvilket de voro förbjudne; ty i sanning äro de lögnare.

och de skulle säga: "det gifves endast detta lifvet och vi skola ej uppväckas efter döden."

De säga ock: »Det finnes ingenting annat än vårt jordiska liv, och vi skola icke återuppväckas.«

Och de säger: "Det finns ingenting annat än detta jordiska liv; vi kommer inte att återuppväckas [från de döda]."

De säga: detta hot är icke annat än vårt verldsliga lif, och icke skola vi blifva uppväckte från de döda.

Om du såge dem, när de framställas inför sin Herre! Han skall fråga: "är ej detta en verklighet?" De svara: "jo! vid vår Herre!" Han säger: "smaken då straffet för eder otro."

Om du kunde se, när de ställas inför sin Herre! Han skall säga: »Är ej detta sanningen själv?« De skola svara: »Jo, vid vår Herre!« Han skall vidare säga: »Så smaken nu straffet, därför att I voren otrogna!«

Om du kunde se dem när de förs fram inför sin Herre [och] Han säger: "Är inte detta den sanna verkligheten?" [och då] svarar de: "Jo, vid vår Herre! Så är det!" [Då] skall Han säga: "Smaka nu straffet för ert förnekande av sanningen!"

Men om du såge då de skola inställas inför sin Herra! Han skall säga: är icke detta sanning? De skola svara: ja, vid vår Herra! Han skall säga: smaker då straffet för det att J icke trodden.

Förtappade varda de, som icke tro på mötet med Gud, förr än stunden plötsligen kommer öfver dem. Då utbrista de: "o ve! för det vi der (i lifvet) hafva försummat!" På sina ryggar skola de bära sina synders bördor, och gruflig är den bördan.

Tillspillogivna äro ock de, som hålla mötet med Gud för lögn, ända tills stunden plötsligt kommer över dem och de utbrista: »O, vad jämmer över oss för allt vad vi försummat i detta livet!« De få bära sina bördor på sina egna ryggar. Är ej den börda de bära förfärlig?

Förlorade är de som förnekar det kommande mötet med Gud, ända till dess den Yttersta stunden plötsligt är över dem, och de säger: "Vilket elände! Hur kunde vi försumma [att förbereda oss för] denna [Stund]!" På ryggen skall de bära hela bördan av sina synder - i sanning en tung börda!

Sannerligen gå de förlorade som förneka Guds möte tills, då domens timme plötsligen kommer på dem, de skola säga: o, ve oss för det vi uppfört oss försumligt beträffande denna! Och de skola bära sina bördor på sina ryggar: är icke det ondt som de skola bära?

Detta jordelifvet är endast ett lappri och, en lek, den eviga boningen är bättre för dem, som frukta Gud. — Inse de det icke?

Det jordiska livet är ingenting annat än skämt och gyckel, men det tillkommande hemmet är sannerligen bättre för dem, som frukta Gud. Haven I då intet förstånd?

Detta jordiska liv är inte mycket mer än lek och flyktig glädje; de eviga boningarna är ett bättre [mål att sträva mot] för de gudfruktiga. Vill ni inte använda ert förstånd

Icke är det verldsliga lifvet annat än lek och gyckel; och den tillkommande bostaden är visserligen bättre för dem som frukta Gud: skolen J då ej förstå?

Vi veta väl att det, som de säga, bedröfvar dig. Men det är ej dig, som de anklaga för lögn, utan de orättfärdige förneka Guds under.

Vi veta väl, att vad de säga sannerligen bedrövar dig; de hålla dig visserligen icke för lögnare, men de orättfärdiga bestrida Guds tecken.

Vi vet att vad de säger gör dig beklämd; men det är inte dig de kallar för lögnare, nej, det är Guds budskap som de tar avstånd från, dessa orättfärdiga.

Redan veta vi, i sanning, att det som de säga bedröfvar dig; dock är det icke dig de göra till lögnare; men de orättfärdige förneka Guds tecken.

Redan före dig hafva många sändebud utskrikits som lögnare; men de hafva burit det med tålamod, huru mycket de än beskylldes för lögn och misshandlades, till dess att vår hjelp kom. Guds ord äro ej underkastade några förändringar; (du skall derföre ock få hjelp). Vi hafva ju redan berättat för dig de gudasändes historia.

Apostlar hava ju hållits för lögnare före dig, men de hava tåligt fördragit, att de hållits för lögnare och blivit förföljda, ända tills vår hjälp nådde dem; ty ingen kan ändra Guds ord. Och åtskilligt av de utsändes historia har ju kommit till din kunskap.

Profeter före dig har kallats lögnare och de bar alla anklagelser och förolämpningar med jämnmod, till dess Vår hjälp nådde dem; ingen kan rubba eller tumma på Guds löften. Och du har redan fått veta något om [de föregående] budbärarnas öden.

Och sannerligen hafva redan apostlar före dig blifvit gjorde till lögnare; men de uthärdade tåligt att de anklagades för lögn och förföljdes, tills vår hjelp kom till dem; ty det är ingen som förändrar Guds ord; och du har redan fått underrättelse om sändebuden.

Men om deras aflägsnande ifrån dig är för dig odrägligt, så, om det är dig möjligt att finna ett hål i jorden eller en stege till himmelen, för att genom ett sådant under omvända dem, så gör det. Men om Gud ville, så skulle Han (äfven utan under) församla dem alle på den rätta vägen. Var då icke en ibland de okunnige.

Och om deras ovilja varder dig för svår, så bjud till, om du är i stånd att uppsöka ett hål i jorden eller en stege upp i himmelen, så att du kan komma till dem med ett tecken! Men om Gud velat, så skulle han hava samlat dem kring vägledningen; hör alltså icke till de fåvitske!

Även om det är svårt för dig att uthärda dessa människors ovilja, [skulle det inte vara dig till nytta] om du kunde öppna en tunnel under jorden eller resa en stege mot himlen och föra med dig ett tecken därifrån till dem. Om Gud hade velat skulle Han ha samlat dem alla under Sin ledning. Bete dig därför inte som de oupplysta.

Om deras motvilja vore dig aldrig så svår, skulle du väl vara i stånd att uppsöka en håla att intränga inuti jorden, eller en stege att uppstiga i himmelen, att du så måtte visa dem ett tecken? Men om Gud behagade, visserligen skulle Han samla dem på den rätta leden; icke skall du alltså vara bland de okunnige.

De som höra, följa din kallelse; men de döde (otrogne) skall Gud uppväcka, och då måste de samlas till Honom (för att dömas).

Svara kunna blott de, som höra, men de döda skall Gud uppväcka; sedan skola de återföras till honom.

Inga andra än de som lyssnar [med hjärtat] kan besvara [kallelsen till tron], och ingen annan än Gud kan väcka de [andligen] döda till liv. Och till sist skall de föras tillbaka till Honom.

Han skall endast bönhöra dem som höra: och de döde skall Gud uppväcka; sedan skola de blifva återförde till Honom.

De säga: "hvarföre får han icke något tecken ifrån sin Herre?" Svara: "Gud är i stånd att nedskicka ett tecken; men de fleste af dem veta det icke."

De säga ock: »Varför har ej ett tecken från hans Herre nedsänts till honom?« Säg: »Gud har förvisso makt att nedsända ett tecken, men de flesta bland dem veta ingenting.«

Och de säger: "Varför har han inte fått ett tecken från sin Herre?" Säg: "Gud har makt att ge tecken [och Han ger ständiga tecken] men de flesta människor är inte medvetna om detta."

Och de säga: hvarföre har icke ett tecken blifvit nedsändt till honom från hans Herra? Svara: sannerligen är Gud mägtig att nedsända ett tecken; men största delen af dem förstår icke.

Ej gifves det på jorden något djur, ej heller en fogel, som flyger med sine vingar, utan att de äro varelser såsom I. Vi hafva ej glömt något i den eviga boken. De skola sedan inställas inför sin Herre.

Det finnes ej ett kräk på jorden, ej heller en fågel, som flyger med sina båda vingar, utan att de äro skapade varelser lika väl som I; vi hava ej begått någon försummelse i skriften. Sedan skola de församlas hos sin Herre.

Det finns inte ett enda av markens djur, inte en fågel som bärs av sina vingar, som inte bildar samhällen liksom ni själva; ingenting har Vi förbisett i Vårt beslut. Och till sist skall de samlas åter till sin Herre.

Och det finnes icke djur på jorden, ej heller fågel som flyger med sina tvenne vingar, utan att de äro kreatur like eder: vi hafva icke förgätit någonting i boken: sedan skola de blifva församlade hos sin Herra.

De, som förneka våra uppenbarelser, äro döfve, dumbe, famlande i mörker. Gud missleder dem, som Han vill, och den, som Gud vill, försätter Han på en rätt väg.

Men de, som hålla våra tecken för lögn, äro döva, dumba och omgivna av mörker; Gud låter vem han vill fara vilse och ställer vem han vill på en rätt väg.

De som påstår att Våra budskap är lögn är döva och stumma, [instängda] i djupt mörker. Gud låter den Han vill gå vilse, och Han leder den Han vill till en rak väg.

De som göra våra tecken till lögn, äro döfve och dumbe uti mörker: hvem Han behagar låter Gud fara vilse; och hvem Han behagar, honom skall Han ställa på en rätt väg.

Säg: "bekännen för mig, om Guds straff träffade Eder eller yttersta domen komme öfver Eder, skullen I då anropa någon annan än Gud? Om I viljen tala sanning, så svaren."

Säg: »Tron I, att I, när Guds straff kommer över eder eller stunden kommer över eder, skolen åkalla någon annan än Gud? Ja, visserligen, om I ären sannfärdiga.

Säg: "Föreställ er att Guds straff drabbar er eller att den Yttersta stunden är inne; kommer ni då att anropa någon annan om hjälp än Gud? [Kan ni svara] sanningsenligt?"

Säg: huru då! om Guds straff kommer på eder, eller domens timme öfverraskar eder, månne J skolen åkalla någon annan än Gud, om J ären sannfärdige?

Nej! Honom skolen I åkalla. Han skall då, om Han vill, aflägsna det straff, för hvars skull I anropen Honom, och I skolen förgäta edre afgudar.

Nej, honom skolen I åkalla, och han kan avvända det I kallen honom att avvända, om han vill, och I skolen glömma det I sätten vid hans sida.«

Nej, det är Honom ni anropar; och om det är Hans vilja räddar Han er då från det ni bad Honom om, och ni minns inte mer vad det var som ni brukade sätta vid Hans sida.

Nej, men Honom skolen J åkalla, och Han skall förlossa eder från det för hvilket J åkalladen Honom, om Han vill, och J skolen förgäta hvad J gören till Guds like.

Vi hafva redan tillförne sändt våra sändebud till folk, hvilka vi hemsökte med nöd och brist, så att de skulle ödmjuka sig.

Vi hava ju sänt bud till menigheter före dig och hemsökt dem med sorg och motgång, för den händelse de månde ödmjuka sig.

Före dig har Vi sänt sändebud till folk, som Vi sedan satte på prov genom motgångar och lidande, för att de skulle [lära sig] ödmjukhet.

Och redan hafva vi sändt apostlar till folk före dig, och hafva hemsökt dem med elände och motgång, på det de skulle ödmjuka sig.

O att de hade ödmjukat sig, då de erforo vår stränghet! Nej, deras hjertan förhärdade sig, och Satan förespeglade dem deras gerningar såsom sköna.

Och varför ödmjukade de sig ej, när vår makt överväldigade dem? Men deras hjärtan voro förhärdade, och Satan förhärligade allt vad de gjorde för dem.

[Det hade varit bäst för dem] om de hade ödmjukat sig, när Vår prövning nådde dem; men tvärtom hårdnade deras hjärtan och Djävulen visade dem deras handlingar i ett fördelaktigt ljus.

Hvarföre då ödmjukade de sig icke när vårt onda kom till dem? Men deras hjertan blefvo förhärdade, och satan smyckade åt dem hvad de gjorde.

Sedan de hade glömt den olycka, som hade sändts till deras varning, öppnade vi för dem öfverflödets portar. Men då de fröjdade sig öfver våra gåfvor, bortryckte vi dem sjelfve plötsligen, och de vordo förtviflade.

Och när de glömt de förmaningar de fått, öppnade vi portarna till allting för dem, till dess vi slutligen plötsligt överraskade dem, då de fröjdade sig som bäst över vad de fått, och se, de blevo förtvivlade.

Och när de inte längre mindes läxan som de fått, öppnade Vi portarna till allt [livets goda] för dem till dess att Vi, när de ännu gladdes över det som hade kommit dem till del, plötsligt lät Vårt straff drabba dem och de störtades i en avgrund av förtvivlan.

Och då de hade glömt det om hvilket de voro erinrade, öppnade vi för dem alltings portar; tills, då de förlustade sig i det som de hade fått, vi plötsligen grepo dem, och se, de blefvo förtviflade.

Så utrotades i grund det orättfärdiga slägtet, och prisad vare Gud, verldarnes Herre!

Och så utrotades de, som gjorde orätt, till sista man; ja, lov och pris hör Gud till, all världens Herre!

Dessa onda människor gick under till sista man. - Lova och prisa Gud, världarnas Herre!

Och utrotade blefvo till den siste af folket som hade handlat orättfärdigt; ära vare Gud, verldarnes Herre!

Säg: "hvad tron I? Om Gud betoge Eder hörseln och synen, samt förseglade edra hjertan, hvilken annan gud än den sanne Guden skulle kunna gifva Eder det tillbaka? Gif akt, huru vi omvexla uppenbarelserna; dock de vända sig bort derifrån.

Säg: »Tron I, om Gud betager eder hörsel och syn och förseglar edra hjärtan, att det finnes någon gud utom Gud, som kan giva eder dem tillbaka?« Se, huru vi låta tecknen växla! Sedan visa de sig avoga.

Säg: "Vad anser ni? Om Gud skulle ta ifrån er hörsel och syn och bomma för era hjärtan, vem är den gud som kan ge er [allt] detta tillbaka, om inte Gud?" Se hur Vi förtydligar [Våra] budskap! Och ändå drar de sig undan!

Säg: huru då! om Gud borttager eder hörsel och eder syn, och förseglar edra hjertan, hvilken gud, utom Gud, skall gifva eder dem igen? Se huru vi omvexla tecknen, och likväl draga de sig undan.

Fråga: "sägen mig, om Guds straff komme öfver Eder plötsligen eller efter tydlig förutsägelse, skulle väl något annat än det gudlösa slägtet förgås?"

Säg: »Tron I väl, om Guds straffdom kommer över eder plötsligt eller uppenbarligen, att någon annan än de orättfärdiga människorna skall tillintetgöras?«

Säg: "Vad anser ni? Om Guds straff kommer över er helt oförmodat eller efter tydliga varningar, kommer då någon annan än de som begick orätt att gå under?"

Sägs: huru då! om Guds straff kommer på eder plötsligen, eller ögonskenligen, månne någon skall förgås utom de orättfärdiga menniskorna?

Vi sända icke våra apostlar om ej såsom glädjebudskap och varnare. De, som derföre tro och göra godt, skola ej hafva skäl att frukta och ej sörja.

Och vi sända de utsände endast som glädjebudbärare och varnare, men över dem, som tro och göra det rätta, skall ingen fruktan råda, och de behöva ej varda bedrövade.

Vi sänder Våra budbärare enbart som förkunnare av hoppets budskap och som varnare. De som tror och gör bot och bättring skall därför inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem,

Vi sända icke sändebuden utan såsom bebådare af glädje och hotande förmanare; alltså, de som tro och bättra sig, ingen fruktan skall komma öfver dem, ej heller skola de sörja.

