Sura 17: Israels barn

Prisad vare Han, som under en nattlig färd förde sin tjenare Muhammed ifrån det heliga templet (i Mekka), till det aflägsna templet (i Jerusalem), hvars omkrets vi välsignat, för att visa honom några af våra under. Gud hör och ser allt.

Honom allena all ära, honom, som lät sin tjänare företaga en nattlig färd från det fridlysta templet till det allra avlägsnaste templet, vars hela omkrets vi välsignat, för att visa honom några av våra tecken! Han är förvisso den Hörande, den Seende.

STOR är [Gud] i Sin härlighet, Han som under natten förde Sin tjänare från den heliga Moskén till den fjärran böneplatsen, vars omgivningar Vi har välsignat, för att visa honom några av Våra tecken; Han är Den som hör allt, ser allt.

Prisad vare Han som öfverförde sin tjenare om natten, från det fridlysta templet till det mer aflägsna templet hvars omkrets vi hafva välsignat, på det att vi skulle visa honom några af våra tecken; ty Han är den Hörande, den Seende.

Vi gåfvo Moses boken och gjorde den till en ledning för Israels barn sägande: "tagen Eder icke någon annan Herre än mig,

Vi hava ock givit Mose skriften och gjort den till en vägledning för Israels barn med dessa ord: »Tagen eder intet ombud i mitt ställe,

Och Vi gav Moses uppenbarelsen och gjorde den till vägledning för Israels barn [och förmanade dem:] "Tag ingen annan än Mig till beskyddare,

Och vi gåfvo Mose Skriften, och förordnade henne till en vägledning åt Israels barn, sägande: J mågen ej taga någon beskyddare, utom mig,

I ättlingar af dem, som vi buro med Noach i arken! Han var i sanning en tacksam tjenare."

I ättlingar av dem vi läto färdas med Noa! Han var förvisso en tacksam tjänare.«

ni ättlingar till dem som Vi räddade tillsammans med Noa [i arken]! Han var en tacksam tjänare!"

Afkomlingar af dem vi buro i arken med Noach: sannerligen var han en tacksam tjenare.

Vi gåfvo Israels barn i boken denna bestämda tillsägelse: "två gånger skolen I begå brott på jorden och gripas af ett stort öfvermod."

Vi meddelade ock Israels barn denna bestämmelse i skriften: »Tvenne gånger skolen I sannerligen anstifta ofärd på jorden och förhäva eder i edert stora övermod.

Genom uppenbarelsen gav Vi Israels barn en varning: "Två gånger kommer ni att störa ordningen och fördärva sederna på jorden och visa ett högmod utan gräns."

Och vi sade bestämdt till Israels barn uti Skriften: sannerligen skolen J göra ondt på jorden och J skolen uppblåsas af stort högmod.

När då hotelsen gick i verkställighet för det första brottet, så sände vi emot Eder våre tjenare, utrustade med väldig kraft, och de genomsökte det innersta af edra boningar, och så var hotelsen uppfyld.

När löftet uppfylles första gången, skola vi skicka tjänare med väldig kraft emot eder, och de skola genomsöka det innersta av edra hem, ty detta är ett löfte, som varder uppfyllt.

När detta skedde första gången, sände Vi några av Våra tjänare mot er, starka och djärva krigare, och de förföljde er in i era bostäder [för att döda er alla till sista man]. Så uppfylldes Guds löfte.

Och när förutsägelsen slog in den första af de båda gångerna, sände vi emot eder våra tjenare, begåfvade med väldigt hjeltemod, och de ransakade midt ibland edra boningar; och förutsägelsen var uppfylld.

Sedan gåfvo vi Eder makt och seger öfver dem, beskärde Eder rikligen egodelar och barn, samt gjorde Eder till den talrikaste här.

Sedan skola vi åter giva eder överhand över dem och beskära eder rikedomar och barn och göra eder flere till antalet.

Därefter [återupprättade] Vi [ert rike och] gav er på nytt makt över dem och skänkte er rikedom och talrika söner och gav er ökad [militär] styrka.

Derefter återgåfvo vi eder öfverlägsenhet öfver dem, och gåfvo eder tillväxt i rikedomar och barn, och vi gjorde eder till ett talrikare folk; sägande:

Om I gören godt, så är det för edert eget bästa, och gören I ondt, så drabbar detta Eder sjelfve. När så hotelsen gick i verkställighet för det andra brottet, sände vi fiender att pina Eder och att intränga i templet, såsom de inträngde dit första gången, och att i grund förstöra hvad de hade eröfrat.

Om I gören väl, så gören I väl mot eder själva. Och om I gören ont, så är det också mot eder själva. Och när löftet uppfylles sista gången, är det, för att de skola göra edra ansikten bekymrade och intränga i templet på samma sätt som första gången och fullständigt förinta vad de inkräktat.

[Och Vi sade:] "Om ni gör gott, gör ni det [till nytta] för er själva; men om ni gör ont, vållar ni er själva [skada]." Och när [det som avsågs i] den andra varningen kom, blev er förödmjukelse total, templet vanhelgades, så som det en gång förut hade vanhelgats, och allt [som föll i fiendens händer] lades i ruiner.

Om J väl gören, mot edra egna själar gören J väl; och om J gören ondt, är det emot dem. Och när den sista förutsägelsen slog in, sände vi fiender emot eder, att de skulle bringa sorg öfver edra ansigten, och inträda i templet, liksom de dit ; inträdde första gången, och att de skulle i grund förstöra hvad de inkräktat.

Kanhända att eder Herre skall förbarma sig öfver Eder. Men om I åter synden, skola vi åter straffa, och vi hafva bestämt helvetet till de otrognes fängelse.

Det kan hända, att eder Herre förbarmar sig över eder; men gören I om det, så göra vi också om det och göra helvetet till ett fängelse åt de otrogna.«

Kanske kommer er Herre att ha förbarmande med er, men om ni återfaller [i synd], kommer Vi att [straffa er] på nytt; [minns att] Vi har gjort helvetet till ett fängelse för förnekarna av sanningen.

Det kan hända att eder Herre varder barmhertig emot eder härefter; men om J återvänden att synda, skola vi återvända att straffa: och vi hafva förordnat helvite till fängelse åt de otrogne.

Sannerligen denne Koranen leder till det som är varaktigast. Förkunna de troende, som göra godt, att de skola få en stor lön,

Denna Koran leder förvisso till den väg, som är rättast, och förkunnar ett hugnesamt budskap för de rättrogna, som göra goda gärningar, — att de skola få stor lön,

DENNA Koran leder [människan] till den rätta, den raka vägen och ger dem som tror och lever rättskaffens det glada budskapet att en riklig belöning väntar dem;

Sannerligen vägleder denna Koran till den väg som är rättast, och bebådar de rättrogne, hvilka göra goda verk, att de skola få en stor belöning;

och att vi hafva tillredt åt dem, som icke tro på det eviga lifvet, ett pinsamt straff.

Och att vi berett dem, som icke tro på det tillkommande livet, ett plågsamt straff.

och [den varnar] för det plågsamma straff som Vi har i beredskap för dem som avvisar tron på livet efter döden.

Och att de som icke tro på det tillkommande lifvet vi hafva beredt åt dem ett plågsamt straff,

Menniskan beder om det onda, likasom hon beder om det goda, ty menniskan förifrar sig.

Människan önskar sig ont, liksom hon önskar sig gott; ja, människan har så bråttom.

Människan ber om det onda liksom hon ber om det goda, eftersom hon är benägen att förhasta sig.

Menniskan bönfaller om ondt liksom hon bönfaller om godt; ty menniskan är hastig.

Vi hafva gjort natten och dagen till tvenne tecken. Vi utplånade nattens tecken (gjorde natten mörk), men gjorde dagens tecken lysande, så att I mågen söka Eder öfverflöd af eder Herre (skaffa Eder uppehälle) och kunna känna årens antal och tidens beräkning, ty allting hafva vi inrättat på ett begripligt sätt.

Vi hava ock gjort natten och dagen till tvenne tecken; så låta vi nattens tecken försvinna och göra dagens tecken synligt, för att I skolen söka skaffa något av eder Herres ynnest och hålla reda på årtalen och tidräkningen. Ja, allting hava vi tydligt utlagt.

Vi har gjort natten och dagen till två mäktiga tecken. Vi har låtit nattens tecken utplånas [i mörker] och gjort dagens tecken till ett klart ljus, så att ni kan se och [bege er ut] och söka det som er Herre i Sin godhet [beviljar er] och för att ni skall veta årens antal och hur [tiden] beräknas. Allt har Vi framställt med klarhet.

Vi halfva förordnat natten och dagen till tvenne tecken; och vi utplåna nattens tecken, och göra dagens tecken lysande, att J mågen söka erhålla öfverflöd af eder Herra, och att J mågen känna årens tal och beräkningen af tiden: och allting hafva vi tydligt förklarat och utredt.

Hvarje menniskas öde hafva vi fästat omkring hennes hals, och på uppståndelsedagen skola vi framtaga åt henne en bok, som skall lemnas uppslagen till henne.

Varje människas öde hava vi fäst kring hennes hals, och på uppståndelsens dag skola vi lägga fram en bok för henne, den hon skall finna uppslagen

Och Vi har bundit varje människas bestämmelse vid hennes hals och på Uppståndelsens dag skall Vi lägga fram för henne en bok som hon finner uppslagen,

På hvarje menniska hafva vi fästat dess öde vid dess hals; och vi skola bringa fram till henne uppståndelsens dag en bok, som skall möta henne öppnad. Och det skall sägas:

Vi skola då säga: "läs din bok! Det behöfves i dag ej någon annan än du sjelf, för att uppgöra räkningen emot dig."

