Sura 5: Bordet

O I som tron! uppfyllen de förbindelser, hvilka Gud har ålagt Eder. Till föda är hjordarnes fänad tillåten för Eder, med undantag af det som är uppläst för Eder (i Koranen), nemligen det vildt, som I icke fån jaga, då I hafven påklädt Eder pilgrimsdrägten. Gud kan stifta hvilka lagar, Han vill.

I, som tron, uppfyllen förpliktelserna! Boskapsdjuren äro tillåtna för eder till spis undantagandes dem, som särskilt nämnas för eder, och detta även då I såsom stadda på vallfärd ej ansen eder äga eder frihet i fråga om jakt; Gud stadgar förvisso vad han vill.

TROENDE! Fullgör [era förpliktelser enligt] de avtal som ni har ingått! Tillåten föda för er är [kött av] alla växtätande djur utom det som [här] skall meddelas er. Iakttag förbudet mot jakt, då ni befinner er på vallfärd. Gud föreskriver vad Han finner för gott.

O, J som tron! uppfyller edra förbindelser. Boskapskreaturen äro tillåtne för eder, utom hvad som är eder föreläst såsom icke tilllåtet af villbrådet då J ären stadde på den heliga vallfarten; ty Gud bestämmer hvad Han behagar.

Troende, uppfyll era avtal! Boskapsdjuren har tillåtits för er – med undantag för dem som läses upp för er – men inte att betrakta bytesdjuren som lovliga när ni utför vallfärden; ja, Gud bestämmer vad Han vill.

Kränken ej, I troende! Guds sedvänjor, ej heller den helige månaden, icke offerdjuren, ej heller deras prydnader, ej heller dem, som begifva sig till det heliga huset (Ka'ba), för att vinna sin Herres nåd och välbehag.

I, som tron, ansen eder icke äga eder frihet i fråga om de av Gud befallda sedvänjorna, den fridlysta månaden, offerdjuren eller deras utstyrsel och icke heller då I ären stadda på väg till det fridlysta templet av åstundan efter ynnest och välbehag hos eder Herre! Men när I ägen eder frihet, så gån på jakt! Icke heller må någon förbittring mot vissa människor, därför att de utestänga eder från det fridlysta templet, förmå eder att begå några överträdelser och hjälpas åt till förfång för fromhet och gudaktighet eller hjälpas åt i synd och fiendskap, utan frukten Gud! Gud är förvisso sträng i att straffa.

Troende! Vanhelga inte de riter och symboler som Gud har instiftat, inte heller den [åt vallfärden] helgade månaden eller de bekransade offerdjuren, och visa respekt för dem som beger sig till Helgedomen för att söka Guds nåd och Hans välbehag. När ni lägger av vallfärdsdräkten får ni [på nytt] ägna er åt jakt. Och låt inte hat mot dem som spärrade vägen för er till den heliga Moskén driva er till angreppshandlingar, utan samarbeta för att befrämja fromhet och gudsfruktan, och slut er inte samman för att befrämja synd och fiendskap. Och frukta Gud! Gud straffar med stränghet.

O, J som tron! icke mågen J missbruka Guds heliga bruk, ej heller den fridlysta månaden, ej heller offren, ej heller deras prydnader, ej heller den som valllfärdas till det fridlysta huset, sökande sin Herras nåd och välbehag. Men när J fullbordat vallfarten, då mågen J jaga. Och icke skall menniskors ondska att afhålla eder från det fridlysta templet, drifva eder att begå öfverträdelser. Bistå hvarandra i rättvisa och gudaktighet; men bistår icke hvarandra i synd och orättvisa; och frukter Gud, ty Gud är sträng i straffet.

Troende, vanhelga inte Guds symboler, den heliga månaden, offerdjuren eller deras utstyrsel och inte heller dem som är på väg till det heliga huset av längtan efter sin Herres ynnest och välbehag. Men när ni avslutat vallfärden kan ni ägna er åt jakt. Ni ska inte heller låta ert hat mot vissa människor – därför att de utestängde er från den heliga moskén – förmå er att begå några överträdelser. Hjälp varandra i fromhet och gudsfruktan, men inte i synd och överträdelse, och frukta Gud! Ja, Gud är sträng i att straffa.

Förbjudet för Eder är: det sjelfdöda, blod, svinkött, hvad som ej slagtats under åkallan af Guds namn, hvad qväfdt är, det som dött af ett slag eller fall, det som i hjel stångats och af vilda djur rifvits, så framt I icke hunnit att slagta det på föreskrifvet sätt; vidare: hvad som slagtats på offerstenarne kring Ka'ba. Det är ock förbjudet för Eder, att medelst lottkastning med pilar spela om slagtdjur, ty detta är gudlöst. — I dag förtvifla de otrogne, att kunna störta eder lära. Frukten icke dem, utan frukten mig. I dag har jag åt Eder stadfästat Eder lära och fullbordat min nåd emot Eder, samt utvalt åt Eder Islam till Eder religion. — Den som af hunger tvingas att äta förbjuden föda, utan uppsåt att synda, honom skall detta tillgifvas. Gud är förlåtande, barmhärtig.

Förbjudet för eder är det självdöda, blodet, svinets kött och sådant, varöver någon annans namn än Guds åkallats, det, som strypts eller dödats genom slag, det, som dött av ett fall eller blivit ihjälstångat, det, som rovdjuren bitit, undantagandes dock alltid vad I hunnit slakta, och det, som slaktats på offersten, så ock att kasta lott med pilar; detta är ogudaktigt. I dag hava de, som äro otrogna, uppgivit hoppet att få makt med eder religion; rädens alltså icke för dem, utan rädens för mig! I dag har jag fullkomnat eder religion åt eder, gjort min nåd fullkommen och funnit för gott att giva eder Islam till religion. Men om någon tvingas av hunger utan uppsåtlig benägenhet för synd, så är Gud förvisso överseende och barmhärtig.

FÖRBJUDET för er är kött av självdöda djur och blod och svinkött och sådant [kött] som har slaktats i ett annat namn än Guds; [vidare kött av] djur som strypts eller kvävts eller dödats genom ett hårt slag eller [som] fallit utför ett stup eller stångats ihjäl eller rivits av ett rovdjur - om ni inte har slaktat djuret på föreskrivet sätt [medan det var vid liv] - och djur som slaktats på hedniska offeraltare. [Förbjudet är även] att genom teckentydning försöka utforska vad framtiden bär i sitt sköte; detta är ett ogudaktigt företag. Förnekarna av sanningen har nu misströstat om [att kunna göra slut på] er tro. Oroa er därför inte för dem - frukta Mig! Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam skall vara er religion. Om någon drivs [att bryta mot förbuden ovan] av hunger, inte av lust att överträda dem, [skall han finna] Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.

Förbjudet för eder är det som är sjelfdödt samt blod och svinets kött, och det som blifvit offradt i någon annans namn än Guds, och det som blifvit strypt, och det som blifvit ihjelslaget, och det som dött af ett fall, och det som blifvit ihjelstångadt, och det hvaraf vilddjur har ätit — utom det J slagten — och det som blifvit offradt åt afgudar, och att begära andel i det som bortlottas medelst pilar; detta allt är synd. I dag ve dem som otrogne gått ifrån eder lära! frukter alltså icke dem, utan frukter mig. I dag har jag åt eder fullbordat eder religion, och har fullkomnat min nåd mot eder och det har behagat mig att gifva eder Islams religion. Men ho som är tvingad af hunger, utan att uppsåtligen afvika till synd; då sannerligen är Gud benägen att öfverse, barmhertig.

Förbjudet för er är självdöda djur, blod, svinets kött och sådant som offrats i ett annat namn än Guds, det som strypts eller dödats genom slag, det som dött av ett fall eller blivit ihjälstångat, det som rovdjuren bitit – med undantag för det ni hinner slakta – och det som slaktats på offeraltare, och vidare att kasta lott med pilar; detta är ogudaktigt. I dag har de som förnekar sanningen givit upp hoppet om er religion; frukta därför inte dem, utan frukta Mig! I dag har Jag fullbordat er religion åt er, gjort Min nåd fullkommen och funnit för gott att ge er islam till religion. Men om någon tvingas av hunger, utan böjelse för synd, är Gud förvisso förlåtande och barmhärtig.

De skola spörja dig om hvad som är dem lofligt att äta. Svara: "Eder är tillåtet att äta det som är rent, och bytet, som de jagtdjur taga, hvilka I inöfvat liksom hundar, lärande dem enligt den kunskap, hvilken Gud Eder beskärt. Äten då af det, som de taga åt Eder (utan att de hafva ätit deraf), och åkalla deröfver Guds namn. Frukten Gud, ty Gud är snabb att räkna."

De spörja dig om vad som är dem tillåtet. Säg: »Tillåtna för eder äro alla goda ting och allt vad I lärt rovdjuren fånga, i det I inövat dem som hundar och lärt dem vad Gud lärt eder; äten alltså av vad de fånga åt eder, åkallen Guds namn däröver och frukten Gud! Gud är förvisso snabb att rannsaka.«

De frågar dig vad som är tillåtet för dem. Säg: "All god, hälsosam föda är tillåten för er." [Tillåtet är] också vad sådana djur fångar åt er som ni dresserar för jakt och lär något av det som Gud har lärt er; men uttala Guds namn över det och frukta Gud - Gud är snar att kalla till räkenskap.

De skola fråga dig hvad som är dem tillåtet? Svara: de goda tingen äro eder tillåtne, och det J lären rofdjuren inöfvade som hundar att fasttaga, hvilka J lären af det som Gud lärt eder: äter alltså af det de fasttaga åt eder, och ihågkommer Guds namn dervid; och frukter Gud; ty Gud är snar med räkningen.

De frågar dig om vad som är tillåtet för dem. Säg: »Tillåtna för er är alla goda ting och allt som fångas av de jaktdjur som ni har tränat – såsom man tränar hundar – och lärt av det Gud har lärt er; ät därför av vad de fångat åt er, åkalla Guds namn över det och frukta Gud! Ja, Gud är snabb att rannsaka.«

I dag varder det rena för Eder tillåtligt, såväl som deras mat, hvilka undfått Skriften, likasom eder mat är för dem tillåten att äta. Till äktenskap äro för Eder tillåtna de kyska ibland troende qvinnor och ibland dem, som undfått Skriften, såframt I gifven dem deras morgongåfvor, lefven kyskt, ej i utsväfning, ej heller tagen Eder frillor. Ho som förnekar sin tro, (brytande Guds bud), hans arbete förlorar sitt värde och i det eviga lifvet varder han förtappad.

I dag hava alla goda ting tillåtits eder. Deras spis, som fått skriften, är tillåten för eder, och eder spis är tillåten för dem; så ock ärbara kvinnor bland de rättrogna och ärbara kvinnor bland dem, som fått skriften före eder, om I nämligen given dem deras lön såsom ärbara män, de där varken bedriva otukt öppet eller hava älskarinnor i hemlighet. Men den, som förnekar tron, hans verk är därmed förspillt, och i det tillkommande livet skall han höra till de tillspillogivna.

Denna dag har all god, hälsosam föda blivit tillåten för er; och födan hos dem som fick del av uppenbarelsen [i äldre tid] är tillåten för er och er föda är tillåten för dem. [Ni får ta till hustrur] ärbara kvinnor bland de troende och ärbara kvinnor bland dem som före er fick del av uppenbarelsen, sedan ni gett dem deras brudgåva, för att leva med dem i ett regelrätt äktenskap, inte i ett löst förhållande eller en hemlig förbindelse. Om någon förnekar tron skall alla hans strävanden gå om intet och i det eviga livet kommer han att stå som förlorare.

I dag hafva de goda tingen blifvit eder tillåtne, och deras födoämnen som fått Skriften äro tillåtne eder, och edra födoämnen äro tillåtne dem: och de ärbara qvinnorna, hvilka äro rättrogna, och de ärbara qvinnorna ibland dem som före eder fått Skriften, äro eder tillåtna, då J gifven dem deras hemgift; att lefva gifte med, icke utsväfvande, ej heller att hålla såsom frillor. Och ho som förnekar tron, fåfängt är hans verk, och i det tillkommande lifvet skall han blifva af de förtappade.

I dag har alla goda ting tillåtits er. Maten som tillåtits för Skriftens folk är tillåten för er, och er mat är tillåten för dem; så också kyska kvinnor bland de troende och kyska kvinnor bland dem som fått Skriften före er, när ni har givit dem deras brudgåva såsom ärbara män, utan att bedriva otukt öppet eller ha älskarinnor i hemlighet. Men den, som förnekar tron, hans gärningar blir till intet, och i det tillkommande livet ska han höra till dem som går förlorade.

O I som tron! då I bereden Eder till bönen, så tvagen edra ansigten och edra händer ända till armbågarne, samt aftorken edra hufvuden och edre fötter ända till fotknölarne, Ären I orene, så tvagen Eder. Om I ären sjuke, eller på resa stadde, eller om någon kommer ifrån afträdet, eller I hafven vidrört qvinnor, och då ej kunnen finna vatten, så tagen ren jord och gniden dermed edra ansigten och händer. Gud vill ej pålägga Eder något besvärligt, utan Han vill rena Eder och fullborda sin nåd emot Eder. I skolen ju derföre vara tacksamme.

I, som tron, då I stån upp till bön, så tvagen ansiktet och händerna till armbågarna och torken huvudet och fötterna ända till fotknölarna! Och om I ären befläckade, så renen eder, och om I ären sjuka eller stadda på resa eller någon av eder kommer från avträdet eller I haft beröring med kvinnor och I ej haven vatten till hands, så tagen fin, ren sand och gniden ansiktet och händerna därmed! Gud äskar det ej för att pålägga eder något slags tvång, utan han äskar det för att rena eder och göra sin nåd mot eder fullkommen, för den händelse I månden bliva tacksamma.

TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna. Och om ni befinner er i ett tillstånd av stor rituell orenhet, skall ni rena er [genom att skölja hela kroppen]. Den som är sjuk eller befinner sig på resa eller som just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte kan finna vatten, skall ta ren jord och stryka över ansikte och händer. Gud vill inte lägga på er tunga bördor, men [Han] vill rena er och fullkomna Sin nåd mot er - kanske känner ni tacksamhet.

O, J som tron! då J stån upp till bönen, tvager edra ansigten, och edra händer ända till armbågarne; och gnider edra hufvuden, och edra fötter ända till fotknölarne; och om J ären befläckade igenom sädesflöd, rener eder: och om J ären sjuke, eller på resa, eller någon af eder kommer från afträdet, eller J hafven vidrört qvinnor, och J ej finnen vatten, tager då fint godt stoft, och gnider dermed edra ansigten och edra händer. Gud vill icke på lägga eder någon svårighet; men Han önskar att rena eder, och att fullkomna sin nåd emot eder, på det att J mågen vara tacksamme.

Troende, när ni står upp till bön, ska ni tvätta ansiktet och händerna till armbågarna, stryka över huvudet och tvätta fötterna ända till fotknölarna. Och om ni är rituellt orena, ska ni rena er. Om ni är sjuka eller på resa eller om någon av er har uträttat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte kan finna vatten, ska ni ta ren jord och stryka ansiktet och händerna med den. Gud vill inte pålägga er några bördor, utan Han vill rena er och göra Sin nåd mot er fullkommen, för att ni ska visa tacksamhet.

Behållen i minnet Guds nåd emot Eder och det förbund, som Han har slutit med Eder, då I saden: "vi höra och vi lyda." Frukten Gud; Han vet sannerligen det, som bor i edra hjertans innersta.

Kommen ihåg Guds nåd mot eder och det förbund, han ingick med eder, då I saden: »Vi höra, och vi lyda«, och frukten Gud! Gud känner förvisso sinnenas beskaffenhet.

Minns Guds välgärningar mot er och att Han knöt er till Sig med Sitt förbund och att ni svarade: "Vi hör och vi lyder." Och frukta Gud - Gud vet vad som rör sig i människans innersta.

Och ihågkommer Guds nåd emot eder, och Hans förbund som Han ingått med eder, då J saden: vi hafva hört, och vi lyda; och frukter Gud; ty Gud känner hvad som bor i brösten.

Och minns Guds nåd mot er och det förbund Han ingick med er, då ni sade: »Vi hör, och lyder«, och frukta Gud! Ja, Gud känner vad som döljer sig i era bröst.

I troende! varen orubblige i det, som rätt är, då I vittnen inför Gud. Ej må någres hat till Eder förleda Eder till orättvisa. Öfven rättvisan, ty detta är närmast gudsfruktan, och frukten Gud. Gud känner hvad I gören.

I, som tron, iakttagen rättvisa som vittnen inför Gud, och må icke någon förbittring mot vissa människor förmå eder att ej handla rätt! Handlen rätt — det kommer gudaktigheten närmast — och frukten Gud! Gud är förvisso underkunnig om vad I gören.

TROENDE! Stå fasta på Guds sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika från rättvisans väg. Gör rätt - det ligger gudsfruktan närmast; Gud är väl underrättad om vad ni gör.

O, J som tron! varer orubblige i rättvisa, då J ären vittnen inför Gud; och ej skall menniskors hat drifva eder derhän att J icke handlen rätt: handler rätt, det är närmare till gudsfruktan; och frukter Gud; ty Gud känner hvad J gören.

Troende, stå upp inför Gud som rättvisa vittnen, och låt inte ert hat mot vissa människor förmå er att vara orättvisa! Var rättvisa – det ligger gudsfruktan närmast – och frukta Gud! Ja, Gud är väl underrättad om vad ni gör.

Gud har lofvat dem som tro och göra godt, att de skola få förlåtelse och en stor lön.

Gud giver sitt löfte åt dem, som tro och göra goda gärningar; de skola få förlåtelse och stor lön.

Gud har lovat dem som tror och lever rättskaffens förlåtelse [för deras synder] och en rik belöning.

Gud har lofvat dem som tro och göra goda verk, att de skola få förlåtelse och en stor belöning.

Gud har lovat dem som tror och gör goda gärningar förlåtelse och en väldig lön.

Men de som icke tro och förneka våra uppenbarelser, de komma i helvetets eld.

