قُلۡ مَن يُنَجِّيكُم مِّن ظُلُمَٰتِ ٱلۡبَرِّ وَٱلۡبَحۡرِ تَدۡعُونَهُۥ تَضَرُّعٗا وَخُفۡيَةٗ لَّئِنۡ أَنجَىٰنَا مِنۡ هَٰذِهِۦ لَنَكُونَنَّ مِنَ ٱلشَّـٰكِرِينَ٦٣

Säg: "Ho räddar Eder ur landets och hafvets faror? I anropen Honom hemligen i ödmjukhet sägande: "om du denne gången räddar oss, skola vi visst varda tacksamme."

Säg: »Vem frälser eder från landets och havets mörker, när I åkallen honom ödmjukt och tyst: ”Om du frälser oss härifrån, skola vi sannerligen höra till de tacksamma.”«

Säg: ”Vem räddar er från [de faror som lurar i] mörkret över land och hav? [Till vem] ber ni ödmjukt och innerligt [denna bön]: 'Om [Gud] räddar oss ur denna [nöd] skall vi sannerligen visa oss tacksamma'?”

Säg: hvem frälsar eder ifrån jordens och hafvets mörker då J åkallen Honom ödmjukt och tyst, sägande: sannerligen, om Du frälsar oss från detta, skola vi blifva bland de tacksamme?