Men de åter, som förneka våra uppenbarelser, skola hemsökas med straff för sin ondskas skull.

Men dem, som hålla våra tecken för lögn, skall straffet drabba, därför att de voro ogudaktiga.

men de som påstår att Våra budskap är lögn skall lida straffet för sitt trots och sin förnekelse.

Men de som göra våra tecken till lögn, dem skall straffet drabba, för det de uppföra sig gudlöst.

Säg: "jag säger ju icke, att Guds skatter äro i mitt våld, ej heller att jag vet det fördolda, och icke säger jag till Eder, att jag är en ängel. Jag följer endast det, som för mig har uppenbarats." Säg: "är väl den blinde och den seende (I och jag) like? — Tänken I då icke efter?" —

Säg: »Jag säger icke till eder: ”Hos mig finnas Guds skatter” och icke heller: ”Jag känner det fördolda, och jag säger icke till eder: ”Jag är förvisso en ängel”; jag rättar mig ej efter någonting annat än vad som uppenbaras för mig.« Säg: »Äro väl den blinde och den seende lika? Skolen I då ej besinna eder?«

Säg: ”Jag säger inte till er att jag har Guds skatter i min hand eller att jag känner till det som är dolt för människor. Inte heller säger jag till er: 'Se, jag är en ängel.' Allt jag gör är att följa det som uppenbaras för mig.” Säg: ”Kan den blinde jämställas med den seende? - Skall ni inte tänka över [detta]?”

Säg: icke säger jag till eder: Guds skatter äro hos mig; icke heller: jag känner det som är förborgadt; icke heller säger jag till eder: i sanning är jag en engel: jag följer ju blott det som blifvit uppenbaradt till mig. Säg: månne den blinde och den seende skola hållas för like? Skolen J då ej betänka?

och varna med uppenbarelsen dem, som frukta att inställas inför sin Herre, då det utom Honom icke gifves för dem någon beskyddare eller förespråkare — på det att de må blifva gudfruktige, —

Varna härmed dem, som frukta, att de skola församlas hos sin Herre utan att hava någon beskyddare eller medlare utom honom, för den händelse de månde frukta Gud!

Och varna med denna [Skrift] dem som bävar [vid tanken på] att de skall samlas åter till sin Herre utan annan beskyddare än Honom och utan medlare; kanske skall de frukta Gud.

Förmana dermedelst dem som frukta att de skola samlas hos sin Herra, att det icke finnes för dem hvarken beskyddare eller bemedlare, utom Honom, på det att de må taga sig till vara.

och bortdrif icke ifrån dig dem, som åkalla sin Herre morgon och afton af åstundan att vinna Hans välbehag. Du är alls icke ansvarig för dem, ej heller de för dig. Drifver du dem ifrån dig, så hör du till de orättfärdiges antal.

Och driv ej bort dem, som åkalla sin Herre morgon och afton, längtande efter hans välbehag! Det åligger ej dig att hålla någon räkenskap med dem, och det åligger ej dem att hålla någon räkenskap med dig, så att du därför skulle kunna driva dem bort och så komma bland de orättfärdiga.

Stöt inte bort dem som morgon och afton anropar sin Herre och söker vinna Hans välbehag. Du är inte i något avseende ansvarig för vad de gör och de är inte i något avseende ansvariga för vad du gör; men om du stöter bort dem gör du orätt.

Och icke må du drifva bort dem som åkalla sin Herra bittida och sent, längtande efter Hans ansigte; det tillkommer dig icke att dömma om dem någonting, ej heller tillkommer det dem att dömma om dig någonting, att du ej må blifva, med det du drifver bort dem, en af de orättfärdige.

Derigenom (att sämre folk finnes bland dine anhängare) sätta vi de ene på prof genom de andre, ända derhän att de säga: "äro desse de, hvilka Gud framför oss har utmärkt med sin nåd?" Svara: "Gud vet ju bäst, hvem som skall bevisa sig tacksam."

Och sålunda hava vi prövat dem genom varandra ända därhän att de säga: »Är det dessa, som Gud framför oss beskärt sin nåd?« Känner ej Gud bäst de tacksamma?

På detta sätt låter Vi den ene bli en prövning för den andre så att [några] frågar sig: "Är det dessa som Gud har skänkt Sina gåvor [med förbigående av oss]?" Skulle inte Gud veta bäst vilka de tacksamma är

Och sålunda hafva vi pröfvat någre af dem genom andre, att de skulle säga: är det desse ibland oss mot hvilka Gud varit nådig? Är icke Gud bäst bekant med de tacksamme?

När de, som tro på våra uppenbarelser, komma. till dig, så säg: "frid vare med Eder! Eder Herre har ålagt sig barmhertighet och derföre, om en af Eder af okunnighet har begått något ondt, men sedan ångrat och bättrat sig, så är Han förlåtande, barmhertig."

Och då de, som tro på våra tecken, komma till dig, så säg: »Frid med eder! Eder Herre har föreskrivit sig själv barmhärtighet: om någon av eder gör ont av fåvitskhet och sedan omvänder sig efteråt och gör det rätta, så är han överseende och barmhärtig.«

Och när de som tror på Våra budskap kommer till dig, säg då: "Fred vare med er! Er Herre har för Sig stadfäst nådens och barmhärtighetens [lag]; den av er som av okunnighet gör orätt och som därefter ångrar vad han gjort och vill bättra sig [skall finna] Honom ständigt förlåtande, barmhärtig."

Och när de som tro på våra tecken komma till dig, säg då: frid öfver eder! Eder Herre har föreskrifvit sig sjelf barmhertighet, så att hvem ibland eder som gör ondt af okunnighet och sedan ångrar sig derefter och bättrar sig, då är Han benägen att öfverse, barmhertig.

Sålunda förtydliga vi uppenbarelserna, på det att illgerningsmännens väg må varda uppenbar.

Sålunda och på det att syndarnes väg må varda tydlig, utlägga vi tecknen.

Denna framställning, fast och klar, av [Våra] budskap ger Vi för att de obotfärdiga syndarnas väg skall framstå med full tydlighet.

Och sålunda utmärka vi tecknen tydligt, på det att syndarnes väg må vara ögonskenlig.

Säg: "jag är förbjuden att tillbedja de väsenden, hvilka I anropen utom Gud." Säg: "jag skall ej efterfölja edra lustar, ty då skulle jag vara på villovägar och icke ibland dem, som äro ledde på den rätta vägen."

Säg: »Jag är förvisso förbjuden att dyrka dem, som I åkallen i stället för Gud.« Säg: »Jag rättar mig icke efter edra hugskott; då hade jag farit vilse och hörde ej till dem, som äro stadda på den rätta vägen.«

SÄG: "Jag har förbjudits att dyrka dem som ni anropar i Guds ställe." Säg: "[I det avseendet] kommer jag inte att göra er till viljes. Gjorde jag det hade jag gått vilse och skulle inte höra till de vägledda."

Säg: sannerligen har jag blifvit förbjuden att dyrka de afgudar J åkallen, utom Gud. Säg: icke skall jag följa edra begär; visserligen skulle jag då fara vilse, och icke vara af dem som äro vägledde.

Säg: "jag eger en ifrån min Herre utgående upplysning, på hvilken I icke tron. Straffdomen, som I viljen hafva påskyndad, står ej i min makt; herraväldet är allena i Guds hand: Han beslutar hvad som är rätt och Han är den bäste domare."

Säg: »Jag åberopar mig förvisso på ett klart vittnesbörd ifrån min Herre, ehuru I hållen honom för lögnare. Jag råder ej över det, som I viljen påskynda. Avgörandet tillhör Gud allena; han handhaver rätten såsom den bäste skiljedomaren.«

Säg: "Jag stöder mig på ett klart vittnesbörd från min Herre - och detta [vittnesbörd] avvisar ni! Jag har inte makt över det som ni så otåligt begär att jag skall påskynda; det är Gud ensam som dömer och Han skall meddela [oss] sanningen; ingen kan som Han skilja [sanningen från lögnen]."

Säg: sannerligen är jag stödd på ett klart bevis från min Herra, ehuru J påstån att det är lögn. Jag besitter icke det som J önsken påskynda: domsrätten tillhör ju blott Gud; Han skall förkunna sanningen; och Han är den bäste skiljomannen.

Säg: "om det straff, som I viljen hafva påskyndadt, berodde på mig, så skulle striden emellan mig och Eder redan för länge sedan hafva varit afgjord; men Gud känner bäst syndarne (och skall nog straffa dem).

Säg: »Om jag rådde över det, som I viljen påskynda, så vore saken avgjord mellan mig och eder; ja, Gud känner bäst de orättfärdiga.«

Säg: "Om jag hade makt över det som ni så otåligt kräver, skulle avgörandet mellan mig och er redan ha fallit. Men Gud känner väl dem som begår orätt."

Säg: om jag besutte det hvilket J önsken påskynda, säkert skulle saken varit afgjord emellan mig och eder; men Gud känner bäst de orättfärdige.

Han eger nycklarne till de hemligheter, hvilka Han ensam känner. Han vet hvad som är på landet och i hafvet. Intet löf faller ifrån trädet utan hans vetskap, och det ligger icke något frökorn i jordens mörka sköte, ej heller gifves det något fuktigt eller torrt, som icke står upptecknadt i en tydlig bok.

Han råder ock över nycklarna till det fördolda; ingen annan än han känner det. Han känner ock vad som finnes på landet och i havet; det faller icke ett blad, utan att han vet det, och det finnes icke ett korn i jordens mörker, vare sig friskt eller förtorkat, utan att det står i en tydlig skrift.

Han har nycklarna till den dolda verkligheten; ingen känner dessa [ting] utom Han. Han vet vad som finns på marken och i havet; inte ett löv faller utan Hans vetskap och varken fröet, [dolt] i jordens mörker, eller det gröna [strået] eller det som vissnat, saknas [bland det som har upptecknats] i Guds öppna bok.

Hos Honom äro nycklarne till det förborgade, ingen känner det utom Han; men Han känner hvad helst som är i jorden och i hafvet; det faller icke ett löf utan att Han vet det, och icke finnes ett korn i jordens mörker, hvarken friskt eller i torrt, utan att det är upptecknadt i den klara boken.

Han är det, som om natten gifver Eder sömn, och vet, hvad I hafven gjort om dagen, som derefter på dagen väcker Eder, på det att den bestämda tiden fulländas. Sedan måsten I framställas för Honom och Han skall då säga Eder, hvad I gjort hafven.

Han är ock den, som tager eder till sig om natten, och han vet vad I förehaven om dagen. Till sist skall han uppväcka eder, att en bestämd tid må iakttagas; sedan skolen I återvända till honom, och sedan skall han tala om för eder vad I gjorden.

Det är Han som under nattens sömn tar till sig era själar och som vet vad ni har åstadkommit [ont eller gott] under dagen. Han låter er vakna på nytt varje morgon, för att den tid som är fastställd för er skall gå till ända. Då skall ni föras åter till Honom och Han skall låta er veta vad era handlingar [var värda].

Han är den som gör slut på eder under natten, och som vet hvad J sträfven att förtjena om dagen, och som uppväcker eder till den, att en bestämd tid må blifva fullbordad: sedan skolen J återvända till Honom, och Han skall förtälja eder hvad J gjorden.

Han har oinskräkt makt öfver sine tjenare och sänder väktare öfver Eder. När då döden öfverraskar någon af Eder, så borttaga våra sändebud honom. Men desse öfverskrida icke gränserna af sitt kall (de hvarken fördröja eller påskynda döden).

Ja, han är den allsvåldige Härskaren över sina tjänare, och han sänder väktare över eder, för att våra utsände, när döden nalkas någon av eder, må taga honom hädan; ja, de begå ej någon försumlighet.

Han har den oinskränkta makten över Sina tjänare. Och Han sänder dem som vakar över er till den stund då döden [når er]. När döden kommer till någon av er tar Våra utsända emot hans själ - ingen går de förbi.

Och Han är herrskare öfver sina tjenare, och sänder vaktare öfver dem; tills, då någon af eder nalkas sitt yttersta, våra sändebud göra slut på honom, och de skola icke försumma sig.

Sedan skola de (menniskorna) återföras till sin rättvise Herre. Är det icke Han som är domare? Han är och den snabbaste beräknare.

Sedan skola de återföras till Gud, sin skyddsherre, sanningen själv; tillhör ej avgörandet honom? Ja, han är den snabbaste av alla rannsakare.

Därefter förs de tillbaka till Gud, deras Herre, Sanningen. Är inte domen Hans, Han som snabbast kallar till räkenskap

Sedan skola de blifva återförde till Gud, deras Herre, Sanningen sjelf: är icke domsrätten Hans? Af dem som uppgöra räkning är Han snarast.

Säg: "Ho räddar Eder ur landets och hafvets faror? I anropen Honom hemligen i ödmjukhet sägande: "om du denne gången räddar oss, skola vi visst varda tacksamme."

Säg: »Vem frälser eder från landets och havets mörker, när I åkallen honom ödmjukt och tyst: ”Om du frälser oss härifrån, skola vi sannerligen höra till de tacksamma.”«

Säg: ”Vem räddar er från [de faror som lurar i] mörkret över land och hav? [Till vem] ber ni ödmjukt och innerligt [denna bön]: 'Om [Gud] räddar oss ur denna [nöd] skall vi sannerligen visa oss tacksamma'?”

Säg: hvem frälsar eder ifrån jordens och hafvets mörker då J åkallen Honom ödmjukt och tyst, sägande: sannerligen, om Du frälsar oss från detta, skola vi blifva bland de tacksamme?

Säg: "Gud räddar Eder ur denna och ur hvarje bedröfvelse, och sedan gifven I Honom likar."

Säg: »Det är Gud, som frälser eder därifrån och ifrån alla bekymmer, och dock sätten I andra vid hans sida.«

Säg: "Det är Gud som räddar er ur denna [nöd] och ur alla faror; och ändå sätter ni medhjälpare vid Hans sida!"

Sägs: Gud frälsar eder derifrån, och ifrån all ängslan, och sedan gifven J Honom likar!

Säg: "det står i Hans makt, att sända öfver Eder ett straff, som kan komma ofvanifrån eller nedanifrån, eller delar Han Eder i partier och låter den ene erfara den andres våld." Se huru vi omvexla våra uppenbarelser, på det att de skola få insigt!

Säg: »Han har makt att sända ett straff över eder ovanifrån eller nedifrån eller att splittra eder i sekter och låta eder smaka varandras makt.« Se, huru vi låta tecknen växla, för den händelse de månde förstå!

Säg: "Han är den som har makt att låta ett straff drabba er ovanifrån eller underifrån eller att så förvirring och splittring i era led och låta några av er få utstå övergrepp från de andras sida." Se hur Vi förtydligar budskapen för att de skall förstå.

Säg: Han är mägtig att sända på eder ett straff ifrån höjden ofvan eder, eller ifrån djupet under edra fötter, eller att inveckla eder i split och låta någre af eder smaka andras elände: se, huru vi omvexla tecknen, på det att J mågen förstå.

Ditt folk har förnekat den (straffdomen). Den är dock en verklighet. Säg: "jag är icke någon väktare öfver Eder.

Men ditt folk håller det för lögn, ehuru det är sanningen själv. Säg: »Jag är intet ombud för eder;

Ditt folk påstår att detta är lögn, fastän det är sanningen. Säg: "Jag är inte satt att vaka över er.

Men ditt folk har gjort det till lögn, ehuru det är sanning: säg: jag är icke ombudsman för eder;

Hvarje profetia har. sin tid. I skolen snart få se."

varje profetia har sin bestämda tid, och I skolen få erfara det.«

För varje [händelse] som [Gud] tillkännager har en tid lagts fast då den skall inträffa; det skall ni [snart] få erfara."