»Läs din bok! I dag är din egen själ en rannsakare, som räcker till.«

[och en röst skall säga:] "Läs nu din bok! I dag behövs ingen annan granskare av räkenskapen för dina handlingar än du själv."

Läs din bok; i dag är din egen själ tillräcklig att uppgöra din räkning.

Den som låter leda sig på den rätta vägen, skall ledas för sitt eget bästa, och den som far vilse, han skadar sig sjelf allena, ty ingen skall bära en annans börda. Vi straffade aldrig, utan att först hafva sändt en apostel med varningar.

Om någon låter vägleda sig, sker det till hans eget bästa, och om någon far vilse, sker det till hans egen skada; icke bär en bärerska en annans börda, och vi straffa ej, förrän vi skickat en apostel.

Den som låter sig vägledas, vägleds till nytta för sig själv; och den som går vilse, går bara vilse till skada för sig själv. Och på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda. Vi straffar inte [ett folk] förrän Vi sänt Vårt sändebud [till dem].

Eho som blifver vägledd, endast för sin egen själ blifver han vägledd; och eho som går vilse, han irrar blott emot densamma; och den som är lastad skall ej bära en annans börda. Vi hafva ej straffat något folk, intill dess vi sändt med varning ett sändebud.

Och när vi ville förstöra en stad, stälde vi våra befallningar till dess välmående innevånare. Då desse bedrefvo illgerningar, så gick domen öfver dem i verkställighet, och vi förstörde staden i grund.

När vi vilja tillintetgöra en stad, giva vi de välmående i den tillsägelse; så försynda de sig, och ordet slår in på den, och vi utrota den fullständigt,

Men när Vi har beslutat att låta ett folk gå under, varnar Vi dem i deras mitt som bara lever för nöjen och njutningar, och [om] de ändå [fortsätter] att trotsa Oss faller den ofrånkomliga domen över dem och Vi förintar dem alla.

Och då vi ville förstöra en stad, gåfvo vi befallning till dem som der lefde försoffade i öfverflöd, att bättra sig; men de framforo deri ogudaktigt, alltså blef ordet rättvist afsagdt öfver den staden; och vi förstörde den i grund.

Huru många folk efter Noach hafva vi icke utrotat! Din Herre är tillräckligt kunnig och underrättad om sine tjenares missgerningar.

Huru många släkten efter Noa hava vi ej tillintetgjort! Din Herre är tillräckligt underkunnig om sina tjänares synder och allseende.

Hur många släkten har Vi inte låtit gå under efter Noas tid! Ingen känner sina tjänares synder bättre, [ingen] ser dem klarare än din Herre.

Huru många slägter vi hafva tillintetgjort efter Noach! ty sina tjenares synder din Herre tillräckligt känner och ser.

Om någon föredrager detta förgängliga, så skola vi här skyndsamt beskära hvad vi vilja åt den, hvilken vi det förunna. Sedan skola vi åt honom bereda helvetet, dit han skall nedstörtas, förnedrad, förkastad.

Om någon önskar sig det förgängliga, giva vi snarligen vem vi önska så mycket vi vilja därav. Sedan skola vi anvisa honom helvetet, att han smädad och bortstött må stekas däri.

Om någon [enbart] står efter det jordiska livets förgängliga goda, låter Vi honom genast njuta av detta - [Vi ger] vad Vi vill, åt den Vi vill - men därefter låter Vi honom, förhatlig och utstött, brinna i helvetets [ugn].

Den som väljer det förgängliga lifvet, vi skola gifva honom deri på förhand hvad vi behaga, till hvem vi vilja, och sedan skola vi anvisa honom helvite, der han skall brännas, föraktad, förkastad.

Men den som väljer det eviga lifvet och eftersträfvar det, såsom det bör eftersträfvas, samt är troende — desses sträfvande skall väl upptagas af Gud.

Men om någon önskar sig det tillkommande livet och eftersträvar det så, som det bör eftersträvas, och är rättrogen, lönas dennes strävan med tack.

Men den som har det eviga livet för ögonen och som riktar hela sin strävan mot detta [mål] och som har trons [visshet], sådana [som han skall se] sin strävan uppskattad [till dess fulla värde].

Men ho som väljer det tillkommande lifvet och sträfvar dit med sina bemödanden, och är rättrogen, dessas arbete skall blifva väl emottaget.

För båda, såväl de förre som de senare, skola vi föröka din Herres gåfvor; ty din Herres gåfvor förmenas ingen.

Allesammans, både de ena och de andra, vilja vi giva av din Herres gåva; ty din Herres gåva varder ej någon förmenad.

Åt alla - åt de förra såväl som åt de senare - ger Vi något av din Herres gåvor; ingen gräns har satts för din Herres givmildhet.

Åt alla skola vi gifva, både åt de förre och de sednare, af din Herras gåfva; ty icke skall din Herras gåfva blifva förnekad någon.

Se, huru vi gynnat den ene framför den andre; men i det eviga lifvet skola olikheterna varda större, såväl som företrädena.

Se, huru vi givit somliga bland dem företräde framför andra, men i det tillkommande livet varda sannerligen olikheterna större och företrädet större.

Lägg märke till hur Vi [på jorden] gynnar några framför de andra, men i det eviga livet är graderna flera och det råder större skillnad i [de förmåner som] Vi ger [den ene men inte den andre].

Se huru vi låtit några af dem öfverträffa andra! men visserligen varder i det tillkommande lifvet, högre grader och större företräde.

Sätt icke någon annan gud bredvid Gud, ty då varder du föraktad, hjelplös.

Sätt ingen annan gud bredvid Gud, så att du får sitta smädad och övergiven!

SÄTT INTE en annan gud vid Guds sida! Annars kommer du att finna dig klandrad och utstött.

Ej må du tillsätta jemte Gud en annan gud, att du ej må blifva föraktad, bedragen.

Gud har gifvit det bestämda budet, att I icke skolen dyrka någon annan än Honom och väl bemöta edre föräldrar, antingen en af dem eller båda hos dig uppnå en hög ålderdom. Säg derföre icke "fy" till dem, och banna dem ej, utan tala vänligt till dem,

Din Herre har bestämt, att I ej skolen dyrka någon annan än honom. Dina föräldrar skall du ock behandla väl, vare sig blott den ena eller båda tillbringa sin ålderdom hos dig. Säg ej »fy« åt dem och var ej ovänlig mot dem, utan tala vördnadsfullt till dem!

Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och [Han har anbefallt er] att visa godhet mot [era] föräldrar. Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem.

Din Herre har befallt, att J ej mågen dyrka någon, utom Honom; och att göra godt mot föräldrar; antingen den ena af dem, eller båda, uppnå ålderdomen hos dig; och ej må du säga till dem: fy! ej heller knota på dem; utan tala till dem ett mildt språk.

var ödmjukt eftergifvande för dem af innerlig ömhet och säg: "o min Herre! haf medlidande med dem, såsom de hade med mig då de uppfostrade mig, när jag var liten."

Sänk ödmjukhetens vinge inför dem av barmhärtighet och säg: »Herre, förbarma dig över dem på samma sätt som de fostrade mig, då jag var liten!«

Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem och be: "Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig [med kärlek]; förbarma Dig [nu] i Din nåd över dem!"

Och var dem undergifven af medlidsamhet; och säg: o Herre! var barmhertig emot dem, emedan de uppfödde mig späd.

Eder Herre känner bäst edra hjertans innersta, Han vet, om I viljen vara rättskaffne. Han är nådig emot dem som omvända sig.

Eder Herre känner bäst vad som dväljes i edra sinnen. Om I ären rättfärdiga, Så är han förvisso överseende mot de botfärdiga.

Er Herre vet vad ni bär inom er. Om ni strävar efter att leva ett rättskaffens liv [skall Han överse med era fel och brister] och Han är alltid beredd att förlåta dem som, när de har begått ett fel, återvänder till Honom med ånger i sinnet.

Eder Herre känner hvad som är i edra själar. Om J ären rättsinnade, sannerligen är Han nådig mot dem som upprigtigt omvända sig till Honom.

Gif dine slägtingar hvad dem tillkommer, så ock den fattige och den vägfarande; men slösa icke öfverdådigt,

Giv din anförvant hans rätt, så ock den fattige och den vägfarande, men hemfall ej åt slöseri!

Och ge den nära anförvanten vad han med rätta väntar och [ge till] den behövande och vandringsmannen, men slösa inte över all måtta.

Och gif anförvandten hvad honom tillkommer, och den fattige och den vägfarande; men ej må du förstöra dig i slöseri;

ty slösarne äro djeflarnes bröder, och Satan var otacksam emot sin Herre.

Slösarne äro förvisso Satans bröder, och Satan är otacksam mot sin Herre.

Slösarna är demonernas bröder och Djävulen visade stor otacksamhet mot sin Herre.

Ty slösarne äro djeflarnes bröder; och djefvulen vardt otacksam emot sin Herra:

Men om du vänder dig bort ifrån dem, i afvaktan på en nådebevisning, som du hoppas få af din Herre, så säg åtminstone till dem ett vänligt ord.

Men om du måste vända dig bort ifrån dem, därför att du själv strävar efter din Herres barmhärtighet och hoppas däruppå, så säg dem åtminstone ett vänligt ord!

