إِنَّمَا وَلِيُّكُمُ ٱللَّهُ وَرَسُولُهُۥ وَٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ ٱلَّذِينَ يُقِيمُونَ ٱلصَّلَوٰةَ وَيُؤۡتُونَ ٱلزَّكَوٰةَ وَهُمۡ رَٰكِعُونَ٥٥
Sannerligen, edre vänner äro Gud, Hans apostel och de troende, som upprätthålla gudstjensten och betala almosan; de äro de, som ödmjuka sig inför Gud.
Eder beskyddare är blott Gud och hans apostel jämte dem, som tro, som förrätta bönen och giva allmosan, allt under det de buga sig.
Era beskyddare är inga andra än Gud och Hans Sändebud och de [övriga] troende - de som förrättar bönen och betalar allmoseskatten och som böjer rygg och knän [inför Gud].
Edert stöd är blott Gud och Hans apostel och de som tro, hvilka iakttaga bönen och gifva de stadgade almosorna, och de som buga sig:
Er beskyddare är ingen annan än Gud, Hans Sändebud och de som tror – de som förrättar bönen, ger allmosan och bugar sig i bön.
Kommentar
Er beskyddare: Han sade er beskyddare (i singular), och inte era beskyddare (i plural) för att visa att beskyddet i grunden tillhör Gud, den Prisade och Upphöjde. Beskyddet tillkommer Hans Sändebud och de troende endast som en följd av Hans beskydd.(1) [al-Baydawi]
Jabir ibn Abdullah sade: ”Abdullah ibn Salam kom till Profeten ﷺ och sade: ’Guds Sändebud, vårt folk, Qurayza och Nadir, har övergivit oss, tagit avstånd från oss och svurit att inte umgås med oss.’ Denna vers uppenbarades då, och Profeten ﷺ läste upp den för honom, varpå Abdullah sade: ’Guds Sändebud, vi är tillfreds med Gud, Hans Sändebud och de troende som beskyddare.’” [al-Baghawi]
De som förrättar bönen: De som ber de obligatoriska bönerna. Bugar sig i bön: De som ber frivilliga böner. [al-Qurtubi]
Den lägre själen är din största fiende. Den som betraktar den som en fiende låter sig inte bli indragen i dispyter med människor för dess skull,(2) och inte heller sätter han sig upp mot Sanningen för dess skull.(3) [al-Qushayri]
- (1) Beskyddet kommer i själva verket bara från Gud, och beskyddet från Hans Sändebud och de troende är inte en oberoende kraft, utan en konsekvens och en manifestation av Guds beskydd, ö.a.
- (2) När den lägre själen är otyglad hamnar den ständigt i konflikt. Den kan känna sig förolämpad och vill alltid ha rätt, och alla konflikter har sitt ursprung i den lägre själen. Den som vänder blicken och kampen inåt hamnar sällan i konflikt med andra, eftersom han kan se sin egen del i konflikten. Han inser att ilskan och stoltheten har sitt ursprung i hans inre fiende, den lägre själen, och i stället för att angripa andra angriper han sig själv. Resultatet av en sådan kamp är fred i det yttre.
- (3) Han inser också att den lägre själen är källan till andligt motstånd. Det är den lägre själen som uppfattar bönen som en börda och söker efter ursäkter att inte hörsamma Guds påbud. När han strider mot denna aspekt av den lägre själen och segrar uppnår han inre frid. Att betrakta den lägre själen som en fiende är inte självhat, utan en disciplinerad kamp mot negativa impulser. Frukterna av denna kamp är fred med människor och fred med Gud, ö.a.