قَدۡ خَسِرَ ٱلَّذِينَ كَذَّبُواْ بِلِقَآءِ ٱللَّهِۖ حَتَّىٰٓ إِذَا جَآءَتۡهُمُ ٱلسَّاعَةُ بَغۡتَةٗ قَالُواْ يَٰحَسۡرَتَنَا عَلَىٰ مَا فَرَّطۡنَا فِيهَا وَهُمۡ يَحۡمِلُونَ أَوۡزَارَهُمۡ عَلَىٰ ظُهُورِهِمۡۚ أَلَا سَآءَ مَا يَزِرُونَ٣١

Förtappade varda de, som icke tro på mötet med Gud, förr än stunden plötsligen kommer öfver dem. Då utbrista de: "o ve! för det vi der (i lifvet) hafva försummat!" På sina ryggar skola de bära sina synders bördor, och gruflig är den bördan.

Tillspillogivna äro ock de, som hålla mötet med Gud för lögn, ända tills stunden plötsligt kommer över dem och de utbrista: »O, vad jämmer över oss för allt vad vi försummat i detta livet!« De få bära sina bördor på sina egna ryggar. Är ej den börda de bära förfärlig?

Förlorade är de som förnekar det kommande mötet med Gud, ända till dess den Yttersta stunden plötsligt är över dem, och de säger: "Vilket elände! Hur kunde vi försumma [att förbereda oss för] denna [Stund]!" På ryggen skall de bära hela bördan av sina synder - i sanning en tung börda!

Sannerligen gå de förlorade som förneka Guds möte tills, då domens timme plötsligen kommer på dem, de skola säga: o, ve oss för det vi uppfört oss försumligt beträffande denna! Och de skola bära sina bördor på sina ryggar: är icke det ondt som de skola bära?