Hvarje profetia har sin säkra tid; och J skolen erfara det.

När du ser dem, som grubbla öfver våra uppenbarelser, så drag dig bort ifrån dem, till dess att de sysselsätta sig med något annat samtalsämne. Och så ofta Satan gör dig glömsk, så må du ej, sedan du påmint dem derom (om Guds uppenbarelser), sitta med det orättfärdiga folket;

Och då du ser dem, som orda om våra tecken, så vänd dig bort ifrån dem, tills de börja orda om någonting annat, men om Satan gör dig glömsk, så sitt dock ej i lag med de orättfärdiga människorna efter att förut hava kommit ihåg dig!

OM DU ser människor [i lättsinne] ge sig in i en diskussion om Våra budskap, dra dig då ifrån dem till dess de övergår till andra ämnen; och om Djävulen skulle få dig att glömma [detta], stanna då inte i sådana ogudaktiga människors sällskap, då du påmint dig [din plikt].

Då du ser dem som fördjupa sig i fåfänga tvister om våra tecken, drag dig undan ifrån dem, tills de ingå i andra samtal; men om satan kommer dig att glömma, icke må du, efter hågkomsten, sitta ned med de orättfärdiga menniskorna.

ty det åligger ej de fromme, att aflägga räkenskap för dem, utan blott att påminna dem derom, så att också de varda gudfruktige.

Det åligger ej dem, som frukta Gud, att hålla någon räkenskap med dem, utan blott att förmana, för den händelse de månde frukta Gud.

De gudfruktiga är inte i något avseende ansvariga för dem, men de skall påminna och varna dem - kanske kommer de att frukta Gud.

Det tillkommer icke dem som frukta Herran att dömma om desse någonting; men att ihågkomma varningen, på det de må taga sig till vara.

Låt dem vara allena, som behandla sin religion såsom lek och skämt, och som bländats af jordelifvet; men varna dem genom Koranen, att själen genom sina gerningar störtas i förderf. Utom Gud har hon hvarken beskyddare eller förespråkare. Hvad lösepenning hon än skulle erbjuda, den skall ej mottagas af henne. Desse, som genom sina gerningar störtas i förderf, skola få dricka sjudande vatten, och ett smärtsamt straff väntar dem för deras otros skull.

Lämna dem, som göra sin religion till föremål för skämt och gyckel och förledas av det jordiska livet, åt sig själva och erinra dem genom den, att varje själ varder prisgiven för vad hon åsamkat sig utan att äga någon beskyddare eller medlare utom Gud, och om den ock erbjuder all möjlig ersättning, varder den ej mottagen. Det är dessa, som varda prisgivna för vad de åsamkat sig; dem väntar en dryck av sjudande vatten och ett plågsamt straff, därför att de voro otrogna.

Låt dem hållas som, fångade av det jordiska livets [lockelser], ser sin religion som ingenting mer än en lek eller ett tidsfördriv. Men varna [dem] med [Koranens ord] att människan störtar sig i fördärvet genom sina egna handlingar; [på Domens dag] finner hon ingen annan beskyddare än Gud och ingen som talar till hennes förmån. Och även om hon erbjuder den högsta lösesumma [för att slippa ifrån straffet] kommer den inte att tas emot. Dessa [människor] skall utlämnas åt det [straff] som de förtjänat med sina handlingar; de skall bjudas en dryck av brännande förtvivlan och de skall utstå ett svårt lidande för sitt [envisa] förnekande av sanningen.

Lemna dem som hafva sin religion till lek och gyckel, och hvilka det verldsliga lifvet bedragit; och erinra derigenom, att en själ som ådrager sig fördömelse genom sitt arbete, för henne finnes icke, utom Gud, hvarken beskyddare eller medlare; och om hon skulle erbjuda hvilken lösen som helst, skall den icke emottagas af henne: de hvilka ådraga sig fördömelse genom sitt arbete, skola få dryck af kokande vatten, och ett plågsamt straff, för det de voro otrogne.

Säg: "skola vi åkalla utom Gud det som hvarken gagnar eller skadar oss, och skola vi vända om till hedendomen, sedan Gud fört oss in på den rätta vägen? Vi voro då såsom en af satanerne förhexad, som irrar omkring på jorden, ehuru han har vänner, som kalla honom till den rätta vägen, ropande: "kom till oss." Säg: "Guds ledning är den enda rätta ledningen, och vi äro befalde att underkasta oss verldarnes Herre;

Säg: »Skola vi i stället för Gud åkalla sådant, som varken kan gagna eller skada oss, och sedan Gud väglett oss, vända om som en, den satanerna förlett, så att han varder alldeles förbryllad på jorden, ehuru han har vänner, som kalla honom till den rätta vägen med dessa ord: ”Kom till oss!”« Säg: »Guds vägledning är förvisso den rätta vägledningen, och vi hava fått oss ålagt att underkasta oss all världens Herre.«

Säg: ”Skulle vi istället för Gud åkalla vad som varken kan gagna eller skada oss och låta oss förmås att vända om, sedan Gud lett oss på rätt väg? [Vi skulle då] likna den som faller offer för djävulska frestelser på jorden och strövar hit och dit, helt förvirrad, [trots att] vännerna ropar honom tillbaka till den raka vägen: 'Kom med oss!'” Säg: ”Guds ledning är den [sanna] ledningen och vi har blivit befallda att underkasta oss världarnas Herre

Säg: skola vi åkalla, utom Gud, det som hvarken gagnar oss eller skadar oss, och blifva omvände på våra hälar sedan Gud vägledt oss, liksom den, hvilken djeflarne bedårat, som går tvehågsen på jorden? Han har vänner hvilka kalla honom till den rätta leden, sägande: kom till oss. Säg: Guds vägledning, det är sannerligen den rätta vägledningen, och vi hafva blifvit befallde att underkasta oss verldarnes Herre;

samt att upprätthålla gudstjensten och frukta Honom; ty Han är den, inför hvilken I skolen inställas."

Och likaså: »Förrätten bönen och frukten honom, ty han är den, hos vilken I skolen församlas.«

och att förrätta bönen och att frukta Honom. Det är till Honom ni skall samlas åter."

Och det sades oss: iakttager bönen och frukter Honom; ty Han är den hos hvilken J skolen samlas.

Han är ock den, som har skapat himlarne och jorden enligt en vis plan. På den dagen, då Han säger: "varde," så varder det. Ja! Hans ord blifver verklighet. Hans är makten den dag då det skall blåsas i basunen. Han vet det fördolda och det synliga, ty Han är allvis, allvetande.

Han är ock den, som skapat himlarna och jorden uti sanning, och den dag, då han säger: »Varde!« och det varder så, besannas hans sannfärdiga ord. Honom tillkommer ock herraväldet den dag, då det blåses i basunen. Han känner det fördolda och det uppenbara; ja, han är den Vise, den Insiktsfulle.

Det är Han som har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte och när Han säger [till något]: "Var!" är det. Hans ord är sanning. Den dag då det skall stötas i basunen, skall [det stå klart för alla att] herraväldet är Hans. Han känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna. Han är den Vise, Den som är underrättad om allt.

Och Han är den som skapat himlarne och jorden med sanning; och när Han säger: ”varde!” det är.

Abraham har ju sagt till sin fader Azar: "huru, erkänner du afgudar såsom gudar? Jag håller i sanning före, att du och dine stamförvandter äro i en påtaglig villfarelse."

Än när Abraham sade till sin fader Azar: »Skall du taga dig beläten till gudar? Jag ser förvisso, att du och ditt folk äro fångna i uppenbar villfarelse.«

OCH Abraham sade till sin fader Aazar: "Gör du bilder till föremål för dyrkan? Jag ser tydligt att du och dina stamfränder har gått vilse."

Och kom ihåg då Abraham sade till sin fader Azar: skall du taga beläten till gudar? I sanning ser jag dig och dina landsmän i uppenbar villfarelse.

Derföre och på det att han skulle få en fast öfvertygelse, visade vi honom himlarnes och jordens styrelse.

Och sålunda visade vi Abraham himlarnas och jordens rike, och det för att han skulle höra till dem, som äga visshet.

Vi visade nu Abraham [Vårt] herravälde över himlarna och jorden, för att han skulle bli fullt övertygad.

Och sålunda visade vi Abraham himlarnes och jordens rike, på det han måtte blifva af dem som hafva en fast tro.

När nemligen natten hade inbrutit öfver honom, fick han se en stjerna och utropade: "se, detta är min Herre." Men då den nedgick, sade han: "jag älskar ej de nedgående."

Då natten inbröt över honom, fick han se en stjärna och sade: »Detta är min Herre«, men när den gick ned, sade han: »Jag älskar ej dem, som gå ned.«

När nattens mörker sänkte sig över honom, såg han en stjärna och utropade: "Detta är min Herre!" Men när den sjönk [under horisonten], sade han: "Jag kan inte dyrka något som sjunker och försvinner."

Och då natten mörknade öfver honom, såg han en stjerna, han sade: detta är min Herre; men då hon försvann, sade han: jag älskar ej dem som försvinna.

Och då han såg månen gå upp, utropade han: "detta är min Herre." Men då den nedgick, sade han: "om min Herre icke leder mig, så hör jag sannerligen till de vilsefarandes folk."

Och då han såg månen gå upp, sade han: »Detta är min Herre«, men när den gick ned, sade han: »Om min Herre ej vägleder mig, kommer jag sannerligen att höra till de människor, som fara vilse.«

Och när han såg månen gå upp sade han: "Detta är min Herre!" Men när den sjönk [och försvann] sade han: "Om min Herre inte vägleder mig blir jag säkert en av dem som går vilse."

Och då han såg månen gå upp, sade han: detta är min Herre; men då han gick ned, sade han: i sanning, om icke min Herre vägleder mig, blifver jag visserligen en af de menniskor hvilka gå vilse.

Då han såg den frambrytande solen, utropade han: "se detta är min Herre. Han är större än de andre." När hon nedgick, sade han: "o mitt folk, jag tager mig fri ifrån det, som I tillbedjen jemte Gud.

Och då han såg solen gå upp, sade han: »Detta är min Herre, denna är störst«, men när den gick ned, sade han: »Mitt folk, jag har förvisso intet att skaffa med det I sätten vid Guds sida.

Och han såg solen gå upp och sade: "Detta är min Herre! Denna [stjärna] är störst." Men när [även solen] sjönk [och försvann] sade han: "Stamfränder! Jag har ingen del i [den synd ni begår när] ni sätter medgudar vid Guds sida.

Och då han såg solen gå upp, sade han: detta är min Herre, hon är störst; men då hon gick ned, sade han: o, mina landsmän! sannerligen är jag fri från det J gören till Guds like.

Jag för min del vänder mig såsom renlärig till den, som har skapat himlarne och jorden, och vill ej höra till dem, som dyrka andra väsenden jemte Honom."

Jag vänder som hanif mitt ansikte mot den, som skapat himlarna och jorden, och jag hör ej till månggudadyrkarne.«

Jag har i sökandet efter sanningen funnit den rena, ursprungliga tron, vänt mig ifrån allt falskt och [vänt mig] till Den som har skapat himlarna och jorden, och jag ägnar inte avgudar min dyrkan."

Sannerligen vänder jag mitt ansigte mot Den som skapat himlarne och jorden, jag är renlärig , och icke en bland afgudadyrkarne.

Hans stamförvandter tvistade med honom, men han sade: "huru, viljen I bringa mig till affall ifrån Gud, sedan Han ledt mig på den rätta vägen? Jag fruktar ej för edre afgudar. De kunna ej göra mig något, såframt min Herre ej vill det, ty min Herres kunskap omfattar allt. — Skolen I ej lägga detta på sinnet?

Men hans folk tvistade med honom, och han sade: »Skolen I tvista med mig om Gud, då han väglett mig? Jag fruktar ej det I sätten vid hans sida, om min Herre ej åsyftar någonting därmed. Min Herre omfattar allting med sin kunskap; skolen I då icke låta förmana eder?

[Då] hans stamfränder ville tvista med honom sade han: "Vill ni tvista med mig om Gud sedan Han gett mig vägledning? Jag har ingenting att frukta från det som ni sätter vid Hans sida, om inte min Herre vill att något [ont] skall drabba mig. Han omfattar allt med Sin kunskap - vill ni inte tänka över [detta]

Och hans landsmän tvistade med honom. Han sade: skolen J tvista med mig om Gud, ehuru Han har vägledt mig? Men icke fruktar jag det ringaste det som J gören till Hans like, om icke min Herre behagar; min Herres kunskap omfattar allting: skolen J då ej erinra eder?

Huru skall jag frukta edre afgudar, då I icke hafven någon fruktan, oaktadt eder synd, att uppställa afgudar såsom Guds likar, utan att Han dertill gifvit Eder någon fullmakt? Hvilket af båda partierna kan räkna på större säkerhet? Svaren härpå, om I veten det."

Huru skulle jag väl kunna frukta det I satt vid hans sida, då I ej frukten att vid Guds sida sätta sådant, varom han ej nedsänt något bemyndigande till eder? Vilkendera sidan förtjänar bäst att få vara i fred, om I haven kunskap?«

Hur skulle jag kunna frukta de [gudabilder] som ni tillber vid sidan av Gud? Och ni har inte tvekat att sätta medgudar vid Hans sida, vilket Han inte har gett Sitt tillstånd till! [Säg nu] vilken av [våra] två grupper som har rätt att känna sig trygg - om ni vet det.

Huru skulle väl jag frukta det som J satt upp till Guds like? Men J rädens icke att hafva gjort till Guds like det hvarom Han icke nedsändt till eder något öfvertygande bevis: hvilken då af de båda delarne är värdigast att sätta tro till, om J veten?

De som tro och icke med orättfärdighet (afguderi) befläcka sin tro, de äro i säkerhet och ledas på den rätta vägen.

Dem, som tro och icke hölja sin tro i orättfärdighet, tillkommer det att få vara i fred; ja, de äro stadda på den rätta vägen.

[Det är] de som tror och inte låter sin tro förmörkas av orätt som de begår. De kan känna sig trygga; de har funnit den rätta vägen."

De som tro och icke kläda sin tro i orättfärdighet, de skola få säkerhet, och de äro vägledde.

Dessa äro de bevis, med hvilka vi hafva utrustat Abraham emot sitt folk. Vi upphöja hvem vi vilja flera grader, ty din Herre är allvis, allvetande.

Detta är vårt bevis, det vi gåvo Abraham mot hans folk. Vi upphöja vem vi vilja i högre grader; din Herre är förvisso den Vise, den Vetande.

Dessa är Våra argument, som Vi gav Abraham när han tvistade med sina stamfränder. Vi låter den Vi vill växa i visdom, steg för steg. Din Herre är vis [och Han] har kännedom om allt.

Och detta är vår tydliga bevisning hvilken vi gåfvo Abraham mot hans landsmän: vi upplyfta i graderna hvem vi behaga; ty din Herre är vis, vetande.

