قُلۡ إِنِّي نُهِيتُ أَنۡ أَعۡبُدَ ٱلَّذِينَ تَدۡعُونَ مِن دُونِ ٱللَّهِۚ قُل لَّآ أَتَّبِعُ أَهۡوَآءَكُمۡ قَدۡ ضَلَلۡتُ إِذٗا وَمَآ أَنَا۠ مِنَ ٱلۡمُهۡتَدِينَ٥٦

Säg: "jag är förbjuden att tillbedja de väsenden, hvilka I anropen utom Gud." Säg: "jag skall ej efterfölja edra lustar, ty då skulle jag vara på villovägar och icke ibland dem, som äro ledde på den rätta vägen."

Säg: »Jag är förvisso förbjuden att dyrka dem, som I åkallen i stället för Gud.« Säg: »Jag rättar mig icke efter edra hugskott; då hade jag farit vilse och hörde ej till dem, som äro stadda på den rätta vägen.«

SÄG: "Jag har förbjudits att dyrka dem som ni anropar i Guds ställe." Säg: "[I det avseendet] kommer jag inte att göra er till viljes. Gjorde jag det hade jag gått vilse och skulle inte höra till de vägledda."

Säg: sannerligen har jag blifvit förbjuden att dyrka de afgudar J åkallen, utom Gud. Säg: icke skall jag följa edra begär; visserligen skulle jag då fara vilse, och icke vara af dem som äro vägledde.