Och om du vänder dig ifrån de [behövande, därför att] du själv hoppas på din Herres barmhärtighet, ge dem då [åtminstone] ett vänligt ord.

Men om du drager dig undan från dem, i afbidan på den barmhertighet som du hoppas från din Herra, tala då till dem ett vänligt språk.

Bind ej fast din hand vid din hals, men räck ej heller ut den hel och hållen, ty då varder du tadlad, utblottad.

Håll ej din hand orörlig bakom din rygg, men räck ej heller ut den, så långt den når, så att du får sitta smädad och utblottad!

Bind inte handen vid din hals, men sträck inte heller ut den så långt, att du får förebråelser [för slösaktighet] eller [till sist själv] råkar i nöd.

Och ej må du låta din hand vara bunden vid din nacke, ej heller må du utsträcka henne hela längden, att du ej må blifva tadlad, utröttad.

Sannerligen, din Herre förser rikligen hvem Han vill, och utmäter ock sparsamt sina håfvor; ty Han känner och genomskådar sine tjenare.

Din Herre giver förvisso vem han vill ett rikligt eller knappt uppehälle; han är förvisso underkunnig om sina tjänare och allseende.

Din Herre ger den Han vill riklig och [den Han vill] knappare utkomst; Han är underrättad om Sina tjänares [behov] och förlorar dem inte ur sikte.

Sannerligen gifver din Herre riklig, eller knapp, försörjning till hvem Han behagar; ty sina tjenare Han både känner och ser.

Döden icke edra barn af fruktan för fattigdom. Vi skola nog sörja för deras och edert uppehälle. Deras dödande är sannerligen en stor synd.

Döden ej edra barn av rädsla för armod! Vi skola försörja både dem och eder! Att döda dem är förvisso en stor synd.

Döda inte era barn av rädsla för fattigdom; Vi sörjer för dem och för er. Att döda [dem] är en svår synd.

Och ej mågen J förgöra edra barn af fruktan för nöd; vi skola försörja både dem och eder; ty deras dräpande är en stor synd.

Undviken ock att göra hor, ty det är en styggelse och en ond väg.

Begån ej otukt! Sådant är förvisso skändlighet, och det är förfärligt att handla så.

Håll er borta från [alla frestelser till] otuktiga handlingar! Sådant är skamlöshet och en ond väg.

Och ej mågen J komma vid otukt, ty den är brottslig, och det är en elak väg.

Döden ej någon menniska, då Gud har förbjudit att döda henne, så framt det ej sker för en rättvis sak. Om någon orättvist dödas, så hafva vi gifvit hans närmaste rättighet att hämnas. Men denne må ej gå förlångt i sin hämnd, ty han varder ju hjelpt och hämnad.

Döden icke utan sak det liv, som Gud förklarat okränkbart! Om någon orättmätigt varder dräpt, så giva vi hans blodsfrände bemyndigande. Denne må dock ej gå för långt i sin blodshämnd; han får förvisso hjälp.

Tag inte en annans liv - Gud har förklarat det heligt - annat än i rättfärdigt syfte. Om någon dödas med orätt, ger Vi den som för hans talan bemyndigande [att kräva rättvis vedergällning]; men denne skall inte gå för långt vad vedergällningen beträffar. [Den döde] har redan fått [Guds] hjälp.

Och ej mågen J dräpa menniskan, som Gud förbjudit att dräpa, utom med rätta: och eho som blifver orättvist dräpt, sannerligen hafva vi gifvit hans närmaste anförvandt magt att kräfva hämnd, men ej må han gå för långt i dråpet; ty han är understödd.

Kommen ej vid den faderlöses egendom, så- vida det ej sker i god afsigt, till dess att han uppnår myndig ålder, utan uppfyllen edra förbindelser, ty för dem skolen I ansvara.

Kommen ej vid den faderlöses egendom, så vida det ej sker till hans bästa, förrän han uppnått myndig ålder, och uppfyllen för- pliktelsen! Förpliktelsen utkräves förvisso.

Rör inte den faderlöses egendom - annat än för att föröka den - innan han nått myndig ålder. Och håll vad ni lovar; ni kommer att ställas till svars för [era] löften.

Och ej mågen J komma vid den faderlöses egendom, om icke för att förbättra den, in till dess han uppnår sin stadgade ålder: och uppfyller förbundet; ty förbundet skall granskas.

Gifven ock fullt mått, då I mäten, och vägen med en riktig våg. Detta är bäst och medförer den skönaste belöning.

Given fullt mått, då I mäten, och vägen på en riktig våg! Detta är bäst och i längden förmånligast.

Och mät med fullt mått när ni mäter, och väg med rättvis våg. Det är ett gott [i sig] och det främjar [er eviga välfärd].

Och uppfyller måttet då J mäten, och väger med rigtiga vågskålar: detta är bättre och förmånligare till upplysning.

Stå icke efter det, hvarom du ingen kunskap eger; ty örat, ögat, hjertat, för allt detta skall räkenskap afläggas.

Rätta dig ej efter sådant, varom du icke äger någon kunskap! Öra, öga och hjärta, allt detta ställes förvisso till ansvar därför.

Befatta dig inte med det som du inte riktigt vet; ditt öra och ditt öga och ditt hjärta skall [alla en Dag] tillfrågas om detta.

Och ej må du följa sådant hvarom du ej har kunskap; ty hörseln och synen och hjertat, allt detta varder granskadt.

Gå ej högfärdigt på jorden. Du kan ej genombryta jorden och icke nå bergen i höjd.

Gå ej spotskt på jorden! Du skall förvisso aldrig kunna trampa hål i jorden och aldrig nå upp till bergens höjder.

Och trampa inte jorden med dryga översittarfasoner; du kan aldrig borra dig igenom dess [innandömen] och inte heller kan du nå högre än bergens krön.

Och ej må du gå högmodigt på jorden; ty du skall hvarken trycka hål i marken, ej heller skall du nå bergen i höjd.

Allt detta är ondt och en styggelse för din Herre.

Allt vad här förbjudes är din Herre misshagligt.

Allt det onda [som har nämnts] är djupt förhatligt för din Herre.

Allt detta är ett ondt, inför din Herra vederstyggligt.

Detta är en del af det, som Gud har uppenbarat för dig af visheten. Uppställ ej jemte Gud någon annan gud, ty då skall du störtas i helvetet, tadlad, förkastad.

Detta hör till den vishet, som din Herre uppenbarat för dig; sätt ingen annan gud bredvid Gud, så att du smädad och bortstött varder kastad i helvetet!

Detta som din Herre här har uppenbarat för dig är visa förmaningar och varningar. Sätt därför inte en annan gud vid Guds sida; då kommer du att kastas, förhatlig och utstött, i helvetet!

Detta är af den visdom din Herre uppenbarat för dig; alltså må du ej tillsätta jemte Gud en annan gud, att du ej må blifva kastad i helvite, bestraffad, förkastad.

Har väl Gud gifvit Eder företrädet att få söner, men har sjelf skaffat sig döttrar ibland änglarne? I yttren ett förfärligt ord.

Skulle väl eder Herre hava hedrat eder med sönerna och själv skaffat sig döttrar bland änglarna? I fören sannerligen ett förskräckligt tal.

SKULLE Gud ha visat er Sin särskilda välvilja genom att skänka er söner och för Sig själv ha valt döttrar bland änglarna? Ni har i sanning påstått något oerhört!

Har eder Herre utvalt åt eder söner, och sjelf tagit döttrar ibland englarne? Sannerligen yttren J ett gräsligt tal.

Väl hafva vi i denne Korânen på omvexlande sätt framstält varningar, så att de skulle bringas till eftertanke; men det har endast ökat deras ovilja för den.

Vi hava ju framställt det på olika sätt i denna Koran, för att de skulle låta förmana sig, men det ökar endast deras motvilja.

Vi har förtydligat [budskapen i] denna Koran för att [människorna] skall ägna dem eftertanke, men detta har bara till följd att de förhärdas ytterligare i sitt motstånd.

Vi hafva visserligen förklarat sanningen i denna Koran, på det de må draga sig till minnes, men det blott ökar hos dem begäret till flykt derifrån.

Säg: "om," såsom I sägen, "det funnes andre gudar jemte Honom, så skulle de nog uppresa sig emot thronens Herre."

Säg: »Om det funnes gudar jämte honom, såsom I påstån, då skulle de sannerligen hava sökt bana sig väg till tronens Herre.«

Säg: "Om det, som de påstår, fanns [andra] gudar vid sidan av Honom skulle helt visst de [också] försöka finna vägen till Honom, som tronar allsmäktig [över skapelsen]."

Säg: om det vore jemte Honom gudar, som J sägen, se! visserligen skulle de söka sig väg till thronens innehafvare.

Lofvad vare Han! Oändligen hög är Han och upphöjd öfver deras smädelser.

Honom allena all ära! Ja, i sin stora höghet är han höjd över vad de påstå.

Stor är Han i Sin härlighet, högt upphöjd över allt vad [människor] påstår!

Prisad vare Han! och högt, oändligt upphöjd öfver hvad de yttra!

Honom lofva de sju himlarne, jorden och alle, som finnas i dem; det gifves ej något, som icke firar Hans lof; men I kunnen ej fatta deras lofsånger. Han är mild, förlåtande.

Honom prisa de sju himlarna och jorden och de, som i dem finnas, och det finnes intet, som ej lovprisar honom, men I förstån ej deras lovsånger. Han är förvisso mild och överseende.