Och vi skänkte åt Abraham Isak och Jakob, och båda hafva vi ledt, och förut hafva vi ledt Noach och af hans ätt David, Salomo, Job, Josef, Moses och Aron — så belöna vi de gode —

Och vi gåvo honom Isak och Jakob — båda vägledde vi, och Noa hade vi förut väglett — och bland hans efterkommande David, Salomo, Job, Josef, Mose och Aron — så löna vi dem, som göra väl

Och Vi skänkte honom [avkomlingar], Isak och Jakob, som Vi vägledde [liksom] Vi förut väglett Noa. Och bland hans efterkommande var också David och Salomo, Job och Josef, Moses och Aron - så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta -

Och vi gåfvo honom Isaak och Jakob; båda vägledde vi: och Noach hade vi vägledt förut: och af hans afkomma, David och Salomo och Job och Joseph och Mose och Aaron: och sålunda belöna vi dem som väl göra.

och Zacharias, Johannes, Jesus och Elias — alle äro de ibland de saliges antal

Sakarias, Johannes, Jesus, Elias, allesammans hörande till de rättfärdiga,

och Sakarias och Johannes, Jesus och Elia - alla hörde de till de rättfärdiga -

Och Zacharias och Johannes och Jesus och Elias: alla utaf de rättfärdige:

och Ismael, Elisa, Jonas och Lot — vi hafva utmärkt dem alle framför andra menniskor;

Ismael, Elisa, Jona och Lot. Allesammans upphöjde vi över all världen,

och Ismael och Elisa, Jona och Lot - var och en av dessa har Vi satt högre än alla [övriga] skapade varelser -

Och Ismael och Elisha och Jonas och Lot: allesamman upphöjde vi öfver resten af menniskoslägtet:

äfven någre af deras fäder, säd och bröder ledde vi. Vi hafva utvalt dem och fört dem på den rätta vägen.

Så ock några av deras fäder, deras efterkommande och deras bröder; vi utvalde dem och ledde dem på en rätt väg.

[dem] och andra bland deras förfäder, deras efterkommande och deras bröder. Vi utvalde dem och ledde dem till en rak väg.

Och deras fäder och deras afkomlingar och deras bröder; vi utvalde dem, och styrde dem på en rätt väg.

Detta är Guds ledning; Han leder med den hvem Han vill af sine tjenare. Om de hade dyrkat afgudar, så hade deras goda verk varit förgäfves.

Detta är Guds vägledning; med den vägleder han vem han vill bland sina tjänare, men om de satt andra vid hans sida, så skulle allt vad de uträttat hava varit förspillt för dem.

Sådan är Guds vägledning [som] Han skänker dem Han vill av Sina tjänare. Om de hade satt medhjälpare vid Hans sida skulle helt visst allt vad de åstadkommit ha gått om intet.

Detta är Guds vägledning, genom hvilken Han vägleder hvem Han behagar af sina tjenare: men om de hade bedrifvit afguderi, skulle visserligen deras arbete blifvit förgäfves för dem.

Desse äro de, åt hvilka vi hafva förlänat boken, det andliga herraväldet och profetadömet; och om desse (mekkanarne) äro otacksamme (förneka profetadömet), så hafva vi ju kallat (till profeter) menniskor, som icke äro otacksamma.

Det är dessa, som vi givit skriften, visheten och profetkallet, och om man också förnekar allt detta, hava vi dock givit fullmakt därpå åt människor, som icke förnekade det.

Det var dessa män som Vi skänkte uppenbarelsen och klart omdöme och kallade till profeter. Och om dessa [av ditt folk] förnekar Våra [budskap], har Vi anförtrott dem åt dem som inte var förnekare -

Till dem gåfvo vi Skriften och visdomen och den profetiska gåfvan: och om desse icke tro på denna uppenbarelse, skola vi, i sanning, anförtro den till ett folk, som ej skall förneka den.

Desse äro de, hvilka Gud har ledt och följ du (Muhammed) denna ledning. Säg: "jag begär ej af Eder någon lön derföre, ty detta är endast en förmaning till menniskorna."

Det är dessa, som Gud väglett; rätta dig alltså efter deras vägledning! Säg: »Jag begär ej någon lön därför av eder; det är blott en förmaning för all världen.«

åt dem som Gud vägledde. Följ deras exempel [Muhammad] och säg: "Jag begär inte ersättning av er för detta [budskap]; det är ingenting mindre än en påminnelse till alla folk."

Det var de som Gud vägledde, följer alltså deras vägledning. Säg: icke begär jag af eder någon vedergällning för detta; det är ju blott en påminnelse åt alla menniskor.

De (judarne) uppskatta icke Gud efter Hans värde, i det de säga: "Gud har icke nedsändt något till någon menniska." Fråga: "hvem har uppenbarat boken, hvilken Moses har medfört såsom ett ljus och en ledning för menskligheten? — I gören den till flera blad, af hvilka I förevisen några, men många döljen I. I hafven nu (genom Muhammed) undervisats om mycket, hvarom hvarken I eller edre fäder haden någon kunskap." — Svara: "Gud." Lemna dem sedan att leka med sina spetsfundigheter.

De mäta ej Gud med hans rätta mått, då de säga: »Gud har ej nedsänt någonting till någon mänsklig varelse.« Säg: »Vem nedsände väl skriften, som Mose hade med sig, till ljus och vägledning för människorna? — I uppsätten detta på papper för att göra det bekant och döljen en stor del, men själva haven I blivit undervisade om vad I ej vissten, varken I eller edra fäder.« — Säg: »Jo, Gud« och lämna dem sedan åt sig själva att roa sig med sitt fåfängliga tal!

De underskattar Guds [makt och Hans visdom] som säger: "Gud har inte uppenbarat något för mänskligheten." Säg: "Vem sände den uppenbarelse som Moses medförde som ett ljus och en vägledning för människorna? Ni skriver av den på ark som ni visar upp, samtidigt som ni döljer mycket. Och [där] har ni fått lära er vad varken ni eller era förfäder visste." Säg: "Gud [har sänt den]" - och låt dem sedan fortsätta att förströ sig med sina hårklyverier.

De värdera ej Gud enligt Hans sanna värde, då de säga: Gud har icke nedsändt någonting till en menniska. Säg: hvem har nedsändt Skriften som Mose bragte, till ljus och vägledning åt menniskorna? (J sätten henne på blad att göra henne känd, men J döljen mycket; och J hafven blifvit lärde hvad J icke visten, hvarken J eller edra fäder). Svara: Gud; och lemna dem sedan att förlusta sig i sina fåfänga tvister.

Äfven detta (Korânen) är en uppenbarad, välsignad bok, som bekräftar de förra böckerna och är bestämd dertill, att du varnar hufvudstaden (Mekka) och dess område. De som tro på det eviga lifvet, tro på den och det är de, som sorgfälligt iakttaga sin bön.

Detta är en skrift, som vi nedsänt, välsignad och avsedd att bekräfta vad som fanns före den, att du må varna både huvudstaden och dem, som bo omkring den. De, som tro på det tillkommande livet, tro på den, och de äro noga med sina böner.

Även detta är en välsignad Skrift, som Vi har sänt med bekräftelse av det som består [av äldre tiders uppenbarelser], och för att du skall varna den främsta av alla städer och dem som bor runt omkring den. Och de som tror på ett liv efter detta tror på denna [Skrift] och de slår vakt om bönen.

Och detta är en bok som vi nedsändt välsignad, en bekräftelse på det som fanns före henne, och att du må predika för hufvudstaden och för dem som äro deromkring; och de som tro på det tillkommande lifvet, de skola tro på henne, och de skola blifva måne om sina böner.

Ho är väl orättfärdigare än den, som pådiktar Gud en lögn eller påstår: "jag har fått en uppenbarelse," utan att något har uppenbarats för honom? och den som säger: "jag skall uppenbara detsamma, som Gud har uppenbarat?" Om du såge syndarne uti dödens qval, då änglarne utsträcka sina händer, sägande: "befrien Eder! (men I kunnen det ej). I dag skolen I lönas med ett nesligt straff derföre, att I hafven talat osanning om Gud och i öfvermod försmått Hans uppenbarelser;

Vem är orättfärdigare än den, som uppdiktar lögn om Gud eller säger: »Mig har uppenbarats«, ehuru ingenting uppenbarats för honom, eller den, som säger: »Jag skall nedsända detsamma som Gud nedsänt?« Om du kunde se, när de orättfärdiga äro i dödsångest och änglarna sträcka ut händerna med orden: »Given upp anden! I dag skolen I lönas med ett förnedrande straff, därför att I talat osannfärdigt om Gud och varit för högmodiga för hans tecken.

Vem är mer orättfärdig än den som sätter ihop lögner om Gud eller säger: "För mig har uppenbarats", trots att ingenting har uppenbarats för honom, eller den som säger: "Jag skall uppenbara motstycket till det som Gud har uppenbarat"? Om du kunde se de orättfärdiga när de ligger för döden och änglarna sträcker ut händerna [mot dem och ropar]: "Låt själen fara! I dag skall ni få lida ett förnedrande straff för de lögner ni yttrade om Gud och för att ni av högmod vägrade att lyssna till Hans budskap."

Hvem är väl orättfärdigare än den som uppdiktar lögn om Gud, eller som säger: jag har fått uppenbarelse, då ingenting blifvit uppenbaradt för honom, och den som säger: jag skall låta nedkomma lika med det som Gud nedsändt? Men om du såge då de orättfärdige äro i dödens ångest, och englarne utsträcka sina händer emot dem, sägande: gifver upp edra själar; i dag skolen J lönas med ett nesligt straff, för det som J yttraden om Gud mot sanningen, och för det J uppförden eder högdraget i fråga om Hans tecken.

och nu hafven I kommit till oss, utblottade på allt, såsom vi i förstone skapade Eder. I hafven lemnat bakom Eder det, som vi hafva skänkt Eder, ej heller se vi med Eder edre förespråkare, hvilka I Eder emellan ansågen såsom Guds likar; ty nu är eder umgängelse afskuren och I hafven mistat hvad I litaden på."

I haven ju kommit till oss, blottade liksom när vi skapade eder första gången, och lämnat allt vad vi skänkt eder bakom eder, och vi se ej heller till edra medlare hos eder, dem I påstoden vara Guds vederlikar bland eder; nu har förbindelsen mellan eder avbrutits och det, som I ordaden om, svikit eder.«

[Och Gud skall säga:] "Ni har nu kommit ensamma inför Oss, så som Vi först skapade er, och ni har lämnat allt det Vi skänkte er [i livet]. Och Vi ser ingen av dessa förespråkare vid er sida som ni trodde ha del i Guds makt över er. [De jordiska] banden mellan er har slitits och alla foster av er inbillning har övergett er.

Nu, i sanning, hafven J kommit till oss ensame, liksom vi skapat eder första gången, och J hafven lemnat bakom edra ryggar det hvaraf vi hade satt eder I besittning; och icke se vi med eder edra medlare, hvilka J ansågen bland eder för att vara delägare med Gud: nu, i sanning, har bandet blifvit afskuret emellan eder, och försvunnit från eder det som J inbilladen eder.

Det är Gud, som klyfver fröet och nöten; Han frambringar det lefvande ur det döda, och Han frambringar det döda ur det lefvande. Detta är Gud. Huru kunnen I då vända Eder ifrån Honom till någon annan?

Gud låter förvisso kornet och kärnan gro, han frambringar det levande ur det döda och skall ock frambringa det döda ur det levande; detta är Gud — huru kunnen I vara så förvända?

HELT VISST är det Gud som låter fröna och fruktkärnorna klyvas och livet spira ur det som är dött och som låter döden stiga fram ur det levande. Detta är er Gud - hur förvirrade är inte era begrepp!"

Sannerligen är Gud den som låter kornet och dadelkärnan gro upp; Han bringar fram det lefvande från det döda, och är den som låter det döda utgå från det lefvande: detta är Gud; hvarföre då ären J bortvände?

Han låter morgonen frambryta; Han har gjort natten för hvilan och solen och månen till tidens beräkning. Detta är den Allsmäktiges, den Allvises anordning.

Han, som låter morgonen gry och bestämt natten till vila och solen och månen till tidens beräkning; detta är den Väldiges och Vetandes anordning.

Det är Han som låter daggryningen klyva [mörkret] och som gjort natten till en tid för vila och [gett] solen och månen [fasta banor med vars hjälp tiden] kan beräknas; detta enligt den ordning som den Allsmäktige, den Allvetande, har fastställt i Sitt beslut.

Den som låter morgonen gry, och den som förordnar natten till hvila, och solen och månen till beräkning af tiden: detta är den Mägtiges, den Vises fastställda ordning.

Det är Han, som har satt stjernorna åt Eder, så att I genom dem skullen kunna vägleda Eder under mörkret på land och haf. Vi hafva tydligen förklarat undren för menniskor, som begripa.

Han är ock den, som givit eder stjärnorna, för att I genom dem skolen vägledas i landets och havets mörker. Vi hava nu utlagt tecknen för människor, som hava kunskap.

Och Han har gjort stjärnorna som hjälper er att finna vägen genom de djupa mörkren över land och hav. Vi har sannerligen framställt budskapen fast och klart för de insiktsfulla.

Och Han är den som satt åt eder stjernorna, att J mågen blifva vägledde derigenom under landets och sjöns mörker: visserligen hafva vi tydligt utmärkt tecknen för menniskor som förstå.

Han är ock den, som har frambragt Eder af en enda varelse, och så hafven I fått en fast plats på jorden och ett hvilorum uti densamma. Vi hafva tydligen förklarat undren för ett folk, som förstår.

Han är ock den, som frambragt eder av en enda varelse, så att I fått en vistelseort och ett hemvist. Vi hava nu utlagt tecknen för människor, som begripa.

Och det är Han som har låtit er uppstå ur en enda varelse - [för er finns] alltså en [första] boning, [modersskötet,] och ett [sista] förvaringsrum, [jorden]; ja, Vi har framställt budskapen fast och klart för dem som vill förstå.

Och Han är den som frambragt eder från en enda man, och J hvilen på ett säkert boningsställe och ett förvaringsställe: i sanning hafva vi tydligt utmärkt tecknen för menniskor som hafva kunskap.

Det är ock Han, som nedsänder ifrån himmelen vatten. Dermed frambringa vi sedermera växter af alla slag, och så frambringa vi derur grönt, hvaraf vi alstra korn, som sitta tätt tillsammans (i axet) och palmer, ur hvilkas hylsor fruktklasarne utskjuta nära hvarandra, samt lustgårdar af vinträd, oljoträd och granatäpplen, dels liknande, dels olika hvarandra. Betrakta deras frukt, när den bildas och mognar. Sannerligen, häruti finnas under för ett troende folk.

Han är ock den, som från himmelen nedsänt vatten, så att vi därmed frambragt brodd till allting och därav frambragt grönska, varav vi frambringa korn i ax, medan dadelklasar bredvid varandra växa fram på palmerna ur deras hölster, ävensom vingårdar, oliver och granatäpplen, sinsemellan lika och olika. Sen på deras frukter, när de bära frukt och ända tills de mogna! Häri finnas sannerligen tecken för människor, som tro.

Och det är Han som har låtit regn falla från skyn; med det har Vi skapat all växtlighet och därur frambringat ängarnas gräs. Ur detta låter Vi säd som bär ax uppstå och dadelpalmens blomkolvar bli till lättåtkomliga klasar av dadlar; och [Vi låter] vingårdar uppstå och olivlundar och granatäppelträd, [alla i grunden] lika varandra och ändå olika. Se på dessa frukter, hur de tar form och hur de mognar! I detta ligger sannerligen budskap till dem som har tro.

Och Han är den som nedsänder vatten från himmelen, genom hvilket vi låta uppkomma alltings brodd, och derifrån frambringa vi det gröna, hvarifrån vi frambringa kornet i klunga, och palmerna, från hvilkas grenar hänga klasar af dadlar tätt bredvid hvarandra, och trädgårdar med vindrufvor och oliver och granat-äplen, emellan Sig lika och olika; ser på deras frukter då de bära frukt och den mognar: sannerligen är tecken i detta för menniskor som tro.

