أُحِلَّ لَكُمۡ صَيۡدُ ٱلۡبَحۡرِ وَطَعَامُهُۥ مَتَٰعٗا لَّكُمۡ وَلِلسَّيَّارَةِۖ وَحُرِّمَ عَلَيۡكُمۡ صَيۡدُ ٱلۡبَرِّ مَا دُمۡتُمۡ حُرُمٗاۗ وَٱتَّقُواْ ٱللَّهَ ٱلَّذِيٓ إِلَيۡهِ تُحۡشَرُونَ٩٦

Det är Eder lofligt att fiska i hafvet och äta fisken, till edert gagn och för de medresande. Men markens villebråd är Eder förbjudet, så länge I bären pilgrimsdrägten. Frukten Gud, till hvilken I skolen församlas (på domedagen).

Att fiska i havet och spisa därav är tillåtet för eder till underhåll för eder och de vägfarande, men markens villebråd är dock förbjudet för eder, så länge I ären stadda på vallfärd; ja, frukten Gud, hos vilken I skolen församlas!

Det som fiske i hav [och andra vatten] kan ge och allt ätligt som kan hämtas därifrån är tillåtet för er, till nytta och glädje för er och för dem som befinner sig på resa, medan jakt till lands är förbjuden för er under pågående vallfärd. Och frukta Gud - det är till Honom ni skall samlas åter.

Hafvets villbråd är eder tillåtet, och att äta deraf; till gagn för eder och för den vägfarande; men jordens villbråd är eder förbjudet, så länge J förblifven helgade pelegrimer: och frukter Gud hos hvilken J skolen blifva samlade.