De sju himlarna prisar Honom liksom jorden och allt det som de rymmer; ja, ingenting finns som inte sjunger Hans lov. Men ni förstår inte innebörden av deras lovsång. Gud är mild och överseende [med Sina tjänares brister] och Han förlåter ständigt.

Honom prisa de sju himlarne och jorden och eho som är uti dessa; och ingenting finnes som icke firar Hans lof; men J förstån icke deras lofoffer: sannerligen är Han mild, barmhertig.

När du uppläser Korânen, sätta vi mellan dig och dem, som icke tro på det eviga lifvet, ett mörkt täckelse,

Då du föredrager Koranen, nedfälla vi en osynlig slöja mellan dig och dem, som ej tro på det tillkommande livet,

OCH NÄR du [Muhammad] läser ur Koranen, låter Vi ett osynligt förhänge avskärma dig från dem som inte tror på det eviga livet,

Och då du läser Koran nedfälla vi, emellan dig och dem som ej tro på det tillkommande lifvet, en osynlig slöja.

och vi lägga ett omhölje öfver deras hjertan, så att de icke kunna begripa den, samt en tyngd i deras öron. När du i Korânen nämner din ende Herre, så vända de ryggen till och fly.

Och breda täckelser över deras hjärtan, så att de ej kunna förstå den, och tilltäppa deras öron. Men när du åkallar din Herre allena i Koranen, vända de dig ryggen i sin motvilja.

och Vi täcker över deras hjärtan så att de ingenting förstår och täpper till deras öron. Och när du under [läsningen av] Koranen åkallar din Herre och [förkunnar] Hans Enhet, vänder de ryggen till och drar sig bort, fulla av motvilja.

Och vi lägga ett täckelse på deras hjertan, att de ej må förstå den, och i deras öron en tyngd. Och då du uti Koran nämner din Herre ensam, vända de ryggen till, flyende.

Vi veta väl hvarföre de lyssna, då de lyssna på dig och hviska afsides med hvarandra, när de gudlösa säga: "I följen ju endast en förhexad man."

Vi veta bäst, vad de lyssna efter, när de lyssna på dig, och när de samtala i hemlighet, när de orättfärdiga säga: »I följen blott en förhäxad man.«

Vi vet väl vad det är de lyssnar efter då de lyssnar till dig; när de samlas för sig själva säger nämligen [några av] dessa orättfärdiga [människor till de andra]: "[Följer ni Muhammad] följer ni bara en man som står under [inflytande av] trolldom."

Vi känna väl till hvad ändamål de lyssna då de höra på dig, och när de hemligen öfverlägga, då de orättfärdige säga: J följen blott en bedårad man.

Se hvad de likna dig vid! Dock, de misstaga sig och kunna icke åtkomma dig.

Se, huru de uppfinna liknelser om dig och fara vilse, så att de ej äro i stånd att finna någon väg!

Se där hur de beskriver dig! De har gått helt vilse och kan inte återfinna vägen.

Se vid hvad de likna dig! men de fara vilse; och de äro ej mägtige att finna skäl emot dig.

De säga ock: "skola vi, sedan vi blifvit ben och stoft, verkligen uppväckas till nya varelser?"

De säga: »Skola vi verkligen uppväckas till en ny skapelse, sedan vi blivit ben och stoft?«

Och de säger: "Skall vi, efter att ha blivit ben och sönderfrätta rester, återuppstå i en ny skapelse?"

Och de säga: huru! då vi äro blifne ben och stoft, månne, i sanning, vi skola uppväckas ett nytt kreatur?

Svara: "ja! voren I äfven stenar, eller jern,

Svara: »Bliven sten eller järn

Säg: "[Visst!] Även om era [kroppar] hade varit av sten eller av järn,

Svara: voren J än sten, eller jern,

eller något annat, som, efter eder mening, vore ännu omöjligare att få lif." Då skola de fråga: "hvem skall återgifva oss lifvet?" Svara: "Han som först har skapat Eder." Då skola de rista sina hufvuden åt dig och säga: "när skall detta ske?" Svara: "kanhända snart."

eller varelser av någonting, som enligt edert förmenande är ännu värre!« Då skola de säga: »Vem skall föra oss tillbaka?« Svara: »Den, som skapat eder första gången!« men de skola ruska på huvudet åt dig och säga: »När skall detta ske?« Svara: »Kanhända, att det är nära förestående!«

eller skapade av vad ni ser som ännu oförenligare [med tanken på liv]." Då kommer de att fråga: "Vem skall skapa oss på nytt?" - [och du skall] svara: "Den som först skapade er." Då ruskar de på huvudet åt dig och frågar: "När skall detta ske?" - [och då] svarar du: "Kanske är tiden nära;

Eller ett kreatur som syntes eder än mera underbart. De skola säga: hvem skall återbringa oss till lifs? Svara: Han som skapat eder första gången: och de skola runka på sina hufvuden mot dig, och säga: när inträffar det? Svara: kanhända är det nära.

Den dag, då Han ropar Eder, skolen I svara, prisande Honom, och mena, att I dvalts i grafven endast en liten tid.

Än den dag han kallar eder och I svaren med hans lov och tron, att I fått vänta blott en liten tid.

den Dag då Han skall kalla på er och ni till svar skall lovprisa Honom, kommer det att förefalla er som om ni hade vistats [på jorden] bara en kort stund."

En dag skall Han kalla eder, och J skolen svara med Hans lof, och tänka att J dröjt blott föga

Bjud mine tjenare, att yttra sig på det mildaste sätt; ty Satan vill uppväcka oenighet emellan Eder. Satan är sannerligen menniskans uppenbare fiende.

Säg ock till mina tjänare, att de skola säga det, som är lämpligast! Satan anstiftar förvisso oenighet ibland dem; Satan är förvisso en förklarad fiende till människan.

OCH SÄG till Mina tjänare att de [i samtal och diskussioner] använder [ett hövligt språk] och söker de bästa, de vänligaste orden. - Djävulen är alltid beredd att så osämja mellan dem; Djävulen är människans förklarade fiende.

Och säg till mina tjenare, att de tala med saktmod: i sanning utsår satan oenighet ibland dem; ty satan är en uppenbar fiende till menniskan

Eder Herre känner Eder bäst; om Han vill, så är Han barmhertig emot Eder, och om Han vill, så straffar Han Eder. Vi hafva icke sändt dig, Muhammed, att vaka öfver dem.

Eder Herre känner eder bäst. Om han vill, förbarmar han sig över eder, och om han vill, straffar han eder; men vi hava icke sänt dig som något ombud för dem.

Er Herre känner er väl; om Han vill, förbarmar Han sig över er, och om Han vill, straffar Han er. Men Vi har inte sänt dig [Muhammad] för att vaka över människorna och deras handlingar.

Eder Herre känner eder bäst; om Han vill, varder Han mot eder barmhertig, eller, om Han vill, straffar Han eder; och vi hafva ej sändt dig till vaktare öfver dem.

Din Herre känner bäst dem, som äro i himlarne och på jorden. Vi hafva i sanning utmärkt någre profeter framför andre, och David gåfvo vi psaltaren.

Eder Herre känner bäst dem, som äro i himlarna och på jorden. Vi hava ju givit somliga profeter företräde framför andra, och David gåvo vi Psaltaren.

Din Herre har full kunskap om alla som befolkar himlarna och jorden. Och Vi har gett några profeter företräde framför andra - och Vi skänkte David en skrift fylld av visdom.

Din Herre väl känner eho som är i himlarne och på jorden. Och sannerligen hafva vi upphöjt några af profeterna öfver andra; och vi gåfvo David psalmerna.

Säg: "anropen dem, som I inbillen Eder vara gudar utom Honom; dock de förmå icke att afvända eller undanrödja olyckan ifrån Eder.

Säg: »Åkallen dem I påstån vara gudar i stället för honom!« De mäkta dock ej avlägsna ofärden från eder eller avvända den.

SÄG: "Anropa dem som ni tror [finnas] vid sidan av Honom, så [skall ni se att] de inte kan befria er från det onda [som tynger er] och inte heller lasta över det på andra."

Säg: kaller på dem J inbillen eder vara gudar, utom Honom, men de skola ej förmå borttaga det onda från eder, ej heller förändra det.

Desse, som de åkalla, åstunda sjelfve en förening med sin Herre, sträfvande hvem af dem, som skall komma närmast till Honom. De hoppas ock på Hans barmhertighet och frukta för Hans straff, ty din Herres straff är fruktansvärdt.

Dessa, som de åkalla, sträva själva efter att nalkas sin Herre, tävlande om vem bland dem skall komma närmast, och hoppas på hans barmhärtighet och frukta hans straff. Din Herres straff är förvisso fruktansvärt,

De som de anropar vill själva vinna sin Herres välvilja och komma Honom så nära som möjligt, och de hoppas på Hans nåd och fruktar Hans straff - [alla] måste frukta din Herres straff!

De hvilka J åkallen söka att komma nära sin Herra, täfla om hvilken af dem skall komma Honom närmast, och de hoppas på Hans barmhertighet, och frukta Hans straff; ty din Herres straff är fruktansvärdt.

Det finnes ej stad, som vi icke före uppståndelsedagen skola förstöra eller straffa med ett strängt straff. Detta är skrifvet i den eviga boken.

Och det finns ingen stad, som vi ej skola tillintetgöra före uppståndelsens dag eller hemsöka med ett strängt straff. Detta står upptecknat i skriften.

