كَانُواْ لَا يَتَنَاهَوۡنَ عَن مُّنكَرٖ فَعَلُوهُۚ لَبِئۡسَ مَا كَانُواْ يَفۡعَلُونَ٧٩

De avhöll inte varandra från någon av de otillbörliga handlingar som de begick: Ordet tanāhī kan här ha två betydelser: 1. Att avhålla (som i översättningen ovan), det vill säga, de förbjöd inte varandra att begå syndiga handlingar. Profeten ﷺ har sagt: ”Den som är tillfreds med ett folks handlingar tillhör dem, och den som bidrar till att öka deras antal tillhör dem.” 2. Att upphöra, från intihā’, det vill säga, de upphörde inte själva med att begå otillbörliga handlingar. [al-Razi]

Profeten ﷺ sade: ”Det första tecknet på förfall hos Israels barn var att en man bland dem mötte en annan och sade: ’Frukta Gud, och avstå från det du gör, för det är inte tillåtet för dig att göra så.’ Men när han mötte honom dagen därpå, hindrade det honom inte från att äta, dricka och umgås med honom. När de gjorde så slog Gud samman deras hjärtan.”⁽¹⁾ Därefter läste Profeten ﷺ: De av Israels barn, som förnekade sanningen, förbannades av David och Jesus, Marias son; och detta för att de var trotsiga och ständigt begick överträdelser… fram till slutet av vers 81. Och sedan sade han ﷺ: ”Nej vid Gud, ni ska antingen påbjuda det som är tillbörligt och förbjuda det som är otillbörligt, och ta tag i den orättfärdiges hand och föra honom tillbaka till sanningen och begränsa honom till det som är sant, eller så kommer Gud att slå era hjärtan samman och sedan förbanna er liksom Han förbannade dem.”  [Ibn Kathir]

1. (1) Det vill säga, så att de alla blev lika likgiltiga inför synd, ö.a.