وَأَقۡسَمُواْ بِٱللَّهِ جَهۡدَ أَيۡمَٰنِهِمۡ لَئِن جَآءَتۡهُمۡ ءَايَةٞ لَّيُؤۡمِنُنَّ بِهَاۚ قُلۡ إِنَّمَا ٱلۡأٓيَٰتُ عِندَ ٱللَّهِۖ وَمَا يُشۡعِرُكُمۡ أَنَّهَآ إِذَا جَآءَتۡ لَا يُؤۡمِنُونَ١٠٩

De hafva svurit sin dyraste ed, nemligen vid Gud, att om ett under förunnades dem, så skulle de tro derpå. Svara: "undren bero på Gud." Veten I också, I troende, att om ett sådant visades dem. så skulle de dock icke tro.

De hava svurit sina dyraste eder vid Gud, att om ett tecken kommer till dem, så skola de sannerligen tro därpå. Säg: »Tecknen höra endast Gud till, men huru kunnen I veta, att de skola tro, när det kommer?«

De svär högtidliga eder vid Gud att om de fick ett tecken skulle de sannerligen tro på det. Säg: "Gud ensam råder över tecken och under." Men vad kan få er att inse att de inte skulle tro även om de fick [ett tecken].

De hafva svurit vid Gud med sin kraftiga ed, att om ett tecken kom till dem, de säkert skulle tro derpå. Säg: tecknen finnas blott hos Gud; men Han låter eder intet varseblifva; emedan om de komme, skulle de icke tro.