Det finns inget folk [som har förnekat och trotsat Oss] och som Vi inte kommer att låta gå under före Uppståndelsens dag, eller straffa med ett strängt straff. Detta står skrivet i [Vårt] dekret.

Det finnes ingen stad utan att vi skola förstöra honom innan uppståndelsens dag, eller hemsöka den med ett svårt straff: detta är skrifvet boken.

Intet har hindrat oss, att nedsända de äskade undern, utom det att forntidens menniskor ansågo dem för bedrägeri. Vi gåfvo Thamûdäerne kamelinnan, såsom ett tydligt tecken, likväl misshandlade de den. Vi sända icke någon apostel med underverk, utan för att injaga skräck.

Ingenting annat har avhållit oss från att sända tecknen, än att de gamle förnekade dem. Vi gåvo Thamud kamelhonan i synlig måtto, men de förgrepo sig på henne, och vi sända blott tecknen till skräck.

Ingenting hindrar Oss att sända [människorna] tecken och under [liksom Vi gjorde i äldre tider] utom detta att folken i äldre tider [trots tecknen] kallade [Våra budskap] för lögn; till stammen Thamud överlämnade Vi kamelstoet som ett tecken för att öppna deras ögon, men de förgrep sig på det. Vi sänder inte [sådana] tecken annat än som en varning.

Och ingenting afhöll oss ifrån att sända underverk med dig, om icke att företrädarne till eder gjort dem till lögn: vi gåfvo Tzamud kamelinnan ögonskenlig, och de tillfogade henne ondt: och vi sände ej underverk, om icke för att ingifva förskräckelse.

Vi hafva ju sagt till dig: "din Herre har alla menniskor i sin makt. Vi läto den drömbild, som vi visade dig, blott derföre ega rum, på det att den skulle blifva en frestelse för menniskorna. Af samma skäl hafva vi i Korânen omtalat det förbannade trädet. Vi skrämma dem, men öka så ännu mera deras öfvermod.

Än när vi sade till dig: »Din Herre har förvisso människorna i sin makt!« Vi gjorde den syn, som vi läto dig se, endast till en frestelse för människorna, så ock det förbannade trädet i Koranen. Vi slå dem med skräck, men detta ökar blott deras stora vrånghet.

Och Vi sade till dig [Muhammad]: "Din Herre har full uppsikt över människorna [och deras handlingar], och Vi har låtit dig se den syn som du fick se för att den - liksom [synen av] det i Koranen förbannade trädet - skall bli en prövning för människorna; Vi hotar och varnar dem, men därigenom förhärdas de bara än mer i synd och trots."

Och kom ihåg då vi sade till dig: sannerligen omfattar din Herre menniskorna. Och vi hafva ej förorsakat synen som vi visade dig, och det uti Koran förbannade trädet, om icke till ett trätofrö åt menniskorna, och att ingifva dem förskräckelse; men det skall blott föröka i högre grad deras ondska.

Vi sade ju till änglarne: "tillbedjen Adam," och de tillbådo alla utom Iblis. "Skall jag," sade han, "tillbedja den, som du har skapat af lera.

Än när vi sade till änglarna: »Fallen ned för Adam!« Så föllo de ned utom Iblis; han sade: »Skall jag falla ned för en, som du skapat av lera?«

SE, VI sade till änglarna: "Fall ned på era ansikten inför Adam", och [alla] föll ned utom Iblees. Han sade: "Skall jag falla ned inför den som Du har skapat av lera?"

Och då vi sade till englarne: tillbedjer Adam; och de tillbådo: utom Iblis, som sade: skall jag tillbedja honom som Du skapat af jord?

Säg mig, hvad är din mening med denne, som du har hedrat mera än mig? Om du gifver mig uppskof till uppståndelsedagen, så skall jag förgöra hans afkomma, med un- dantag af någre få."

Han sade vidare: »Vad menar du om denne, som du hedrat framför mig? Om du giver mig anstånd till uppståndelsens dag, skall jag sannerligen utrota hans efterkommande på ett fåtal när.«

[Och] han fortsatte: "Denne som Du har satt högre än mig - om Du vill ge mig uppskov till Uppståndelsens dag, svär jag att jag skall förmå hans avkomma att blint lyda mig, alla utom ett fåtal! Vad anser Du om detta?"

Han tillade: huru! är det denne som Du hedrat framför mig? I sanning, om Du gifver mig anstånd intill uppståndelsens dag, skall jag visserligen underkufva hans afkomma, på få när.

Gud sade: "gå bort! Om någon af dem följer dig, så fån I helvetet till lön. Det är en riklig lön.

Han svarade: »Gå! Om någon av dem följer dig, så varder helvetet förvisso eder lön, en riklig lön.

[Gud] svarade: "Bort härifrån! [Vi ger dig detta uppskov, men] ni skall få helvetet som belöning, du och de som följer dig - en riklig belöning!

Sade Herren: vik bort; och ho ibland dem som följer dig, sannerligen varder eder lön helvite, en full lön!

Locka hvem du kan af dem med din kallelse, anfall dem med ryttare och fotfolk, var dem behjelplig att skaffa sig egodelar och barn, samt gör dem löften. — Men Satan gör endast bedrägliga löften.

Förled den du kan ibland dem med din röst och överfall dem med dina ryttare och ditt fotfolk, skaffa dig delaktighet i deras rikedomar och barn och giv dem löften!« — men Satan giver dem endast bedrägliga löften —

[Du kan] egga så många av dem som du förmår med din [lockande] röst och båda upp dina hjälptrupper och ge dig i lag med dem [och driva dem] att samla rikedomar [på orätta vägar] och [förmå dem att i syndiga förbindelser avla] barn, och ge dem löften - även om Djävulens löften inte är mer än bländverk. -

Och bedrag med din röst den du förmår ibland dem, och fall på dem från alla håll med ditt hästfolk och ditt fotfolk, och blif delagtig uti deras ägodelar och deras barn, och gif dem löften: dock skall ej satan gifva dem annat än bedrägliga löften:

Men mine tjenare, öfver dem skall du ej hafva någon makt. Din Herre är nog till deras beskyddare."

»Över mina tjänare har du förvisso ingen makt, och din Herre är ett ombud, som räcker till.«

Men du skall inte ha någon makt över Mina [sanna] tjänare; ingen som sätter sin lit till din Herre behöver ett annat skydd."

Men mina tjenare, öfver dem skall du e] hafva magt; och din Herre är tillräcklig till beskyddare.

Det är eder Herre, som framdrifver edert skepp i sjön, så att I kunnen skaffa Eder af Hans nådegåfvor, ty Han är barmhertig emot Eder.

Eder Herre är den, som låter skeppet segla åt eder på havet, för att I skolen söka skaffa något av hans ynnest; han är förvisso barmhärtig mot eder.

DET ÄR er Herre som låter skeppen segla över havet i er tjänst, så att ni [med dem] kan söka det som Han i Sin godhet [beviljar er för er försörjning]. Han omsluter er med Sin barmhärtighet!

Eder Herre är den som framdrifver åt eder skeppen i hafvet, att J mågen söka erhålla utaf Hans öfverflöd; ty Han är mot eder barmhertig.

När en motgång träffar Eder på sjön, försvinna de, som I åkallen, men icke Han. Dock, sedan Han fört Eder räddade i land, så vänden I Eder ifrån Honom. — Menniskan är otacksam.

Och när ofärd drabbar eder på havet, svika de, som I åkallen, utom han, men när han fört eder i land, vänden I eder bort, ty människan är otacksam.

Och då en olycka drabbar er till havs, sviker er de som ni brukade anropa och Han är ert enda [hopp]. Men när Han fört er oskadda i land, vänder ni er ifrån [Honom]; människorna är sannerligen otacksamma.

Och då ett ofall träffar eder på sjön, bortvika de falske gudar hvilka J åkallen, men icke Han: och då Han fört eder i säkerhet till land, undandragen J eder Honom; ty menniskan är otacksam.

Ären I då säkre, att Han ej låter en sida af jorden sjunka med Eder, eller att Han ej sänder öfver Eder en sandhvirfvel? Då kunnen I icke finna någon beskyddare.

Ären I då säkra på att han ej låter någon del av jorden uppsluka eder eller sänder en orkan över eder? Då kunnen I ej finna något ombud.

Känner ni er säkra att Han inte låter jorden [rämna och] uppsluka er eller låter en orkan bryta lös över er? Vem skall då beskydda er

Ären J då säkre, att Han ej skall sänka jordens yta under eder, eller, att Han ej skall sända på eder en sandhvirfvel? Då skolen J ej finna åt eder beskyddare:

Eller ären I säkre, att Han ej en annan gång förer Eder ut på hafvet och sänder en stormvind emot Eder samt dränker Eder för eder otacksamhets skull? Då kunnen I icke finna någon, som dervid skyddar Eder emot oss.

Eller ären I säkra på att han ej låter eder återvända dit en annan gång och sänder en förödande storm över eder och dränker eder, därför att I varit otacksamma? Då kunnen I ej finna någon försvarare mot oss.

Eller är ni säkra på att Han inte på grund av er otacksamhet åter sänder er ut till havs och släpper lös våldsamma stormar över er och låter er drunkna? Då finner ni ingen som kan hämnas på Oss [för er död]

Eller, ären J säkre, att Han ej skall komma eder att återvända dit en annan gäng, och sända på eder en våldsam vind, och dränka eder, för det J varit otacksamme? Då skolen J derunder ej finna åt eder emot oss någon försvarare.

