وَكَتَبۡنَا عَلَيۡهِمۡ فِيهَآ أَنَّ ٱلنَّفۡسَ بِٱلنَّفۡسِ وَٱلۡعَيۡنَ بِٱلۡعَيۡنِ وَٱلۡأَنفَ بِٱلۡأَنفِ وَٱلۡأُذُنَ بِٱلۡأُذُنِ وَٱلسِّنَّ بِٱلسِّنِّ وَٱلۡجُرُوحَ قِصَاصٞۚ فَمَن تَصَدَّقَ بِهِۦ فَهُوَ كَفَّارَةٞ لَّهُۥۚ وَمَن لَّمۡ يَحۡكُم بِمَآ أَنزَلَ ٱللَّهُ فَأُوْلَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلظَّـٰلِمُونَ٤٥

I Torâ hafva vi gifvit judarne den föreskriften: lif för lif, öga för öga, näsa för näsa, öra för öra, tand för tand och hämnd för sår. Men om någon efterskänker hämnden, så är det för honom en försoning hos Gud. De som icke döma enligt Guds uppenbarelser, de äro orättfärdige.

— Tornberg

I dem hava vi föreskrivit dem följande: liv för liv, öga för öga, näsa för näsa, öra för öra, tand för tand och sår enligt vedergällning, och vill någon efterskänka det, gälle detta som ett försoningsoffer för honom själv. Men de, som ej döma efter vad Gud nedsänt, dessa äro de orättfärdiga.

— Zetterstéen

Och i denna [Tora] föreskrev Vi för dem att ett liv [skall tas] för varje liv [som spills] och ett öga för ett öga och en näsa för en näsa och ett öra för ett öra och en tand för en tand och för varje sår ett motsvarande sår. Men den som för Guds skull vill förlåta [och avstå från hämnd] kan få förlåtelse [för egen synd]. Ja, de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat begår orätt mot sig själva.

— Bernström

Vi hafva föreskrifvit dem deri, att lif skall gälda för lif, och öga för öga, och näsa för näsa, och öra för öra, och tand för tand, och sår enligt vedergällningsrätt: men ho som gör almosor deraf, det skall tillräknas honom såsom ett försoningsoffer: och ho som icke dömmer enligt hvad Gud nedsändt, desse äro de orättfärdige.

— Crusenstolpe

I den har Vi föreskrivit dem följande: liv för liv, öga för öga, näsa för näsa, öra för öra, tand för tand och vedergällning för sår, men om någon avsäger sig rätten till vedergällning som en allmosa, gäller detta som försoning för honom själv. Men de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat – det är dessa som är orättfärdiga.

— Zamzam förlag

Kommentar

I den har Vi föreskrivit dem följande: liv för liv, öga för öga, näsa för näsa, öra för öra, tand för tand och vedergällning för sår: Gud, den Upphöjde, påminner här om Sin lag i Torah. Han hade tidigare klargjort att straffet för äktenskapsbrott var stening, men judarna ville inte rätta sig efter det. Här klargör Han att Han även föreskrev dem i Torah att den som tar ett liv ska dödas, men de förvrängde även denna lag genom att tillämpa den på Banu Qurayza men inte på Banu al-Nadir.⁽¹⁾ [al-Razi]

Men om någon avsäger sig rätten till vedergällning som en allmosa, gäller detta som försoning för honom själv: Profeten ﷺ har sagt: ”För den som ger något av sin kropp som allmosa kommer Gud att utplåna en motsvarande mängd av hans synder.”⁽²⁾ [al-Baghawi]

Men de som inte dömer i enlighet med vad Gud har uppenbarat – det är dessa som är orättfärdiga: De är orättfärdiga eftersom de inte skipade rättvisa för offret. Gud hade befallt dem att vara rättvisa och behandla alla lika, men de trotsade Hans befallning och begick överträdelser mot varandra. [Ibn Kathir]

Å ena sidan har vedergällning fastställts i lagen, vilket är en av den lägre själens rättigheter, eftersom den kräver vedergällning för att stilla sin vrede och sitt raseri. Å andra sidan uppmuntras förlåtelse, vilket är en av Guds rättigheter och något Han begär av dig. Hur kan man då jämföra det du begär för din lägre själ med det Gud begär av dig!? Sufiernas väg är att helt bortse från sina egoistiska motiv, och det har därför sagts: ”Sufiernas blod saknar värde och deras egendom är lovlig.”⁽³⁾ Det har också sagts: ”Sufiern är som jorden: allt som är fult kastas på den, men ur den frambringas allt som är vackert.” En av sufiernas grundprinciper är därför att aldrig söka personlig upprättelse.⁽⁴⁾ [Ibn Ajiba]

(1) Se kommentar till vers 50 nedan, ö.a.
(2) Det vill säga, den som avstår från att kräva vedergällning för en kroppsskada kommer att få en del av sina synder förlåtna, ö.a.
(3) Det vill säga, de kräver varken blodspengar eller ersättning om du skadar dem, ö.a.
(4) I deras strävan att efterlikna Profeten صلى الله عليه وسلم. Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: ”Guds Sändebud صلى الله عليه وسلم utkrävde aldrig någonsin vedergällning för sin egen skull.” [Bukhari & Muslim]