وَلَوۡ أَنَّ أَهۡلَ ٱلۡكِتَٰبِ ءَامَنُواْ وَٱتَّقَوۡاْ لَكَفَّرۡنَا عَنۡهُمۡ سَيِّـَٔاتِهِمۡ وَلَأَدۡخَلۡنَٰهُمۡ جَنَّـٰتِ ٱلنَّعِيمِ٦٥
Detta oaktadt, om Skriftens egare trodde och fruktade Gud, så skulle vi tillgifva hvad de hafva brutit och införa dem i ljufliga lustgårdar.
Om de, som fått skriften, trodde och fruktade Gud, så skulle vi utplåna deras missgärningar från dem och låta dem komma in i de ljuvliga lustgårdarna,
Om efterföljarna av äldre tiders uppenbarelser ville tro [helt och fullt] och frukta Gud, skulle Vi helt visst förlåta dem deras dåliga handlingar och föra dem till lycksalighetens lustgårdar.
Men om Skriftens folk trodde, och fruktade Herran, visserligen skulle vi aftvå från dem deras synder, och införa dem i vällustiga trädgårdar.
Om de som fått Skriften trodde och fruktade Gud, skulle Vi helt visst utplåna deras missgärningar och föra dem in i de ljuvliga lustgårdarna,
Kommentar
Efter att Gud, den Upphöjde, har fördömt och klandrat dem med eftertryck, visar Han här att dörren till omvändelse fortfarande är öppen. Han klargör att om de bara hade trott och fruktat Honom, skulle de ha uppnått lycka i både detta och det tillkommande livet. Lycka i nästa liv består av två delar: att undgå straff och att få del av belöningen. Att undgå straffet återspeglas i orden: Skulle Vi helt visst utplåna deras missgärningar, och att få del av belöningen återspeglas i orden: Och föra dem in i de ljuvliga lustgårdarna. [al-Razi]