Men de, som äro otrogna och hålla våra tecken för lögn, dessa varda avgrundseldens invånare.

Men de som förnekar sanningen och påstår att Våra budskap är lögn - deras arvedel är helvetet.

Men de som icke tro, och göra våra tecken till lögn, de varda helvitets invånare.

Men de som förnekar sanningen och håller Våra tecken för lögn – dessa tillhör avgrundseldens invånare.

Kommen ihåg, I troende! Guds nåd emot Eder, då man var i begrepp att lägga händer på Eder, men Han hejdade deras händer, så att de ej anföllo Eder. Frukten Gud. På Gud må de troende sätta sin tillit.

I, som tron, kommen ihåg Guds nåd mot eder, då vissa människor hade i sinnet att bära hand på eder, men han höll deras händer tillbaka, och frukten Gud! Ja, på Gud må de rättrogna förtrösta!

Troende! Minns Guds välgärning mot er när Han höll tillbaka dem som ville tillfoga er skada. Och frukta Gud - till Gud skall de troende lita!

O, J som tron! ihågkommer Guds nåd emot eder, då menniskor hade i sinnet att utsträcka sina händer mot eder, och Han höll tillbaka deras händer från eder; och frukter Gud; och på Gud må de rättrogne förtrösta.

Troende, minns Guds nåd mot er, när människor hade för avsikt att bära hand på er, men Han höll tillbaka deras händer, och frukta Gud! Ja, på Gud ska de troende förtrösta!

Med Israels barn har Gud afslutat förbund, och vi hafva uppstält ibland dem tolf furstar. Och Gud sade: "Jag skall vara med Eder. Om I akttagen gudstjensten, betalen, almosan, tron på mina sändebud, bistån dem och gifven Gud ett härligt lån; så skall jag förlåta edra missgerningar och införa Eder i lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar. Men den som hädanefter affaller, så förirrar han sig ifrån den rätta vägen."

Gud har ju ingått förbund med Israels barn, och vi läto tolv ombud ur deras egen krets uppträda, och Gud sade: »Jag är förvisso med eder; om I förrätten bönen och given allmosan, tron på mina apostlar och understödjen dem samt given Gud ett gott lån, så skall jag sannerligen utplåna edra missgärningar från eder och låta eder komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar, och om någon av eder hädanefter är otrogen, så har han därmed förirrat sig från vägen.«

GUD TOG [också] löften av Israels barn, då Vi sände ut deras tolv huvudmän och sade: "Jag skall vara med er; om ni förrättar bönen och hjälper de behövande, tror på Mina sändebud och håller dem i ära och ger Gud ett lån av goda gärningar, skall Jag helt visst förlåta era dåliga handlingar och föra er till lustgårdar, vattnade av bäckar. Men den av er som efter detta förnekar sanningen har helt förlorat den raka vägen ur sikte."

Och fordom ingick Gud förbund med Israels barn, och vi reste upp ibland dem tolf hufvudmän. Och Gud sade: sannerligen är jag med eder: om J iakttagen bönen, och gifven de föreskrifna almosorna, och tron på mina apostlar, och bistån dem, och försträcken Gud ett vackert lån, visserligen skall jag aftvå från eder edra synder, och införa eder i lustgårdar genom hvilka löpa floder; men ho ibland eder som blir otrogen efter detta, i sanning, afviker han från den raka vägen;

Gud har ju ingått förbund med Israels barn, och Vi utnämnde tolv av dem till ledare. Och Gud sade: »Jag är med er. Om ni förrättar bönen och ger allmosan, tror på Mina Sändebud och understödjer dem samt ger Gud ett gott lån, ska Jag helt visst utplåna era missgärningar och föra er in i lustgårdar, genomflutna av floder, men den av er som förnekar sanningen efter detta, har förirrat sig från den rätta vägen.«

Emedan de hafva brutit sina förpligtelser, hafva vi förbannat dem och förhärdat deras hjertan. De flytta Guds ord ifrån dess rätta plats och förgäta en del af det, som har förkunnats för dem. Ej skall du upphöra att förnimma deras bedräglighet, undantagandes några få af dem. Dock förlåt och tillgif dem. Gud älskar dem, som göra godt.

Men därför att de brutit sitt förbund, hava vi förbannat dem och förhärdat deras hjärtan, så att de rycka orden ur deras sammanhang och glömma en del av de förmaningar de erhållit. Och du skall oupphörligen upptäcka bedrägerier av dem med undantag blott för ett fåtal, men hav undseende med dem och tillgiv dem! Gud älskar förvisso dem, som göra väl.

När de sedan svek sina löften, fördömde Vi dem och lät deras hjärtan hårdna. De förvränger [uppenbarelsens] ord och bryter ut dem ur deras sammanhang och de har glömt en del av det som de förmanades att lägga på minnet. Och du kommer om och om igen att möta trolöshet och svek från deras sida, utom hos ett fåtal, men förlåt dem och glöm [vad de gjort]. Gud älskar dem som gör gott [mot andra].

Men för deras kränkning af sitt förbund, hafva vi förbannat dem, och hafva gjort deras hjertan hårda: de vrida orden från deras ställen, och hafva glömt en del af det hvarom de blifvit påminte: och du skall ej upphöra att varseblifva bedrägerier utaf dem, undantagne få ibland dem; men öfverse med dem, och förlåt, ty Gud älskar dem som väl göra.

Men på grund av att de brutit sitt förbund, har Vi förbannat dem och förhärdat deras hjärtan. De rycker därför orden ur deras sammanhang och glömmer en del av de förmaningar de fått. Och du ska oupphörligen upptäcka svek från deras sida, med undantag för ett fåtal av dem, men ha överseende med dem och vänd dig bort! Ja, Gud älskar dem som gör väl.

Af dem, som sade: "vi äro i sanning christne," hafva vi ock emottagit förpligtelser; men de glömde en del af det, som dem förkunnats, hvadan vi låta fiendskap och hat emellan dem fortfara ända till uppståndelsedagen, då Gud skall underrätta dem om det som de hafva föröfvat.

Med dem, som säga: »Vi äro kristna«, hava vi ock ingått förbund, men de hava glömt en del av de förmaningar de erhållit, och vi hava anstiftat fiendskap och hat bland dem ända till uppståndelsens dag, men Gud skall tala om för dem vad de företogo sig.

[I Vårt förbund] med dem som säger "Vi är kristna" tog Vi löften [också] av dem och även de har glömt en del av det som de förmanades att lägga på minnet. Därför har Vi låtit fiendskap och hat uppstå bland dem [och så skall det fortgå] till Uppståndelsens dag. Gud skall [en gång] låta dem veta vad deras handlingar [var värda].

Med dem som säga: ”vi äro Christne,” ingingo vi äfven förbund; men de hafva förgätit en del af det hvarom de blifvit erinrade, derföre hafva vi uppväckt emellan dem fiendskap och hat, till uppståndelsens dag; och Gud skall förkunna dem härefter hvad de gjorde.

Och med dem som säger: »Vi är kristna«, har Vi också ingått förbund, men de har glömt en del av de förmaningar de fått, och Vi har därför ingjutit fiendskap och hat bland dem ända till Uppståndelsens dag, och Gud kommer att låta dem veta vad de företagit sig.

Till Eder, I Skriftens egare! har vår apostel kommit. Han uppenbarar för Eder mycket af det, som I af Skriften fördöljen, men öfvergår ock mycket. Till Eder har kommit ifrån Gud ett ljus och en upplysande bok,

I, som fått skriften, vår apostel har nu kommit till eder att förklara mycket av vad I fördöljen i skriften och lämna mycket åsido. Från Gud har nu till eder kommit ljus och en tydlig skrift,

Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Ett Sändebud från Oss har kommit till er [med budskap] som klargör för er mycket av det som ni har dolt [för er själva] i Skriften; mycket [annat] har förbigåtts. Gud har skänkt er ett [nytt] ljus och en klar Skrift;

O, J Skriftens folk! nu har vårt sändebud kommit till eder, att uppenbara för eder mycket af det J dolden af Skriften, och att öfverse med mycket: nu har kommit till eder från Gud ljus och en klar bok,

Ni som fått Skriften, Vårt Sändebud har nu kommit till er. Han klargör mycket av det ni döljer i Skriften och lämnar mycket därhän. Det har nu kommit ljus och en tydlig Skrift till er från Gud,

med hvilken Gud leder dem, som eftersträfva Hans nåd, på frälsningens vägar, utförer dem utur mörkret till ljuset genom sin vilja och förer dem på en rätt väg.

med vilken Gud vägleder den, som söker hans välbehag på fridens stigar, och på egen tillskyndelse för dem ut ur mörkret till ljuset och vägleder dem på en rätt väg.

med den visar Han dem som söker Hans välbehag till räddningens vägar och leder dem enligt Sin vilja ut ur mörkret till ljuset och till en rak väg.

hvarigenom Gud skall leda dem som följa Hans välbehag fridens väg; och skall utföra dem från mörkret till ljuset, med sin vilja; och skall styra dem på en rätt väg.

med vilken Han vägleder dem som söker Hans välbehag på fridens stigar och tar dem ut ur mörkren och in i ljuset, med Sin tillåtelse, och leder dem till en rak väg.

De äro otrogne, som säga: "Gud är ju Messias, Marias son." Säg: "ho kan väl förhindra Gud, om Han ville förgöra Messias, Marias son, hans moder och alle, som finnes på jorden. Guds är väldet öfver himlarne, jorden och det som är emellan båda. Han skapar hvad Han vill; ty Gud är allsmäktig,

Otrogna äro de, som säga: »Gud är förvisso Kristus, Marias son.« Säg: »Vem förmår väl det ringaste mot Gud, om han vill tillintetgöra Kristus, Marias son, hans moder och dem, som finnas på jorden, allesammans?« Gud tillhör herraväldet över himlarna och jorden och vad däremellan är; han skapar vad han vill. Ja, Gud är allsmäktig.

De förnekar sanningen som säger: "Gud är Kristus, Marias son." Säg: "Vem kan hindra Gud, om Han vill låta Kristus, Marias son, hans moder och alla på jorden förgås? Guds är herraväldet över himlarna och jorden och allt som finns däremellan. Han skapar vad Han vill. Han är allsmäktig."

Visserligen äro de otrogne som säga: Gud är i sanning Messias, Marias son. Svara: hvem då förmår det ringaste mot Gud, om Han ville tillintetgöra Messias, Marias son, och hans moder, och alla dem som finnas på jorden? Guds är riket öfver himlarne och jorden och hvad som är deremellan; Han skapar hvad Han behagar; och Gud är allsmägtig.

De som säger: »Gud är förvisso Kristus, Marias son« har helt visst förnekat sanningen. Säg: »Vem kan väl göra något mot Gud, om Han vill tillintetgöra Kristus, Marias son, hans moder och alla som finns på jorden?« Till Gud hör herraväldet över himlarna och jorden och allt däremellan; Han skapar vad Han vill. Ja, Gud har makt över allt.

Judarne och de christne säga: "vi äro Guds barn och älsklingar." Säg: "hvi straffar Han Eder då för edra synders skull?" Nej! I ären menniskor af dem, som Han har skapat. Han förlåter hvem Han vill och Han bestraffar hvem Han vill. Guds är väldet öfver himlarne och jorden med det, som finnes emellan dem båda, och till Honom går vägen.

Men judarne och de kristna säga: »Vi äro Guds barn och älsklingar.« Säg: »Varför straffar han eder då för edra synder? Nej, I ären mänskliga varelser bland de övriga, som han skapat; han förlåter vem han vill och straffar vem han vill. Ja, Gud tillhör herraväldet över himlarna och jorden och vad däremellan är, och hos honom är målet.«

Judarna säger liksom de kristna: "Vi är Guds barn som Han älskar." Säg: "Varför straffar Han er då för era synder? Nej, ni är människor liksom [alla andra] som Han har skapat. Han förlåter vem Han vill och Han straffar vem Han vill. Guds är herraväldet över himlarna och jorden och allt som finns däremellan och Han är målet för [allas] färd."

Judarne och de Christne säga: vi äro Guds barn och Hans älsklingar. Svara: hvarföre då straffar Han eder i edra synder? Nej, men J ären menniskor af dem Han skapat: Han förlåter hvem Han vill, och Han straffar hvem Han vill. Guds är riket öfver himlarne och jorden och hvad som är deremellan; och hos Honom är det bestämda målet.

Men judarna och de kristna säger: »Vi är Guds barn och älsklingar.« Säg: »Varför straffar Han er då för era synder? Nej, ni är endast människor, liksom andra som Han skapat; Han förlåter vem Han vill och straffar vem Han vill. Till Gud hör herraväldet över himlarna och jorden och allt däremellan, och hos Honom är målet för er färd.«

Till Eder, I som undfått Skriften, har vår apostel kommit på en tid, då gudomliga sändebud upphört att skickas, för att upplysa Eder, så att I ej kunnen säga: "ingen nådens förkunnare och ingen varnare har kommit till oss;" ty nu har en nådens förkunnare och en varnare kommit till Eder. — Gud är allsmäktig

I, som fått skriften, vår apostel har nu kommit till eder att förklara för eder efter en mellantid utan apostlar, därför att I sägen: »Ingen glädjebudbärare eller varnare har kommit till oss.« Nu har dock en glädjebudbärare och varnare kommit till eder; ja, Gud är allsmäktig.

Efterföljare av äldre tiders uppenbarelser! Efter ett avbrott i budbärarnas rad har Vårt Sändebud kommit till er för att klargöra [sanningen] för er, så att ni inte skall kunna säga: "Till oss har ingen budbärare kommit med ett hoppets budskap och ingen varnare." Nu har en förkunnare av ett glatt budskap om hopp och en varnare kommit till er; Gud har allt i Sin makt.

O, J Skriftens folk! nu har vårt sändebud kommit till eder, att upplysa eder, efter ett uppskof emellan apostlarne, att J icke mågen säga: det har ej kommit till oss hvarken någon glädjebebådare, eller hotande förmanare; ty nu har kommit till eder en bebådare af glädje och en hotande förmanare; och Gud är allsmägtig.

Ni som fått Skriften, Vårt Sändebud har nu kommit till er. Han kommer med klargöranden till er efter en tid utan Sändebud, så att ni inte ska säga: »Ingen glädjebudbärare eller varnare har kommit till oss.« för nu har en glädjebudbärare och varnare kommit till er; ja, Gud har makt över allt.

Moses har ju sagt till sitt folk: "betänken, mitt folk! Guds nåd emot Eder, då Han uppväckte ibland Eder profeter, gjorde Eder till konungar och beskärde Eder det, som Han aldrig har beskärt någon i verlden.

Än när Mose sade till sitt folk: »Mitt folk, kommen ihåg Guds nåd mot eder, då han förordnade profeter bland eder, gjorde eder till härskare och gav eder vad han icke givit någon annan i all världen!

OCH MOSES sade till folket: "Minns Guds välgärningar mot er, mitt folk, hur Han lät profeter uppstå bland er och gjorde er till herrar i eget hus och skänkte er det som Han inte har skänkt något [annat] folk i världen!

Och mins när Mose sade till sitt folk: o, mitt folk! ihågkommer Guds nåd emot eder, då Han förordnade profeter ibland eder, och tillsatte konungar åt eder, och gaf eder det som Han icke gifvit någon i verlden.

Och Moses sade till sitt folk: »Mitt folk, minns Guds nåd mot er, när Han lät Profeter uppstå bland er, gjorde er till härskare och gav er vad Han inte givit någon annan i hela världen!

Gån in, mitt folk! i det heliga landet, hvilket Gud har bestämt åt Eder och vänden ej till baka (af fruktan för dess storväxte innevånare); ty då skolen I återgå till förtappelse."

Mitt folk, träden in i det helgade landet, som Gud bestämt för eder, och ryggen ej tillbaka, så att I vänden åter med förlust!«

Gå in i det heliga landet, som Gud har bestämt för er, mitt folk! Och vänd inte tillbaka - då har ni förlorat allt!"

O, mitt folk! träder in i det välsignade landet som Gud bestämt åt eder; och vänder ej ryggen till, att J ej mågen vända om med förlust.

Mitt folk, gå in i det heliga landet, som Gud har tilldelat er, och rygga inte tillbaka, så att ni återvänder som förlorare!«

De svarade: "der finnes ju, o Moses! ett öfvermäktigt folk. Vi skola aldrig gå ditin, förr än de utgått derifrån. Men utgå de derifrån, så skola vi ingå."

De svarade: »Mose, där finnes förvisso ett folk bestående av jättar, och vi skola aldrig komma dit in, förrän de draga bort därifrån. Men draga de bort därifrån, så komma vi in.«

De svarade: "Moses! I detta land bor ett folk av jättar och där kan vi inte gå in förrän de har lämnat det; men om de lämnar det skall vi gå in.

De svarade: o, Mose! i sanning är der ett folk af jättar; icke skola vi dit inträda, intill dess de utgå derifrån; men om de utgå derifrån, då skola vi inträda.

De svarade: »Moses, där finns ett jättelikt folk, och vi ska aldrig gå in där, förrän de gett sig av därifrån. Men om de ger sig av, ja, då går vi in.«

Två män (Josua och Kaleb) af dem, som fruktade Gud och hvilka Gud genom sin nåd hade omvändt till troende, sade: "gån emot dem genom porten. Såsnart I hafven inkommit genom den, så skolen I segra. Sätten då eder lit till Gud, om I ären troende."

Då sade tvänne män bland dem, som fruktade Gud, vilka han bevisat nåd: »Träden in genom porten till dem! Och när I kommit in, skolen I segra. Och förtrösten på Gud, om I ären rättrogna!«

Då sade två av dem, [sant] gudfruktiga män som vunnit Guds välbehag: "Gå in rakt emot dem genom stadsporten; om ni går in denna [väg], är det ni som får överhanden. Och lita till Gud, om ni är sanna troende!"

Tvenne män af dem som fruktade Herran, mot hvilka Gud varit nådig, sade: går in på dem i porten; och när J trädt inom den, då skolen J blifva segervinnare; och på Gud mågen J förtrösta, om J ären rättroende.