Vi hafva hedrat Adams barn, fört dem öfver land och haf, gifvit dem de bästa födoämnen och företräden framför månge af dem, som vi hafva skapat.

Vi hava ju hedrat Adams barn och låtit dem färdas till lands och sjöss, beskärt dem goda ting och givit dem stora företräden framför många av dem vi skapat.

VI HAR sannerligen visat Adams söner stor heder. Vi har gjort det möjligt för dem att färdas över land och hav och försörjt dem med god och hälsosam föda och gynnat dem framför många av de andra varelser som Vi har skapat.

Vi hafva, i sanning, hedrat Adams barn, och burit dem till lands och sjös, och gifvit dem näring af de goda tingen, och vi hafva gifvit dem ett högt företräde framför många af dem vi skapat.

En dag, då vi framropa alla menniskor med sine ledare, så skall hvar och en, som fått sin bok i sin högra hand, läsa sin bok, och de skola icke förfördelas så mycket som ett grand.

Än den dag, då vi kalla alla människor genom deras ledare! Då skola de, som få sin bok i den högra handen, läsa sin bok och ej lida en hårsmån orätt.

Den dag då Vi - genom att kalla på deras profeter - skall ropa fram alla människor [för att dömas], skall de som får ta emot sin bok med höger hand läsa den [och glädjas] och ingen skall lida ens så mycken orätt som kan rymmas på en tråd.

En dag skola vi kalla alla menniskor jemte deras hufvudmän, Och ho till hvilken dess bok varder gifven i dess högra hand, de skola läsa sin bok, och de skola ej lida orätt en hårsmån.

Den som här är blind, skall ock vara blind i det eviga lifvet, och föres ännu längre vill ifrån den rätta vägen.

Men den, som är blind i detta livet, varder ännu mera blind och vilseförd i det tillkommande.

Men den som på jorden var blind [för sanningen] skall i evigheten förbli blind och förirra sig allt längre från [den raka] vägen.

Men den som varit blind i denna verlden, han skall blifva blind i det tillkommande lifvet, och irra längst från frälsningens väg.

Nära nog hade det lyckats deras frestelser, att afleda dig ifrån det, som vi hafva uppenbarat för dig, så att du skulle i dess ställe pådikta oss något annat. I detta fall skulle de nog hafva behandlat dig som vän.

De voro sannerligen nära att locka dig bort från det, som vi uppenbarat för dig, så att du skulle pådikta oss något annat, och då hade de sannerligen tagit dig till vän.

DE [SOM sätter gudar vid Guds sida] försökte fresta dig [Muhammad] att lägga åt sidan det som Vi har uppenbarat för dig och [locka dig att] sätta samman något annat som du kunde tillskriva Oss. [Om du hade gjort detta] skulle de helt säkert ha tagit emot dig som en kär vän!

De voro ju, i sanning, nära att förföra dig från hvad vi för dig uppenbarat, att du måtte pådikta oss något annat: då skulle de visserligen tagit dig till vän.

Hade vi icke stärkt dig i tron, så hade du ock gifvit efter, ty du var nära deran, att i några saker luta åt deras sida.

Och om vi icke styrkt dig, så hade du varit nära att i någon ringa mån luta åt deras sida.

Och om Vi inte hade gjort dig stark i tron, hade du kunnat gå dem litet till mötes.

Och om vi icke stärkt dig, visserligen hade du varit nära att luta mot dem något litet.

Då skulle vi hafva låtit dig i dubbelt mått erfara lifvets och dödens straff, och du skulle ej kunnat finna någon, som hjelpte dig emot oss. —

Då skulle vi sannerligen hava låtit dig smaka dubbelt i livet och dubbelt i döden, och då hade du ej kunnat finna någon hjälpare mot oss.

Vi skulle i så fall ha fördubblat ditt straff i detta liv och fördubblat det efter döden och du skulle då inte ha funnit någon som tog dig i försvar inför Oss.

Då, i sanning, skulle vi låtit dig smaka lifvets straff, och dödens straff; och sedan skulle du icke funnit åt dig någon hjelpare emot oss.

Nästan lyckades det dem (mekkanarne) att skrämma dig ur landet, för att blifva af med dig; men då skulle de endast en liten tid efter dig hafva stannat qvar,

De voro sannerligen nära att förleda dig för att kunna driva dig ut ur landet, och då hade de fått stanna blott en kort tid efter dig

Med sina skrämselmetoder var de på väg att driva bort dig från [ditt] land; hade de lyckats, skulle de inte ha fått bli kvar [där] efter din avfärd mer än en kort tid.

Och de voro ju, i sanning, nära att förmå dig lemna landet, att de måtte utdrifva dig derifrån; men då skulle de dröjt efter dig blott föga:

tillfölje af den lag, som vi hafva iakttagit i afseende på de sändebud, hvilka vi skickade före dig — och våra stadgar kunna ej lida någon förändring.

Enligt bestämmelsen för de apostlar vi sänt före dig, ty i vår bestämmelse finner du ingen ändring.

Så har Vi gått till väga [för att skydda] dem som Vi sände före dig, och du skall se att Våra vägar förblir desamma.

Såsom stadgadt var för dem af våra apostlar, hvilka vi sändt före dig; och du skall ej finna förändring uti vår lag.

Fullgör bönen vid solnedgången ända till mörkrets inbrott, läs ock en bön vid dagbräckningen — ty morgonbönen har sina vittnen, —

Förrätta bönen vid solens nedgång och intill nattens inbrott, ävensom andaktsövningen i daggryningen! Andaktsövningen i daggryningen är förvisso bevittnad.

FÖRRÄTTA bönen [Muhammad, från den stund] då solen [efter att ha passerat zenit] börjar sjunka till dess att nattmörkret faller på, och [förrätta] gryningsbönen med läsning [av Koranen]; läsningen i daggryningen sker inför vittnen.

Förrätta bönen vid solens nedgång, intill nattens första mörker, och i dagningen läsning ur Koran; ty dagningens läsning är bevittnad.

och vaka under natten för den; detta skall tillräknas dig såsom en öfverloppsgerning. Kanhända att din Herre skall uppväcka dig till en ärofull plats.

Håll ock vaka under en del av natten som en överloppsgärning! Det kan hända, att din Herre återuppväcker dig till en ärofull plats.

Och vaka [Muhammad] under någon del av natten i frivillig bön; helt visst skall din Herre vid Uppståndelsen ge dig en plats, där du står höljd av ära.

Och vaka något af natten dermed, såsom en öfverloppsgerning för dig: kanhända att din Herre må uppväcka dig till ett ärofullt rum.

Säg: "o min Herre! låt mig ingå i grafven med en nådelig ingång och låt mig gå derur med en nådelig utgång, och beskär mig ifrån dig en skyddande makt;

Säg: »Herre, låt mig gå in genom rättfärdighetens ingång, låt mig gå ut genom rättfärdighetens utgång och räck mig en hjälpsam hand!«

Be [denna bön]: "Herre! Låt mig stiga ned i min grav som en sann och uppriktig troende och låt mig stiga ut ur den som en sann och uppriktig troende, och ge mig av Din egen styrka kraft att segra!"

Och säg: o Herre! inför mig den rätta ingången, och utför mig den rätta utgången, i och gif mig från Dig en bispringande magt.

och säg: "sanningen har kommit och lögnen är försvunnen. Sannerligen, lögn är en förgänglig ting."

Och säg: »Sanningen är kommen, och lögnen är förgången; lögnen är förvisso förgänglighet.«

Och säg: "Sanningen har kommit och då har lögnen vikit; ja, lögnen är dömd att vika!"

Och säg: sanningen är kommen, och lögnen har försvunnit; ty lögnen är fåfäng.

Vi nedsända af Korânen hvad som är en läkedom och en nådebevisning för de troende; men det skall endast öka de otrognes förtappelse.

Av Koranen nedsända vi sådant, som innehåller läkedom och barmhärtighetsbevis för de rättrogna, men detta ökar blott de orättfärdigas förtappelse.

MED KORANEN uppenbarar Vi det som är läkedom och nåd för de troende, men för syndarnas del [påskyndar det] bara deras marsch mot undergången.

Vi nedsända af Koran det som är ett läkemedel och en barmhertighet åt de rättrogne; men det skall blott öka de orättfärdiges trolöshet.

När vi bevisa menniskan en nåd, så vänder hon sig bort och går afsides; men träffar henne något ondt, så faller hon i förtviflan.

Och då vi bevisa människan nåd, vänder hon sig bort och drager sig undan, men när olyckan drabbar henne, varder hon förtvivlad.

Visar Vi människan välvilja vänder hon Oss ryggen och drar sig stolt undan, och drabbas hon av ett ont blir hon ett rov för förtvivlan.

Då vi visa oss nådige emot menniskan, drager hon sig undan och aflägsnar sig från oss; och när ondt drabbar henne, blifver hon förtviflad.

Säg: "hvar och en handlar på sitt vis, men Gud känner bäst hvem det är, som vandrar på den rakaste vägen."

Säg: » Var och en handlar på sitt sätt, och eder Herre vet bäst, vem som bäst låter vägleda sig.«

Säg: "Var och en går till väga på sitt sätt och din Herre vet bäst vem som följer en rak väg.

Säg: hvar och en handlar på sitt sätt; men eder Herre känner den som leder bäst på Hans väg.

De skola fråga dig om anden. Säg: "anden är en Guds kraft; den kunskap, som I hafven fått, är ringa.

