قُلۡ إِنِّي عَلَىٰ بَيِّنَةٖ مِّن رَّبِّي وَكَذَّبۡتُم بِهِۦۚ مَا عِندِي مَا تَسۡتَعۡجِلُونَ بِهِۦٓۚ إِنِ ٱلۡحُكۡمُ إِلَّا لِلَّهِۖ يَقُصُّ ٱلۡحَقَّۖ وَهُوَ خَيۡرُ ٱلۡفَٰصِلِينَ٥٧

Säg: "jag eger en ifrån min Herre utgående upplysning, på hvilken I icke tron. Straffdomen, som I viljen hafva påskyndad, står ej i min makt; herraväldet är allena i Guds hand: Han beslutar hvad som är rätt och Han är den bäste domare."

Säg: »Jag åberopar mig förvisso på ett klart vittnesbörd ifrån min Herre, ehuru I hållen honom för lögnare. Jag råder ej över det, som I viljen påskynda. Avgörandet tillhör Gud allena; han handhaver rätten såsom den bäste skiljedomaren.«

Säg: "Jag stöder mig på ett klart vittnesbörd från min Herre - och detta [vittnesbörd] avvisar ni! Jag har inte makt över det som ni så otåligt begär att jag skall påskynda; det är Gud ensam som dömer och Han skall meddela [oss] sanningen; ingen kan som Han skilja [sanningen från lögnen]."

Säg: sannerligen är jag stödd på ett klart bevis från min Herra, ehuru J påstån att det är lögn. Jag besitter icke det som J önsken påskynda: domsrätten tillhör ju blott Gud; Han skall förkunna sanningen; och Han är den bäste skiljomannen.