Då sade två män av dem, som fruktade Gud, och som Han hade visat nåd: »Gå emot dem genom porten; när ni tagit er in, är segern er. Och på Gud ska ni förtrösta, om ni är troende!«

De svarade: "O Moses! vi skola aldrig någonsin gå derin, så länge de finnas der. Gå du och din Herre bort och kämpen; vi stanna qvar här."

De svarade: »Mose, vi skola aldrig någonsin komma dit in, så länge de äro kvar där; drag du åstad med din Herre och bekämpen dem! Vi stanna förvisso här.«

[Men] de sade: "Moses! I detta [land] går vi aldrig in så länge [jättarna] är kvar där. Gå, du och din Herre, och kämpa [mot dem]! Vi stannar här."

De svarade: o, Mose! aldrig någonsin skola vi dit inträda, så länge de der förblifva, men gack du och din Herre och strider J, ty vi qvarblifva här.

De svarade: »Moses, vi ska aldrig någonsin gå in där, så länge de är kvar; gå du och din Herre, och bekämpa dem själva! Vi sitter kvar här.«

Moses sade: "min Herre! jag har makt endast öfver mig sjelf och min broder. Döm emellan oss och de gudlösa menniskorna."

Då sade Mose: »Herre, jag råder förvisso blott över mig själv och min broder; skilj alltså oss och de ogudaktiga människorna åt!«

[Och Moses] bad: "Herre! Jag har inte makt över någon utom mig själv och min bror [Aron]; skilj oss från detta syndiga och trotsiga folk!"

Han sade: o, Herre! sannerligen har jag ej magt, utom öfver mig sjelf, och min broder; gör derföre skillnad emellan oss och det ogudaktiga folket.

Då sade Moses: »Herre, jag har ingen makt över andra än mig själv och min broder; skilj oss därför från detta folk av trotsiga syndare!«

Gud svarade: "landet skall vara dem förmenadt under fyratio år, hvarunder de skola irra omkring på jorden. Men sörj du ej öfver de gudlösa menniskorna."

Han svarade: »Så vare detta land dem förmenat i fyrtio år, under vilka de skola irra omkring på jorden. Gräm dig alltså icke över de ogudaktiga människorna!«

[Gud] svarade: "Detta [land] skall under fyrtio år vara förbjudet för dem och [under denna tid] skall de vandra omkring på jorden utan mål; men sörj inte över sådana trotsiga syndare."

Svarade Herren: sannerligen skall det landet vara förbjudet för dem, i fyratio år, som de skola irra förvirrade på jorden; och ej må du sörja öfver de ogudaktiga. menniskorna

Han svarade: »Detta land är nu förbjudet för dem; i fyrtio år ska de irra omkring på jorden. Sörj därför inte över detta folk av trotsiga syndare!«

Uppläs för dem sanningsenligt berättelsen om Adams två söner (Abel och Kain), när de framburo sina offer. Den enes mottogs då af Gud, men ej den andres. Kain sade: "jag skall döda dig." Abel genmälte: "Gud emottager offer endast af de gudfruktige.

Läs ock upp berättelsen om Adams två söner för dem uti sanning, hurusom de offrade ett offer och den enes offer mottogs välvilligt, men icke den andres! Denne sade: »Jag skall sannerligen döda dig«, och den förste svarade: »Gud mottager sådant endast från de gudfruktiga.

LÅT DEM höra berättelsen om Adams två söner, så som allt verkligen gick till - de bar fram var sitt offer [till Gud] och den enes [offer] togs nådigt emot men inte den andres. [Denne] sade: "Jag svär att jag skall döda dig." [Och brodern] svarade: "Gud tar inte emot offer av andra än dem som fruktar Honom.

Och uppläs för dem med sanning historien om Adams tvenne söner, då de offrade ett offer, och den enes af dem emottogs, men den andres ej blef emottaget. Han sade: jag skall i sanning dräpa dig. Svarade Abel: Gud emottager offer blott af de gudfruktige;

Och läs sanningsenligt upp berättelsen om Adams två söner för dem: när de båda frambar ett offer, mottogs det från den ene, men inte från den andre. Den andre sade då: »Jag ska sannerligen döda dig!«, och den förste svarade: »Gud tar endast emot offer från de gudfruktiga.

Om du ock utsträcker din hand emot mig, för att döda mig, så skall jag ej utsträcka min hand, för att döda dig; ty jag rädes Gud, verldens Herre.

Om du bär hand på mig för att döda mig, är jag dock icke den, som bär hand på dig för att döda dig; jag fruktar förvisso Gud, all världens Herre.

Även om du lyfter din hand för att döda mig, skall jag inte lyfta min hand mot dig; jag fruktar Gud, världarnas Herre.

Sannerligen, om du utsträcker din hand mot mig, för att dräpa mig, är icke jag den som utsträcker min hand mot dig, för att dräpa dig; ty jag fruktar Gud, verldarnes Herre:

Om du bär hand på mig för att döda mig, anstår det mig inte att bära hand på dig för att döda dig; jag fruktar nämligen Gud, alla världars Herre.

Jag vill, att du skall uppbära både min och din syndaskuld, så att du kommer i helvetets eld; ty detta är syndarnes lön."

Jag önskar, att du måtte digna under min och din syndaskuld och komma bland eldens invånare; ty detta varder de orättfärdigas lön.«

Men jag vill att du skall bära min synd i tillägg till din egen synd, och att Elden skall vara din arvedel; sådan är de orättfärdigas lön."

Jag önskar i sanning att du må ådraga dig min synd, och din synd, och att du må blifva en af eldens invånare; ty det är de orättfärdiges lön.

Jag vill att du ska belastas med skulden för min och din synd och höra till Eldens invånare; sådan är de orättfärdigas lön.«

Kains själ gillade broderns mord, och så dräpte han honom och vardt förtappad.

Och hans själ ingav honom, att han skulle döda sin broder, och så dödade han honom och kom bland de tillspillogivna.

Men den andre, driven av sin [hetsiga] natur, tvekade inte inför brodermordet, och han dödade honom och blev så en av förlorarna.

Men hans själ tillät honom sin broders dråp, och han dräpte honom, och vardt utaf de förtappade.

Och hans själ övertygade honom att döda sin broder, och så dödade han honom och kom att höra till dem som går förlorade.

Derefter sände Gud en korp, som skrapade i jorden, för att visa honom, huru han skulle begrafva sin broders lik. Han utropade: "ve mig! är jag då så svag, att jag ej kan vara lik denne korp, så att jag må begrafva min broders lik?" Då intogs han af ånger.

Och Gud skickade en korp, som krafsade i marken för att visa honom, huru han skulle begrava sin broders lik, och han sade: »Ve mig! Är jag för usel att vara lik denna korp och begrava min broders lik?« Och han fick ångra sig.

Och Gud sände en korp, som krafsade i jorden och visade honom hur han kunde dölja broderns nakna kropp. [Och] han utropade: "Har jag, eländige stackare, blivit så svag att jag inte kan göra som denna korp och dölja min broders lik?" Och han greps av ånger.

Och Gud sände en korp, som krafsade i jorden, för att visa honom huru han skulle dölja sin broders lik; han sade: o, ve mig, jag är oförmögen att likna denna korp och dölja min broders döda kropp! och han blef af de ångerfulle.

Därefter sände Gud en korp, som krafsade i marken för att visa honom hur han skulle begrava sin broders nakna lik. Han utropade: »Ve mig, vad har jag gjort!? Förmådde jag inte ens att vara som denna korp och begrava min broders nakna lik?« och kom att höra till dem som ångrar sig.

Af denna orsak hafva vi gifvit Israels barn den lag: att ho som dödar en menniska, utan att hon någon dödat eller öfvat illgerningar på jorden, så skall han anses hafva dödat alla menni-skor. Men den som räddat ett lif, så skall det gälla, som om han hade räddat alla menniskors lif. Våra sändebud hafva medfört till Eder obestridliga uppenbarelser, men äfven derefter hafva månge på jorden öfverträdt våra bud.

Fördenskull hava vi föreskrivit Israels barn, att det, om någon dödar ett liv, utan att det föreligger någon blodskuld eller ofärd på jorden, skall vara, som om han hade dödat människor i allmänhet, och om någon frälser ett liv, skall det vara, som om han hade frälst människors liv i allmänhet. Våra apostlar hava ju kommit till dem med de klara vittnesbörden; efter detta hava många av dem sannerligen varit lättsinniga på jorden.

Av denna orsak föreskrev Vi för Israels barn att om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller försökt störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv, skall det anses som om han hade dödat hela människosläktet. Och om någon räddar ett människoliv, skall det anses som om han hade räddat hela människosläktet. Trots att Våra sändebud har kommit till dem med klara vittnesbörd, fortsätter många bland dem att begå ohämmat övervåld på jorden.

Af denna orsak hafva vi föreskrifvit åt Israels barn, att ho som dräper en menniska, utan att en menniska har dräpt en annan, eller begått brott på jorden, det är liksom skulle han hafva dräpt hela menniskoslägtet; och ho som frälsar någons lif, det är liksom skulle han hafva gifvit hela menniskoslägtet lif. Förr hafva våra apostlar kommit till dem med uppenbara bevis, hvarpå i sanning en mängd ibland dem derefter blifvit befrämjare af dåragtighet på jorden.

Av denna anledning har Vi föreskrivit Israels barn, att om någon tar ett liv – utan att det sker som vedergällning för ett annat liv eller för spridande av fördärv på jorden – är det som att han dödat hela mänskligheten, och om någon räddar ett liv, är det som att han räddat hela mänskligheten. Våra Sändebud har ju kommit till dem med klara bevis, men trots detta fortsätter många av dem att överskrida gränserna på jorden.

De som föra krig emot Gud och Hans apostel samt de, hvilka vinnlägga sig om att begå illgerningar på jorden, škola så straffas, att de dödas, eller korsfästas, eller, att deras händer och fötter afhuggas på motsatt sida, eller att de förvisas ur landet. Detta skall vara dem till skam i detta lifvet och i det tillkommande få de en svår pina.

Deras lön, som bekämpa Gud och hans apostel och anstifta ofärd på jorden, varder blott, att de dödas eller korsfästas, eller att deras händer och fötter avhuggas korsvis, eller att de förvisas ur landet. Detta varder deras skam i detta livet, och i det tillkommande väntar dem ett förskräckligt straff,

De som kämpar mot Gud och Hans Sändebud och vars strävan det är att störa ordningen på jorden och sprida sedefördärv skall utan förskoning dödas eller korsfästas eller få hand och fot på motsatta sidor avhuggna eller förvisas från [sitt] land. Denna förnedring skall de utstå i detta liv och i det kommande livet skall de få utstå ett outsägligt lidande;

Deras lön som föra krig mot Gud och Hans apostel, och sträfva att åstadkomma förderf på jorden, skall blott blifva, att de skola dräpas, eller korsfästas, eller få afhuggne deras händer och deras fötter på motsatta sidor, eller blifva förviste landet: detta skall blifva deras vanära i denna i verlden, och i det tillkommande lifvet skola de lida ett stort straff;

Lönen för dem som krigar mot Gud och Hans Sändebud och sprider fördärv på jorden, består endast i att de dödas eller korsfästs, eller att deras händer och fötter huggs av korsvis, eller att de förvisas ur landet. Detta är en skam för dem i detta liv, och i det tillkommande livet väntar dem ett förskräckligt straff,

De böra dock undantagas, som ångra sig, innan I hafven fått dem i edert våld. — Veten, att Gud är förlåtande, barmhertig.

För så vitt de ej omvända sig, innan I fån makt med dem. Veten alltså, att Gud är överseende och barmhärtig!

dock skall de som visar ånger innan ni har fått makt över dem skonas. Ni skall veta att Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Utom dem som ångra sig innan J läggen hand på dem, ty veter att Gud är benägen att öfverse, barmhertig.

utom de som omvänder sig, innan ni får dem i er makt. Och vet att Gud är förlåtande och barmhärtig!

O I som tron! frukten Gud, sträfven att närma Eder Honom och striden för Hans lära, så varden I lycklige.

I, som tron, frukten Gud och söken förening med honom och striden för hans sak, för den händelse I månden varda lyckliga!

TROENDE! Frukta Gud och sök det som kan föra er närmare Honom, och sträva och kämpa för Hans sak för att det skall gå er väl i händer.

O, J som tron! frukter Gud och söker att komma i nära förening med Honom, och kämper för Hans sak, på det att J mågen blifva lycklige.

Troende, frukta Gud och sök vägar att komma Honom nära och strid för Hans sak, för att det ska gå er väl!

Om de otrogne egde alla jordens håfvor och lika mycket dertill, för att dermed friköpa sig från straffet på uppståndelsedagen; så skulle det ej emottagas af dem, utan de få ett pinsamt straff.

Om de, som äro otrogna, hade allt, som finnes på jorden, och lika mycket därtill att därmed friköpa sig från straffet på uppståndelsens dag, skulle det förvisso ej mottagas av dem; ja, dem väntar ett plågsamt straff.

Om de som förnekar sanningen ägde allt på jorden och lika mycket därtill och med detta ville friköpa sig från straff på Uppståndelsens dag, skulle detta vägras dem; för dem finns ett plågsamt straff [i beredskap].

Sannerligen, de som icke tro, om de än hade allt hvad som finnes på jorden och lika mycket dertill, för att återlösa sig dermed från pina på uppståndelsens dag, skall det icke emottagas af dem; men de skola få ett plågsamt straff.

Om de som förnekar sanningen hade allt som finns på jorden, och lika mycket därtill, för att därmed köpa sig fria från straffet på Uppståndelsens dag, skulle det inte tas emot av dem, och för dem väntar ett plågsamt straff.

De vilja komma ut ur elden, men de kunna det ej, utan få en evig pina.

De vilja komma ut ur elden, men de komma icke ut ur den; ja, dem väntar ett varaktigt straff.

De vill komma bort från Elden, men de kan inte komma bort; deras lidande är utan slut.

De skola önska att komma ur elden, men icke skola de utkomma derifrån; utan de skola lida en oafbruten pina.

De vill komma ut ur Elden, men de kan inte komma ut ur den; ja, dem väntar ett varaktigt straff.

På tjufven och tjufkonan skolen I afhugga deras högra händer, till lön för deras förbrytelse och såsom straff ifrån Gud. — Gud är allsmäktig, allvis.

På tjuven, vare sig man eller kvinna, skolen I avhugga händerna till lön för vad de begått och till näpst från Gud; ja, Gud är väldig och vis.

MANNEN SOM stjäl och kvinnan som stjäl skall som straff för detta brott få handen avhuggen; [denna föreskrift] är en sträng varning från Gud. Gud är allsmäktig, vis.

På tjufvar af båda könen afhugger deras händer till lön för hvad de begått, en exemplarisk bestraffning från Gud; och Gud är mägtig, vis.

På tjuven, vare sig det är en man eller en kvinna, ska ni hugga av en hand, som straff för vad de gjort och som ett avskräckande exempel från Gud; Gud är mäktig och vis.

Men den som efter begånget brott ångrar sig och godtgör hvad han brutit, öfver honom skall Gud förbarma sig. Gud är förlåtande, barmhertig.

Men om någon omvänder sig från sin orättfärdighet och gör det rätta, så är Gud förvisso misskundsam mot honom; Gud är förvisso överseende och barmhärtig.

Men den som efter att ha begått brottet ångrar sig och gör bot och bättring [skall se att] Gud tar emot hans ånger; Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Men ho som ångrar sig efter sin orättfärdighet, i sanning skall Gud blifva mot honom nådig; ty Gud är benägen att öfverse, barmhertig.

Men den som omvänder sig, efter att ha begått orätt, och gör det rätta, mot honom vänder sig Gud med Sin förlåtelse; ja, Gud är förlåtande och barmhärtig.

Vet du icke, att Guds är väldet öfver himlarne och jorden. Han bestraffar hvem Han vill och förlåter hvem Han vill, ty Gud är allsmäktig,

Vet du ej, att Gud tillhör herraväldet över himlarna och jorden? Han straffar vem han vill och förlåter vem han vill; ja, Gud är allsmäktig.

Vet du inte att Gud äger herraväldet över himlarna och jorden? Han straffar den Han vill och förlåter den Han vill; Gud har allt i Sin makt.

Vet du icke att riket öfver himlarne och jorden tillhör Gud? Han straffar hvem Han vill, och Han förlåter hvem Han vill; och Gud är allsmägtig.

Vet du inte att det är till Gud som herraväldet över himlarna och jorden hör? Han straffar vem Han vill och förlåter vem Han vill och Han har makt över allt.

O apostel! låt icke bedröfva dig genom dem, som i kapp med hvarandra skynda, att gifva sin otro till känna. Ibland dem nemligen, som med sine läppar bekänna tron, men i hjertat äro otrogne, såväl som ibland judarne, gifves det folk, som flitigt lyssna på dig, för att sedan omtala lögner. De höra på dig för andre, som icke komma till dig, och de vränga dina ord. Desse säga då: "om han lärer detta, så emottagen det, men om han icke lärer det, så varen på eder vakt." Den som Gud vill förföra, är du icke i stånd att bevara emot Gud (om du ock lärer, hvad han önskar). De, hvilkas hjertan Gud ej vill hafva renade, få nesa i denna verlden och i den tillkommande ett hårdt straff.

Apostel, gräm dig icke över dem, som tävla med varandra i otro, som säga med sina läppar: »Vi tro«, ehuru deras hjärtan icke tro, eller dem, som äro judar, färdiga att lyssna till lögn och färdiga att lyssna till andra människor, som ej kommit till dig, och som rycka orden ur deras sammanhang och säga: »Om I fån detta, så tagen emot det, men om I icke fån det, så akten eder!« Om Gud vill pröva någon, kan du aldrig uträtta det ringaste för honom hos Gud. Det är dessa, vilkas hjärtan Gud ej vill rena; dem väntar skam i detta livet, och dem väntar ett förskräckligt straff i det tillkommande.

