قُل لَّوۡ أَنتُمۡ تَمۡلِكُونَ خَزَآئِنَ رَحۡمَةِ رَبِّيٓ إِذٗا لَّأَمۡسَكۡتُمۡ خَشۡيَةَ ٱلۡإِنفَاقِۚ وَكَانَ ٱلۡإِنسَٰنُ قَتُورٗا١٠٠

Säg: "om I egden alle min Herres barmhertighetsskatter, så skullen I undanhålla dem af fruktan att utgifva dem, ty menniskan är sannerligen snål.

Säg: »Om det vore I, som rådden över min Herres barmhärtighets skatter, då skullen I sannerligen snålas av rädsla att förskingra dem, ty människan är knusslig.«

Säg: "Även om ni ägde min Herres [omätliga] skatt av nåd, skulle ni helt säkert hålla igen på era utgifter av rädsla att göra slut på denna [skatt]." - Ja, människan går för långt i sin snålhet."

Säg: om J haden i edert våld min Herras barmhertighets skatter, se! visserligen skullen J afhålla eder ifrån att röra dem, af fruktan för utgift; ty menniskan är girig.