وَيَقُولُ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓاْ أَهَـٰٓؤُلَآءِ ٱلَّذِينَ أَقۡسَمُواْ بِٱللَّهِ جَهۡدَ أَيۡمَٰنِهِمۡ إِنَّهُمۡ لَمَعَكُمۡۚ حَبِطَتۡ أَعۡمَٰلُهُمۡ فَأَصۡبَحُواْ خَٰسِرِينَ٥٣
och de troende skola säga: "äro desse väl de, som svuro vid Gud med sine dyraste eder, att de voro på eder sida?" Deras gerningar äro utan värde och de äro förtappade.
Och de, som tro, säga: »Är det dessa, som svurit sina dyraste eder vid Gud, att de sannerligen skola stå på eder sida?« Deras gärningar äro förspillda, och de varda tillspillogivna.
Och de troende säger: "Är dessa [verkligen] samma människor som svor sina heligaste eder vid Gud att de stod på vår sida? Alla deras strävanden har gått om intet och [nu] står de som förlorare!"
Och de som tro skola säga: äro desse de som svurit vid Gud sin kraftiga ed, att de säkert äro med eder? Fåfänge äro deras verk, och de skola blifva af dem som lida förlust.
Och de som tror säger: »Är det dessa, som svurit sina dyraste eder vid Gud, att de ska stå på er sida?« Deras gärningar har omintetgjorts, och de kom att höra till dem som går förlorade.
Kommentar
Och de som tror säger: »Är det dessa, som svurit sina dyraste eder vid Gud, att de ska stå på er sida?« När sade de troende detta? Många kommentatorer anser att de troende skulle komma att säga så i framtiden, när muslimerna segrade och Gud avslöjade hycklarna. En annan tolkning är att de troende sade så som en reaktion på att hycklarna själva avslöjade sitt hyckleri när de sade: Vi fruktar att ödet ska vända sig mot oss. [K. 5:52] [al-Thaʿalabi]