SÖRJ INTE, du Sändebud, över dem som tävlar med varandra om att förneka sanningen - några är sådana som har tron på sina läppar, men inte i sina hjärtan, några är bekännare av den judiska tron som gärna lyssnar till lögner [och] lyssnar till andra människor, som inte har kommit till dig, och som förvränger [innebörden av de uppenbarade] orden genom att ta dem ur deras sammanhang och säger: "Om detta är vad ni har fått höra, kan ni godta det; i annat fall bör ni vara på er vakt!" Och om Gud vill sätta någon på prov genom frestelse till det onda, kan du inte uppnå någonting till hans förmån av Gud. Dessa [människors] hjärtan vill Gud inte rena; förnedring skall drabba dem i denna värld och i det kommande livet väntar dem ett hårt straff -

O, apostel! icke må du sörja öfver dem som hasta till otron, hvilka säga med sina munnar: vi tro; men hvilkas hjertan icke tro: eller öfver dem som äro Judar, hvilka lyssna till lögnen, hvilka lyssna till andra menniskor, de skola icke komma till Dig. De vränga orden från sina ställen, sägande: om detta föres till eder, antager det då, men om det icke föres till eder, tager eder till vara. Och den hvars förförelse Gud önskar, icke skall du förmå det ringaste för honom mot Gud. Desse äro de hvilkas hjertan Gud icke vill rena; de skola få skam i denna verlden, och i det tillkommande lifvet skola de lida ett svårt straff;

Sändebud, låt dig inte bedrövas av dem som skyndar sig att förneka sanningen, vare sig bland dem som med sina läppar säger: »Vi tror«, fastän deras hjärtan inte tror, eller bland dem som är judar.  De lyssnar ivrigt på lögner och på andra människor, som inte har kommit till dig, och som förvränger orden sedan de placerats i sitt sammanhang och säger: »Om ni får detta, ska ni ta emot det, men om ni inte får det, ska ni vara på er vakt!« Om Gud vill pröva någon, kan du aldrig göra något för honom inför Gud. Det är dessa, vilkas hjärtan Gud inte vill rena; dem väntar skam i detta liv, och dem väntar ett förskräckligt straff i det tillkommande.

Sådane, som höra på dig (för att sedan omtala lögner), äro folk, som låta besticka sig. Om de vända sig till dig, så kan du döma emellan dem eller vända dig bort ifrån dem. Vänder du dig bort ifrån dem, så kunna de icke alls skada dig. Men dömer du emellan dem, så döm rättvist, ty Gud älskar de rättvise.

De lyssna till lögnen och sluka det olovliga, och om de komma till dig, så döm mellan dem eller vänd dig bort ifrån dem! Om du vänder dig bort ifrån dem, skola de aldrig kunna skada dig det ringaste, och om du dömer, så döm rättvist mellan dem! Gud älskar förvisso dem, som iakttaga rättvisa.

de som ivrigt lyssnar till lögner och frossar i förbjudna ting. Om de nu kommer till dig [och ber dig döma], har du [valet att] antingen döma mellan dem eller att vända dig ifrån dem. Om du vänder dig ifrån dem, [skall du veta att] de inte kan vålla dig skada; men om du [väljer att] döma, döm då mellan dem med rättvisa. Gud älskar dem som gör rättvisa.

De som lyssna till lögnen, som uppsluka det olofliga: men om de komma till dig, döm då emellan dem, eller drag dig undan ifrån dem. Och om du drager dig undan ifrån dem, skola de icke skada dig det ringaste. Men om du dömmer, döm då med rättvisa emellan dem; ty Gud älskar de rättrådige.

De lyssnar ivrigt på lögner och slukar det som är olovligt förvärvat, och om de kommer till dig, ska du antingen döma mellan dem eller vända dig bort från dem. Och om du vänder dig bort från dem, kommer de aldrig att kunna skada dig på något sätt, och om du dömer, så döm rättvist mellan dem! Gud älskar dem som skipar rättvisa.

Men hvarföre skola de välja dig till domare? De hafva ju Torâ, som innehåller Guds lag. De afvika dock sedan ifrån din dom, ty de äro ju icke troende.

Men huru skola de kunna välja dig till domare, då de hava tora, som innehåller Guds utslag? Efter detta vända de dig ryggen, men dessa äro icke rättrogna.

Men de som har Tora med de regler som har fastställts av Gud - varför ber de dig att döma över dem - och vänder [dig] sedan ryggen? Dessa [människor] är inte sanna troende.

Och huru skulle de väl underkasta sig din dom, då de hafva Lagen i hvilken är Guds dom, och likväl vända tillbaka derefter? Men desse äro icke af de rättroende.

Men hur ska de ta dig till domare, när de har Torah som innehåller Guds domslut? Och sedan, efter allt detta, vänder de sig bort. Dessa människor är inte troende.

Vi hafva nedsändt Torâ. Den innehåller en ledning och ett ljus, och profeterne, som voro muslimin, hafva alltid enligt den för judarne skipat rätt, såväl som rabbinerne och de skriftlärde; ty åt desse hade en del af Guds bok anförtrotts till bevarande, och de voro dermed bekante. Frukten icke menniskorna, utan frukten mig, och köpen icke ringa fördelar för priset af mina uppenbarelser. De, som icke döma enligt Guds uppenbarelser, äro otrogne.

Vi hava förvisso nedsänt tora, som innehåller vägledning och ljus och efter vilken profeterna, som voro Gud undergivna, dömde dem, som voro judar; så dömde ock rabbinerna och de skriftlärda efter vad de fått sig anförtrott av Guds skrift och som de kunde bevittna. Rädens alltså icke för människorna, utan rädens för mig och säljen ej mina tecken för ett ringa pris! Men de, som ej döma efter vad Gud nedsänt, dessa äro de otrogna.

Vi har uppenbarat Tora med vägledning och ljus. Profeterna, som underkastade sig Guds vilja, dömde på dess grundval mellan dem som bekände den judiska tron och [så gjorde] deras skriftlärda och rabbiner, eftersom de hade anförtrotts att vaka över det som Gud hade uppenbarat och vittnade [om dess sanning]. Frukta således inte människorna! Frukta Mig! Och sälj inte Mina budskap för en ynklig slant! De som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat, de är [i sanning] förnekare.

I sanning hafva vi nedsändt Lagen i hvilken är vägledning och ljus, enligt hvilken profeterne, som bekände Islam, dömde dem som voro Judar; och likaledes dömde de öfverste presterne och de skriftlärde, enligt det som de fått i förvar af Guds bok, och de voro vittnen på henne: alltså mågen J icke frukta menniskorna, utan frukter mig. Och ej mågen J bortbyta mina tecken för ett ringa pris: och ho som icke dömmer enligt hvad Gud nedsändt, desse äro de otrogne.

Vi har uppenbarat Torah, som innehåller vägledning och ljus och efter vilken Profeterna – som var Gud undergivna – dömde mellan dem, som var judar, och så gjorde också rabbinerna och de skriftlärda, som hade anförtrotts att bevara Guds Skrift och var vittnen därpå. Frukta därför inte människorna, utan frukta Mig och sälj inte Mina tecken för en ynklig summa! Men de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat – det är dessa som förnekar sanningen.

I Torâ hafva vi gifvit judarne den föreskriften: lif för lif, öga för öga, näsa för näsa, öra för öra, tand för tand och hämnd för sår. Men om någon efterskänker hämnden, så är det för honom en försoning hos Gud. De som icke döma enligt Guds uppenbarelser, de äro orättfärdige.

I dem hava vi föreskrivit dem följande: liv för liv, öga för öga, näsa för näsa, öra för öra, tand för tand och sår enligt vedergällning, och vill någon efterskänka det, gälle detta som ett försoningsoffer för honom själv. Men de, som ej döma efter vad Gud nedsänt, dessa äro de orättfärdiga.

Och i denna [Tora] föreskrev Vi för dem att ett liv [skall tas] för varje liv [som spills] och ett öga för ett öga och en näsa för en näsa och ett öra för ett öra och en tand för en tand och för varje sår ett motsvarande sår. Men den som för Guds skull vill förlåta [och avstå från hämnd] kan få förlåtelse [för egen synd]. Ja, de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat begår orätt mot sig själva.

Vi hafva föreskrifvit dem deri, att lif skall gälda för lif, och öga för öga, och näsa för näsa, och öra för öra, och tand för tand, och sår enligt vedergällningsrätt: men ho som gör almosor deraf, det skall tillräknas honom såsom ett försoningsoffer: och ho som icke dömmer enligt hvad Gud nedsändt, desse äro de orättfärdige.

I den har Vi föreskrivit dem följande: liv för liv, öga för öga, näsa för näsa, öra för öra, tand för tand och vedergällning för sår, men om någon avsäger sig rätten till vedergällning som en allmosa, gäller detta som försoning för honom själv. Men de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat – det är dessa som är orättfärdiga.

Åt profeterne gåfvo vi på deras bana en efterföljare i Jesu, Marias sons, person, så att han skulle bekräfta hvad som före honom uti Torâ förordnats, och vi gåfvo honom Evangelium, som innehåller en ledning och ett ljus, bekräftar hvad som förut förordnats i Torâ och är en ledning och en undervisning för de fromme,

Vi hava ock låtit Jesus, Marias son, följa i deras fotspår till en bekräftelse på tora, som kommit före honom, och vi hava givit honom evangelium, som innehåller vägledning och ljus, och det till en bekräftelse på tora, som kommit före honom, till vägledning och maning för de gudfruktiga.

Efter [dessa profeter] sände Vi Jesus, Marias son, med bekräftelse av allt det som ännu bestod av Tora och Vi skänkte honom Evangeliet, som gav vägledning och ljus och bekräftade det som ännu bestod av Tora - där fanns vägledning och förmaningar till de gudfruktiga.

Och vi läto följa i deras fotspår Jesus, Marias son, bekräftande det som var före honom af Lagen; och vi gåfvo honom Evangelium, i hvilket är vägledning och ljus, bekräftande det som fanns före detsamma af Lagen, och en vägledning och förmaning åt de gudfruktige:

Vi har också låtit Jesus, Marias son, följa i deras fotspår som bekräftelse på det som kommit före honom i Torah, och Vi har givit honom Evangelium. Däri finns vägledning och ljus, som bekräftelse på vad som kommit före i Torah samt vägledning och förmaningar till de gudfruktiga.

och på det att de, för hvilka Evangelium är bestämdt, må skipa rätt enligt det, som Gud deruti har uppenbarat. De, som icke döma enligt Guds uppenbarelser äro illgerningsmän.

Och må de, som fått evangelium, döma efter vad Gud nedsänt däri. Men de, som ej döma efter vad Gud nedsänt, dessa äro de ogudaktiga.

Låt därför dem som följer Evangeliet döma i enlighet med vad Gud där har uppenbarat; de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat är syndare som trotsar Gud.

Och att Evangelii bekännare må dömma enligt hvad Gud nedsändt deri: och ho som icke dömmer enligt hvad Gud nedsändt, desse äro de ogudaktige.

Och låt dem, som fått Evangelium, döma i enlighet med vad Gud uppenbarat däri. Men de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat – det är dessa som är trotsiga syndare.

Och till dig (Muhammed) hafva vi nedsändt boken, innehållande sanningen, så att det, som förut fanns af boken, skulle bekräftas och en säkerhet gifvas för dess sanning. Döm då emellan dem i öfverensstämmelse med det, som Gud har uppenbarat, och låt icke genom deras lustar draga dig ifrån den sanning, som du har erhållit. För hvar och en af Eder hafva vi utstakat en egen bana och en väg. Om det hade behagat Gud, så skulle Han hafva förenat Eder alle uti en församling. Men Han har så skickat, för att pröfva Eder med de Eder gifna uppenbarelserna. Täflen då med hvarandra i det goda; ty för Eder alle är Gud målet. Han skall upplysa Eder om de afvikelser, som finnas emellan Eder.

Vi hava ock nedsänt skriften med sanningen till dig till bekräftelse på den skrift, som kommit före den, och stadfästelse därpå; så döm då mellan dem efter vad Gud nedsänt och rätta dig ej efter deras hugskott med åsidosättande av den sanning, som kommit dig till del! Var och en av eder hava vi givit en norm och en väg. Om Gud velat, så skulle han hava gjort eder till en enda menighet, men det var för att han skulle pröva eder med avseende på det han givit eder; så tävlen nu med varandra i det goda! Till Gud skolen I allesammans återvända, och han skall tala om för eder det, som I tvistaden om.

[Muhammad!] Vi har uppenbarat Koranen för dig med sanningen, som bekräftar det som består av [äldre tiders] uppenbarade Skrifter och vars uppgift det är att vaka över det. Döm mellan dem [som följer dessa Skrifter] på grundval av det som Gud har uppenbarat [för dig] och ge inte efter för deras önskningar [som står i strid] med den sanning som du har fått ta emot. För var och en av er har Vi fastställt en lag och en levnadsregel. Om Gud hade velat hade Han helt visst gjort er till ett enda samfund, men det var Hans vilja att sätta er på prov genom det som Han har skänkt er. Tävla därför med varandra om att göra gott! Till Gud skall ni alla vända åter och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.

Och till dig hafva vi nedsändt Boken med sanningen, bekräftande det som fanns före henne af Skrifterna, och ett slutligt vittnesbörd derpå: döm alltså emellan dem enligt hvad Gud nedsändt, och ej må du följa deras begär framför det som till dig kommit af sanningen: till hvarje läras bekännare ibland eder hafva vi gifvit en lag och en bred väg. Om Gud behagat, visserligen skulle han gjort eder bekännare af en enda lära; men Han har låtit eder åtskiljas, att Han må pröfva eder genom det Han gifvit eder: täfler alltså att öfverträffa hvarandra i goda verk; till Gud skolen J alla återvända, och Han skall förklara eder det hvaruti J voren stridige.

Vi har också uppenbarat Skriften med sanningen för dig, som bekräftelse på de Skrifter, som kommit före den, och en väktare över dem. Döm därför i enlighet med vad Gud har uppenbarat och följ inte deras nycker bort från den sanning som kommit dig till del! Var och en av er har Vi givit en lag och en väg. Om Gud velat, skulle Han ha gjort er till ett enda samfund, men det var för att Han skulle pröva er genom det Han givit er. Tävla därför med varandra om att göra gott! Till Gud ska ni alla återvända, och Han ska ge er besked om det som ni tvistade om.

Också derföre hafva vi nedsändt boken till dig, på det att du skulle döma emellan dem i enlighet med det, som Gud har uppenbarat, och icke följa deras tycken. Vakta dig för dem och låt dem icke vända dig ifrån något, som Gud har meddelat dig. Men om de sedan vända sig bort ifrån dig, så vet, att det är Guds mening att hemsöka dem för några af deras synder. Sannerligen, många af menniskorna äro onda.

Och döm mellan dem efter vad Gud nedsänt och rätta dig ej efter deras hugskott, utan tag dig till vara för dem, att de ej locka dig bort från något av vad Gud nedsänt till dig! Om de vända dig ryggen, så vet, att Gud blott vill hemsöka dem för någon av deras synder! Ja, många av människorna äro sannerligen ogudaktiga.

Du skall därför döma mellan dem, stödd på det som Gud har uppenbarat [för dig, Muhammad], och inte foga dig efter deras önskningar; och var på din vakt så att de inte lockar dig bort från något av det som Gud har uppenbarat för dig. Och om de drar sig undan skall du veta att det är Guds vilja att straffa dem för några av deras synder; ja, många människor är sannerligen förhärdade i synd och trots!

Döm då emellan dem enligt hvad Gud nedsändt; och ej må du följa deras begär: utan tag dig till vara för dem, att de icke må förleda dig från något af det som Gud nedsändt till dig. Och om de vända ryggen till, vet att Gud endast vill träffa dem i någon af deras synder: och sannerligen äro en mängd af menniskorna ogudaktiga.

Och döm mellan dem i enlighet med vad Gud har uppenbarat och rätta dig inte efter deras nycker, utan ta dig i akt för dem, så att de inte förleder dig bort från något av det som Gud har uppenbarat för dig! Om de vänder sig bort, ska du veta att Gud endast vill att de ska drabbas av några av sina egna synder! Ja, en stor del av människorna är trotsiga syndare.

Åstunda de väl hedendomens utslag? Hvem står väl högre än Gud såsom domare för dem, som äro faste i tron.

Önska de sig kanske hednatidens rättsskipning tillbaka? Men vem är väl bättre domare än Gud för människor, som äga visshet?

Vill de kanske dömas efter den hedniska tidens lagar? Men för dem som har visshet [i tron] finns ingen bättre domare än Gud.

Månne de önska okunnighetens dom? Men hvem är bättre än Gud att fälla dom, åt menniskor som hafva fast tro?

Är det den hedniska tidens rättsskipning de vill ha? Men vem dömer väl bättre än Gud för människor som äger visshet?

O I som tron! väljen Eder icke judar och christne till vänner. De äro hvarandras vänner, och den af Eder, som gör dem till sine vänner, varder en af dem. Gud leder sannerligen icke de syndiga menniskorna.

I, som tron, tagen ej judarne och de kristna till beskyddare! De äro ju varandras beskyddare, och den av eder, som tager dem till beskyddare, hör dem till; Gud vägleder förvisso ej de orättfärdiga människorna.

TROENDE! Välj inte judar och kristna till era bundsförvanter - de stöder och skyddar varandra - och den av er som söker deras stöd och skydd blir en av dem. Gud vägleder inte de orättfärdiga.

O, J som tron! tager icke Judarne och de Christne till vänner; de äro hvarandras vänner: och ho ibland eder som ingår vänskap med dem, han tillhör dem. Gud skall, i sanning, icke vägleda de orättfärdiga menniskorna.

Troende, ta inte judarna och de kristna till beskyddare! De är ju varandras beskyddare, och den av er, som tar dem till beskyddare, han hör till dem; Gud vägleder inte de orättfärdiga människorna.

Du får se dem, i hvilkas hjertan en svaghet råder, huru de skynda sig till dem, sägande: "vi befara att en omhvälfning skall träffa oss." Men det kan ju hända, att Gud gifver seger åt Muhammed eller att någon skickelse ifrån Honom inträffar, och då skola de ångra sig öfver det, som de dolde inom sig,

Du ser dem, som hava krankhet i sina hjärtan, springa i kapp ibland dem, allt under det de säga: »Vi frukta, att ett omslag kunde träffa oss«, men det kan hända, att Gud skickar seger eller ett bud från sig, och att de få ångra sig över vad de hemlighålla i sina sinnen.