De hafva likväl gjort genierna (dämonerna) till Guds likar, ehuru Han skapat dem, och de hafva diktat åt Honom i sin okunnighet söner och döttrar. Lofvad vare Gud! Han är alltför hög, att af dem kunna beskrifvas.

De hava ock gjort djinnerna till Guds vederlikar, ehuru han skapat dem, och hava i sin okunnighet påbördat honom söner och döttrar. Honom allena all ära! Ja, han är upphöjd över vad de påstå.

De har velat göra de osynliga väsendena till Guds medhjälpare - [väsen] som Gud har skapat - och i sin okunnighet har de uppfunnit söner och döttrar åt Honom. Nej, stor är Han i Sin härlighet, höjd högt över [alla försök] att beskriva [Hans väsen].

De hafva dock gjort andarne till Guds vederlikar, ehuru Han har skapat dem; och hafva i okunnighet falskt gifvit Honom söner och döttrar: lofvad vare Han, och högt upphöjd öfver det som de prisa!

Himlarnes och jordens skapare, huru kan Han hafva barn, då Han ej har någon maka och har skapat allt? Han vet ock allt.

Huru skulle väl himlarnas och jordens skapare kunna hava barn, då han ej har någon maka? Han har skapat allting; ja, han är allvetande.

Hur skulle en son [ha fötts] åt Honom, himlarnas och jordens Skapare, när ingen ledsagerska har funnits vid Hans sida - Han som har skapat allt och har kunskap om allt

Himlarnes och jordens skapare; huru skulle väl Han hafva barn, som icke haft någon maka? Han har skapat allting; och Han är allvetande.

Detta är Gud eder Herre; det gifves ingen Gud utom Honom, alltings skapare. Derföre dyrken Honom, ty Han vårdar allt.

Detta är Gud, eder Herre; det finns ingen gud utom honom, alltings skapare. Dyrken honom alltså, ty han är ombud för allting.

Detta är Gud, er Herre. Det finns ingen annan gud än Han, alltings Skapare. Tillbe Honom som har allt under sitt beskydd.

Detta är Gud, eder Herre: det finnes ingen Gud, utom Honom, alltings Skapare; tjener Honom alltså; ty Han är öfver allting vårdare.

Ögonen kunna ej skåda Honom, men Han genomskådar ögonen; ty Han är skarpsynt, allvetande.

Blicken uppfattar honom ej, men han uppfattar blicken; ja, han är den Skarpsynte, den Insiktsfulle.

Människans öga ser Honom inte, men Han ser allt vad ett människoöga kan se. Han är den Outgrundlige som genomskådar allt och är underrättad om allt.

Ögat skönjer icke Honom; men Han ser ögat; och Han är den Outgrundlige, den Kunnige.

I hafven emottagit klara bevis ifrån eder Herre; derföre, den som inser sanningen, så är det till hans bästa, men den som är blind för den, han får det umgälla. Men icke är jag eder vaktare.

Så har nu urskillning kommit eder till del från eder Herre; om någon visar urskillning, är det till hans eget bästa, och om någon är blind, är det till hans egen skada, ty jag är ingen väktare över eder.

Ni har nu fått ta emot från er Herre en [uppenbarelse] som skall öppna era ögon för [sanningen], och den som vill se har [själv] gott av detta och den som vill [förbli] blind skadar ingen annan än sig själv. Och [säg till dem som vill förbli blinda]: "Jag har inte satts att vaka över er."

Nu hafva tydliga bevis kommit till eder från eder Herra; ho derföre som ser, det är för sin egen själ, och ho som är blind, det är mot densamma; och icke är jag en vaktare öfver eder.

Så omvexla vi våra uppenbarelser, på det att de må säga: "du har läst och lärt dig dem," och på det att vi må göra den (Korânen) tydlig för folk, som förstår.

Så låta vi tecknen växla ända därhän att de säga: »Du har läst över«, ävensom för att vi skola förklara det för människor, som hava kunskap.

Vi förtydligar budskapen så att de säger: "Du har lärt [läxan]!" och så att de insiktsfulla får full klarhet.

Och sålunda omvexla vi tecknen att de må säga: du har läst öfver; och att vi må göra dem tydliga för menniskor som förstå.

Följ det, som uppenbaras för dig af din Herre: det gifves ingen Gud utom Honom. Men drag dig bort ifrån afgudatjenarne;

Rätta dig efter vad som blivit dig uppenbarat från din Herre; det finns ingen gud utom honom, och vänd dig bort från månggudadyrkarne!

Följ det som din Herre har uppenbarat för dig - det finns ingen gud utom Han - och vänd dig ifrån dem som sätter medgudar vid Hans sida.

Följ det som blifvit dig uppenbaradt från din Herra; det finnes ingen Gud utom Honom; och drag dig undan från afgudadyrkarne.

men om Gud ville, så skulle de ej dyrka afgudar. Vi hafva icke satt dig till vaktare öfver dem, ej heller är du deras vårdare.

Om Gud velat, skulle de ej hava satt andra vid hans sida; men vi hava ej satt dig till väktare över dem, och du är intet ombud för dem.

Om Gud hade velat skulle de inte ha satt medgudar vid Hans sida; Vi har inte utsett dig att vaka över dem och du är inte deras beskyddare.

Om Gud hade behagat, skulle de icke bedrifvit afguderi; men vi hafva icke satt dig till vaktare öfver dem; ej heller är du för dem en fullmägtig.

Smäden icke, I troende! de väsenden, hvilka de tillbedja utom Gud, ty då skola de i sin okunnighet af fiendskap också smäda Gud. Så hafva vi för hvarje trosparti förespeglat dess gerningar såsom sköna. Men de måste tillbaka till sin Herre, och Han skall säga dem hvad de gjort hafva.

Skymfen ej dem, som de åkalla i stället för Gud, så att de ej av hätskhet skymfa Gud i sin okunnighet! Sålunda hava vi för varje menighet förhärligat deras verk; sedan skola de återvända till sin Herre, och han skall tala om för dem vad de gjorde.

Men förolämpa inte dem som de åkallar i Guds ställe. I sin okunnighet kan de vilja hämnas genom att förolämpa Gud. Vi har också låtit [människorna i] alla samfund se sina [dåliga] handlingar i ett fördelaktigt ljus. [Men] till sist skall de vända tillbaka till sin Herre och Han skall låta dem veta vad deras handlingar [var värda].

Skymfer dock icke dem som de åkalla, utom Gud, att de ej ondskefullt må skymfa Gud af okunnighet. Sålunda hafva vi smyckat för hvartenda folk dess verk: sedan skola de återvända till sin Herra, och Han skall förtälja dem det som de gjorde.

De hafva svurit sin dyraste ed, nemligen vid Gud, att om ett under förunnades dem, så skulle de tro derpå. Svara: "undren bero på Gud." Veten I också, I troende, att om ett sådant visades dem. så skulle de dock icke tro.

De hava svurit sina dyraste eder vid Gud, att om ett tecken kommer till dem, så skola de sannerligen tro därpå. Säg: »Tecknen höra endast Gud till, men huru kunnen I veta, att de skola tro, när det kommer?«

De svär högtidliga eder vid Gud att om de fick ett tecken skulle de sannerligen tro på det. Säg: "Gud ensam råder över tecken och under." Men vad kan få er att inse att de inte skulle tro även om de fick [ett tecken].

De hafva svurit vid Gud med sin kraftiga ed, att om ett tecken kom till dem, de säkert skulle tro derpå. Säg: tecknen finnas blott hos Gud; men Han låter eder intet varseblifva; emedan om de komme, skulle de icke tro.

Vi vända deras ögon och hjertan bort ifrån sanningen. Likasom de ifrån början icke trodde, skola de ej heller tro till och med på ett under. — Vi skola låta dem irra omkring häpne i sina synder.

Och vi skola vända bort deras hjärtan och ögon lika visst som de ej trodde första gången och lämna dem i deras vrånghet, så att de vandra i blindo.

När de första gången [hörde Vårt budskap] ville de inte tro, och därför skall Vi vända deras hjärtan ut och in och grumla deras syn, och Vi skall låta dem hållas i sitt trotsiga övermod, snubblande än hit än dit i blindo.

Och vi skola vända bort deras hjertan och deras ögon från ljuset, eftersom de icke hafva trott derpå första gången, och vi skola lemna dem i deras uppstudsighet att vandra förvirrade.

Om vi också nedsända änglarne till dem, om äfven de döde tala med dem och vi församla allt såsom borgen, så äro de dock ej i stånd att tro, om icke Gud vill det. — De fleste af dem kunna icke begripa det.

Om vi också läte änglarna stiga ned till dem och de döda talade till dem och vi samlade ihop allt möjligt omkring dem till borgen, skulle de likväl ej vara i stånd att tro, om ej Gud ville, ty de flesta av dem äro fåvitska.

Även om Vi lät änglarna stiga ner till dem och de döda talade till dem och Vi förde samman inför dem allt [skapat som vittnen], skulle de inte kunna förmå sig att tro, om inte Gud ville detta. Men de flesta vet inte [att det förhåller sig så].

Om vi än låtit nedkomma till dem englarne, och de döde hade talat till dem, och vi hade ihopsamlat i sigte framför dem allting, skulle de icke varit sinnade att tro, om icke Gud hade behagat; men största delen af dem äro okunnige.

Såsom du förföljes, så hafva vi för hvarje profet låtit uppstå en fiende: nemligen satanerna ibland menniskorna och genierna. Desse tillhviska de andre sköna ord, fulla af villfarelse. Om din Herre ville, så skulle de ej göra detta. Bekymra dig derföre icke om dem och deras förtal.

Sålunda hava vi givit varenda profet en fiende, nämligen sataner bland människor och djinner, de där för varandra uppdiktat skenfagert tal att förleda varandra med, men om din Herre velat, skulle de ej hava gjort så. Så lämna dem då åt sig själva med allt vad de uppdikta!

SÅ HAR Vi också låtit varje profet mötas av fiendskap från de onda krafterna bland människor och osynliga väsen, som viskar fagra ord i varandras öron för att förvirra och vilseleda. Hade det varit din Herres vilja skulle de inte ha gjort detta; låt dem därför hållas med sina påfund!

Och sålunda hafva vi satt såsom fiender till hvarenda profet, mennisko- och ande-djeflar, hvilka inblåsa hvarandra fagra tal att bedraga; dock om din Herre behagat, skulle de icke gjort det; men lemna dem, och det som de uppdikta.

Må deras hjertan, hvilka ej tro på det eviga lifvet, hängifva sig deråt och deri finna behag, och må de dermed snärja sig i synd.

Och detta just för att deras hjärtan, vilka icke tro på det tillkommande livet, skola hängiva sig däråt och dessa sålunda finna behag däri och vinna vad de vinna.

Och låt dem som innerst inne inte tror på ett evigt liv bedåras av detta [fagra tal] så att de, nöjda och belåtna, [fortsätter att] göra det onda de gör!

Och må deras hjertan vara böjde derföre som icke tro på det tillkommande lifvet, och må de finna behag deri, och må de vinna hvad de vinna!

Skall jag derföre önska mig en annan skiljedomare än Gud? Det är Han, som nedsändt till Eder boken med tydligt innehåll, och de, åt hvilka boken förut meddelats, veta, att din lära är utgången ifrån din Herre och är full af sanning. Var derföre ej en af dem som tvifla.

Skulle jag väl önska mig någon annan än Gud till domare, då han är den, som nedsänt skriften sådan, att den kan utläggas, till eder, och de, som vi givit skriften, veta, att den nedsänts från din Herre uti sanning? Var därför ej bland tvivlarne!

[Säg, Muhammad:] "Skulle jag söka en annan domare än Gud, som har uppenbarat Skriften för er, där sanningen klart skiljs från lögnen?" De som [tidigare] fick ta emot [Vår] uppenbarelse vet att [även] denna har sänts av din Herre och att den förmedlar sanningen. Hys inte minsta tvivel om detta!

Skall jag söka en annan domare än Gud, Han som till eder nedsändt boken att klart åtskilja rätt från orätt? De till hvilka vi gifvit Skriften, veta att hon är nedsänd från din Herra med sanning; alltså skall du ej vara ibland dem som tvifla.

Din Herres ord hafva gått i fullbordan och äro fulla af välvilja och billighet. Ingen kan ändra dem; ty Han hör och vet allt.

Din Herres ord äro fullkomliga i sannfärdighet och rätt; ingen kan ändra hans ord. Ja, han är den Hörande, den Vetande.

Din Herres ord, [bärare av] sanningen och rättvisan, har gått i uppfyllelse. Ingen kan rubba eller tumma på Hans ord; Han är Den som hör allt, vet allt.

Fullkomnade äro din Herras ord i sanning och rätt: ingen kan förändra Hans ord: och Han är den Hörande, den Vetande.

Om du lyder de fleste af jordens innebyggare, så skola de afleda dig ifrån din Herres väg, ty de låta leda sig endast genom hugskott och dikta blott.

Men om du lyder den stora massan av dem, som finnas på jorden, skola de föra dig bort ifrån Guds väg; de rätta sig ej efter annat än inbillning och tala ej annat än lögn.

Om du vill göra flertalet av jordens invånare till viljes, kommer de att leda dig bort från Guds väg. De går bara efter lösa antaganden och förmodar [än det ena, än det andra].

Om du åtlyder största delen af dem som äro på jorden, skola de förleda dig från Guds väg: de följa ju blott en inbillning, och de yttra icke annat än lögn.

Sannerligen, din Herre känner bäst dem, som afvika ifrån Hans väg, och Han känner bäst dem, som äro stadde på den rätta vägen.

Din Herre känner förvisso bäst, vem som förirrar sig från hans väg, och han känner ock bäst dem, som äro stadda på den rätta vägen.

Din Herre vet bäst vem som avviker från Hans väg och Han vet bäst vem som söker ledning.

I sanning, känner din Herre bäst hvem som afviker från Hans väg; och Han känner dem som låta vägleda sig.

Äten derföre af det, hvaröfver Guds namn har uttalats, om I tron på de uppenbarelser, som han (Muhammed) får.

Äten alltså av det, varöver Guds namn åkallats, om I tron på hans tecken!

ÄT AV allt det som Guds namn har uttalats över, om ni tror på Hans budskap.

Äter af det öfver hvilket Guds namn blifvit åkalladt, om J tron på Hans tecken:

I hafven ej något skäl, hvarföre I icke skullen äta af det, hvaröfver Guds namn har uttalats. Han har ju tydligen föreskrifvit hvad som, utom i nödfall, är Eder förbjudet. Månge missleda Eder väl genom sina begärelser och emedan de äro okunnige. — Men din Herre känner bäst dem, som öfverträda.

Och vad haven I väl för anledning att icke äta av det, varöver Guds namn åkallats, då han för eder utlagt vad som är eder förbjudet utom för så vitt I tvingens därtill? Men många åstadkomma sannerligen villfarelse genom sina hugskott och sin okunnighet; din Herre känner förvisso bäst dem, som begå överträdelser.

Varför skulle ni inte äta det som Guds namn har uttalats över, sedan ni fått klart besked om vad Han förbjudit [och som ni inte får röra] annat än i ett nödläge? Många [människor] vilseleder [andra] med vad de i sin okunnighet tror vara rätt eller orätt. Din Herre vet bäst vilka de är som överträder [Hans bud].

Och hvarföre skullen J icke äta af det öfver hvilket Guds namn blifvit åkalladt, då Han redan tydligt urskiljt för eder hvad som Han förbjudit eder, utom hvad nöden tvingar eder till? Men, i sanning, många inleda andra i villfarelse, genom sina lustar, af okunnighet: visserligen känner din Herre dem som äro öfverträdare.

