فَمَن يُرِدِ ٱللَّهُ أَن يَهۡدِيَهُۥ يَشۡرَحۡ صَدۡرَهُۥ لِلۡإِسۡلَٰمِۖ وَمَن يُرِدۡ أَن يُضِلَّهُۥ يَجۡعَلۡ صَدۡرَهُۥ ضَيِّقًا حَرَجٗا كَأَنَّمَا يَصَّعَّدُ فِي ٱلسَّمَآءِۚ كَذَٰلِكَ يَجۡعَلُ ٱللَّهُ ٱلرِّجۡسَ عَلَى ٱلَّذِينَ لَا يُؤۡمِنُونَ١٢٥

På den, som Gud vill leda, öppnar Han bröstet för Islâm, och på den, som Han vill föra vilse, gör Han bröstet trångt och tillslutet, och det varder honom lika svårt att tro och ödmjuka sig, som om han måste stiga upp i himmelen. — Så har Gud dömt de otrogne till förkastelse.

Den Gud vill vägleda, hans bröst öppnar han för Islam, och den han vill låta fara vilse, hans bröst gör han så ängsligt och beklämt, som om han ville fara upp till himmelen. Sålunda skickar Gud straffdomen över dem, som icke tro.

Gud vidgar bröstet hos den som Han vill vägleda, så att det kan fyllas av underkastelsen under Hans vilja, men hos den som Han vill låta gå vilse låter Han bröstet pressas samman i ångest, som hos den som stiger uppför ett högt [berg]. Så låter Gud nederlagets skam drabba dem som inte vill tro.

Hvem som Gud önskar att vägleda, Han skall öppna dess bröst för Islam; och hvem som Han önskar att föra vilse, dess bröst skall Han göra trångt, ihopklämdt, liksom sträfvade han upp mot himmelen: sålunda lägger Gud plåga på dem som icke tro.