Du ser att de vilkas hjärtan är sjuka av tvivel har bråttom att söka vinna deras [gunst]. De säger: "Vi fruktar att vår lycka skall vända sig." Men det kan hända att Gud skänker [de troende] segern eller ger Sin vilja till känna [på annat sätt], och då måste dessa människor [med sjuka sinnen] ångra sina [hemliga] tankar.

Du skall se dem i hvilkas hjertan är sjukdom, hasta ibland dem, sägande: vi frukta att motgång kunde träffa oss. Men det kan hända att Gud gifver seger, eller en befallning från sig, och att de må blifva ångerfulle öfver det som de dölja i sina själar.

Trots detta ser du att de som har sjuka hjärtan skyndar sig fram bland dem och säger: »Vi fruktar att ödets växlingar ska drabba oss«, och Gud kan mycket väl komma med segern eller en befallning från Sig, så att de får ångra vad de hemlighållit i sig själva.

och de troende skola säga: "äro desse väl de, som svuro vid Gud med sine dyraste eder, att de voro på eder sida?" Deras gerningar äro utan värde och de äro förtappade.

Och de, som tro, säga: »Är det dessa, som svurit sina dyraste eder vid Gud, att de sannerligen skola stå på eder sida?« Deras gärningar äro förspillda, och de varda tillspillogivna.

Och de troende säger: "Är dessa [verkligen] samma människor som svor sina heligaste eder vid Gud att de stod på vår sida? Alla deras strävanden har gått om intet och [nu] står de som förlorare!"

Och de som tro skola säga: äro desse de som svurit vid Gud sin kraftiga ed, att de säkert äro med eder? Fåfänge äro deras verk, och de skola blifva af dem som lida förlust.

Och de som tror säger: »Är det dessa, som svurit sina dyraste eder vid Gud, att de ska stå på er sida?« Deras gärningar har omintetgjorts, och de kom att höra till dem som går förlorade.

Om någon af Eder, I troende! affaller ifrån sin tro, så skall Gud frambringa ett annat slägte, hvilket Han älskar och som älskar Honom, ödmjukt mot de troende, förfärligt mot de otrogne och kämpande för Guds sak, utan att rädas någons tadel. Detta är en Guds nåd, hvilken Han beskär åt hvem Han vill. Gud är nåderik, allvetande.

I, som tron, om någon av eder ryggar tillbaka från sin religion, skall Gud skaffa människor, som han älskar och som älska honom, undfallande mot de rättrogna och manhaftiga mot de otrogna, att kämpa för Guds sak utan att frukta någon klandrares klander. Detta är Guds ynnest, den han giver vem han vill; ja, Gud är allrådande och allvetande.

Troende! Om någon av er avsvär sig sin tro, skall Gud [i deras ställe] sätta människor som Han älskar och som älskar Honom, anspråkslösa gentemot [andra] troende, omutligt fasta mot förnekarna av sanningen, [människor] som strävar och kämpar för Guds sak utan att bekymra sig om andras ogillande. Detta är en nåd från Gud, som Han skänker åt den Han vill. Gud når överallt, vet allt.

O, J som tron! för hvilken ibland eder som vänder om ifrån sin religion, skall Gud bringa i stället andra menniskor, som Han skall älska, och hvilka skola älska Honom, ödmjuke emot de rätttrogne, mot de otrogne manhaftige, hvilka skola kämpa för Guds sak, och icke frukta hädarens förebråelse. Detta är Guds nåd som Han gifver till hvem Han behagar; och Gud är vidtomfattande, vetande.

Troende, om någon av er avfaller från sin religion, ska Gud frambringa människor som Han älskar och som älskar Honom, och som är milda mot dem som tror och ståndaktiga mot dem som förnekar sanningen. De kommer att kämpa för Guds sak utan att frukta andras förebråelser. Sådan är Guds ynnest; Han ger den till vem Han vill. Ja, Gud är allrådande och allvetande.

Sannerligen, edre vänner äro Gud, Hans apostel och de troende, som upprätthålla gudstjensten och betala almosan; de äro de, som ödmjuka sig inför Gud.

Eder beskyddare är blott Gud och hans apostel jämte dem, som tro, som förrätta bönen och giva allmosan, allt under det de buga sig.

Era beskyddare är inga andra än Gud och Hans Sändebud och de [övriga] troende - de som förrättar bönen och betalar allmoseskatten och som böjer rygg och knän [inför Gud].

Edert stöd är blott Gud och Hans apostel och de som tro, hvilka iakttaga bönen och gifva de stadgade almosorna, och de som buga sig:

Er beskyddare är ingen annan än Gud, Hans Sändebud och de som tror – de som förrättar bönen, ger allmosan och bugar sig i bön.

Den som tager till vänner Gud, Hans apostel och de troende, så tillhör han Guds skara och den skall sannerligen segra.

Om någon tager Gud, hans apostel och dem, som tro, till beskyddare, så varda Guds anhängare förvisso de segrande.

De som söker skydd hos Gud och Hans Sändebud och de troende, dessa Guds trogna är det som [till sist] skall vinna seger.

Och de som välja till vänner Gud och Hans apostel och dem som tro, i sanning, äro de Guds stridsmän, de skola blifva segervinnare.

Och den som tar Gud, Hans Sändebud och dem, som tror, till beskyddare, ska veta att det är Guds anhängare som vinner seger.

O I som tron! väljen ej till edre vänner dem af Skriftens egare, som före Eder undfått Skriften, de der drifva gäckeri och gyckel med eder lära, icke heller de otrogne. Frukten Gud, om I ären rätt troende.

I, som tron, tagen icke sådana, som göra eder religion till föremål för gyckel och skämt, bland dem, som fått skriften före eder, och ej heller några otrogna till beskyddare, utan frukten Gud, om I ären rättrogna!

Troende! Välj inte till bundsförvanter dem som gör er tro till föremål för hån och skämt, vare sig de hör till dem som mottog uppenbarelsen före er tid eller till förnekarna - men frukta Gud, om ni är sanna troende -

O, J som tron! J mågen ej taga till vänner sådane ibland dem som före eder fått Skriften och de otrogne, hvilka hafva eder religion till spe och gyckel; utan frukter Gud, om J ären rättrogne.

Troende, ta inte dem, som gör er religion till föremål för hån och skämt – bland dem, som fått Skriften före er – till beskyddare, och inte heller dem som förnekar sanningen, utan frukta Gud, om ni är troende!

När I kallen till bönen, gyckla de deröfver och drifva dermed gäckeri, emedan de äro okunniga menniskor.

Då I kallen till bön, göra de den till föremål för gyckel och skämt, och detta därför att de äro människor, som ej hava något förstånd.

de som, när kallelsen till bön ljuder, hånar och gör narr av den, därför att de är människor som inte använder sitt förstånd.

Och då J kallen till bönen, hafva de henne till skämt och gyckel; detta emedan de äro menniskor utan förstånd.

När ni kallar till bön, gör de den till föremål för hån och skämt, därför att de är människor som inte använder sitt förstånd.

Säg: "tadlen I, som egen Skriften, oss för något annat, än att vi tro på Gud och på det, som Han tillförne har uppenbarat, och derföre att de fleste af Eder äro elake?"

Säg: »I, som fått skriften, ären I gramse på oss för något annat än därför att vi tro på Gud, på vad som nedsänts till oss och vad som nedsänts förut och därför att de flesta av eder äro ogudaktiga?«

Säg: "Ni, efterföljare av äldre tiders uppenbarelser, har ni ingenting annat emot oss än detta att vi tror på Gud och på det som har uppenbarats för oss och på det som uppenbarades i äldre tid, medan ni [själva] - de flesta av er - är förhärdade i trots och olydnad?"

Säg: o, J Skriftens folk! antingen haten J oss blott derföre att vi tro på Gud och på det som till oss blifvit nedsändt, och det som blifvit nedsändt förut, eller derföre att största delen af eder äro gudlöse?

Säg: »Ni som fått Skriften, är ni förbittrade på oss av någon annan anledning än att vi tror på Gud, på vad som uppenbarats för oss och vad som uppenbarats förut, och för att de flesta av er är trotsiga syndare?«

Säg: "skall jag omtala för Eder ett värre straff än det nämnda, hvilket Gud har tillfogat dem, som Han hade förbannat och på hvilka Han vredgades? — Han förvandlade dem till apor och svin." (Afguden) Tâghûts tillbedjare stå lägre än desse (som trodde på Skriften); ty de äro längre bort ifrån den rätta vägen. —

Säg: »Skall jag tala om några, som fått en ännu värre vedergällning hos Gud, för eder?« Det gäller dem, som Gud förbannade och vredgades på, så att han förvandlade somliga av dem till apor och svin, och dem, som dyrkade Tagut. Dessa blevo sämst lottade och mest vilseförda från den rätta vägen.

Säg: "Skall jag säga er vad som inför Gud förtjänar ett hårdare straff än detta? [Det är vad de gjorde] som, därför att de dyrkade onda makter, drabbades av Guds fördömelse och Hans vrede och som Han förvandlade till apor och svin. Deras läge var sämre och de hade förirrat sig ännu längre bort från den raka vägen."

Säg: månne jag skall förtälja eder värre än detta, nemligen lönen hos Gud för dem som Gud förbannat, på hvilka Han blifvit vredgad, och af hvilka Han gjort apor och svin, och Taghuts tjenare? Desse skola komma i det värsta rummet, ty de hafva afvikit längst från den raka vägen.

Säg: »Ska jag tala om en vedergällning hos Gud som är värre än så?« Det är de, som Gud förbannade och vredgades på, och några av dem gjorde Han till apor och svin, och ytterligare andra till tjänare år ṭāghūt. Dessa har en sämre ställning och befinner sig längre bort från den rätta vägen.

När de komma till Eder, säga de: "vi tro." Men de hafva ingått såsom otrogne, och såsom sådane utgå de ock. Gud känner bäst hvad de söka att fördölja.

Men när de komma till eder, säga de: »Vi tro«, fastän de gått både in och ut i otro; ja, Gud vet bäst vad de dolde.

När [hycklarna] kom till er sade de: "Vi har antagit tron", men [i själva verket] hade de då redan beslutat förneka den, och med förnekelse i sinnet lämnade de er. Men Gud har full kunskap om vad de ville dölja.

Då de kommo till eder sade de: vi tro; men de inträdde med otro, och dermed gingo de ut: Gud känner dock hvad de dolde.

Men när de kommer till er, säger de: »Vi tror«, fastän de både kommit och gått med sin otro, och Gud vet bäst vad de dolde.

Du får se månge af dem ifrige att begå synder och brott och eftertrakta slem vinning. O hvad deras gerningar äro onda!

Och du får se många av dem tävla med varandra i synd och överträdelse och iver att sluka det olovliga. Vilket olycksaligt handlingssätt!

Och du ser hur många av dem skyndar att begå synd och övervåld och att göra sig otillåtna vinster. Ja, skamligt är deras beteende!

Och du skall se en mängd af dem hasta till synden och ondskan, och att uppsluka det olofliga: elakt, i sanning, är det de gjorde.

Och du ser att många av dem skyndar till synd och överträdelse och till att sluka det som är olovligt förvärvat. Ondskefullt är vad de ägnat sig åt!

Om icke rabbinerne och de skriftlärde hindrade dem ifrån syndigt tal och slem vinning, hvilka fasliga gerningar skulle de ej begå!

Varför förbjuda ej rabbinerna och de skriftlärda dem att föra syndigt tal och att sluka det olovliga? Vilket olycksaligt tilltag!

Varför förbjuder dem inte deras andliga ledare och deras rabbiner att komma med syndiga [och osanna] påståenden och att göra sig otillåtna vinster? Ja, de begår de skamligaste handlingar!

Om icke de öfverste presterne och de skriftlärde förbjöde dem deras syndiga tal, och deras slukande af hvad som är olofligt, bedröfligt vore, i sanning, det de skulle göra.

Varför har rabbinerna och de skriftlärda inte förbjudit dem att yttra syndiga ord och att sluka det som är olovligt förvärvat!? Ondskefullt är det verk de utför!

Judarne säga: "Guds hand är bunden." Må deras händer bindas och må de förbannas för sitt tal! Nej! Hans händer äro utbredda; Han utdelar huru Han vill. Sannerligen! det som har uppenbarats dig af din Herre skall föröka brottsligheten och otacksamheten hos månge af dem. Vi hafva uppväckt emellan dem fiendskap och hat, som skall fortfara ända till uppståndelsedagen. Så ofta som de upptända krigets eld (emot de troende), så utsläcker Gud den (genom deras nederlag), De bemöda sig att stifta tvedrägt i landet; men Gud älskar ej illgerningsmännen.

Judarne säga ock: »Guds hand är fjättrad.« Måtte deras händer fjättras, och måtte de bliva förbannade för vad de säga! Nej, hans händer äro utsträckta, han delar ut som han vill; vad som nedsänts till dig från din Herre skall sannerligen öka vrångheten och otron hos många av dem, och vi hava utsått fiendskap och hat ibland dem ända till uppståndelsens dag. Så ofta de tända krigets låga, släcker Gud den; de sträva att anstifta ofärd på jorden, men Gud älskar ej ofärdsstiftarne.

Judarna påstår: "Guds händer är bundna." Deras händer skall bindas och de skall fördömas för dessa ord. Nej, Hans händer är tvärtom utsträckta. Han fördelar [Sina gåvor] som Han vill. Och det [uppenbarelsens ljus] som är din Herres gåva till dig [Muhammad] skall helt säkert göra många av dem ännu övermodigare och förhärda dem i deras otro. Vi har låtit fiendskap och hat uppstå bland dem [och så skall det vara] till Uppståndelsens dag. Var gång de tänder krigets eldar, låter Gud dem slockna. Deras hela strävan är att störa ordningen på jorden och att sprida sedefördärv - och Gud är inte vän av dem som stör ordningen på jorden.

Och Judarne säga: Guds hand är bunden. Må deras händer blifva bundne, och må de blifva förbannade för hvad de sagt! Tvertom! Hans händer äro båda utsträckte, Han utdelar sin nåd huru Han behaga. Men visst skall det som till dig nedsändt blifvit från din Herra, öka hos många af dem ogudaktigheten och otron; och vi hafva sått ibland dem fiendskap och hat tills uppståndelsens dag. Så ofta de upptända krigets låga, skall Gud utsläcka henne; och de skola sträfva att åstadkomma förderf på jorden; men Gud älskar ej dem som åstadkomma ondt.

Judarna säger också: »Guds hand är fjättrad.« Må deras händer bli fjättrade, och må de bli förbannade för vad de säger! Nej, båda Hans händer är utsträckta, Han delar ut som Han vill. Det som uppenbarats för dig från din Herre kommer helt visst att öka trotset och otron hos många av dem, och Vi har utsått fiendskap och hat mellan dem ända till Uppståndelsens dag. Varje gång de tänder krigets låga, släcker Gud den; de strävar efter att sprida fördärv på jorden, men Gud älskar inte dem som sprider fördärv.

Detta oaktadt, om Skriftens egare trodde och fruktade Gud, så skulle vi tillgifva hvad de hafva brutit och införa dem i ljufliga lustgårdar.

Om de, som fått skriften, trodde och fruktade Gud, så skulle vi utplåna deras missgärningar från dem och låta dem komma in i de ljuvliga lustgårdarna,

Om efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser ville tro [helt och fullt] och frukta Gud, skulle Vi helt visst förlåta dem deras dåliga handlingar och föra dem till lycksalighetens lustgårdar.

Men om Skriftens folk trodde, och fruktade Herran, visserligen skulle vi aftvå från dem deras synder, och införa dem i vällustiga trädgårdar.

Om de som fått Skriften trodde och fruktade Gud, skulle Vi helt visst utplåna deras missgärningar och föra dem in i de ljuvliga lustgårdarna,

Om de iakttogo Torâs och Evangelii bud och öfriga uppenbarelser ifrån deras Herre, så skulle de hafva öfverflöd på allt, så af himmelens som af jordens håfvor. Ibland dem gifves det någre, som hållit sig på den rätta vägen, men många af dem — huru illa handla de icke!

och om de hölle tora och evangelium och vad som nedsänts till dem från deras Herre, så skulle de få njuta av allt både ovan och nedan; bland dem finnes en rättskaffens menighet, men förfärligt är vad många av dem göra.

Om de i alla delar ville följa Tora och Evangeliet och det som har uppenbarats för dem av deras Herre [med denna Koran], skulle de få njuta himmelens och jordens alla gåvor. Bland dem finns sådana som följer en rak kurs utan överdrifter eller avvikelser, men många av dem begår förkastliga handlingar.

Och om de rigtigt efterlefde Lagen och Evangelium, och det som till dem nedsändt blifvit från deras Herra, skulle de säkert njuta af det som är ofvan dem, och af det som är under deras fötter: ibland dem äro menniskor som hålla medelvägen; men en mängd af dem, ondt är hvad de göra.

och om de upprätthöll Torah och Evangelium och vad som uppenbarats för dem från deras Herre, skulle de få äta av det som finns ovanför dem och under deras fötter; bland dem finns en grupp som är måttfull, men vad många av dem gör är förfärligt.

O apostel! uträtta det uppdrag, som nedsändts till dig ifrån din Herre; ty om du icke gör det, så uppfyller du icke din kallelse. Gud gör dig oantastlig ifrån menniskornas sida; ty Gud leder icke det otrogna folket.

Apostel, framför vad som nedsänts till dig från din Herre! Om du icke gör det, framför du icke hans budskap, men Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder förvisso icke de otrogna människorna.

FÖRKUNNA, du Sändebud, allt vad din Herre har uppenbarat för dig! Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte förnekarna av sanningen!

O, apostel! förkunna hvad som till dig nedsändt blifvit från din Herra; ty om du icke gör det, låter du ej framkomma Hans budskap; och Gud skall försvara dig emot menniskorna; ty Gud vägleder icke folk som äro otrogne.

