وَٱخۡفِضۡ لَهُمَا جَنَاحَ ٱلذُّلِّ مِنَ ٱلرَّحۡمَةِ وَقُل رَّبِّ ٱرۡحَمۡهُمَا كَمَا رَبَّيَانِي صَغِيرٗا٢٤

var ödmjukt eftergifvande för dem af innerlig ömhet och säg: "o min Herre! haf medlidande med dem, såsom de hade med mig då de uppfostrade mig, när jag var liten."

Sänk ödmjukhetens vinge inför dem av barmhärtighet och säg: »Herre, förbarma dig över dem på samma sätt som de fostrade mig, då jag var liten!«

Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem och be: "Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig [med kärlek]; förbarma Dig [nu] i Din nåd över dem!"

Och var dem undergifven af medlidsamhet; och säg: o Herre! var barmhertig emot dem, emedan de uppfödde mig späd.