أَوَمَن كَانَ مَيۡتٗا فَأَحۡيَيۡنَٰهُ وَجَعَلۡنَا لَهُۥ نُورٗا يَمۡشِي بِهِۦ فِي ٱلنَّاسِ كَمَن مَّثَلُهُۥ فِي ٱلظُّلُمَٰتِ لَيۡسَ بِخَارِجٖ مِّنۡهَاۚ كَذَٰلِكَ زُيِّنَ لِلۡكَٰفِرِينَ مَا كَانُواْ يَعۡمَلُونَ١٢٢

Är väl den (Muhammed), som var död, men hvilken vi gifvit lif och ett ljus, hvarmed han vandrar ibland menniskorna, jemförlig med denne (Muhammeds motståndare), hvilken befinner sig likasom i ett mörker, ur hvilket han ej kan utkomma? Sålunda förespegla vi de otrogne deras gerningar såsom goda.

Är väl den, som varit död och som vi uppväckt till liv och givit ett ljus att vandra efter bland människorna, lik den, som vandrar i mörkret utan möjlighet att komma ut därifrån? Men sålunda har för de otrogna allt vad de gjorde blivit förhärligat.

ÄR DÅ den som var [andligen] död och som Vi väckte till liv och skänkte ljus, med vars hjälp han kan finna sin väg bland människorna, att likställa med den som [omges av] djupt mörker varifrån han inte kan komma ut? [Nej, men] han, liksom [andra] som förnekar sanningen, har fått sina [onda] handlingar framställda i ett fördelaktigt ljus [och kommer därför, som de, inte ut ur mörkret].

Månne den som varit död och som vi gjort lefvande, och hvilken vi gåfvo ett ljus att gå dervid ibland menniskorna, skall vara liksom den hvars likhet är i mörkret, hvarifrån han ej skall utkomma? Sålunda har blifvit smyckadt för de otrogne hvad de gjorde.