وَٱذۡكُرُواْ نِعۡمَةَ ٱللَّهِ عَلَيۡكُمۡ وَمِيثَٰقَهُ ٱلَّذِي وَاثَقَكُم بِهِۦٓ إِذۡ قُلۡتُمۡ سَمِعۡنَا وَأَطَعۡنَاۖ وَٱتَّقُواْ ٱللَّهَۚ إِنَّ ٱللَّهَ عَلِيمُۢ بِذَاتِ ٱلصُّدُورِ٧
Behållen i minnet Guds nåd emot Eder och det förbund, som Han har slutit med Eder, då I saden: "vi höra och vi lyda." Frukten Gud; Han vet sannerligen det, som bor i edra hjertans innersta.
Kommen ihåg Guds nåd mot eder och det förbund, han ingick med eder, då I saden: »Vi höra, och vi lyda«, och frukten Gud! Gud känner förvisso sinnenas beskaffenhet.
Minns Guds välgärningar mot er och att Han knöt er till Sig med Sitt förbund och att ni svarade: "Vi hör och vi lyder." Och frukta Gud - Gud vet vad som rör sig i människans innersta.
Och ihågkommer Guds nåd emot eder, och Hans förbund som Han ingått med eder, då J saden: vi hafva hört, och vi lyda; och frukter Gud; ty Gud känner hvad som bor i brösten.
Och minns Guds nåd mot er och det förbund Han ingick med er, då ni sade: »Vi hör, och lyder«, och frukta Gud! Ja, Gud känner vad som döljer sig i era bröst.
Kommentar
Och minns Guds nåd mot er: När Gud, den Upphöjde, har nämnt alla dessa förpliktelser i verserna ovan, följer Han upp det med att påminna dem om varför de ska accepteras. Han framhåller två anledningar som förpliktigar dem att underkasta sig. 1. Den första är Guds gåvor till dem, och det är detta som avses med orden: Och minns Guds nåd mot er. Det är välkänt att ett överflöd av gåvor förpliktigar mottagaren att tjäna Givaren och lyda Hans påbud. Uppmaningen Och minns Guds nåd mot er antyder att människan har glömt dessa gåvor, men hur är det möjligt att glömma Guds gåvor när vi ständigt är omgivna av dem? Det är just på grund av att de flödar över oss i varje stund som vi betraktar dem som en självklarhet. Deras ständiga närvaro är själva orsaken till att de faller i glömska.(1) De insiktsfulla har därför sagt: ”Gud, den Upphöjde, är dold (bāṭin) just för att Han är så uppenbar (ẓāhir)”. Det är detta som avses med orden: ”Högt upphöjd är Han, som har beslöjats för förståndet av Sin överväldigande tydlighet, och dolts för det av Sitt fullkomliga ljus.”(2)
2. Den andra anledningen som förpliktigar dem att underkasta sig Guds regler är det förbund som Han ingick med dem. Det har sagts att förbundet syftar på det avtal som slöts mellan Profeten ﷺ och följeslagarna, då de svor att höra och lyda i både medgång och motgång. Han, den Upphöjde, varnade dem sedan för att bryta detta avtal med orden: Ja, Gud känner vad som döljer sig i era bröst. al-Suddi, och majoriteten av de skolastiska teologerna (al-mutakallimūn), ansåg att förbundet syftar på de rationella och uppenbarade bevisen för Guds enhet och den gudomliga lagens sanning.(3) [al-Razi]
Och minns Guds nåd mot er: Någon frågade al-Wasiti, må Gud vara honom barmhärtig: ”Vad är syftet med de gåvor Gud skänker Sin skapelse?” ”Han skänker dem gåvor", svarade han, "för att de ska skåda Givaren genom gåvan, men ni skiljer gåvan från Givaren, precis som ni låter prövningarna skilja er från Den som prövar er.” [al-Sulami]
- (1) Detta kan jämföras med ljudet från en fläkt i ditt hem; efter ett tag ”hör” du den inte längre, men det beror inte på att ljudet har försvunnit, utan på att du filtrerar bort ljudet, eftersom det är så konstant närvarande, ö.a.
- (2) Att Han, den Upphöjde, är dold beror inte på att Han är frånvarande, utan på att Hans närvaro är så intensiv. En fisk är omedveten om vattnet just för att den är helt omsluten av det, och på samma sätt förhåller det sig med människan: hon kan inte känna Guds närvaro eller uppskatta Hans gåvor, eftersom hon är omgiven av dem. Om du försöker titta rakt in i solen kan du inte se någonting. Solens ljus är nämligen så intensivt att det hindrar dig från att se. Slöjan är inte ett mörker som döljer ljuset; det är ljuset självt som är slöjan, ö.a.
- (3) Enligt denna tolkning syftar förbundet inte på ett muntligt förbund, utan på en outtalad överenskommelse mellan människan och Den som skapat henne och rustat henne med förstånd, ö.a.