De spörja dig ock om anden; säg: »Anden utgår från min Herres ord, men I haven endast fått en ringa del av kunskapen.«

DE FRÅGAR dig om ingivelsens ande. Säg: "Ingivelsens ande hör till det som är min Herre förbehållet - av [all] kunskap har bara en obetydlig del fallit på er [lott]."

De skola fråga dig om anden; svara: anden tillkom på min Herres befallning; och den kunskap J fått, är blott obetydlig.

Om vi ville, kunde vi borttaga det, som vi hafva uppenbarat för dig; sedan skulle du ej kunna finna någon, som kunde bistå dig hos oss (att åter uppenbara det),

Om vi ville, så skulle vi sannerligen kunna utplåna vad vi uppenbarat för dig; då kunde du ej finna något ombud mot oss,

Om Vi ville kunde Vi helt visst utplåna allt vad Vi har uppenbarat för dig och du skulle då inte finna någon som kunde föra din talan inför Oss.

Om vi behagade, sannerligen skulle vi utplåna hvad vi uppenbarat för dig, och då skulle du ej deri finna någon biträdare åt dig emot oss,

om icke genom en nådebevisning af din Herre; Hans nåd är i sanning stor emot dig."

Annat än barmhärtigheten från din Herre; hans ynnest är förvisso stor mot dig.

Men detta sker inte tack vare din Herres nåd - Hans godhet mot dig är sannerligen stor!

Om icke genom din Herras barmhertighet; ty Hans nåd emot dig har varit stor.

Säg: "sannerligen, om menniskorna och genierne förenade sig att frambringa en sådan Korân, som denne, så skulle de ej kunna frambringa något dermed likt, om de också hjelpte hvarandra.

Säg: »Om människorna och djinnerna sloge sig tillsammans i syfte att åstadkomma någonting liknande denna Koran, kunna de sannerligen ej åstadkomma någonting sådant, om de ock bistode varandra.«

Säg: "Om människor och osynliga väsen i samarbete försökte åstadkomma något som skulle kunna jämföras med denna Koran, skulle de misslyckas, även om de gav varandra all hjälp!"

Säg: sannerligen, om menniskorna och andarne församlade sig för att frambringa något likt denna Koran, skulle de ej frambringa dess likhet, äfven om de vore hvarandras hjelpare.

Vi hafva i denne Korânen på mångfaldigt sätt för menniskorna framstält hvarjehanda liknelser, men de flesta menniskor hafva ej gått in på annat än otro.

Vi hava ju låtit allehanda liknelser växla för människorna i denna Koran, men de flesta människor säga nej till allt utom till otron

I denna Koran har Vi till nytta för människorna framställt alla slag av liknelser där Vi låter detaljerna växla, men de flesta av dem vägrar envist att upphöra att förneka sanningen,

Vi hafva, i sanning, förklarat för menniskorna i denna Koran alla slags liknelser, och största delen menniskor förkastar den blott af otacksamhet.

De säga: "vi skola aldrig tro dig, förr än du låter ett källsprång frambryta åt oss ur jorden,

Och säga: »Vi skola aldrig sätta tro till dig, förrän du låter en källa framkvälla åt oss ur marken

och de säger: "Vi kommer inte att tro dig förrän du låter en källa springa fram ur marken åt oss,

Och de säga: aldrig skola vi sätta tro till dig, tills du låter en källa uppspringa åt oss ur jorden;

eller du har fått en trädgård, full af palmer och vinrankor, genomskuren af sorlande bäckar,

Eller du får en trädgård med palmer och druvor och låter bäckar rinna mitt igenom den

eller [visar dig äga] en trädgård med dadelpalmer och druvor och låter porlande bäckar rinna upp i dess mitt,

Eller du får en trädgård med palmer och drufvor, midt igenom hvilken du låter floder hoptals rinna fram;

eller du låter, såsom du inbillar dig att det skall ske, stycken af himmelen nedfalla på oss, eller innan du hitför Gud och änglarne såsom vittnen,

Eller du låter himmelen falla ned över oss i stycken, såsom du sagt, eller för fram Gud och änglarna som borgen

eller förmår himlen att störta ned över oss i stycken - som du har sagt skall ske - eller gör så att Gud och änglarna stiger ned inför [våra ögon],

Eller du låter himmelen falla på oss i stycken, såsom du gifvit ut; eller du framställer Gud och englarne såsom borgen;

eller innan du har ett hus af guld eller uppstiger till himmelen. Men vi skola icke tro på ditt uppstigande, om du icke låter en bok nedkomma till oss, hvilken vi kunna läsa." Säg: "lofvad vare min Herre! (något sådant skall aldrig ske). Är jag väl annat än en menniska, som har skickats såsom apostel?"

Eller du får ett hus av guld eller far upp i himmelen. Men vi skola aldrig sätta tro till din himmelsfärd, förrän du sänder ned en skrift, som vi kunna läsa, till oss.« Säg: »Min Herre allena all ära! Är jag väl annat än en mänsklig varelse och en apostel?«

eller [visar oss att du] äger ett hus prytt med guldornament, eller stiger upp till himlen - men vi kommer inte att tro på din uppstigning till himlen om du inte för med dig därifrån till oss en skrift som vi kan läsa!" Säg: "Stor är min Herre i Sin härlighet! Är jag inte en vanlig dödlig människa, ett sändebud?"

Eller du får ett hus af guld; eller du uppstiger på en stege i himmelen: och aldrig skola vi sätta tro till din uppstigning, tills du låter nedkomma till oss en bok som vi kunna läsa. Svara: prisad vare min Herre! är jag väl annat än en menniska, en apostel?

Ingenting har hindrat menniskorna att tro, sedan ledningen hade kommit till dem, än att de sade: "har Gud sändt en menniska som apostel?"

Ingenting annat har avhållit människorna från att tro, då vägledningen kom till dem, än att de sade: »Har väl Gud sänt en mänsklig varelse som apostel?«

Ingenting hindrar [människor] att tro när vägledningen når dem utom denna deras invändning: "Inte sänder väl Gud en dödlig människa som Sitt sändebud?"

Och ingenting hindrar menniskorna ifrån att tro, då den rätta vägledningen kommit till dem, om icke att de säga: har Gud sändt en menniska såsom apostel?

Svara: "om änglar vandrade på jorden och bebodde den, så skulle vi sända en ängel ifrån himmelen till dem såsom apostel."

Säg: »Om på jorden funnes änglar, som vandrade lugnt omkring, så skulle vi hava nedsänt en ängel från himmelen som apostel till dem.«

Säg: "Om änglarna hade vandrat omkring lugnt och stilla på jorden skulle Vi helt säkert ha låtit en ängel från himlen komma till dem som Vårt sändebud."

Säg: om englarne gingo omkring trygge på jorden, visserligen skulle vi nedsändt till dem, från himmelen, en engel såsom sändebud.

Säg: "Gud är nog som vittne emellan mig och Eder; han känner och ger akt på sine tjenare."

Säg: »Gud är ett vittne mellan mig och eder, som räcker till; han är förvisso underkunnig om sina tjänare och allseende.«

Säg: "Det behövs inga andra vittnen mellan mig och er än Gud. Han är [fullt] underrättad om Sina tjänares [förehavanden] och förlorar dem inte ur sikte."

Säg: Gud är tillräcklig till vittne emellan mig och eder; ty sina tjenare Han både känner och ser.

Den som Gud leder, han varder i sanning ledd, men om Han förer någon vilse, så kan du ej åt dem finnat någon annan beskyddare än Honom. På uppståndelsedagen skola vi församla dem, nedkastade på sina anleten, blinde, stumme och döfve. Deras hem varder helvetet. Så ofta som dess eld slocknar, skola vi öka brasan som bränner dem.

Den Gud vägleder är stadd på den rätta vägen, men åt den han låter fara vilse skall du aldrig finna några beskyddare utom honom, och på uppståndelsens dag skola vi församla dem, liggande framstupa på sina ansikten, blinda, dumba och döva. Deras hemvist varder helvetet, och så ofta det slocknar, skola vi giva näring åt brasan.

De som Gud vägleder har funnit den rätta vägen; men för dem som Han låter gå vilse kan du aldrig finna någon som [leder dem rätt] i Hans ställe. Vi skall samla ihop dem på Uppståndelsens dag [liggande framstupa] på sina ansikten, blinda, stumma och döva. Deras slutliga bestämmelse är helvetet, och så ofta [dess eld] mattas skall Vi låta den flamma upp kring dem med förnyad styrka.

Den Gud vägleder, han är rätt vägledd: och åt dem Han låter gå vilse, skall du ej finna beskyddare, utom Honom. Uppståndelsens dag skola vi hopsamla dem, krypande på sina ansigten, blinde och dumbe och döfve: deras boning varder helvite; så ofta det utsläckes, skola vi öka åt dem lågan.

Detta är den lön, som de få derföre att de icke hafva trott på dina uppenbarelser och sagt: "när vi äro vordne ben och stoft, skola vi då uppväckas till nya varelser?"

Detta varder deras lön, därför att de förnekade våra tecken och sade: »Skola vi verkligen uppväckas till en ny skapelse, sedan vi blivit ben och stoft?«

Detta är den lön [som väntar dem] på grund av deras vägran att tro på Våra budskap och för deras ord: "Skall vi, efter att ha blivit ben och sönderfrätta rester, återuppstå i en ny skapelse?"

Detta skall blifva deras lön, emedan de icke trott på våra tecken, och hafva sagt: huru! då vi äro blifne ben och stoft, månne, i sanning, vi skola uppväckas till ett nytt kreatur?

