قَالُواْ يَٰمُوسَىٰٓ إِنَّا لَن نَّدۡخُلَهَآ أَبَدٗا مَّا دَامُواْ فِيهَا فَٱذۡهَبۡ أَنتَ وَرَبُّكَ فَقَٰتِلَآ إِنَّا هَٰهُنَا قَٰعِدُونَ٢٤
De svarade: "O Moses! vi skola aldrig någonsin gå derin, så länge de finnas der. Gå du och din Herre bort och kämpen; vi stanna qvar här."
De svarade: »Mose, vi skola aldrig någonsin komma dit in, så länge de äro kvar där; drag du åstad med din Herre och bekämpen dem! Vi stanna förvisso här.«
[Men] de sade: "Moses! I detta [land] går vi aldrig in så länge [jättarna] är kvar där. Gå, du och din Herre, och kämpa [mot dem]! Vi stannar här."
De svarade: o, Mose! aldrig någonsin skola vi dit inträda, så länge de der förblifva, men gack du och din Herre och strider J, ty vi qvarblifva här.
De svarade: »Moses, vi ska aldrig någonsin gå in där, så länge de är kvar; gå du och din Herre, och bekämpa dem själva! Vi sitter kvar här.«
Kommentar
Gå du och din Herre: Detta är otro, om de med dessa ord menade att Gud fysiskt skulle förflytta sig från en plats till en annan. Men om de sade så i trots, med innebörden att Moses skulle gå själv och att Gud skulle hjälpa honom, är det en synd. [al-Razi]
Gå du och din Herre: Vissa har tolkat dessa ord välvilligt och sagt att de menade: ”Gå du, Moses, och må din Herre hjälpa dig”, eftersom det är omöjligt för Gud att ”gå” i fysisk bemärkelse. Men en sådan välvillig tolkning är endast befogad när det gäller troende människor. När det handlar om människor som öppet trotsar Gud, den Mäktige och Ärorike, och Hans Sändebud, finns det ingen anledning att omtolka vad de har sagt eller uppdiktat om Gud. Deras ord ska snarare förstås i ljuset av deras otro och villfarelse. Det har berättats att Profeten ﷺ talade till folket vid Hudaybiyya och sade: ”Människor, rådgör med mig”. al-Miqdad ibn al-Aswad sade då: ”Guds Sändebud, vi säger inte som Israels barn: Gå du och din Herre, och bekämpa dem själva! Vi sitter kvar här. Vi säger i stället: ”Gå du och din Herre och bekämpa dem, och vi kommer att kämpa vid er sida.” [al-Tabari]