۞وَٱتۡلُ عَلَيۡهِمۡ نَبَأَ ٱبۡنَيۡ ءَادَمَ بِٱلۡحَقِّ إِذۡ قَرَّبَا قُرۡبَانٗا فَتُقُبِّلَ مِنۡ أَحَدِهِمَا وَلَمۡ يُتَقَبَّلۡ مِنَ ٱلۡأٓخَرِ قَالَ لَأَقۡتُلَنَّكَۖ قَالَ إِنَّمَا يَتَقَبَّلُ ٱللَّهُ مِنَ ٱلۡمُتَّقِينَ٢٧
Uppläs för dem sanningsenligt berättelsen om Adams två söner (Abel och Kain), när de framburo sina offer. Den enes mottogs då af Gud, men ej den andres. Kain sade: "jag skall döda dig." Abel genmälte: "Gud emottager offer endast af de gudfruktige.
Läs ock upp berättelsen om Adams två söner för dem uti sanning, hurusom de offrade ett offer och den enes offer mottogs välvilligt, men icke den andres! Denne sade: »Jag skall sannerligen döda dig«, och den förste svarade: »Gud mottager sådant endast från de gudfruktiga.
LÅT DEM höra berättelsen om Adams två söner, så som allt verkligen gick till - de bar fram var sitt offer [till Gud] och den enes [offer] togs nådigt emot men inte den andres. [Denne] sade: "Jag svär att jag skall döda dig." [Och brodern] svarade: "Gud tar inte emot offer av andra än dem som fruktar Honom.
Och uppläs för dem med sanning historien om Adams tvenne söner, då de offrade ett offer, och den enes af dem emottogs, men den andres ej blef emottaget. Han sade: jag skall i sanning dräpa dig. Svarade Abel: Gud emottager offer blott af de gudfruktige;
Och läs sanningsenligt upp berättelsen om Adams två söner för dem: när de båda frambar ett offer, mottogs det från den ene, men inte från den andre. Den andre sade då: »Jag ska sannerligen döda dig!«, och den förste svarade: »Gud tar endast emot offer från de gudfruktiga.
Kommentar
Berättelsen om Kain och Abel tjänar som en prototyp för den fallna människans benägenhet att ta till våld och till att döda sina egna ”bröder”. Vissa kommentatorer ser en specifik parallell mellan berättelsen om Kain och Abel och judarnas relation till Profeten ﷺ. De ville döda sina ”bror” av avundsjuka på hans andliga ställning. Denna parallell förstärks av att den idiomatiska frasen ”bära hand” används både i vers 5:11, om judarnas avsikter, och i vers 5:28 i denna berättelse. [Nasr et al.]
Och läs sanningsenligt upp berättelsen om Adams två söner för dem: I den här versen finns tröst för Profeten ﷺ. Budskapet är: ”Om vissa judar har för avsikt att mörda dig, är detta inget nytt. De har dödat Profeter före dig, och Kain dödade Abel. Ondskan har funnits sedan tidernas begynnelse.” När de båda frambar ett offer, mottogs det från den ene, men inte från den andre: Det har sagts att Kains offergåva var ett knippe veteax från den sämsta delen av hans skörd, medan Abels offergåva var en bagge, utvald från de bästa av hans djur. [al-Qurtubi]
Offer: Qurbān är en rättfärdig handling, såsom att offra ett slaktdjur eller att ge en allmosa, genom vilken man söker närma sig Gud.(1) Mottogs det från den ene, men inte från den andre: Detta visar att gudsfruktan är ett absolut villkor för att en handling ska tas emot, och av denna anledning tog Gud emot det ena offret men inte det andra. Gudsfruktan är en av hjärtats egenskaper. Profeten ﷺ sade: ”Gudsfruktan finns här” och pekade mot hjärtat. Sann gudsfruktan kännetecknas av flera saker: Den första är att man känner fruktan och bävan för att komma till korta i det goda man gör, och att man skyddar sig så mycket man kan mot alla former av försumlighet.(2) Den andra är att man är ytterst vaksam så att handlingen inte utförs för något annat syfte än att vinna Guds, den Upphöjdes, välbehag. Den tredje är att man skyddar handlingen mot att någon eller något annat än Gud ska ha en del i den.(3) Hur svårt är det inte att uppfylla alla dessa villkor! [al-Razi]
Den andre sade då: »Jag ska sannerligen döda dig!«: När Kains offergåva inte togs emot, fylldes han av en sådan vrede och avund att han ville döda Abel. Och den förste svarade: Abel svarade honom: ”Varför ska du döda mig? Vad har jag gjort för fel? Gud tar endast emot offer från de gudfruktiga.” [al-Baghawi]
- (1) Ordet qurbān kommer från den arabiska roten q r b som betyder närhet, att komma nära, att närma sig, ö.a.
- (2) Gudsfruktan innebär med andra ord en djup ödmjukhet och medvetenhet om det egna jagets svaghet och brister, ö.a.
- (3) Man måste vara på sin vakt mot den lägre själen, så att den inte betraktar sig själv som utföraren av handlingen och fylls av självbeundran, ö.a.