وَحَآجَّهُۥ قَوۡمُهُۥۚ قَالَ أَتُحَـٰٓجُّوٓنِّي فِي ٱللَّهِ وَقَدۡ هَدَىٰنِۚ وَلَآ أَخَافُ مَا تُشۡرِكُونَ بِهِۦٓ إِلَّآ أَن يَشَآءَ رَبِّي شَيۡـٔٗاۚ وَسِعَ رَبِّي كُلَّ شَيۡءٍ عِلۡمًاۚ أَفَلَا تَتَذَكَّرُونَ٨٠

Hans stamförvandter tvistade med honom, men han sade: "huru, viljen I bringa mig till affall ifrån Gud, sedan Han ledt mig på den rätta vägen? Jag fruktar ej för edre afgudar. De kunna ej göra mig något, såframt min Herre ej vill det, ty min Herres kunskap omfattar allt. — Skolen I ej lägga detta på sinnet?

Men hans folk tvistade med honom, och han sade: »Skolen I tvista med mig om Gud, då han väglett mig? Jag fruktar ej det I sätten vid hans sida, om min Herre ej åsyftar någonting därmed. Min Herre omfattar allting med sin kunskap; skolen I då icke låta förmana eder?

[Då] hans stamfränder ville tvista med honom sade han: "Vill ni tvista med mig om Gud sedan Han gett mig vägledning? Jag har ingenting att frukta från det som ni sätter vid Hans sida, om inte min Herre vill att något [ont] skall drabba mig. Han omfattar allt med Sin kunskap - vill ni inte tänka över [detta]

Och hans landsmän tvistade med honom. Han sade: skolen J tvista med mig om Gud, ehuru Han har vägledt mig? Men icke fruktar jag det ringaste det som J gören till Hans like, om icke min Herre behagar; min Herres kunskap omfattar allting: skolen J då ej erinra eder?