قُلِ ٱدۡعُواْ ٱللَّهَ أَوِ ٱدۡعُواْ ٱلرَّحۡمَٰنَۖ أَيّٗا مَّا تَدۡعُواْ فَلَهُ ٱلۡأَسۡمَآءُ ٱلۡحُسۡنَىٰۚ وَلَا تَجۡهَرۡ بِصَلَاتِكَ وَلَا تُخَافِتۡ بِهَا وَٱبۡتَغِ بَيۡنَ ذَٰلِكَ سَبِيلٗا١١٠

Säg: "kallen Honom Gud (Allâh) eller kallen Honom den Barmhertige (Rahmân); huru I än kallen Honom, så gören I rätt, på Honom passa alla sköna namn. Tala ej för högt i din bön, ej heller för lågt, utan välj en medelväg."

Säg: »Åkallen Gud« eller »åkallen Förbarmaren!« Huru I än åkallen honom, så tillkomma honom de yppersta namn. Men tala ej för högt, när du förrättar bönen, och ej heller för lågt, utan sök att finna en medelväg!

Säg: "Anropa Gud eller anropa den Nåderike! Med vilket namn ni än anropar Honom [är Han En och Densamme] - fullkomlighetens sköna namn är Hans. Höj inte rösten [när du ber] och sänk den inte heller [till en viskning] utan gå en medelväg.

Säg: åkaller Gud, eller åkaller den Barmhertige; hvilketdera som helst af de namnen mågen J åkalla, ty Han har de bästa namn. Och ej må du vara högljudd i din bön, ej heller må du framhviska henne, utan sök en medelväg.