ذَٰلِكَ أَدۡنَىٰٓ أَن يَأۡتُواْ بِٱلشَّهَٰدَةِ عَلَىٰ وَجۡهِهَآ أَوۡ يَخَافُوٓاْ أَن تُرَدَّ أَيۡمَٰنُۢ بَعۡدَ أَيۡمَٰنِهِمۡۗ وَٱتَّقُواْ ٱللَّهَ وَٱسۡمَعُواْۗ وَٱللَّهُ لَا يَهۡدِي ٱلۡقَوۡمَ ٱلۡفَٰسِقِينَ١٠٨

Detta skall lättast leda derhän, att de afgifva ett med verkliga förhållandet öfverensstämmande vittnesmål; annars skola de befara, att en annan edgång göres efter deras. Frukten då Gud och varen hörsamme. Gud leder ej de onda menniskorna.

Detta innebär större sannolikhet för att de skola avlägga vittnesmål i överensstämmelse med det verkliga förhållandet eller att de skola frukta, att andra eder komma att avläggas efter deras egna; ja, frukten Gud och hören, ty Gud vägleder ej de ogudaktiga människorna.

Detta [tillvägagångssätt] ökar sannolikheten att sanna vittnesbörd avges; vittnena måste annars vara rädda att [andras] eder därefter ställs mot deras eder. Frukta därför Gud och lyd [Hans befallningar]; Gud vägleder sannerligen inte trotsiga syndare.

Detta är lämpligare, att de må gifva vittnesmålet verkligt som det skall vara, eljest må de frukta att ed åter kan göras efter deras ed: och frukter Gud; och hörer; ty Gud skall icke vägleda elaka menniskor.