قُلۡ أَغَيۡرَ ٱللَّهِ أَبۡغِي رَبّٗا وَهُوَ رَبُّ كُلِّ شَيۡءٖۚ وَلَا تَكۡسِبُ كُلُّ نَفۡسٍ إِلَّا عَلَيۡهَاۚ وَلَا تَزِرُ وَازِرَةٞ وِزۡرَ أُخۡرَىٰۚ ثُمَّ إِلَىٰ رَبِّكُم مَّرۡجِعُكُمۡ فَيُنَبِّئُكُم بِمَا كُنتُمۡ فِيهِ تَخۡتَلِفُونَ١٦٤

Säg: "skulle jag väl önska mig någon annan Herre än Gud, då Han är alltings Herre, då ingen menniska handlar utan på sitt eget ansvar och ingen har att bära en annans börda?" Slutligen måsten I framställas inför eder Herre, och Han skall förklara för Eder det, hvaröfver I ären oense.

Säg: »Skulle jag väl önska mig någon annan än Gud till Herre, då han är Herre över allting? Varje själ samkar över sig själv allenast, och en bärerska bär icke en annans börda. Sedan skolen I återvända till eder Herre, och han skall tala om för eder det, som I tvistaden om.«

Säg: "Skulle jag söka en annan Herre än Gud, Han som är Herre över allt som är?" Det [onda] som en människa har gjort skall läggas henne ensam till last; och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda. Ni skall en Dag vända tillbaka till er Herre, och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.

Säg: skall jag söka en annan Herra än Gud, som är alltings Herre? Och ej skall någon själ arbeta utom för sig sjelf; och den som är lastad skall ej bära en annans börda: härefter skolen J återvända till eder Herra, och Han skall förklara eder det hvarom J voren stridige.