قُل لَّآ أَجِدُ فِي مَآ أُوحِيَ إِلَيَّ مُحَرَّمًا عَلَىٰ طَاعِمٖ يَطۡعَمُهُۥٓ إِلَّآ أَن يَكُونَ مَيۡتَةً أَوۡ دَمٗا مَّسۡفُوحًا أَوۡ لَحۡمَ خِنزِيرٖ فَإِنَّهُۥ رِجۡسٌ أَوۡ فِسۡقًا أُهِلَّ لِغَيۡرِ ٱللَّهِ بِهِۦۚ فَمَنِ ٱضۡطُرَّ غَيۡرَ بَاغٖ وَلَا عَادٖ فَإِنَّ رَبَّكَ غَفُورٞ رَّحِيمٞ١٤٥

Säg: "jag finner uti de mig gifna uppenbarelserna intet förbjudet att äta utom sjelfdöda djur, flytande blod och svinkött, ty det är orent; äfven oheligt är förbjudet, det är, när en annan guds namn deröfver uttalats vid slagtandet. Men den som af nöd, utan afsigt att öfverträda Guds bud, bryter häremot, han syndar ej, ty din Herre är förlåtande barmhertig.

Säg: »Jag finner ej i det, som blivit mig uppenbarat något förbjudet för den spisande, som vill spisa det, annat än om det är självdött eller utgjutet blod eller kött av svin, ty det är orent, eller sådant oheligt, varöver någon annans namn än Guds åkallats.« Men om någon tvingas av nöd utan lystnad och utan brottslig avsikt, så är din Herre förvisso överseende och barmhärtig.

Säg [Muhammad]: "I det som har uppenbarats för mig finner jag ingenting ätbart som är förbjudet utom självdöda djur, spillt blod eller svinkött - det är orent - eller det som i synd offrats till någon annan än Gud." Men den som tvingas [att äta sådant av hunger] - inte den som överträder [förbuden] av trots eller som går längre [än hungern driver honom] - [skall finna att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Säg: jag finner icke i det som blifvit mig uppenbaradt förbjudet för den som njuter föda, hvad han äter, utom att det är sjelfdödt, eller utgjuten blod, eller svinkött, ty det är orent; eller sådant oheligt som blifvit slagtadt i någon annans namn än Guds: men hvem som nöden tvingar, som icke visar uppstudsighet, eller begär till öfverträdelse, då, i sanning, är din Herre benägen att öfverse, barmhertig.