Öfvergifven nu hemlig och öppen synd, ty de, som begå synder, skola lönas efter sina gerningar.

Undflyn synd, både uppenbar och hemlig! De, som begå synd, skola förvisso lönas för vad de begingo.

Men avhåll er från att synda, oavsett om synden begås öppet eller i hemlighet. De som syndar skall straffas med det som svarar mot de synder som de begick.

Undviker syndens både yttre och inre; ty de som begå synd, skola lönas enligt med hvad de förtjena.

Och äten ej af det, hvaröfver Guds namn ej har åkallats; ty det äro heligt. Satanerne (judarne) intala sine vänner att tvista med Eder. Om I lyden dem, så hören I till afgudatjenarnes antal. —

Och äten ej av sådant, varöver Guds namn icke åkallats; det är sannerligen ogudaktigt. Satanerna intala sannerligen sina anhängare att tvista med eder, och om I lyden dem, så varden I månggudadyrkare.

Och ät inte av det som Guds namn inte har uttalats över; då trotsar ni Gud. De onda krafterna intalar sina nära vänner [bland människorna] att ingå i diskussion med er [om detta]; men om ni gör dem till viljes har ni helt visst blivit sådana som sätter medhjälpare vid Guds sida.

Men icke mågen J förtära af det öfver hvilket Guds namn ej blifvit åkalladt, ty det är en missgernmg. Djeflarne skola, i sanning, ingifva sina vänner att tvista med eder; men om J åtlyden dem, ären J visserligen afgudadyrkare.

Är väl den (Muhammed), som var död, men hvilken vi gifvit lif och ett ljus, hvarmed han vandrar ibland menniskorna, jemförlig med denne (Muhammeds motståndare), hvilken befinner sig likasom i ett mörker, ur hvilket han ej kan utkomma? Sålunda förespegla vi de otrogne deras gerningar såsom goda.

Är väl den, som varit död och som vi uppväckt till liv och givit ett ljus att vandra efter bland människorna, lik den, som vandrar i mörkret utan möjlighet att komma ut därifrån? Men sålunda har för de otrogna allt vad de gjorde blivit förhärligat.

ÄR DÅ den som var [andligen] död och som Vi väckte till liv och skänkte ljus, med vars hjälp han kan finna sin väg bland människorna, att likställa med den som [omges av] djupt mörker varifrån han inte kan komma ut? [Nej, men] han, liksom [andra] som förnekar sanningen, har fått sina [onda] handlingar framställda i ett fördelaktigt ljus [och kommer därför, som de, inte ut ur mörkret].

Månne den som varit död och som vi gjort lefvande, och hvilken vi gåfvo ett ljus att gå dervid ibland menniskorna, skall vara liksom den hvars likhet är i mörkret, hvarifrån han ej skall utkomma? Sålunda har blifvit smyckadt för de otrogne hvad de gjorde.

Såsom här, så hafva vi i hvarje stad gjort någre store till brottslingar emot densamma, på det att de der må utöfva sina ränker; men deras ränker träffa ingen annan än dem sjelfve — dock de förstå det ej.

Och sålunda hava vi i varenda stad givit de värsta syndarne spelrum, för att de skulle stämpla där, men de stämpla blott mot sig själva utan att märka det.

Vi har också i varje land låtit onda människor bland dess högt uppsatta män smida dolska planer. Men med sina onda anslag skadar de inga andra än sig själva, fastän de inte förstår det.

Och sålunda hafva vi satt i hvarenda stad dess syndare till mägtige män, att de der må handla bedrägligt; men de bedraga blott sig sjelfva, och de märka det icke.

Så ofta som de få ett tecken (en uppenbarelse genom Muhammed), säga de: "vi skola icke tro, såframt ej detsamma, som Guds sändebud hafva bekommit, varder oss gifvet. Gud vet bäst åt hvem Han skall anförtro sitt budskap. De stolte, som så tala, skola inför Gud förödmjukas, och ett svårt straff bidar dem för deras ränkers skull.

Och då ett tecken kommer till dem, säga de: »Vi skola aldrig tro, förrän vi få något sådant som Guds apostlar fått.« Gud vet dock bäst, åt vem han skall anförtro sina budskap. Ringhet inför Gud och ett svårt straff skall drabba dem, som synda, därför att de stämplade.

När ett tecken [från Gud] når dem, säger de: "Vi kommer inte att tro förrän vi får se detsamma som Guds sändebud [har tagit emot]." Men Gud vet åt vem Han anförtror Sina budskap. Förödmjukelse skall drabba dessa onda [människor när de ställs] inför Gud, och ett strängt straff väntar dem för deras onda anslag.

Och då ett tecken kommer till dem, säga de: vi skola ej tro, tills det bringas oss lika med hvad som bragtes Guds apostlar: Gud känner bäst hvar Han skall nedlägga sitt uppdrag. Förakt inför Gud skall drabba dem som handla brottsligt, och ett svårt straff för det de bedrogo.

På den, som Gud vill leda, öppnar Han bröstet för Islâm, och på den, som Han vill föra vilse, gör Han bröstet trångt och tillslutet, och det varder honom lika svårt att tro och ödmjuka sig, som om han måste stiga upp i himmelen. — Så har Gud dömt de otrogne till förkastelse.

Den Gud vill vägleda, hans bröst öppnar han för Islam, och den han vill låta fara vilse, hans bröst gör han så ängsligt och beklämt, som om han ville fara upp till himmelen. Sålunda skickar Gud straffdomen över dem, som icke tro.

Gud vidgar bröstet hos den som Han vill vägleda, så att det kan fyllas av underkastelsen under Hans vilja, men hos den som Han vill låta gå vilse låter Han bröstet pressas samman i ångest, som hos den som stiger uppför ett högt [berg]. Så låter Gud nederlagets skam drabba dem som inte vill tro.

Hvem som Gud önskar att vägleda, Han skall öppna dess bröst för Islam; och hvem som Han önskar att föra vilse, dess bröst skall Han göra trångt, ihopklämdt, liksom sträfvade han upp mot himmelen: sålunda lägger Gud plåga på dem som icke tro.

Detta (som blifvit lefvande inom dig) är din Herres räta väg. — Vi hafva förtydligat uppenbarelserna för dem, som kunna fatta dem.

Detta är din Herres väg, rät som den är; vi hava nu utlagt tecknen för människor, som låta förmana sig.

Denna din Herres väg är rak. Och Vi har framställt budskapen fast och klart för dem som vill lägga dem på minnet.

Och detta är din Herras rätta väg. Nu hafva vi tydligt utmärkt tecknen för menniskor som erinra Sig.

Dem väntar fridens boning hos deras Herre. Han är deras beskyddare, för deras gerningars skull.

Dem tillkommer fridens boning hos deras Herre, och han varder deras beskyddare till lön för vad de gjorde.

Hos deras Herre väntar dem fredens och salighetens boning, och med sina handlingar har de vunnit [en plats i] Hans närhet.

De skola få fridens boning hos sin Herra; och Han skall blifva deras beskyddare, för det de arbetade.

Den dag, då vi församla dem alla skola vi säga: "o församlade genier! I hafven förfört många menniskor." Och deras vänner ibland menniskorna skola säga: "o vår Herre!den ene har haft fördel af den andre. Nu hafva vi uppnått det mål, som du har föresatt oss." Han skall svara: "elden varde edert hem, deruti I evigt skolen bo, så vida ej Gud vill något annat;" ty eder Herre är allvis, allvetande.

Än den dag, då han församlar dem allesammans! I djinners släkte, I haven haft mycket att beställa med människorna. Och deras anhängare bland människorna skola säga: »Herre, vi hava haft gagn av varandra, och vi hava uppnått vårt mål, som du utstakat för oss.« Men han skall säga: »Elden skall varda eder boning, att I där mån evinnerligen förbliva, så vitt ej Gud fogar annorlunda.« Din Herre är förvisso den Vise, den Vetande.

OCH DEN Dag då Han samlar dem alla åter [skall Han säga:] "Ni [onda] osynliga väsen som är församlade här! Ni har [dragit] många människor med er [i fördärvet]!" Och de människor som var [de onda osynliga väsendenas] bundsförvanter skall säga: "Herre! Vi har varit till nytta och glädje för varandra, men nu har vi nått slutet av den frist som Du har utsatt för oss." [Då] skall Han säga: "Elden skall vara er boning och där skall ni förbli till evig tid, om inte Gud vill annorlunda." Din Herre är vis och Han har kännedom om allt.

En dag skall Han ihopsamla dem alla, sägande: o, andeslägte! sannerligen hafven J haft mycket att göra med menniskorna. Och deras vänner bland menniskorna skola säga: o, Herre! vi hafva gagnat hvarandra, och vi hafva uppnått värt mål, som du för oss utfäst. Han skall säga: elden skall blifva edert hemvist, att deri evinnerliga dväljas, utom hvad Gud behagar; ty din Herre är vis, vetande.

Sålunda gifva vi syndarne makt öfver hvarandra, för deras gerningars skull.

Och sålunda låta vi de orättfärdiga bistå varandra med avseende på vad de förtjänat.

Så ger Vi några av de orättfärdiga makt över de andra, på grund av de [onda] handlingar som de begår.

Och sålunda skola vi sätta någre af de orättfärdige öfver andra, enligt hvad de arbetade.

"O församlade genier och menniskor! hafva ej sändebud af edert eget slägte kommit till Eder? De hafva ju framstält för Eder mina tecken (uppenbarelser) och varnat Eder för denna dags inträffande." De skola svara: "vi erkänna det emot oss sjelfve." Det var detta lifvets lockelser, som förförde dem, och de vittna emot sig sjelfve, att de varit otrogne.

I djinners och människors släkte, hava ej apostlar ur eder egen krets kommit till eder att förkunna eder mina tecken och varna eder för denna dagens inträffande? De skola svara: »Vi vittna mot oss själva.« Det jordiska livet har förlett dem, och de vittna mot sig själva, att de voro otrogna,

[Och Gud skall säga:] "Ni [onda] osynliga väsen och människor som är församlade här! Kom inte sändebud ur era egna led till er och lät er höra Mina budskap och varskodde er om mötet denna Dag?" Och de skall svara: "Jo, det erkänner Vi." De drogs till denna världens [lockelser] och måste vittna mot sig själva att de förnekade sanningen.

O, mennisko- och andeslägten! hafva icke sändebud af eder sjelfve kommit till eder, att förkunna för eder mina tecken, och varna eder för mötet just denna dag? De skola svara: vi vittna mot oss sjelfva. Det verldsliga lifvet bedrager dem, och de skola vittna mot sig sjelfva, att de voro otrogne.

Derföre sändas apostlar, att din Herre ej vill förgöra städer för synd, utan att deras folk derpå blifvit förberedde.

Och detta därför att din Herre icke tillintetgjort städerna med orätt, innan invånarne ännu blivit varnade.

[Sändebuden har sänts för att varna människorna -] eftersom din Herre inte låter ett folk gå under på grund av orätt [som de begår], om de inte har klart för sig skillnaden [mellan rätt och orätt].

Detta derföre att din Herre icke har förstört städer med orättvisa, då deras invånare voro obetänkte.

För hvar och en finnas olika grader af straff och belöning, i förhållande till dess gerningar. Din Herre försummar ej det, som de göra.

För var och en finnas olika grader i fråga om vad han uträttat, ty din Herre är icke likgiltig för vad de göra.

För var och en skall [straffet] svara mot hans [medvetna] handlingar. Vad de gör går inte din Herre förbi.

Alla skola få grader i belöningen af hvad de arbetat; och din Herre är icke likgilltig för det som de göra.

Din Herre behöfver icke Eder, ej heller eder dyrkan. Om Han ville, kunde han förgöra Eder och låta andre, hvem Han ville, intaga edert ställe, på samma sätt, som Han låtit Eder uppkomma af ett annat folks ätt.

Din Herre, den Självtillräcklige, är rik på barmhärtighet; om han vill, tager han eder bort och sätter vad han vill i edert ställe på samma sätt som han frambragt eder av andra människors efterkommande.

Din Herre är Den som är sig själv nog - all nåds och barmhärtighets källa. Om det är Hans vilja skall Han låta er gå under och i ert ställe sätta dem Han vill, liksom Han lät er stiga fram som avkomlingar av tidigare släkten.

Din Herre, den Rike, har barmhertighet; om Han behagar, låter Han eder försvinna, och låter sådane som Han vill efterträda eder, liksom Han frambragt eder från andra folks afkomma.

Sannerligen, det hvarmed man hotat Eder, skall inträffa, och I kunnen det ej förhindra.

Det, som lovas eder, skall sannerligen komma, och I skolen ej slippa undan.

Allt det som ni har fått löfte om skall helt visst komma och ni kan inte göra något för att rubba [Hans beslut].

Det hvarmed J ären hotade, är sannerligen kommande; och J skolen ej undslippa.

Säg: "o mitt folk! stån fast vid edert handlingssätt; jag skall stå fast vid mitt. I skolen nog få veta, hvem som får paradiset till lön. De gudlöse skall det ej väl gå.

Säg: »Mitt folk, handlen enligt eder natur! Jag handlar förvisso, och I skolen få erfara, vem som får ett hem till slut. De orättfärdiga varda förvisso ej lyckliga.«

Säg: "Gör, mitt folk, vad som står i er makt [för att bekämpa tron]; jag skall göra mitt [för att befästa och utbreda den]! Ni skall [en dag] få veta vem som hemför den slutliga segern. Sannerligen skall det inte gå de orättfärdiga väl i händer!"

Säg: o, mina landsmän! handler J enligt eder beskaffenhet, sannerligen skall jag arbeta, och J skolen erfara, hvem som skall få till slut paradiset; de orättfärdige skola i sanning ej blifva lycklige.

De (hedningarne) afsätta åt Gud en del af den säd och boskap, som Han har frambragt, och säga: "detta är för Gud" — hvilken dårskap — "och detta är för våre afgudar." Hvad som är bestämdt för deras afgudar kommer icke på Guds lott, men det som var bestämdt för Gud, det kommer på afgudarnes lott. — Detta är en usel bestämning.

De avsätta åt Gud en del av den gröda och den boskap han frambragt och säga i sin vantro: »Detta tillhör Gud, och detta tillhör hans vederlikar.« Och det, som tillhör hans vederlikar, tillfaller icke Gud, men det, som tillhör Gud, tillfaller hans vederlikar. Det är förfärligt att döma så.

AV GRÖDAN som Gud låter mogna och av boskapen som Han låter föröka sig tar de undan en del åt Gud och säger: "Detta tillhör Gud" - det påstår de - "och detta är Guds medhjälpares [andel]." Men det som är avsett för Guds [förmenta] medhjälpare når inte Gud och det som är avsett för Gud kommer medhjälparna till godo; hur dåligt är inte deras omdöme!

De afsätta åt Gud en del af det som Han frambragt af skördar och hjordar, och säga: detta är Guds — enligt deras inbillning — och detta är våra afgudars. Och det som är för deras afgudar, kommer icke till Gud; men det som är för Gud, det kommer till deras afgudar: de göra ett dåligt domslut!

På samma sätt hafva hedningarnes afgudar intalat månge af dem, att mörda sina egna barn, för att bringa dem i förderf och afleda dem ifrån sin pligt. Vore det Guds vilja, så skulle de ej göra så. — Låt dem och deras lögner vara.

Sålunda hava ock Guds vederlikar för många bland månggudadyrkarne förhärligat barnens dräpande för att bringa dem i fördärv och fördunkla deras religion för dem, men om Gud velat, skulle de ej hava gjort så. Så lämna dem då åt sig själva med allt vad de uppdikta!