Sändebud, förmedla vad som uppenbarats för dig från din Herre! Gör du inte det har du inte förmedlat Hans budskap, och Gud ska skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte människor som förnekar sanningen.

Säg: "o I som egen Skriften! I ären helt och hållet på villovägar, så länge som I icke upprätthållen Torâ, Evangelium och hvad Gud annars har uppenbarat för Eder. Men hvad din Herre har uppenbarat för dig skall endast hos månge af dem föröka deras brottslighet och otacksamhet. Sörj dock icke öfver de otrogna menniskorna.

Säg: »I, som fått skriften, I haven intet stöd, förrän I hållen tora och evangelium och vad som nedsänts till eder från eder Herre.« Men vad som nedsänts till dig från din Herre skall sannerligen öka vrångheten och otron hos många bland dem. Gräm dig alltså icke över de otrogna människorna!

Säg: "Ni står inte på [fast] grund, efterföljare av äldre tiders uppenbarelser, så länge ni inte [i allt] följer Tora och Evangeliet liksom det som er Herre [nu] har uppenbarat för er." Men det som din Herre [nu] har uppenbarat för dig [Muhammad] gör helt säkert många av dem ännu övermodigare och förhärdar dem i deras otro. Men sörj inte över förnekarna!

Säg: o, J Skriftens folk! I ären icke grundade på någonting intill dess J rigtigt efterlefven Lagen och Evangelium, och det som blifvit nedsändt till eder ifrån eder Herra. Men visserligen skall det som till dig nedsändt blifvit från din Herra, öka hos många bland dem ogudaktigheten och otron; dock icke må du sörja öfver menniskor som äro otrogne.

Säg: »Ni som fått Skriften, ni har inget att stödja er på, förrän ni upprätthåller Torah och Evangelium och vad som uppenbarats för er från er Herre.« Men det som uppenbarats för dig från din Herre ska helt visst öka trotset och otron hos många bland dem. Låt dig därför inte bedrövas av människor som förnekar sanningen!

Sannerligen, de troende, judarne, de christne och Sabierne, med ett ord, hvar och en som tror på Gud och på den yttersta dagen samt gör något godt, har intet skäl till fruktan och skall ej sörja.

De, som tro, och de, som äro judar, sabierna och de kristna, så vitt de tro på Gud och den yttersta dagen och handla rättskaffens, över dem skall förvisso ingen fruktan råda, och de behöva ej varda bedrövade.

De som tror [på denna Skrift] och de som bekänner den judiska tron och sabierna och de kristna - ja, [alla] som tror på Gud och den Yttersta dagen och som lever ett rättskaffens liv - skall förvisso få sin fulla lön av sin Herre och de skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.

Sannerligen, de som tro, och de som äro Judar, och Sabéerne, och de Christne, hvilka som tro på Gud och den yttersta dagen, och göra det rätt är, ingen fruktan skall komma öfver dem, ej heller skola de sörja.

De som tror, och de som är judar, sabierna och de kristna – de av dem som trodde på Gud och den Yttersta dagen och gjorde gott – ska varken känna fruktan eller sorg.

Vi antogo förbundet med Israels barn och sände till dem sändebud. Så ofta som ett sändebud framförde till dem något, som stod emot deras lustar, så behandlade de somlige såsom bedragare och andre dräpte de.

Så hava vi ingått förbund med Israels barn och sänt apostlar till dem; så ofta en apostel kom till dem med sådant, som de själva ej önskade sig, höllo de en del för lögnare och dödade en del.

VI SLÖT Vårt förbund med Israels barn och Vi sände sändebud till dem. Var gång ett sändebud kom till dem med [budskap] som inte föll dem i smaken [vände de honom ryggen] - några kallade de lögnare och andra slår de ihjäl.

Vi hafva fordom ingått förbund med Israels barn, och vi hafva sändt till dem apostlar. Så ofta en apostel kom till dem med det som icke behagade deras själar, anklagade de någre för lögn, och dräpte andra.

Vi har ingått förbund med Israels barn och sänt Sändebud till dem; varje gång ett Sändebud kom till dem med sådant, som de själva inte önskade sig – några höll de för lögnare och andra slår de ihjäl.

De förmenade, att detta ej skulle leda till något ondt, och så vordo de blinde och döfve. Sedan de ångrat sig, förbarmade sig Gud öfver dem. Men derefter vordo åter månge af dem blinde och döfve. — Gud ser hvad de göra.

Och de tänkte, att det ej skulle bliva någon prövning, och vordo så blinda och döva. Sedan misskundade sig Gud över dem, men sedan vordo många av dem blinda och döva; ja, Gud ser vad de göra.

De trodde att inga prövningar skulle drabba dem och så slöt de ögon och öron [för sanningen]. Gud tog därefter emot deras ånger, men sedan slöt många av dem ögon och öron [på nytt]. Gud ser vad de gör.

Och de tänkte att det icke skulle blifva straff, och de blefvo blinde och döfve: dock vardt Gud sedan nådig emot dem, men de blefvo åter blinde och döfve; en mängd ibland dem: men Gud såg hvad de gjorde.

Och de trodde inte att de skulle drabbas av prövningar, och blev därför blinda och döva. Sedan vände Sig Gud till dem i förlåtelse; men många av dem blev återigen blinda och döva, och Gud ser vad de gör.

De äro i sanning otrogne som säga: "Gud är Messias, Marias son." Messias sade dock: "o Israels barn! dyrken Gud, min och eder Herre." Sannerligen, för dem, som tillbedja någon annan än Gud, stänger Gud paradiset, och hans bostad varder elden. De orättfärdige få ej någon hjelpare.

Otrogna äro de, som säga: »Gud är förvisso Kristus, Marias son«, ty Kristus sade: »Israels barn, dyrken Gud, min och eder Herre!« Om någon sätter någon vid Guds sida, förmenar Gud honom förvisso paradiset, och hans hemvist varder elden; ja, de orättfärdiga skola ej få några hjälpare.

De som säger: "Gud är Kristus, Marias son" förnekar sanningen; Kristus sade [själv]: "Israeliter! Dyrka Gud, min Herre och er Herre." Gud utestänger den från paradiset som sätter medhjälpare vid Guds sida och Elden skall bli hans sista hemvist. För [dessa] syndare finns ingen hjälpare.

Visserligen äro de otrogne hvilka säga Gud är i sanning Messias, Marias Son; ty Messias sade: o, Israels barn! tjener Gud, min Herre och eder Herre. Sannerligen, ho som gifver likar till Gud, honom skall Gud förbjuda paradiset, och hans boning skall varda elden; och de orättfärdige skola ej få någon hjelpare.

De som säger: »Gud är Kristus, Marias son«, har förnekat sanningen. Kristus sade nämligen: »Israels barn, dyrka Gud, min och er Herre!« Den som sätter någon vid Guds sida, har Gud förvägrat Paradiset, och hans hemvist är i Elden; ja, för de orättfärdiga finns inga hjälpare.

De äro verkligen otrogne, som säga: "Gud är en af tre." Men det gifves ingen Gud utom en ende Gud. Afhålla de sig ej ifrån dylika yttranden, så skall ett pinsamt straff drabba de otrogne ibland dem.

Otrogna äro de, som säga: »Gud är förvisso den tredje av tre.« Det finns ingen gud utom en enda Gud, och om de ej upphöra med vad de säga, skall sannerligen ett plågsamt straff drabba dem, som äro otrogna.

De som säger: "Gud är den tredje av ett tretal" förnekar sanningen - ingen annan gud finns än Gud, den Ende. Och om de inte upphör med sina påståenden, kommer de bland dem som yttrar dessa hädelser förvisso att drabbas av ett plågsamt straff.

Visserligen äro de otrogne som säga: Gud Han är i sanning den tredje af tre; ty det finnes ingen Gud utom en Gud: och om de icke upphöra med hvad de säga, säkert skall ett plågsamt straff drabba dem ibland dem, hvilka icke tro.

De som säger: »Gud är förvisso den tredje av tre« har förnekat sanningen. Det finns ingen gud utom en enda Gud, och om de inte upphör med vad de säger, ska ett plågsamt straff onekligen drabba de av dem som förnekar sanningen.

Vilja de då icke omvända sig till Gud och anropa Honom om förlåtelse? Gud är ju förlåtande, barmhertig.

Skola de ej omvända sig till Gud och bedja honom om förlåtelse? Ja, Gud är överseende och barmhärtig.

Varför ångrar de sig inte och ber om Hans förlåtelse? Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Skola de då icke omvända sig till Gud och anropa Honom om förlåtelse? Gud är benägen att öfverse, barmhertig.

Ska de inte omvända sig till Gud och be om Hans förlåtelse, när Gud är förlåtande och barmhärtig?

Icke var Messias, Marias son, något annat än ett sändebud, före hvilken andra sändebud hade gått, och hans moder var en rättfärdig qvinna. Båda åto de mat. Se huru vi för dem utlägga uppenbarelserna! Gif akt, huru de derefter bortvända sig ifrån sanningen.

Kristus, Marias son, var blott en apostel, före vilken de andra apostlarne gått bort, och hans moder var ett sanningsvittne; de åto ju båda mat. Se, huru vi förklara tecknen för dem, och se, huru förvända de äro!

Ett sändebud, varken mer eller mindre, var Kristus, Marias son. [Andra] sändebud föregick honom och hans moder var en sanningsenlig kvinna. Båda åt [jordisk] föda. Se hur Vi klargör [Våra] budskap för dem - hur förvirrade är inte deras begrepp! -

Icke var Messias, Marias son, annat än en apostel, redan hafva funnits apostlar före honom; och hans moder var en sannfärdig qvinna: de förtärde båda föda. Se huru vi utvisa åt dem tecknen, och märk sedan huru de äro beslagne med lögn!

Kristus, Marias son, var inte mer än ett Sändebud, och andra Sändebud har gått bort före honom, hans moder var en sannfärdig kvinna och de åt mat båda två. Se, hur Vi klargör tecknen för dem, och se sedan hur förvända de är!

Säg: "kunnen I dyrka utom Gud hvad som ej förmår att skada eller gagna Eder? Men Gud, Han hör och vet allt."

Säg: »Skolen I i stället för Gud dyrka sådant, som ej mäktar göra eder varken skada eller gagn?« Ja, Gud är den Hörande, den Vetande.

Säg: "Vill ni i Guds ställe dyrka vad som varken kan skada er eller gagna er? - Gud är Den som hör allt, vet allt."

Säg: skolen J dyrka, utom Gud, det som hvarken kan göra eder skada eller gagn? Men Gud Han är den Hörande, den Vetande.

Säg: »Ska ni i stället för Gud dyrka sådant som varken har makt att skada eller gagna er, fastän det är Gud som är den Hörande och Vetande?«

Säg: "o I som fått Skriften! gån ej för långt i eder trosifver tvärtemot sanningen, och följen icke deras tankar, hvilka förut farit vilse och vilsefört månge, sjelfve öfvergifvande den rätta vägen."

Säg: »I, som fått skriften, gån ej otillbörligen till överdrift i eder religion och rätten eder ej efter sådana människors hugskott, som förut farit vilse, fört många andra vilse och förirrat sig från den rätta vägen!«

Säg: "Efterföljare av Evangeliet! Överskrid inte sanningens gränser i utövningen av er religion. Och rätta er inte efter önsketänkandet hos dem som förut gick vilse och drog många med sig och som helt har förlorat den raka vägen ur sikte."

Säg: o, J Skriftens folk! öfverskrider ej måttan i eder religion tvertemot sanningen; och följer icke menniskors önskningar som redan hafva afvikit förut, hvilka vilsefört många och gått vilse från den raka vägen.

Säg: »Ni som fått Skriften, gå inte till överdrift i er religion, i strid med sanningen, och rätta er inte efter sådana människors nycker, som förut själva gått vilse, fört många andra vilse och förirrat sig från den rätta vägen!«

De otrogne ibland Israels barn förbannades genom Davids och Jesu, Marias sons, mun, derföre att de voro olydige och öfverträdde Guds bud,

De bland Israels barn, som voro otrogna, blevo förbannade genom en utsaga av David och Jesus, Marias son, och detta därför att de voro olydiga och begingo överträdelser.

FÖR DERAS trots och deras ständiga överträdelser [av Guds bud] förbannade David och Jesus, Marias son dem som förnekade sanningen bland Israels barn.

Förbannade blefvo de af Israels barn som icke trodde, genom Davids tunga, och Jesus, Marias son; detta derföre att de voro olydige och förbröto sig:

De av Israels barn, som förnekade sanningen, förbannades av David och Jesus, Marias son; och detta därför att de var trotsiga och ständigt begick överträdelser

utan att afhålla hvarandra ifrån de dåliga handlingar, som de begingo. O hvad deras gerningar voro vederstyggliga!

De avhöllo ej varandra från det otillbörliga, som de begingo. Vilket olycksaligt handlingssätt!

Den ene försökte inte avhålla den andre från att begå de onda handlingar som de begick; ja, de handlade förkastligt!

de afhöllo icke hvarandra från det orättfärdiga som de begingo; bedröfligt var i sanning det som de gjorde.

De avhöll inte varandra från någon av de otillbörliga handlingar som de begick. Ondskefullt är vad de ägnat sig åt!

Du får se månge af dem ingå vänskapsförbindelser med hedningarne. Mycket onda äro de gerningar, hvilka de hafva begått, så att Gud vredgats på dem, och i pinan skola de evigt förblifva.

Du ser många av dem taga sådana, som äro otrogna, till beskyddare. Vilken olycksalig lott de bereda sig själva, då Gud vredgas på dem och de evinnerligen förbliva i pinan!

Du ser hur många [judar i Profetens stad] sluter sig till förnekarna och de onda handlingar som de har sänt framför sig [till Domen] har upptänt Guds vrede mot dem; deras straff skall vara i evighet.

Du skall se många af dem ingå vänskap med dem som icke tro. Elakt är i sanning hvad deras själar förutsändt åt dem, emedan Gud är vredgad på dem, och att de evärdeliga skola dväljas i pinan.

Du ser att många av dem tar sådana som förnekar sanningen till beskyddare. Ja, ondskefullt är det som deras själar sänder framför dem: att Guds vrede drabbar dem, och att de ska vistas i straffet i all evighet.

Hade de trott på Gud, på profeten och det, som för honom har uppenbarats, så hade de icke tagit dem till sine vänner. Men månge af dem äro elake.

Och om de trodde på Gud, profeten och vad som nedsänts till honom, skulle de ej hava tagit dem till beskyddare, men många av dem äro ogudaktiga.

Om de trodde på Gud och på sin Profet och på vad som har uppenbarats för honom skulle de inte ha tagit dessa [avgudadyrkare] till bundsförvanter; men många av dem är förhärdade i trots och synd.

Och om de trodde på Gud och profeten, och på det som blifvit nedsändt till honom, skulle de icke taga dem till vänner; men en mängd af dem äro gudlöse.

Hade de trott på Gud och Profeten och på vad som uppenbarats för honom, skulle de inte ha tagit dem till beskyddare, men många av dem är trotsiga syndare.

Du finner inga större fiender till de troende än judarne och hedningarne. De vänligaste och kärleksfullaste emot de troende skall du finna dem vara, som säga: "vi äro christne." Orsaken dertill är den, att ibland dem finnas prester och munkar, och att de icke äro högmodige.

Du skall sannerligen finna, att judarne och de, som sätta andra vid Guds sida, bland alla människor äro hätskast mot dem, som tro, och du skall finna dem, som säga: »Vi äro förvisso kristna«, mest benägna för kärlek mot dem, som tro, och detta därför att bland dem finnas präster och munkar och därför att de ej äro högmodiga.

Helt visst skall du finna att bland alla människor är judarna och avgudadyrkarna de hätskaste fienderna till dem som tror [på denna Skrift]. Och du skall helt säkert finna att de som kommer dem närmast i vänskap av alla människor är de som säger "Vi är kristna"; det finns nämligen bland dem präster och ordensfolk, som sällan visar högmod.

Du skall säkert finna ibland menniskorna Judarne och dem som bedrifva afguderi häftigast i fiendskap mot dem som tro; och du skall säkert finna dem närmast i vänskap till dem som tro, hvilka säga: ”vi äro Christne;” detta emedan andelige och munkar äro ibland dem, och att de icke äro uppblåste af högmod.

När de höra det, som har uppenbarats för aposteln, ser du deras ögon flyta i tårar, emedan de hafva ett begrepp om sanningen. De utropa: "o vår Herre! vi tro. Uppskrif oss ibland dem, som vittna (om denna lärans sanning).

Och då de åhöra vad som nedsänts till aposteln, ser du deras ögon fulla av tårar över den sanning, som de lära känna, allt under det de säga: »Herre, vi tro, uppskriv oss därför bland trosvittnena!

Och när de får höra det som har uppenbarats för Sändebudet, får du se hur deras ögon tåras [av rörelse], därför att de i detta känner igen en del av sanningen [och] de säger: "Herre, vi tror! Räkna oss bland vittnena.

Och då de åhöra det som blifvit nedsändt till aposteln, skall du se deras ögon fyllas af tårar, derföre att de igenkänna det vara sanningen, de skola säga: o, Herre! vi tro, uppskrif oss derföre jemte vittnena.

Hvi skola vi icke tro på Gud och på det, som har meddelats oss af sanningen? Vi önska, att vår Herre gifver oss ett rum ibland de saliges antal."

Vad gick åt oss, eftersom vi icke trodde på Gud och den sanning, som kom oss till del? Och dock önskade vi, att vår Herre måtte upptaga oss bland de rättfärdiga människorna.«

Skulle vi inte tro på Gud och på [all] sanning som vi har fått ta emot, när vår djupaste önskan är att vår Herre skall låta oss stiga in [i paradiset] med de rättfärdiga?"

Och hvarföre skulle vi icke tro på Gud och på det som till oss kommit af sanningen, och längta efter att vår Herre må införa oss ihop med de rättfärdiga menniskorna?

Gud har belönat dem för det, som de hafva sagt, med paradisets lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar, och der skola de i evighet få bo. Detta är de godes lön.

