وَجَعَلُواْ لِلَّهِ مِمَّا ذَرَأَ مِنَ ٱلۡحَرۡثِ وَٱلۡأَنۡعَٰمِ نَصِيبٗا فَقَالُواْ هَٰذَا لِلَّهِ بِزَعۡمِهِمۡ وَهَٰذَا لِشُرَكَآئِنَاۖ فَمَا كَانَ لِشُرَكَآئِهِمۡ فَلَا يَصِلُ إِلَى ٱللَّهِۖ وَمَا كَانَ لِلَّهِ فَهُوَ يَصِلُ إِلَىٰ شُرَكَآئِهِمۡۗ سَآءَ مَا يَحۡكُمُونَ١٣٦

De (hedningarne) afsätta åt Gud en del af den säd och boskap, som Han har frambragt, och säga: "detta är för Gud" — hvilken dårskap — "och detta är för våre afgudar." Hvad som är bestämdt för deras afgudar kommer icke på Guds lott, men det som var bestämdt för Gud, det kommer på afgudarnes lott. — Detta är en usel bestämning.

De avsätta åt Gud en del av den gröda och den boskap han frambragt och säga i sin vantro: »Detta tillhör Gud, och detta tillhör hans vederlikar.« Och det, som tillhör hans vederlikar, tillfaller icke Gud, men det, som tillhör Gud, tillfaller hans vederlikar. Det är förfärligt att döma så.

AV GRÖDAN som Gud låter mogna och av boskapen som Han låter föröka sig tar de undan en del åt Gud och säger: "Detta tillhör Gud" - det påstår de - "och detta är Guds medhjälpares [andel]." Men det som är avsett för Guds [förmenta] medhjälpare når inte Gud och det som är avsett för Gud kommer medhjälparna till godo; hur dåligt är inte deras omdöme!

De afsätta åt Gud en del af det som Han frambragt af skördar och hjordar, och säga: detta är Guds — enligt deras inbillning — och detta är våra afgudars. Och det som är för deras afgudar, kommer icke till Gud; men det som är för Gud, det kommer till deras afgudar: de göra ett dåligt domslut!