Och av dem som sätter andra gudar vid Guds sida förleds många av [tron på] dessa gudar att se dödandet av sina barn som något förtjänstfullt, och så drivs de mot undergången och deras religiösa begrepp förvirras alltmer för dem. De skulle inte ha begått dessa handlingar om det inte hade varit Guds vilja; låt dem nu hållas med sina påfund!

Och likaledes hafva deras afgudar smyckat för många af afgudadyrkarne deras barns förgörande, att de må bringa dem i förderf, och att de må göra deras religion för dem mörk och oredig; men om Gud behagat, skulle de icke gjort det: lemma dem dock, och det som de uppdikta.

De säga: "dessa husdjur och denna säd äro afstängda; ingen skall äta deraf, utan den, som vi tillåta det." — Hvilken dårskap! — Det gifves ock djur, på hvilka man ej får lägga någon börda, och det gifves djur, öfver hvilka de vid slagtandet ej uttala Guds namn, emedan de uppdikta lögner om Gud. Men Han skall låta dem umgälla hvad de hafva uppdiktat.

De säga ock i sin vantro: »Detta är en avskild boskap och gröda, som ingen annan får smaka än den vi behaga.« Det finnes ock boskap, som ej får bära bördor, och boskap, över vilken de ej åkalla Guds namn, allt under det de uppdikta lögn om honom. Han skall löna dem för vad de uppdiktade.

Och de säger: "Denna boskap och denna gröda är fredade; ingen utom den som vi vill får äta av detta" - så säger de. Och [om andra] djur [heter det att] de inte får användas som dragare eller lastdjur, och [det finns] djur som Guds namn inte uttalas över [när de slaktas]. De påstår lögnaktigt att allt detta är Hans [påbud]; [Gud] skall straffa dem för deras lögner.

Och de säga: detta är boskap och skörd som är förbuden, ingen skall nära sig deraf utom de som vi behaga — enligt deras infall — och det är boskap hvars ryggar äro heliggjorde, och boskap öfver hvilken de ej åkalla Guds namn, uppdiktande lögn om Honom: Han skall löna dem för hvad de uppdikta.

De säga ock: "dessa kreaturs foster äro tillåtna endast för våre männer, men förbjudna för våra qvinnor." Men är fostret dödfödt, så förtära det både männer och qvinnor. Gud skall löna dem för denna uttydning af Hans vilja, ty Han är allvis, allvetande.

De säga vidare: »Vad som finnes i denna boskaps liv är tillåtet för våra män och förbjudet för våra hustrur, men om det varder dödfött, äro båda lika berättigade därtill.« Gud skall löna dem för deras påståenden; han är förvisso den Vise, den Vetande.

De säger också: "Det som dessa djur föder fram är tillåtet som föda för våra män och våra söner, men förbjudet för våra hustrur; men om det är dödfött får de också äta av det." [Gud] skall straffa dem för vad de påstår [om Honom]; Han är vis och Han har kännedom om allt.

Och de säga: det som är i denna boskapens bukar är rent för våra män och förbjudet för våra hustrur; men om det blifver dödfödt, då äro de delägare deri: Gud skall löna dem för deras yttrande; ty Han är vis, vetande.

De, som af dumhet och okunnighet, döda sina barn, och de som förbjuda det, som Gud beskärt dem till föda, i det att de tala lögner om Honom, deras handlingar ådraga dem förlust, de äro på irrvägar och ej stadde på den rätta vägen.

Tillspillogivna äro de, som döda sina barn av dårskap och okunnighet och förmena sig vad Gud beskärt dem, allt under det de uppdikta lögn om Gud. De fara vilse och äro ej stadda på den rätta vägen.

De som utan att förstå [det oerhörda i denna handling], i sin dårskap dödar sina barn har förlorat allt! Och [likaså de] som förklarar förbjuden den föda som Gud har gett dem för deras livsuppehälle - en [annan] lögn om Gud, som de har diktat upp. De saknar helt vägledning och har gått vilse.

Sannerligen hafva de gått förlorade som i okunnighet, vanvettigt förgjort sina barn, och som förbjudit hvad Gud gifvit dem till näring, pådiktande Gud en lögn: sannerligen hafva de gått vilse och ej varit vägledde.

Det är Han, som har skapat vingårdar, i hvilka rankorna stiga i höjden, och sådane, i hvilka de icke stiga i höjden, palmlundar och jordfrukter af olika smak, såväl som oljoträd och granater af vanligt och ovanligt slag. Äten frukterna, när de mogna, och på skördedagen gifven Gud sin andel deraf; men varen icke slösande, ty Gud älskar icke slösarne.

Han är ock den, som frambragt trädgårdar, både konstgjorda och naturliga, palmer och säd av olika slag, oliver och granatäpplen, sinsemellan lika och olika — äten av deras frukter, då de bära frukt, och given vad tillbörligt är vid skördetiden, men slösen icke; han älskar förvisso ej de slösaktiga.

Det är Han som har skapat fruktträd som stöder sig på gallerverk och andra som växer utan stöd, och dadelpalmen och brödsäd av olika slag och olivträdet och granatäppelträdet, [alla i grunden] lika varandra och ändå olika. Ät av deras frukter när de har mognat och, när ni skördar, ge [den behövande] det som han har rätt till! Men slösa inte [med Guds gåvor] - Han är inte slösarnas vän!

Han är den som frambragt trädgaärdar, danade af konst och i deras naturliga skick, och palmerna och säden hvarpå smaken är olika, och oliverna, och granatäpplena, emellan sig lika och olika: äter af deras frukter då de bära frukt, och gifver den skyldiga afgiften deraf, dagen de skördas; men varer icke slösagtige; ty Han älskar ej dem som äro slösare.

Det är Han, som har bestämt några djur till att bära bördor, andra till husets behof. Äten af det, som Gud beskärt Eder till föda, och följen ej (i edra bestämmelser härom) Satans fotspår, ty han är eder uppenbare fiende.

Och lastdragare och slaktkreatur bland boskapen — äten av vad Gud beskärt eder och vandren ej i Satans fotspår; han är förvisso en förklarad fiende till eder

Och bland boskapen [tjänar er] några som dragdjur och andra till slakt; ät av allt det som Gud har gett er för ert livsuppehälle och följ inte Djävulen i spåren - han är helt visst er svurne fiende.

Och af hjordarne hafven J fått lastdragare och slagtkreatur. Äter af hvad Gud gifvit eder till näring; och ej mågen J följa i satans fotspår; ty han är en uppenbar fiende till eder.

Det är fyra par af husdjur, hvilkas kött är bestämdt till eder föda, nemligen får och gumse, bock och get. — Fråga: "har Gud af dessa två par förbjudit honorna eller hanarne eller hvad honorna bära? Upplysen mig härom, ifall I hafven rätt." —

Åtta makar, av fåren två och av getterna två — säg: »Har han förbjudit eder vare sig de båda hanarne eller de båda honorna eller vad de båda honornas liv innehåller? Talen om för mig vad I veten, om I ären sannfärdiga!«

[Av boskapen har Gud gett er] åtta par: av får, bagge och tacka, och av getter, bock och get. Säg: "Är det handjuren av båda slagen som Han har förklarat förbjudna eller är det hondjuren? Eller är det fostren, som de båda slagen av dräktiga hondjur bär? Säg mig vad ni vet om detta, om ni [nu] har talat sanning."

Åtta par djur har Gud förbjudit sägen J: af fåren tvenne, och af getterna tvenne. Säg: har Han förbjudit de tvenne hannarne, eller de tvenne honorna, eller det som de tvenne honornas lifmoder innehåller? Förtäljen mig det med kännedom, om J ären sannfärdige.

Vidare: kamelsto och kamel, ko och tjur. Fråga dem: "har Gud af dessa två par förbjudit honorna eller hanarne, eller hvad honorna bära? Var det i eder närvaro, som Gud ålade Eder detta?" Ho är väl orättfärdigare än den, som pådiktar Gud en lögn, för att, utan att hafva någon kunskap, föra menniskorna på villovägar. Sannerligen, Gud leder ej de gudlöses slägte.

Av kamelerna två och av nötkreaturen två. Säg: »Har han förbjudit eder vare sig de båda hanarne eller de båda honorna eller vad de båda honornas liv innehåller? Haven I varit vittnen till att Gud ålagt eder detta?« Och vem är orättfärdigare än den, som uppdiktar lögn om Gud för att vilseföra människorna i deras okunnighet? Gud vägleder förvisso ej de orättfärdiga människorna.

Och av kameler, hingsten och stoet, och av nötboskap, tjuren och kon. Säg: "Är det handjuren av båda slagen som Han har förklarat förbjudna eller är det hondjuren? Eller är det fostren, som de båda slagen av dräktiga hondjur bär? Var ni närvarande då Gud gav er dessa påbud?" Vem är mer orättfärdig än den som sätter ihop lögner om Gud för att leda andra vilse utan att själv ha någon kunskap? Gud vägleder inte de orättfärdiga.

Och af kamelerna tvenne, och af oxarne tvenne. Säg: har Han förbjudit de tvenne hannarne, eller de tvenne honorna, eller det som de tvenne honornas lifmoder innehåller? Månne J voren vittnen då Gud föreskref eder detta? Men ho är orättfärdigare än han som pådiktar Gud en lögn, att han må förleda menniskorna, utan kunskap? I sanning skall Gud ej vägleda det orättfärdiga folket.

Säg: "jag finner uti de mig gifna uppenbarelserna intet förbjudet att äta utom sjelfdöda djur, flytande blod och svinkött, ty det är orent; äfven oheligt är förbjudet, det är, när en annan guds namn deröfver uttalats vid slagtandet. Men den som af nöd, utan afsigt att öfverträda Guds bud, bryter häremot, han syndar ej, ty din Herre är förlåtande barmhertig.

Säg: »Jag finner ej i det, som blivit mig uppenbarat något förbjudet för den spisande, som vill spisa det, annat än om det är självdött eller utgjutet blod eller kött av svin, ty det är orent, eller sådant oheligt, varöver någon annans namn än Guds åkallats.« Men om någon tvingas av nöd utan lystnad och utan brottslig avsikt, så är din Herre förvisso överseende och barmhärtig.

Säg [Muhammad]: "I det som har uppenbarats för mig finner jag ingenting ätbart som är förbjudet utom självdöda djur, spillt blod eller svinkött - det är orent - eller det som i synd offrats till någon annan än Gud." Men den som tvingas [att äta sådant av hunger] - inte den som överträder [förbuden] av trots eller som går längre [än hungern driver honom] - [skall finna att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Säg: jag finner icke i det som blifvit mig uppenbaradt förbjudet för den som njuter föda, hvad han äter, utom att det är sjelfdödt, eller utgjuten blod, eller svinkött, ty det är orent; eller sådant oheligt som blifvit slagtadt i någon annans namn än Guds: men hvem som nöden tvingar, som icke visar uppstudsighet, eller begär till öfverträdelse, då, i sanning, är din Herre benägen att öfverse, barmhertig.

Judarne hafva vi förbjudit köttet af alla djur, som hafva klor, så väl som fettet på oxar och får, med undantag af fettet på ryggen, inelfvorna eller benen. Detta förbud gåfvo vi dem till lön för deras affall; ty vi hålla ord.

Men dem, som äro judar, hava vi förbjudit allt, som har klor, och av nötkreaturen och fåren hava vi förbjudit dem allt fett utom det, som ryggen eller innanmätet innehåller eller som är fäst vid benen. Härmed hava vi lönat dem för deras förhävelse; ja, vi äro sannerligen sannfärdiga.

Vi förbjöd dem som bekände den judiska tron [köttet av] alla djur försedda med klor; Vi förbjöd dem också fett av nötboskap och får, utom det som finns i ryggar och inälvor eller är blandat med benen. Så straffade Vi dem för den orätt de begick. Detta som Vi säger är sanningen!

Och för dem som äro Judar hafva vi förbjudit allt som är försedt med en oklufven hof; och af oxarne och fåren hafva vi förbjudit för dem det som är fett på dem båda, utom hvad som ligger på deras ryggar, eller inelfvor, eller det som är hopblandadt med ben: med detta hafva vi lönat dem för deras orättfärdighets skull; och vi äro visserligen sannfärdige.

Om de utskrika dig som lögnare, så säg: "väl har din Herre en oändlig barmhertighets rikedom; men hans stränghet kan ej afvärjas ifrån det orättfärdiga folket."

Och om de hålla dig för lögnare, så säg: »Eder Herre har en vidsträckt barmhärtighet, och hans stränghet skall ej avvändas från de syndiga människorna.«

Om de kallar dig lögnare, svara då: "Er Herres barmhärtighet når överallt, men ingen kan skydda de obotfärdiga syndarna mot Hans straff."

Och om de göra dig till lögnare, säg då: eder Herre har en gränslös barmhertighet; men Hans straff skall ej afvändas från de elaka menniskorna.

Hedningarne skola säga: "om Gud så velat, så skulle hvarken vi eller våre fäder hafva jemte Honom uppstält afgudar, ej heller skulle vi hafva förbjudit någon mat." Så hafva och de, som före dem varit, ljugit, till dess att de erforo vår stränghet. Säg: "hafven I någon säker kunskap, så visen den! I följen endast hugskott, och uppfinnen diktade bud."

De, som sätta andra vid Guds sida, skola säga: »Om Gud velat, skulle vi ej hava satt andra vid hans sida, och våra fäder icke heller, och vi skulle ej hava förbjudit någonting.« Så höllo de, som levde före dem, sanning för lögn, tills de fingo smaka vår stränghet. Säg: »Haven I någon kunskap, så att I kunnen visa oss den? I rätten eder ej efter annat än inbillning och talen ej annat än lögn.«

DE SOM sätter medhjälpare vid Guds sida kommer att säga: "Om Gud hade velat skulle varken vi eller våra förfäder ha satt något vid Hans sida och vi skulle inte ha förbjudit något [som Han har förklarat lovligt]." Också deras föregångare förnekade [sanningen] till dess de fick erfara Vår vrede. Säg: "Om ni har [verklig] kunskap, säg oss då vad ni vet. Men ni följer bara lösa antaganden och förmodar [än det ena, än det andra]."

De som bedrifva afguderi säga: om Gud behagat, icke skulle vi bedrifvit afguderi, ej heller våra fäder, och att vi icke hafva förbjudit dem någonting. Sålunda hafva de som voro före dem anklagat sina profeter för lögn, intill dess de njöto vårt straff. Säg: hafven J någon kunskap, att J mågen framkomma dermed till oss? J följen icke annat än en inbillning; och J yttren ju blott lögn!

Säg: "i Guds hand är det tillräckliga beviset för Hans lära och om Han ville, skulle Han leda Eder alle."

Säg: »Gud äger det avgörande beviset, men om han velat, skulle han hava väglett eder allesammans.«

Säg: "Det är Gud som har det avgörande argumentet; om Han hade velat skulle Han ha väglett er alla."

Säg: Gud tillkommer den afgörande bevisningen; men om Han behagat, visserligen skulle Han vägledt eder alla.

Säg: "kommen hit med edra vittnen, som intyga, att Gud har förbjudit detta. Men äfven om de intyga det, så intyga du (Muhammed) det ej och följ ej deras önskningar, hvilka förneka våra uppenbarelser, ej tro på det eviga lifvet och uppställa andra väsenden såsom sin Herres jemlikar."

Säg: »Hit med edra vittnen, att de må vittna, att Gud förbjudit detta!« Men om de vittna, så vittna ej med dem och rätta dig ej efter deras hugskott, som hålla våra tecken för lögn och icke tro på det tillkommande livet, allt under det de göra andra sin Herre lika.

