لَيۡسَ عَلَى ٱلَّذِينَ ءَامَنُواْ وَعَمِلُواْ ٱلصَّـٰلِحَٰتِ جُنَاحٞ فِيمَا طَعِمُوٓاْ إِذَا مَا ٱتَّقَواْ وَّءَامَنُواْ وَعَمِلُواْ ٱلصَّـٰلِحَٰتِ ثُمَّ ٱتَّقَواْ وَّءَامَنُواْ ثُمَّ ٱتَّقَواْ وَّأَحۡسَنُواْۚ وَٱللَّهُ يُحِبُّ ٱلۡمُحۡسِنِينَ٩٣

Ej skall det tillräknas dem, som tro och göra godt, om de ätit något (som vunnits med spel), så snart, som de frukta Gud, tro och göra godt, sedermera bevara sig (för det förbjudna) och äro faste i tron, och vidare fortfara sålunda och göra godt, ty Gud älskar dem, som väl göra.

Ingen skuld drabbar dock dem, som tro och göra goda gärningar, för vad de smakat, när de frukta Gud, tro och göra goda gärningar och sedan frukta Gud och tro och återigen frukta Gud och göra väl; ja, Gud älskar dem, som göra väl.

De som tror och lever rättskaffens skall inte göra sig förebråelser för vad de [förut] har ätit och druckit, om de fruktar Gud och [håller fast vid] tron och lever ett rättskaffens liv; låt det sägas än en gång: [de har ingenting att förebrå sig om de] fruktar Gud och [håller fast vid] tron - ja, ännu en gång: [de skall] frukta Gud och [sträva efter att] göra det goda och det rätta. Gud älskar dem som gör det goda och det rätta.

Det är icke synd för dem som tro och göra goda verk, i det hvaraf de redan njutit, så fort de frukta Gud, och tro, och göra goda verk, och sedan frukta Gud och tro, och åter frukta Gud och göra godt; ty Gud älskar de välgörande.