كُلّٗا نُّمِدُّ هَـٰٓؤُلَآءِ وَهَـٰٓؤُلَآءِ مِنۡ عَطَآءِ رَبِّكَۚ وَمَا كَانَ عَطَآءُ رَبِّكَ مَحۡظُورًا٢٠

För båda, såväl de förre som de senare, skola vi föröka din Herres gåfvor; ty din Herres gåfvor förmenas ingen.

Allesammans, både de ena och de andra, vilja vi giva av din Herres gåva; ty din Herres gåva varder ej någon förmenad.

Åt alla - åt de förra såväl som åt de senare - ger Vi något av din Herres gåvor; ingen gräns har satts för din Herres givmildhet.

Åt alla skola vi gifva, både åt de förre och de sednare, af din Herras gåfva; ty icke skall din Herras gåfva blifva förnekad någon.