Och Gud har belönat dem för vad de sagt med lustgårdar, genomflutna av bäckar, att de i dem må evinnerligen förbliva. Detta varder deras lön, som göra väl,

Och för vad de har sagt skall Gud belöna dem med lustgårdar vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid; detta är lönen till dem som gör det goda och det rätta.

Och för hvad de hafva sagt skall Gud belöna dem med lustgårdar genom hvilka löpa floder, att deri evinnerliga vistas; och detta är deras belöning som väl göra.

Men de otrogne, som anse våra uppenbarelser för bedrägeri, de komma i helvetets eld.

men de, som äro otrogna och hålla våra tecken för lögn, dessa varda avgrundseldens invånare.

Men de som förnekar sanningen och påstår att Våra budskap är lögn, de har helvetet till arvedel.

Men de som icke tro och göra våra tecken till lögn, de varda helvitets invånare.

Förneken Eder icke, I troende! de goda ting af det som Gud har tillåtit Eder, och öfverträden ej sålunda Guds lagar, ty Gud älskar ej dem, som deremot bryta.

I, som tron, förbjuden ej de goda ting, dem Gud tillåter eder, men begån ej heller överträdelser! Gud älskar förvisso ej dem, som begå överträdelser.

TROENDE! Neka er inte de goda ting [i livet] som Gud har gett er rätt att njuta av, men gå inte utöver [de gränser som Gud har fastställt] - Gud är inte överträdarnas vän.

O, J som tron! icke mågen J förbjuda goda ting hvilka Gud tillåtit eder, men icke heller öfverträda stadgad lag; ty Gud älskar ej dem som öfverträda.

Äten det tillåtna och det goda af det, som Gud har beskärt Eder till uppehälle, och frukten den Gud, på hvilken I tron.

Äten av vad Gud beskärt eder, för så vitt det är tillåtet och gott, och frukten Gud, på vilken I tron!

Njut således av alla tillåtna goda ting som Gud har skänkt er för er försörjning och frukta Gud, målet för er tro.

Äter af det tillåtna goda hvarmed Gud försörjt eder; och frukter Gud, Honom på hvilken J tron.

Ej skall Gud straffa Eder för ett obetänksamt ord vid edre eder; men Han skall straffa Eder om I bryten det, som I med edre eder hafven bekräftat. Detta bör försonas med tio fattiges bespisande med det bästa, som I gifven till spis åt edra familjer, eller ock med deras beklädande eller en slafs frigifvande. Men den som detta ej förmår, han faste i stället tre dagar. Detta är försoning för brytandet af de eder, som I hafven svurit. Hållen då edre eder. Så utlägger Gud för Eder sina uppenbarelser, på det att I tacksamme varden.

Gud straffar eder ej för ett obetänksamt ord i edra eder, men han kan straffa eder, därför att I avläggen ed. Också vare försoningsoffret därför bespisande av tio fattiga med något i medelväg motsvarande det, varmed I bespisen edert husfolk, eller ock beklädande av samma antal eller frigivande av en slav; den åter, som ingenting har, faste tre dagar. Detta vare försoningsoffret för edra eder, när I svurit; hållen alltså edra eder! Så förklarar Gud sina tecken för eder, för den händelse I månden bliva tacksamma.

GUD STÄLLER er inte till svars för eder som ni har svurit av obetänksamhet, men Han ställer er till svars för allvarligt menade eder. Ni skall sona [edsbrott] genom att utspisa tio nödställda med mat jämförbar med den ni ger er familj eller förse dem med kläder eller genom att befria en människa ur slaveri; den som inte är [i stånd till detta] skall fasta under tre dagar. Detta är boten för de [allvarligt menade] eder som ni svor [men inte höll]. Håll därför era eder. Så klargör Gud Sina budskap för er; kanske skall ni tacka Honom.

Gud skall icke straffa eder för ett obetänksamt ord i edra eder; men Han skall straffa eder för hvad J edligen binden eder till om det brytes. Då varde syndaboten derföre, att gifva föda till tio fattige, af det måttliga hvarmed J nären edra egna hushåll, eller att kläda dem, eller at lösa en fånge; men ho som icke finner medel, då hålle han en fasta i tre dagar: detta är en syndabot för edra eder, när J försvärjen eder: håller alltså edra eder. Sålunda utvisar Gud för eder sina tecken, på det att J mågen blifva tacksamme.

O I som tron! vin, spel, afgudabeläten och lottkastning med pilar äro sannerligen en styggelse, som Satan har uppfunnit. Derföre afhållen Eder derifrån, så varden I lycklige.

I, som tron, vin och maisirspel, avgudabilder och lottkastningspilar äro en styggelse, den Satan uppfunnit; undviken det alltså, för den händelse I månden varda lyckliga!

TROENDE! Rusdrycker och spel om pengar, alla hedniska bruk och spådomskonst är ingenting annat än Djävulens skamliga påfund; håll er borta från allt sådant, för att det skall gå er väl i händer.

O, I som tron! vin och vågspel och afbilder och lottkastning med pilar äro endast en styggelse af satans verk, undviker dem derföre, på det att J mågen blifva lycklige.

Satan vill sannerligen genom vinet och spelet stifta fiendskap och hat emellan Eder, samt hindra Eder ifrån Guds åkallande och bönen. Viljen I då afhålla Eder derifrån?

Satan vill blott åstadkomma fiendskap och hat bland eder genom vin och maisirspel och utestänga eder från åkallan av Gud och bönen. Skolen I ej upphöra?

Djävulen vill med hjälp av rusdrycker och spel om pengar framkalla fiendskap och hat mellan er och få er att glömma Gud och plikten att förrätta bönen. Vill ni inte upphöra [med allt detta]?

Satan önskar att blott utså ibland eder fiendskap och hat igenom vin och spel, och att afvända eder från Guds hugkomst och från bönen: månne J då skolen upphöra dermed?

Lyden Gud och lyden Hans apostel, samt tagen Eder till vara. Men om I afviken ifrån budet, så veten, att vårt sändebuds pligt är endast att tydligt förkunna våra uppenbarelser. (I kunnen ej skada honom med eder olydnad).

Lyden Gud och lyden aposteln och tagen eder i akt! Ty om I vänden eder bort, så veten, att vår apostel åligger blott att predika offentligt!

Lyd Gud och lyd Sändebudet och var på er vakt! Och om ni vänder om [och går en annan väg] skall ni veta att Vårt Sändebuds enda plikt är att klart framföra det budskap [som han anförtrotts].

Lyder Gud och lyder aposteln, och tager eder till vara; men om J vänden tillbaka, veter då att vår apostel åligger det offentliga predikandet.

Ej skall det tillräknas dem, som tro och göra godt, om de ätit något (som vunnits med spel), så snart, som de frukta Gud, tro och göra godt, sedermera bevara sig (för det förbjudna) och äro faste i tron, och vidare fortfara sålunda och göra godt, ty Gud älskar dem, som väl göra.

Ingen skuld drabbar dock dem, som tro och göra goda gärningar, för vad de smakat, när de frukta Gud, tro och göra goda gärningar och sedan frukta Gud och tro och återigen frukta Gud och göra väl; ja, Gud älskar dem, som göra väl.

De som tror och lever rättskaffens skall inte göra sig förebråelser för vad de [förut] har ätit och druckit, om de fruktar Gud och [håller fast vid] tron och lever ett rättskaffens liv; låt det sägas än en gång: [de har ingenting att förebrå sig om de] fruktar Gud och [håller fast vid] tron - ja, ännu en gång: [de skall] frukta Gud och [sträva efter att] göra det goda och det rätta. Gud älskar dem som gör det goda och det rätta.

Det är icke synd för dem som tro och göra goda verk, i det hvaraf de redan njutit, så fort de frukta Gud, och tro, och göra goda verk, och sedan frukta Gud och tro, och åter frukta Gud och göra godt; ty Gud älskar de välgörande.

O I som tron! Gud frestar Eder med något villebråd, som edra händer och kastspjut kunna nå, så att Gud må känna dem, som frukta Honom i sitt hjerta. Men den som hädanefter förgår sig, han får ett pinsamt straff.

I, som tron, Gud skall sannerligen pröva eder med något slags villebråd, som I kunnen nå med edra händer och edra lansar, att Gud må veta vem som fruktar honom i det fördolda, och den, som det oaktat begår överträdelse, väntar ett plågsamt straff.

TROENDE! Gud skall sätta er på prov genom det vilt som ni under jakt kan fånga med era händer och fälla med era spjut, så att [ni får visa] Gud vem som fruktar Honom, trots att Han inte kan ses eller förnimmas. Den som hädanefter bryter mot [detta påbud] har ett plågsamt straff att vänta.

O, J som tron! visserligen skall Gud pröfva eder något genom villbrådet som J kunnen taga med edra händer och edra lansar, att Gud må veta ho som fruktar Honom i tysthet; men ho som öfverträder efter detta, han skall lida ett plågsamt straff.

O I som tron! döden ej villebråd, då I ären på valfarten. Om någon af Eder med uppsåt dödar något, så skall han ersätta det med ett husdjur af lika värde, enligt tvenne rättrådige muslimins dom, att sändas såsom offer till Ka'ba. Eller ock böte han med fattiges bespisning eller med fasta i förhållande dertill, så att han må smaka sin handlings straffvärdhet. Gud tillgifver hvad som redan skett, men den som nu åter begår denna synd, af honom skall Gud utkräfva hämnd, ty Gud är en mäktig hämnare.

I, som tron, döden ej villebrådet, då I ären stadda på vallfärd! Men om någon av eder uppsåtligen dödar det, åligger honom ersättning i fårboskap motsvarande vad han dödat, sådan två redlige män bland eder värdera den, såsom ett offer, vilket går till Kaba, eller ock ett försoningsoffer bestående i bespisande av fattiga eller något motsvarande i form av fasta, att han må smaka de obehagliga följderna av sitt förhållande. Gud har undseende med vad som redan skett, men om någon gör om det, utkräver Gud hämnd av honom; ja, Gud är väldig och redo att hämnas.

Troende! Döda inte vilt då ni befinner er på vallfärd. Den av er som [då] med avsikt nedlägger vilt [skall utge] bot i kreatur, motsvarande [i värde] vad han har dödat, vilket skall fastställas av två rättsinniga män ibland er, en offergåva att överlämnas till Ka`bah; som botgöring kan han i stället ge de behövande mat eller fasta i motsvarande mån, så att han får erfara följderna av sin handling. Gud utplånar det som har varit, men den som återfaller [i denna synd] undgår inte Guds straff. Gud är en mäktig hämnare.

O, J som tron! J mågen icke döda villbråd under det J bären pilgrims-drägten; och ho ibland eder som dödar det uppsåtligen, hans lön varde, att gifva af hjordarne lika med det som han har dödat; enligt hvad tvenne rättvisa män ibland eder skola dömma, såsom ett offer hvilket framkommer till Kaabah; eller varde hans syndabot att gifva föda åt fattige, eller att försona det med en fasta, att han må smaka det onda af sin gerning: Gud förlåter hvad som skett, men ho som återfaller, på honom skall Gud hämnas; ty Gud är mägtig, med hämnden i sitt våld.

Det är Eder lofligt att fiska i hafvet och äta fisken, till edert gagn och för de medresande. Men markens villebråd är Eder förbjudet, så länge I bären pilgrimsdrägten. Frukten Gud, till hvilken I skolen församlas (på domedagen).

Att fiska i havet och spisa därav är tillåtet för eder till underhåll för eder och de vägfarande, men markens villebråd är dock förbjudet för eder, så länge I ären stadda på vallfärd; ja, frukten Gud, hos vilken I skolen församlas!

Det som fiske i hav [och andra vatten] kan ge och allt ätligt som kan hämtas därifrån är tillåtet för er, till nytta och glädje för er och för dem som befinner sig på resa, medan jakt till lands är förbjuden för er under pågående vallfärd. Och frukta Gud - det är till Honom ni skall samlas åter.

Hafvets villbråd är eder tillåtet, och att äta deraf; till gagn för eder och för den vägfarande; men jordens villbråd är eder förbjudet, så länge J förblifven helgade pelegrimer: och frukter Gud hos hvilken J skolen blifva samlade.

Gud har inrättat Ka'ba, det heliga huset, till menniskornas upprätthållande, och Han har stadgat den helige månaden, offerdjuren och deras prydnader, på det att I skullen inse, att Gud känner allt, som är i himlarne och på jorden, och att Gud vet allt.

Gud har inrättat Ka'ba, det fridlysta templet, till upprättelse för människorna, så ock den fridlysta månaden, offerdjuren och deras utstyrsel, och detta för att I skolen veta, att Gud vet vad som finnes i himlarna och vad som finnes på jorden, och att Gud är allvetande.

Gud har låtit uppföra helgedomen Ka`bah som ett stöd för människorna [i fullgörandet av deras religiösa och världsliga plikter]; och [gett er] den helgade månaden och de bekransade offerdjuren, [symboler som lär er] att Gud känner allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär och att Gud har kunskap om allt.

Gud har instiftat Kaabah, det fridlysta huset, en ståndpunkt för menniskorna, och den fridlysta månaden, och offret, och prydnaderna; detta på det att J mågen veta, att Gud känner hvad som är i himlarne och på jorden, och att Gud är allvetande.

Veten, att Gud är en sträng bestraffare, men ock förlåtande, barmhertig.

Veten, att Gud är sträng i att straffa, och att Gud är överseende och barmhärtig!

Ni skall veta att Gud straffar med stränghet och [likväl] är Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.

Veter att Gud är sträng i straffet, men att Gud också är benägen att öfverse, barmhertig.

Apostelns kall är allenast att förkunna ordet. Gud vet hvad I yppen och hvad I fördöljen.

Aposteln åligger blott att predika, och Gud vet vad I uppenbaren och vad I döljen.

Sändebudets enda uppgift är att framföra det budskap [som blivit honom anförtrott] - men Gud vet vad ni öppet tillkännager och vad ni vill dölja.

Aposteln åligger ju blott predikandet; och Gud känner hvad J läggen för en dag, och hvad J döljen.

Säg: "ej är det onda och det goda lika, äfven om du förvånas öfver det ondas mängd. Frukten Gud, I förståndige, så skall det gå Eder väl."

Säg: »Det dåliga och det goda äro icke lika, om ock det dåligas mängd skulle behaga dig; frukten alltså Gud, I, som haven förstånd, för den händelse I månden varda lyckliga!«

Säg: "Även om du [människa] lockas av det onda på grund av dess rikliga förekomst, kan det inte ställas sida vid sida med det goda. Frukta därför Gud, ni som har förstånd; kanske skall det gå er väl i händer."

Säg: icke skall det onda och det goda anses för lika, om än det ondas öfverflöd skulle behaga dig; men frukter Gud, o, J som hafven förstånd! på det att J mågen blifva lycklige.

O I som tron! spörjen ej om ting, som, om de yppas för Eder, skola göra Eder bekymmer. Men spörjen I derom, när Korânen uppenbaras, så skola de yppas för Eder. Gud har efterskänkt dem, ty Gud är förlåtande och mild.

I, som tron, spörjen icke om saker, som kunde göra eder ont, om de uppenbaras för eder! Men om I spörjen om dem vid ett tillfälle, då Koranen nedsändes, skola de uppenbaras för eder. Gud har undseende därmed, ty Gud är överseende och mild;

TROENDE! Fråga inte om saker som, om de förklarades för er, kan leda till att [ytterligare] bördor läggs på er; ställer ni frågor medan uppenbarelsen av Koranen pågår, skall de nämligen klargöras för er. [Men] Gud har förlåtit er [om ni har ställt sådana frågor] - Gud är ständigt förlåtande, mild och överseende.

O, J som tron! forsker icke efter saker hvilka, om de blefve uppdagade för eder, kunde bedröfva eder; men om J frågen derom då Koran uppenbaras, skola de blifva uppdagade för eder, Gud förlåter eder för dem; ty Gud är nådig, mild:

Derom har folk sport före Eder, och vordo sedan derigenom otrogne.

före eder hava andra människor sport därom, och sedan hava de förnekat dem.

Människor som levde före er ställde sådana frågor, och resultatet av detta blev att de [till sist] förnekade sin tro.

Redan hafva menniskor före eder forskat efter sådane, och sedan hafva de derigenom blilvit otrogne.

Gud har ej gifvit någon förordning om Bahîra, ej heller om Saïba, och ej om Vasila och ej om Hâmi, utan hedningarne hafva pådiktat Gud lögner, och de fleste af dem hafva ingen urskilning.

Gud har ingenting förordnat om bahira eller sa'iba eller wasila eller hami, utan de, som äro otrogna, uppdikta lögn om Gud, och de flesta av dem hava intet förstånd.

BRUKET ATT skilja ut djur ur era hjordar och undanta dem från allt arbete har inte instiftats av Gud; men förnekarna av sanningen sätter ihop lögner om Gud och de flesta av dem använder inte sitt förstånd.

Gud har ingenting stadgat rörande Bahirah, eller Saaibah, eller Ouasilah, eller Ham; ; men de som icke tro, uppdikta lögn om Gud, och största delen af dem hafva icke förstånd.

När man säger till dem: "kommen till det, som Gud har uppenbarat och till aposteln," svara de: "det gör oss tillfyllest, hvilket vi hafva funnit våra fäder tro." Detta säga de, ehuru deras fäder ej visste något, ej heller voro de stadde på den rätta vägen.

Och då man säger till dem: »Kommen hit till vad Gud nedsänt och till aposteln!« säga de: »Vad vi funnit att våra fäder stödde sig på är vårt allt.« Även om deras fäder visste ingenting och ej voro stadda på den rätta vägen?

Och när de hör uppmaningen: "Kom och slut upp kring det som Gud har uppenbarat och kring Profeten", svarar de: "För oss räcker det som var våra förfäders tro." Men om deras förfäder inte använde sitt förstånd och saknade all vägledning

Och då det säges till dem: kommer till det som Gud nedsändt och till aposteln, svara de: det som vi funno våra fäder bekänna, gör tillfyllest för oss: äfven om deras fäder ingenting viste, och ej voro vägledde?

