وَإِذَا نَادَيۡتُمۡ إِلَى ٱلصَّلَوٰةِ ٱتَّخَذُوهَا هُزُوٗا وَلَعِبٗاۚ ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمۡ قَوۡمٞ لَّا يَعۡقِلُونَ٥٨
När I kallen till bönen, gyckla de deröfver och drifva dermed gäckeri, emedan de äro okunniga menniskor.
Då I kallen till bön, göra de den till föremål för gyckel och skämt, och detta därför att de äro människor, som ej hava något förstånd.
de som, när kallelsen till bön ljuder, hånar och gör narr av den, därför att de är människor som inte använder sitt förstånd.
Och då J kallen till bönen, hafva de henne till skämt och gyckel; detta emedan de äro menniskor utan förstånd.
När ni kallar till bön, gör de den till föremål för hån och skämt, därför att de är människor som inte använder sitt förstånd.
Kommentar
Här nämns några exempel på sådant de gör till föremål för hån och skämt. När ni kallar till bön, gör de den: Pronomenet ”den” kan syfta antingen på bönen eller på böneutropet. Det har berättats att när det kallades till bön i Medina, och böneutroparen sade: ”Jag vittnar att Muhammed är Guds Sändebud” brukade en kristen man säga: ”Må lögnaren brinna.” En natt antändes hans hem av en gnista, och hela hans familj brann inne. Det har också sagts att när böneutroparen kallade till bön och muslimerna reste sig för att be, brukade judarna säga: ”De har rest sig, må de aldrig resa sig igen. De har bett, må de aldrig kunna be igen.” Hån och skämt: De drev med muslimerna och hånade dem. Detta för att de trodde sig ha lurat muslimerna genom att be tillsammans med dem och genom att låtsas vara muslimer. De ansåg att det var meningslöst att be och betraktade därför bönen som ett skämt. Det har också berättats att de sade: ”Muhammed, du har kommit med något som ingen har hört talas om tidigare. Om du verkligen är en Profet har du gått emot alla andra Profeter med detta påfund. Varifrån har du fått detta rop, som påminner om åsnans skri?” [al-Razi]
Böneutropet kallar människan till platsen för förtroligt samtal med Gud. För den som inser värdet av denna plats, ger böneutropet lugn i hjärtat och liv till själen. Den som däremot är beslöjad från denna verklighet betraktar allt detta med lekens öga och uppfattar det med hånets hörsel. Sådant är Guds beslut: Han har skapat Sina tjänare olika, i enlighet med Sin vilja. [al-Qushayri]