Inse de icke, att Gud, som har skapat himlarne och jorden, förmår ock att skapa deras likar? Han har bestämt för dem en termin, om hvilken intet tvifvel är; men de gudlöse vilja endast otro.

Hava de då ej lagt märke till att Gud, som skapat himlarna och jorden, har makt att skapa sådana som de? Han har ock utsatt en viss tid åt dem; det råder intet tvivel därom, men de orättfärdiga säga nej till allt utom till otron.

Inser inte [dessa människor] att Gud, som har skapat himlarna och jorden, har makt att skapa dem på nytt sådana de var? Och Han har utsatt en frist för [vad som skall ske med] dem; detta är ställt utom allt tvivel. Men de orättfärdiga vägrar envist att upphöra att förneka sanningen.

Hafva de icke betänkt, att Gud som skapat himlarne och jorden, är mägtig att skapa deras likar? Han har utfäst för dem en gifven tid, derpå är ej tvifvel: men de orättfärdige förneka det blott af otacksamhet.

Säg: "om I egden alle min Herres barmhertighetsskatter, så skullen I undanhålla dem af fruktan att utgifva dem, ty menniskan är sannerligen snål.

Säg: »Om det vore I, som rådden över min Herres barmhärtighets skatter, då skullen I sannerligen snålas av rädsla att förskingra dem, ty människan är knusslig.«

Säg: "Även om ni ägde min Herres [omätliga] skatt av nåd, skulle ni helt säkert hålla igen på era utgifter av rädsla att göra slut på denna [skatt]." - Ja, människan går för långt i sin snålhet."

Säg: om J haden i edert våld min Herras barmhertighets skatter, se! visserligen skullen J afhålla eder ifrån att röra dem, af fruktan för utgift; ty menniskan är girig.

Vi gåfvo Moses fordom nio obestridliga tecken. Fråga derföre Israels barn om förhållandet, när han kom till dem, och Farao sade till honom: "jag tror sannerligen, att du är förhexad, o Moses?"

Vi hava ju givit Mose nio tydliga tecken; spörj alltså Israels barn, när han kom till dem och Farao sade till honom: »Mose, jag tror sannerligen, att du är förhäxad!«

VI GAV Moses nio tydliga tecken. Fråga nu Israels barn hur [det gick till] när han kom till dem [för att lösa dem ur slaveriet] och Farao sade till honom: "Jag tror att du, Moses, är ett offer för trolldom!"

Redan gåfvo vi, i sanning, Mose nio uppenbara underverk. Och fråga Israels barn då han kom till dem, och Pharao sade till honom o Mose! sannerligen anser jag dig vara bedårad.

Han svarade: "du vet, att ingen annan än himlarnes och jordens Herre har nedsändt dessa tydliga under; jag anser dig, Farao, för en förtappad menniska."

Han svarade: »Du vet väl, att ingen annan än himlarnas och jordens Herre sänt dem ned till klara bevis; Farao, jag tror sannerligen, att du är förtappad.«

[Moses] svarade: "Du vet redan att ingen annan än himlarnas och jordens Herre har sänt dessa [tecken] för att låta [alla] se sanningen. Farao! Jag tror att din undergång är nära!"

Han svarade: visserligen vet du att ingen nedsändt dessa klara bevis, utom himlarnes och jordens Herre; och jag anser dig, o Pharao! såsom förlorad.

Då ville Farao utdrifva dem ur landet; men vi dränkte honom och hela hans följe.

Så ville han driva dem ut ur landet, men vi dränkte honom och dem, som följde med honom, allesammans.

[Farao] ville [nu] skrämma dem att överge [Egyptens] land. Men Vi lät honom och alla som var med honom drunkna [i havet].

Och han ville utdrifva dem ur landet, men vi dränkte honom och alla dem som voro med honom.

Sedan han hade omkommit, sade vi till Israels barn: "bon i landet. När den yttersta stunden, såsom förutsagdt blifvit, inträffar, så skola vi framhafva Eder församlade till domen."

Därefter sade vi till Israels barn: »Bebon landet!« Och då löftet sista gången uppfylles, skola vi föra eder fram utan åtskillnad.

Därefter sade Vi till Israels barn: "Bo kvar i detta land! Men när löftet om uppståndelsen besannas skall Vi låta er stiga fram [med de andra] i en enda, myllrande människomassa."

Och vi sade derefter till Israels barn: bebor J landet; men då det tillkommande lifvets löfte kommer att uppfyllas, skola vi bringa eder till doms en blandad hop. Och med sanning hafva vi nedsändt den; och med sanning har den ned kommit: och vi hafva ej sändt dig annat än såsom en bebådare af glädje och en hotande förmanare.

Vi hafva nedsändt uppenbarelsen med sanningen och med sanningen utan förändring är den nedkommen. Dig, Muhammed, hafva vi endast sändt såsom ett glädjebud och såsom varnare.

Med sanning hava vi sänt den ned, och med sanning har den kommit ned. Vi hava sänt dig endast som glädjebudbärare och varnare

VI HAR uppenbarat denna [Koran] med sanningen och med sanningen har den stigit ned - och dig [Muhammad] har Vi sänt enbart som förkunnare av ett glatt budskap om hopp [för människorna] och som varnare -

Och vi sade derefter till Israels barn | bebor J landet; men då det tillkommande lifvets löfte kommer att uppfyllas, skola vi bringa eder till doms en blandad hop. Och med sanning hafva vi nedsändt den; och med sanning har den nedkommit: och vi hafva ej sändt dis annat än såsom en bebådare af glädje och en hotande förmanare

Den består uti en Korân, som vi hafva delat (styckevis uppenbarat), på det att du skulle kunna läsa den småningom för menniskorna, och vi nedsände den uti sändningar efter omständigheternas kraf.

Och uppenbarat en Koran i olika avdelningar, att du så småningom måtte föredraga den för människorna, och vi hava sänt den ned i flera sändningar.

Vi har delat den i avsnitt, som du skall läsa för människorna i lugn och långsam rytm, och Vi uppenbarar den [i dessa avsnitt] ett efter ett.

Och vi hafva delat Koran, på det du må läsa den tid efter annan för menniskorna; och vi hafva nedsändt den i en himmelsk uppenbarelse.

Säg: "I mågen tro på den eller icke, säkert är, att de som före dess uppenbarelse fått kunskap, när den uppläses för dem, nedfalla vördnadsfullt på sina ansigten

Säg: »Tron på den eller tron icke!« De, som undfått kunskapen före den, falla förvisso ned på sina ansikten i tillbedjan, när den läses upp för dem,

Säg: "Vare sig ni tror eller inte tror på den, faller de som tidigare fick del av kunskap ned på sina ansikten när den läses för dem

Säg: tror derpå, eller tror icke derpå; sannerligen, de som före den fått kunskapen, då den uppläses för dem, nedfalla de på ansigtena tillbedjande

och utropa: "vår Herre är alltför hög, att icke uppfylla sina hotelser."

och säga: » Vår Herre allena all ära! Vår Herres löfte varder sannerligen uppfyllt.«

och säger: "Stor är vår Herre i Sin härlighet! Vår Herres löfte har uppfyllts!"

och säga: prisad vare vår Herre! visserligen är ju vår Herres löfte uppfyldt!

De nedfalla och gråta, ty den ökar deras ödmjukhet.

De falla ned på sina ansikten under tårar, ty den ökar deras ödmjukhet.

Ja, de faller ned på sina ansikten med tårar [i ögonen] och deras ödmjukhet fördjupas.

Och de nedfalla på ansigtena gråtande, och det ökar deras ödmjukhet.

Säg: "kallen Honom Gud (Allâh) eller kallen Honom den Barmhertige (Rahmân); huru I än kallen Honom, så gören I rätt, på Honom passa alla sköna namn. Tala ej för högt i din bön, ej heller för lågt, utan välj en medelväg."

Säg: »Åkallen Gud« eller »åkallen Förbarmaren!« Huru I än åkallen honom, så tillkomma honom de yppersta namn. Men tala ej för högt, när du förrättar bönen, och ej heller för lågt, utan sök att finna en medelväg!

Säg: "Anropa Gud eller anropa den Nåderike! Med vilket namn ni än anropar Honom [är Han En och Densamme] - fullkomlighetens sköna namn är Hans. Höj inte rösten [när du ber] och sänk den inte heller [till en viskning] utan gå en medelväg.

Säg: åkaller Gud, eller åkaller den Barmhertige; hvilketdera som helst af de namnen mågen J åkalla, ty Han har de bästa namn. Och ej må du vara högljudd i din bön, ej heller må du framhviska henne, utan sök en medelväg.

Säg: "lofvad vare Gud, som icke har skaffat sig någon son och aldrig delar sin makt med någon; ej heller har Han någon, som skyddar Honom mot förnedring," och utropa: "Gud är den Allrastörste."

Och säg: »Lov och pris hör Gud till, som icke skaffat sig några barn och icke heller har någon delägare i makten och icke heller någon beskyddare mot lågheten.« Och lovprisa honom storligen!

Säg: "Gud ske lov och pris, som inte har [avlat] en son och i vars herravälde ingen har del och som inte [behöver] någon som skyddar Honom mot jordisk lumpenhet!" - Och prisa ständigt Hans härlighet och Hans majestät!

Och säg: lofvad vare Gud som icke aflat barn, som icke har någon delägare i riket, och som icke har någon hjelpare från det förgängliga! och förhärliga Honom med att förkunna Hans storhet.