فَلَمَّا نَسُواْ مَا ذُكِّرُواْ بِهِۦ فَتَحۡنَا عَلَيۡهِمۡ أَبۡوَٰبَ كُلِّ شَيۡءٍ حَتَّىٰٓ إِذَا فَرِحُواْ بِمَآ أُوتُوٓاْ أَخَذۡنَٰهُم بَغۡتَةٗ فَإِذَا هُم مُّبۡلِسُونَ٤٤

Sedan de hade glömt den olycka, som hade sändts till deras varning, öppnade vi för dem öfverflödets portar. Men då de fröjdade sig öfver våra gåfvor, bortryckte vi dem sjelfve plötsligen, och de vordo förtviflade.

Och när de glömt de förmaningar de fått, öppnade vi portarna till allting för dem, till dess vi slutligen plötsligt överraskade dem, då de fröjdade sig som bäst över vad de fått, och se, de blevo förtvivlade.

Och när de inte längre mindes läxan som de fått, öppnade Vi portarna till allt [livets goda] för dem till dess att Vi, när de ännu gladdes över det som hade kommit dem till del, plötsligt lät Vårt straff drabba dem och de störtades i en avgrund av förtvivlan.

Och då de hade glömt det om hvilket de voro erinrade, öppnade vi för dem alltings portar; tills, då de förlustade sig i det som de hade fått, vi plötsligen grepo dem, och se, de blefvo förtviflade.