O I som tron! vaken öfver edra själar. Icke kan den skada Eder, som far vill, om I ären stadde på den rätta vägen. Till Gud skolen I återvända, och då skall Han förkunna Eder hvad I gjort hafven.

I, som tron, tagen hand om eder själva! Den, som far vilse, kan icke skada eder, då I ären stadda på den rätta vägen. Till Gud skolen I allesammans återvända, och han skall tala om för eder vad I gjorden.

Troende! Era själar är ert ansvar. Om ni är rätt vägledda, kan de som har gått vilse inte skada er. Till Gud skall ni alla samlas åter och Han skall låta er veta vad era handlingar [var värda].

O, J som tron! på eder ligger omsorgen om edra själar; icke skall den som far vilse skada eder, då J ären vägledde: till Gud skolen J alla återvända, och Han skall förkunna eder hvad J gjorden.

O I som tron! då någon af Eder känner döden nalkas och testamente skall upprättas, så bör bevittnandet deraf ega rum emellan Eder, så att två redlige män af edre närmaste varda vittnen, eller tvenne andre, i fall I ären på resa i landet och dödens skickelse då skulle träffa Eder. Qvarhållen dem efter aftonbönen. Om I tviflen på deras redlighet, så skola de svärja vid Gud: "vi skola ej sälja vittnesmålet för vinst, äfven om han (som affordrar eden) vore vår slägting, ej heller skola vi fördölja det vittnesmål, som Gud har befalt, ty då skulle vi vara syndare."

I, som tron, då någon av eder ligger för döden, vare två redlige män ur eder egen krets vittnen bland eder vid testamentets upprättande eller ock två andra för eder främmande, om I nämligen ären stadda på färd på jorden och dödsfallet inträffar därunder. Därest I hysen något tvivel, skolen I hålla dem kvar efter bönen, och de skola svärja vid Gud: »Vi skola icke sälja det för något pris, om det också gällde en anförvant, och vi skola icke heller dölja Guds vittnesmål; då hörde vi sannerligen till de oärliga.«

TROENDE! När någon bland er känner döden nalkas och vill förordna [om sin kvarlåtenskap, skall han tillkalla som] vittnen två av era rättsinniga män eller - om han befinner sig på resa och tror att döden är nära - två andra utanför [ert samfund]. Håll dem kvar efter bönen och om ni tvekar [om deras trovärdighet] låt dem svära vid Gud: "Vi skall inte göra oss någon vinst av detta, inte ens [till förmån] för en nära anförvant, och vi skall inte undanhålla vad vi på Guds befallning har bevittnat - i annat fall skulle vi sannerligen höra till förbrytarna och syndarna."

O, J som tron! må det tagas vittne ibland eder då någon nalkas sitt slut, vid testamentets tid, tvenne rättrådige män af eder sjeftve, eller tvenne andre som icke tillhöra eder, om J färdens omkring på jorden, och dödens olycksfall träffar eder. J skolen hålla båda i förvar tills efter bönen, och de skola svärja vid Gud, om J tviflen, sägande: vi skola icke sälja det vittnesmålet för något pris, äfven om en anförvandt vore i fråga; ej heller skola vi dölja Guds vittnesmål, ty då vore vi visserligen af de orättfärdige.

Skulle det upptäckas, att båda hafva gjort sig sakre till mened, så skola två andre, som äro närmast i skyldskap, af dem, mot hvilka orättvisan begåtts, intaga menedarnes ställe, och svärja vid Gud: "vårt vittnesmål är sannare än desse bådas. Vi förnärma ej sanningen, ty då syndade vi."

Men om man kommer underfund med att de gjort sig skyldiga till oärlighet, skola två andra träda i deras ställe, nämligen de båda närmaste anförvanterna bland dem, mot vilka de försyndat sig, och svärja vid Gud: »Vårt vittnesmål är sannerligen tillförlitligare än deras, och vi hava ej begått någon överträdelse; då hörde vi sannerligen till de orättfärdiga.«

Och om det visar sig att de två [vittnena] gjort sig skyldiga till [sådan] synd, då skall två andra som står närmast till bland dem vars rätt har kränkts träda i deras ställe och de skall svära vid Gud: "Vårt vittnesbörd är sannare än deras och vi har inte överträtt [Guds bud] - i annat fall skulle vi sannerligen höra till de orättfärdiga."

Mcn om det synes att man har att fordra räkning af båda för orättrådighet, stånde då upp tvenne andra, i deras ställe, af dem som fordra rättvisa emot dem, de tvenne närmaste, och de skola svärja, vid Gud, sägande: visserligen är vårt vittnesmål sannare än de bådas vittnesmål, och vi hafva icke varit orättrådige; ty då vore vi visserligen af de orättfärdige.

Detta skall lättast leda derhän, att de afgifva ett med verkliga förhållandet öfverensstämmande vittnesmål; annars skola de befara, att en annan edgång göres efter deras. Frukten då Gud och varen hörsamme. Gud leder ej de onda menniskorna.

Detta innebär större sannolikhet för att de skola avlägga vittnesmål i överensstämmelse med det verkliga förhållandet eller att de skola frukta, att andra eder komma att avläggas efter deras egna; ja, frukten Gud och hören, ty Gud vägleder ej de ogudaktiga människorna.

Detta [tillvägagångssätt] ökar sannolikheten att sanna vittnesbörd avges; vittnena måste annars vara rädda att [andras] eder därefter ställs mot deras eder. Frukta därför Gud och lyd [Hans befallningar]; Gud vägleder sannerligen inte trotsiga syndare.

Detta är lämpligare, att de må gifva vittnesmålet verkligt som det skall vara, eljest må de frukta att ed åter kan göras efter deras ed: och frukter Gud; och hörer; ty Gud skall icke vägleda elaka menniskor.

Den dag, då Gud församlar sina sändebud, skall Han fråga: "hvad svar hafven I fått?" De skola svara: "vi hafva ingen kunskap; det är du, som känner det fördolda."

Än den dag, då Gud församlar apostlarne och säger: »Vad haven I fått för svar?« De skola svara: »Vi hava ingen kunskap; du känner förvisso det fördolda.«

DEN DAG då Gud samlar sändebuden och frågar: "Vilket gensvar fick ni?" - kommer de att svara: "[Om det] vet Vi ingenting; Du [ensam] känner det som är dolt för människor."

En dag skall Gud församla apostlarne, och skall säga: hvad svar fingen J? De skola säga: vi hafva ingen kunskap, Du, i sanning, Du känner de förborgade tingen.

Då skall Gud säga: "kom ihåg Jesus, Marias son, min nåd emot dig och din moder, när jag stärkte dig med den helige ande. Du talade till menniskorna i vaggan och som man. Kom ihåg, då jag lärde dig Skriften, visheten, Torâ och Evangelium; då du gjorde af lera bilden af en fogel med min tillåtelse, derpå blåste du uti den och så vardt den en verklig fogel med min tillåtelse, och du botade den blindfödde och den spetälske med min tillåtelse; då du utförde de döde ur grafvarne med min tillåtelse och då jag skyddade dig för Israels barns anslag, när du gifvit dem obestridliga bevis (på din gudomliga sändning), men de otrogne ibland dem sade: "detta är icke annat än en uppenbar trolldom;"

Än när Gud sade: »Jesus, Marias son, kom ihåg min nåd mot dig och din moder, då jag styrkte dig med helighetens ande, så att du talade till människorna både i vaggan och som äldre!« Än när jag lärde dig skriften, visheten, tora och evangelium, och när du på min tillskyndelse skapade liksom en fågel av lera och blåste i den, så att det på min tillskyndelse blev en fågel, och du på min tillskyndelse botade den blindfödde och den spetälske! Än när du på min tillskyndelse uppväckte de döda, och när jag höll tillbaka Israels barn från dig, då du kom till dem med de klara vittnesbörden och de bland dem, som voro otrogna, sade: »Detta är ingenting annat än uppenbar trolldom!«

Då skall Gud säga: "Jesus, son av Maria! Minns Mina välgärningar mot dig och din moder - hur Jag stärkte dig med helig ande [och lät dig] tala till människorna både i vaggan och i mogen ålder och hur Jag delgav dig uppenbarelsen och visdom och Tora och Evangeliet och hur du ville med Min tillåtelse forma något liknande en fågel i lera och andas på den för att den med Min tillåtelse skulle bli en fågel och hur du med Mitt tillstånd botade de blinda och de spetälska och hur du väckte de döda till liv med Mitt tillstånd och hur Jag höll tillbaka israeliterna [som ville döda dig] när du kom till dem med klara bevis, och de av dem som förnekade sanningen sade: "Detta är helt uppenbart ingenting annat än bländande och förhäxande vältalighet!"

Då Gud sade: o, Jesu! Marias son, kom ihåg min nåd emot dig och emot din moder, då jag stärkte dig med den helige anden, att du skulle tala till menniskorna i vaggan och vid mannaåldern: ; Och då jag lärde dig Skriften och visdomen, och Lagen och Evangelium: och då du formade af lera liksom en fågels bild, med min tillstädjelse, och andades i honom, och han vardt en fågel, med min tillstädjelse: och du helade den blindfödde och den spetälske, med min tillstädjelse: och då du frambragte de döde, med min tillstädjelse: och då jag höll tillbaka från dig Israels barn, när du kom till dem med de uppenbara bevisen, och de ibland dem som icke trodde sade detta är icke annat än uppenbart hexeri.

och då jag gaf apostlarne denna uppenbarelse: "tron på mig och mitt sändebud;" de svarade: "vi tro på Gud och bevittne du, att vi underkasta oss Guds vilja."

Än när jag gav lärjungarne följande uppenbarelse: »Tron på mig och min apostel!« och de svarade: »Vi tro. Vittna, att vi äro dig undergivna!«

OCH [MINNS] hur Jag ingav de vitklädda tron på Mig och Mitt Sändebud [så att] de förklarade: "Vi tror; var du därför vårt vittne att vi har underkastat oss Guds vilja."

Och då jag i en uppenbarelse sade åt lärjungarne: tror på mig och på mitt sändebud; de svarade: vi tro, och vittna Du, att vi äro Dig undergifne.

När apostlarne sade: "o Jesus, Marias son! förmår väl din Herre, att till oss nedsända ifrån himmelen ett dukadt bord?" svarade han: "frukten Gud, (och begären ej sådant), om I ären verkligen troende."

Än när lärjungarne sade: »Jesus, Marias son, skulle din Herre vara istånd att nedsända ett bord från himmelen till oss?« Han svarade: »Frukten Gud, om I ären rättrogna!«

Och de vitklädda sade: "Jesus, son av Maria! Kan din Herre låta ett bord [dukat till måltid] sänka sig ned till oss från himlen?" [Och Jesus] svarade: "Frukta Gud, om ni har sann tro!"

Då lärjungarne sade: o, Jesu! Marias son, är din Herre mägtig att nedsända till oss ett bord från himmelen? Han svarade: frukter Gud, om J ären rättrogne.

De sade: "vi vilja äta deraf, så att våra hjertan få lugn och vi veta, att du har talat sanning för oss och kunna bevittna det."

Då sade de: »Vi önska, att vi måtte få äta därav, och att våra hjärtan måtte lugnas och vi måtte få veta, att du sagt oss sanningen, och sålunda höra till dem, som kunna vittna därom.«

De sade: "Vi vill smaka [en sådan måltid], så att våra hjärtan får ro och vi får veta att det som du har sagt oss är sanningen, och så att vi kan vara dina vittnen."

De sade: vi önske att äta derifrån, och att våra hjertan må blifva lugna, och att vi må veta att du har talat sanning till oss, och att vi må blifva af vittnena derpå.

Jesus, Marias son sade: "o du Gud, vår Herre! nedsänd till oss ifrån himmelen ett bord, som skall blifva för oss en fest, såväl för den förste, som för den siste af oss, och ett tecken ifrån dig. Föd oss, ty du är den bäste gifvare."

Och Jesus, Marias son, sade: »O Gud, vår Herre, nedsänd ett bord från himmelen till oss, att det må bliva en högtid för oss, från den förste till den siste, och ett tecken från dig, och försörj oss! Ja, du är den bäste försörjaren.«

Och Jesus, Marias son, sade: "Gud, vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss [med det som vi behöver]! Du är den bäste Försörjaren."

Jesus, Marias son, sade: o, Gud! vår Herre, nedsänd till oss ett bord från himmelen, att det må blifva för oss en högtidstest, för de förste af oss såväl som de siste af oss, och ett tecken från Dig; och försörj oss; ty Du är den bäste försörjaren.

Gud sade: "jag skall visserligen nedsända det till Eder. Men den af Eder, som derefter förnekar sin tro, honom skall jag sannerligen straffa med en pina, med hvilken jag aldrig skall straffa någon lefvande varelse." —

Gud svarade: »Jag skall förvisso nedsända det till eder, men om någon av eder ännu är otrogen, skall jag hemsöka honom med ett straff, varmed jag ej hemsökt någon i all världen.«

Gud svarade: "Ja, Jag skall låta denna [måltid] sänka sig ned till er, men om efter detta någon av er förnekar [tron] skall Jag låta honom utstå ett straff som ingen i hela världen fått utstå."

Gud sade: sannerligen skall jag nedsända det till eder, men ho ibland eder som blir otrogen derefter, i sanning skall jag straffa honom med ett straff, sådant hvarmed jag icke skall straffa någon i verlden.

Då skall Gud säga: "har väl du, Jesus, Marias son, sagt till menniskorna: "tagen mig och min moder till gudar utom Gud?" Han svarar: "Gud bevare mig! huru skulle jag kunna säga, hvad jag ej med sanning kan säga? Om jag det hade gjort, så visste du det. Du vet hvad som är inom mig, men jag vet icke hvad som är inom dig. Du vet sannerligen det fördolda.

Än när Gud sade: »Jesus, Marias son, har du sagt till människorna: ”Tagen mig och min moder till gudar i stället för Gud"« Han svarade: »Dig allena all ära! Det är mig icke möjligt att säga något, vartill jag ej har rätt. Om jag hade sagt det, visste du det redan. Du vet vad som dväljes i min själ, men jag vet ej vad som dväljes i din; du känner förvisso det fördolda.

OCH GUD skall säga: "Jesus, son av Maria! Är det du som uppmanade människorna att dyrka dig och din moder som gudomliga väsen vid sidan av Gud?" [Jesus] skall svara: "Stor är Du i Din härlighet! Hur skulle jag kunna säga vad jag inte hade rätt att säga? Om jag hade sagt detta skulle Du helt visst ha vetat det. Du vet vad som är i mitt innersta men jag vet inte vad som är i Ditt innersta; Du känner allt det som är dolt för människor.

Och då Gud sade: o, Jesu! Marias son, har du sagt åt menniskorna: tager mig och min moder till tvenne gudar, utom Gud? Han svarade prisad vare Du! icke tillkommer det mig att säga det som icke är mig tillständigt; om jag hade sagt det, visste Du det redan: Du känner hvad som är i min själ, men jag känner icke hvad som är i Dig; Du, i sanning, Du känner de förborgade tingen.

Ej har jag sagt dem något annat, än det, som du har bjudit mig: dyrken Gud, min Herre och eder Herre, och jag vakade öfver dem, så länge som jag var ibland dem. Men sedan du har upptagit mig till dig, har du haft ögonen på dem, ty du är vittne till allt.

Jag har ej sagt dem något annat än vad du bjudit mig, nämligen: ”Dyrken Gud, min och eder Herre!” Och jag har varit vittne mot dem, så länge jag var ibland dem, men då du tog mig hädan, blev du själv väktare över dem; ja, du är vittne till allting.

Vad jag har sagt dem är det som Du har befallt mig [att säga]: 'Dyrka Gud, min Herre och er Herre.' Jag var vittne till deras handlingar så länge jag levde bland dem, men sedan Du kallade mig till Dig är det Du som vakar över dem; Du är vittne till allt som sker.

Jag har icke sagt till dem annat än hvad Du befallt mig; jag har sagt: tjener Gud, min Herre och eder Herre: och jag har varit ett vittne emot dem så länge jag vistades ibland dem; men då Du upptog mig till Dig, blef Du väktare öfver dem; och Du är till allting vittne.

Om du straffar dem, så gör du rätt; de äro dine tjenare; och om du förlåter dem, så gör du rätt, ty du är allsmäktig, allvis."

Om du straffar dem, så äro de förvisso dina tjänare, och om du förlåter dem, så är du den Väldige, den Vise.«

Om Du straffar dem är de ju Dina tjänare; och om Du förlåter dem är Du den Allsmäktige, den Vise."

Om Du straffar dem, i sanning, de äro Dina tjenare; och om Du förlåter dem, sannerligen är Du den Mägtige, den Vise.

Gud har sagt: "detta är en dag, då rättfärdigheten skall gagna de fromme. De skola få på sin lott lustgårdar, vattnade af rinnande bäckar. Der skola de evigt bo. Gud har sitt välbehag i dem och de uti Gud. Detta är den största sällhet.

Gud skall säga: »Detta är en dag, då de sannfärdigas sannfärdighet skall gagna dem; dem vänta lustgårdar, genomflutna av bäckar, att de i evighet må där förbliva.« Gud finner behag i dem, och de finna behag i honom; detta är den högsta lycksaligheten.

[PÅ DOMENS dag] skall Gud säga: "Denna dag skall de sanningsenliga skörda frukterna av sin kärlek till sanningen. På dem väntar lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid." Gud är nöjd med dem och de är nöjda [där de njuter] Hans [gåvor]. Detta är den stora, den lysande segern.

Gud skall säga: detta är en dag de sannfärdiges sannfärdighet skall gagna dem: de skola få lustgårdar genom hvilka löpa floder, hvari de skola evinnerliga vistas: Gud har funnit i dem ett godt behag, och de glädja sig i Honom; detta är stor salighet.

Guds är väldet öfver himlarne och jorden med hvad uti dem finnes, och Han är allsmäktig.

Gud tillhör herraväldet över himlarna och jorden och vad i dem finnes; ja, han är allsmäktig.

Guds är herraväldet över himlarna och jorden och allt vad där ryms och Gud har allting i Sin makt.

Guds är riket öfver himlarne och jorden, och hvad som är uti dem; och Gud är allsmägtig.