Säg: "Kalla fram era vittnen som kan bekräfta att Gud har förbjudit detta." Om de vittnar, vittna då inte tillsammans med dem och foga dig inte efter vad de önskar och tycker som påstår att Våra budskap är lögn och som inte tror på ett evigt liv och sätter andra vid sin Herres sida."

Sägs: framhafven edra vittnen som kunna vittna att Gud förbjudit detta; och om de vittna, icke må du vittna med dem: ej heller må du följa deras begär som påstå att våra tecken äro lögn, och som icke tro på det tillkommande lifvet, och göra afgudar jemngode med deras Herra.

Säg: "kommen hit! så skall jag uppläsa för Eder, hvad eder Herre har förbjudit Eder: 1) I skolen icke gifva Honom någon like; 2) I skolen ära fader och moder; 3) I skolen ej, af fruktan för fattigdom, döda edra barn, ty vi föda Eder och dem; 4) I skolen icke lefva okyskt, hvarken offentligen eller hemligen; 5) I skolen icke döda någon varelse, hvars lif Gud har befalt att heligt hålla, utan när I dertill berättigade ären. Detta har Gud bjudit Eder, på det att i skolen komma till förnuft.

Säg: »Kommen, så skall jag läsa upp vad eder Herre förbjudit eder. Sätten ingenting vid hans sida! Föräldrarna skolen I behandla väl, och döden ej edra barn av fruktan för armod! Vi skola försörja både eder och dem. Begån ej heller otukt, vare sig öppet eller i hemlighet, och döden icke utan sak det liv, som Gud förklarat okränkbart! Detta har han ålagt eder, för den händelse I månden hava förstånd.

Säg: "Kom, så skall jag läsa [för er] vad det är som Gud har förbjudit er: Sätt ingenting vid Hans sida; gör aldrig annat än gott mot era föräldrar; döda inte era barn av fruktan för fattigdom - Vi drar försorg om er och om dem - avhåll er från all skamlöshet, både inför andra och i hemlighet; tag inte andras liv - Gud har förklarat [livet] heligt - annat än i rättfärdigt syfte. Detta är vad Han befaller er; kanske skall ni använda ert förstånd.

Säg: kommer, jag skall uppläsa för eder hvad som eder Herre har gjort heligt för eder: att J icke skolen gifva Honom någonting till like; och att göra godt till föräldrar; och att J icke förgören edra barn, af fruktan för brist; vi skola försörja både eder och dem; och att J icke kommen vid skamliga ting, hvarken det yttre af dem, eller det inre; och att J icke dräpen menniskan som Gud förbjudit att dräpa utom med rätta: detta har Han föreskrifvit eder, på det att J mågen förstå.

Vidare 6) I skolen ej uträcka eder hand efter faderlöses egendom, — såvida det ej sker till deras bästa — till dess att de äro myndige; 7) I skolen gifva godt mått och god vigt; 8) I skolen icke pålägga någon (slaf) mera, än hvad han är i stånd att uträtta; 9) när I yttren edert omdöme, så iakttagen rättvisa, äfven om den det gäller är en slägting, och 10) hållen förbundet med Gud. Dessa bud har Gud gifvit Eder, på det att I skolen komma till eftertanke.

Och kommen ej vid den faderlöses egendom, så vida det ej sker till hans bästa, förrän han uppnått myndig ålder! Given rättvisligen fullt mått och full vikt — vi tvinga ingen själ över förmågan — och då I talen, så varen rättvisa, om det ock vore fråga om en anförvant, och uppfyllen avtalet med Gud! Detta har han ålagt eder, för den händelse I månden låta förmana eder.

Och rör inte den faderlöses egendom - om det inte är fråga om att föröka den - innan han har nått myndig ålder. Och mät och väg med fulla mått [i allt vad ni företar er] såsom rättvisa och rimlighet kräver - Vi lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära. - Och när ni yttrar er, yttra er med opartiskhet, även om det gäller en nära anhörig. Och håll fast vid förbundet med Gud." Detta är vad Han befaller er; kanske lägger ni det på minnet.

Och icke mågen J röra vid den faderlöses egendom, utom för att förbättra den, tills han uppnår sin stadgade ålder; och fyller måttet och vågskålarne med rättrådighet: vi skola ej nödga en själ utöfver hennes förmåga: och då J talen, varer rättvise, om det än är fråga om en anförvandt; och uppfyller Guds förbund: detta har Han föreskrifvit eder, på det att J mågen blifva erinrade.

Se! detta är min väg; den är rak. Följen då den och beträden icke olike stigar; ty de aflägsna Eder ifrån Hans väg. — Dessa bud har Gud gifvit Eder, så att I skolen vara gudfruktige.

Detta är min väg, rät som den är; följen den alltså! Ja, följen ej de många vägarna, så att de föra eder bort ifrån hans väg! Detta har han ålagt eder, för den händelse I månden frukta Gud.«

[Gud säger:] "Detta är Min väg, en rak [väg]; följ den och följ inte [andra] vägar; annars kan ni förlora Hans väg ur sikte!" Detta är vad Han befaller er; kanske fruktar ni Honom.

Och emedan detta är min rätta väg, alltså, följer honom; och följer icke andra vägar, att Gud ej må skilja eder ifrån sin väg: detta har Han föreskrifvit eder, på det att J mågen frukta Honom.

Derefter hafva vi meddelat boken fullständigt åt Moses, för att gifva honom företräde framför den, som gör sig förtjent. Den blef sålunda till en förklaring af alla ting, till ledning och nådebevis. Vi hafva gjort detta, på det att de skulle tro på mötet med sin Herre.

Vidare hava vi givit Mose skriften till fullkomning för den, som gör väl, till förklaring på allting, till vägledning och ett barmhärtighetsbevis, för den händelse de månde tro på mötet med sin Herre.

[VI PÅMINNER er] än en gång om att Vi uppenbarade Skriften för Moses som en fullkomningens gåva till den som gjorde det goda och det rätta och för att ge [Israels barn] klara och utförliga regler om allt och vägledning och nåd - och för att [stärka] dem i tron på mötet med sin Herre.

Och vi hafva gifvit Mose Skriften fullkomlig för honom som väl gör, och en tydlig förklaring på allting, och en vägledning och barmhertighet, på det de måtte tro på sin Herras möte.

Detta är en uppenbarad, välsignad bok; följen den och frukten Gud, på det att I mågen få barmhertighet,

Och detta är en välsignad skrift, som vi nedsänt; rätten eder alltså efter den och frukten Gud, för den händelse I månden röna barmhärtighet!

Också detta är en välsignad Skrift som Vi har uppenbarat; följ den och frukta Gud! - Kanske får ni erfara [Hans] barmhärtighet.

Och detta är en bok som vi nedsändt välsignad, följer henne alltså och frukter Herran, på det J mågen få förbarmande:

så att I ej kunnen säga: "före oss uppenbarades boken för två partier (judar och christne), men vi äro icke förtrogne med deras lärosätt,"

Vad det beträffar, att I sägen: »Skriften har nedsänts blott till två skaror före oss, och vi hava sannerligen varit likgiltiga för deras lärdom«,

Detta för att ni inte skall kunna säga: "Före vår tid hade bara två samfund fått del av uppenbarelsen och om den undervisning den innehöll visste vi ingenting" -

Au J ej mågen säga: Skrifterna hafva blifvit nedsände blott till tvenne folk före oss, och vi voro ju, i sanning, försumlige uti att läsa dem.

ej heller: "om boken hade nedsändts till oss, så skulle vi låta bättre leda oss än de." En upplysning har nu kommit till Eder, som utgår ifrån eder Herre, och en ledning och ett nådebevis. Ho är väl större syndare än den, som förnekar Guds uppenbarelser och ifrån dem bortvänder sig? Men vi skola löna dem, som bortvända sig ifrån våra uppenbarelser, med ett hårdt straff för deras motsträfvighets skull.

Eller att I sägen: »Om skriften hade nedsänts till oss, skulle vi hava blivit bättre vägledda än de«, så har nu ett klart vittnesbörd från eder Herre, en vägledning och ett barmhärtighetsbevis kommit eder till del, och vem är orättfärdigare än den, som håller Guds tecken för lögn och visar sig avog mot dem? Vi skola löna dem, som visa sig avoga mot våra tecken, med det värsta straff, därför att de visade sig så avoga.

eller säga: "Om uppenbarelsen hade kommit till oss skulle vi helt säkert ha följt dess vägledning bättre än de." Ni har alltså nu fått ett klart bevis från er Herre och vägledning och nåd. Vem är då mer orättfärdig än den som kallar Guds budskap för lögn och drar sig undan [när de framförs]? Dem som drar sig undan Våra budskap skall Vi straffa för detta med ett svårt lidande!

Eller, att J ej mågen säga: om en bok hade blifvit nedsänd till oss, skulle vi visserligen blifvit bättre vägledde än de; ty nu har ett klart bevis från eder Herra kommit till eder, och en vägledning och barmhertighet! men ho är orättfärdigare än den som gör Guds tecken till lögn, och drager sig undan ifrån dem? Vi skola löna dem som draga sig undan från våra tecken, med en svår pina, derföre att de drogo sig undan.

Hvad vänta de (mekkanarne) väl på, om icke att änglarne skola komma till dem, eller att din Herre skall komma eller något af din Herres tecken (för domedagen) inträffa? Den dag, då något af din Herres tecken visar sig, då skall ej själen hafva gagn af sin tro, när hon ej trott förut eller i sin tro gjort godt. Säg: "biden I, vi skola ock bida."

Vänta de på något annat än att änglarna skola komma till dem eller att din Herre skall komma eller att något av din Herres tecken skall komma? Den dag, då något av din Herres tecken kommer, skall tron ej gagna en själ, som ej trott förut eller inlagt någon förtjänst i sin tro. Säg: »Biden! Vi bida förvisso.«

Väntar de bara på att änglarna skall visa sig för dem eller att din Herre själv skall komma eller att några av din Herres tecken skall bli synliga? Den dag då några av din Herres tecken blir synliga skall ingen som inte redan var troende eller vars tro inte hade burit frukt i goda handlingar ha gott av sin tro. Säg: "Vänta ni [på denna Dag]! Även Vi väntar."

Hvad vänta de om icke att englarne skola komma till dem, eller att din Herre sjelf skall komma, eller att något af din Herras tecken skall komma? En dag något af din Herras tecken kommer, skall icke hennes tro gagna den själ som icke trott förut, eller gjort godt i sin tro. Säg vänter J; i sanning äro vi väntande.

Med dem som blifvit oense i sin tro och äro vordne sekter, har du ej att göra; deras sak tillkommer Gud allena, och Han skall kungöra för dem hvad de gjort hafva.

Med dem, som splittrat sin religion och bildat sekter, har du förvisso intet att skaffa. Deras sak hör blott Gud till; sedan skall han tala om för dem vad de gjorde.

DU HAR inte ansvar för dem som ger upphov till splittring i sin religion och bildar sekter. Ingen utom Gud skall döma dem, och då skall Han låta dem veta vad deras handlingar [var värda].

Sannerligen, de som anställt split i sin religion och blifvit kätterske, du har ingenting att göra med dem; deras sak tillhör blott Gud; och sedan skall Han förkunna dem hvad de gjorde.

Den som medför (in i evigheten) en god gerning, han får tio gånger så mycket i belöning; men den som medför en ond gerning, får till straff endast dess motsvarighet, och de skola ej förfördelas.

Den, som gör en god gärning, skall få tiodubbelt igen, och den, som gör en ond gärning, skall lönas för den allenast, utan att de lida någon orätt.

Den som [på Räkenskapens dag] för med sig en god handling skall belönas tiofalt, men den som för med sig en dålig handling skall bara straffas med vad som motsvarar denna handling och ingen orätt skall tillfogas dem.

Hvem som kommer med en god gerning skall få tiofalldigt så godt igen; och hvem som kommer med en ond gerning, skall icke lönas utan likt henne, och de skola ej lida orätt.

Säg: "min Herre har fört mig på en rak väg till en oföränderlig lära, Abrahams, den renläriges, lära — ty han var ej någon afgudatjenare."

Säg: »Mig har min Herre förvisso lett på en rätt väg till en beståndande religion, Abrahams lära, den där var hanif och ej hörde till månggudadyrkarne.«

SÄG: "Min Herre har lett mig till en rak väg, till den sanna tron, Abrahams rena, ursprungliga tro - han som vägrade avgudarna sin dyrkan."

Säg: sannerligen har min Herre vägledt mig till en rätt väg, genom en sann religion, Abrahams lära, som var renlärig; och han var icke bland afgudadyrkarne.

Säg: "min bön, mina andaktsöfningar under valfarten, mitt lif och min död, allt är helgadt åt Gud, verldarnes Herre.

Säg: »Min bön och min andakt, mitt liv och min död hör Gud till, all världens Herre;

Säg: "Min bön och all min andakt, mitt liv och min död tillhör Gud, världarnas Herre,

Säg: sannerligen äro mina böner och mina offer och mitt lif och min död helgade till Gud, verldarnes Herre,

Han har ej någon jemlike." Detta är den befallning, som jag har fått, och jag är den förste muslim.

han har ingen vederlike. Detta har jag fått mig ålagt, och jag är den förste bland de undergivna.«

Han som inte har någon vid Sin sida; till detta har jag kallats och jag är den förste av dem som har underkastat sig Guds vilja."

hvilken ej har någon like: och till detta har jag blifvit befalld; och jag är den förste af de rättrogne.

Säg: "skulle jag väl önska mig någon annan Herre än Gud, då Han är alltings Herre, då ingen menniska handlar utan på sitt eget ansvar och ingen har att bära en annans börda?" Slutligen måsten I framställas inför eder Herre, och Han skall förklara för Eder det, hvaröfver I ären oense.

Säg: »Skulle jag väl önska mig någon annan än Gud till Herre, då han är Herre över allting? Varje själ samkar över sig själv allenast, och en bärerska bär icke en annans börda. Sedan skolen I återvända till eder Herre, och han skall tala om för eder det, som I tvistaden om.«

Säg: "Skulle jag söka en annan Herre än Gud, Han som är Herre över allt som är?" Det [onda] som en människa har gjort skall läggas henne ensam till last; och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda. Ni skall en Dag vända tillbaka till er Herre, och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.

Säg: skall jag söka en annan Herra än Gud, som är alltings Herre? Och ej skall någon själ arbeta utom för sig sjelf; och den som är lastad skall ej bära en annans börda: härefter skolen J återvända till eder Herra, och Han skall förklara eder det hvarom J voren stridige.

Det är Han, som har satt Eder till sine ståthållare på jorden och som har upphöjt den ene öfver den andre flera grader, för att pröfva Eder i det, som Han har gifvit Eder. Din Herre är snabb att straffa, men Han är också förlåtande, barmhertig.

Ja, han är den, som satt eder till ställföreträdare på jorden och upphöjt somliga av eder flera grader över andra för att pröva eder med avseende på vad han givit eder. Din Herre är förvisso snabb att straffa, men han är sannerligen även överseende och barmhärtig.

Det är Han som har låtit er ta jorden i besittning och som har höjt några av er några steg över de andra för att pröva er genom det som Han har skänkt er. Din Herre är snar att straffa - men Han är helt visst [också] ständigt förlåtande, barmhärtig.

Han är den som satt eder till efterträdare på jorden, och som upphöjt någre bland eder i grader öfver andra, att Han må pröfva eder genom det som Han gfvit eder: i sanning är din Herre snar med straffet: men visserligen är Han också nådig, barmhertig.